Divide et impera

Som alla andra dagar innan jag ska göra något kul så är jag nojig.
Jag tänker på vilken väska jag ska ha, vilket smink jag ska ha med mig och inte,
vilka smycken jag ska ha på mig, vilka skor jag ska ha på mig, att jag inte får glömma
ölen kvar i kylskåpet, att jag inte får försova mig, att jag inte får bli för full, hur mycket pengar jag ska
ta ut, när jag ska köpa cigaretter och tusen
andra saker.
Jag är nog lite smått sjuk i huvudet.
Men jag vet att ni gillar mig ändå.


Nu ska jag ta mig en äcklig budgetcigg och njuta
av livet. Köp aldrig ett paket 'Tamar' för 34 kronor.
Ni kommer önska att ni aldrig hade blivit födda.
(eller börjat röka?)

Man är nog rätt målmedveten när man är bitter och arg.
Jag har skrivit rätt mycket på min filosofitenta. Nu har jag
bara mina egna åsikter kvar. Jag sitter och filar på vad jag
ska gå in i för roll. Antingen får det bli prettot som fascineras
av alla teorier eller den arga pessimisten som dissar det mesta.
Kanske blir det ett mellanting.
Jag har precis bråkat med min mamma. Det är lite av en
tradition. Det är vårt signum. Hon tycker att jag ska behålla
den studentklänning som jag redan har köpt. Jag misstänker
att hon tycker det för att den är billigare än den jag vill ha.
Nu är det krig. Ska det vá, så ska det vá.

Imorgon ska jag gå upp klockan sju.
Då jäklar i mig blir det fest.

Idag är jag bitter, jäkligt jäkla bitter. Till och med Tony Rickardsson
skulle framstå som överlycklig i jämförelse med mig.
Jag hittade en studentklänning idag. En fin. Alldeles perfekt.
Dock en storlek för liten. Självklart hade de inte den i min storlek.
Nu återstår att antingen få dem att specialbeställa den för min skull
eller att åka till Stockholm igen. Jag orkar inte åka till Stockholm
och trängas med dryga nollåttor. Å andra sidan har jag kanske inget val.
Mina problem kan nog anses som väldigt ytliga och det må så vara.
Men som om det inte vore nog. Jag håller nog på att gå in i väggen.
Det är självklart skolarbetet som är boven i dramat.
Tills nästa fredag ska jag skriva en filosofitenta, på måndag
ska jag hålla ett fyra minuters tal på engelska, veckan efter denna
ska jag hålla högtidstal på svenskan samt skriva en engelskarapport
om en artikel. Sedan kvartstår självklart en fördjupning i filosofi och
en fördjupning i geografi. Nu kanske ni tycker att jag stressar upp mig,
men det gör jag nog rätt i. Hur ska jag hinna? Jag önskar att jag kunde göra
som Hermione. Vara på flera ställen samtidigt ni vet.

Nu ska jag skriva om Locke och Hume.
Imorgon ska jag supa bort mina sorger.

/

Fucking jävla kukångest, som man skulle ha sagt i Åmål.
Jag är ångesten personifierad.
Det känns jäkligt torrt att sitta och skriva om den
kallsvettiga ångesten en måndagkväll i april.
Jag vill inte ha någon studentklänning på mig.
Hela året har jag lovat mig själv att inte vara tjock på studenten.
Inte orkar jag gå på någon sorts hetsdiet tills dess. Så nu är det såhär.
Jag ångestsvettas och tycker synd om mig själv samtidigt som jag inte
kan sluta vara beroende av mat.

Det är precis som morfar säger; allt var bättre förr.

Jag avskyr filosofi. Jag orkar inte skriva
hemtentor och låtsas som att jag har någon koll eller något
självständigt tänkande. Jag tänker som boken. Det är min grej.
Kunskapsfilosofi känns jävligt överflödigt. En hel massa jobb
har folk lagt ner på att försöka definiera något som
inte går att definiera. Vad kommer mänskligheten få ut av en eventuell
definition? Förmodligen ingenting.
Varför kan vi inte bara köra på ordboksdefinitionen av ordet?
Och jaja, jag vet att filosofi bara går ut på eviga frågeställningar och
bekymmer. Nej, tacka vet jag språkstudier. Det är riktiga grejer.
An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen styr dativ och ackusativ.
Soft.

Jag hatar människor som använder träningsskor/joggingskor till vardags.
Länge har jag grubblat över om det skulle finnas någon sorts mening och finess
med det. Men sorgligt nog gör det inte det.
Dessa skor är ungefär lika avskyvärda och fula som foppatofflorna.
Träningsskor som vi hör på namnet är till för att användas vid träning.
De ska således inte kombineras med varken bootcutjeans eller andra jeans.
Jag påstår inte att jag är särskilt nytänkande inom den här debatten (om det finns någon)
men jag var bara tvungen att få uttrycka lite hat. Som jag sagt så många gånger förut så
får man inte vara för glad. Då kan folk uppfatta en som religiös eller pårökt. Och det vill man
ju inte.

Men nog om detta.
Jag har fått sommarjobb. Detta är en sensation. Dock har jag inte fixat det med
mina egna meriter och försök utan det är pappa som har kirrat biffen.
Jag ska jobba med gamla gubbar och finniga killar från byggprogrammet en hel månad.
Det kan bli kul, jag är ju rätt manlig. Det brukar jag säga på fyllan iallafall.
Jag har faktiskt, under alkoholens influenser, berättat för helt främmande människor att jag är man
instängd i en kvinnokropp. Detta är självklart inte sant. Men vad gör man inte för att få
vara lite unik och uppseendeväckande?

Nu ska jag wikipeda Nietzsche och Kant.

/

Jag måste se Pretty Woman. Det känns som att det hela tiden
dras paralleller med den filmen och jag känner mig dum som inte förstår.
Jag har nämligen inte sett den. Jag har ett minne av att jag har sett början,
eller möjligtvis slutet av den. Men jag har ingen koll på den överhuvudtaget.
Inte för att jag tror att den skulle göra något speciellt stort intryck på mig. Dessutom
gillar jag inte Julia Roberts. Men hatar jag att känna mig utanför.
Det är samma sak med Harry Potter. Jag har ju bara
kommit igenom halva femman. Och så har jag sett 1½ av filmerna.
Jag känner mig handikappad.
Bara för det ska jag läsa Harry nu.

Och bara för att göra det här ännu mer bloggnördigt:

Nu vet jag varför man inte ska köpa billiga skor. De håller inte formen överhuvudtaget. När jag satte på mig mina nya skor imorse var de så trånga att jag fick ont i tårna. När jag gick hem för en halvtimme sen var de för stora. Och jag köpte en storlek större på det andra paret dessutom.
Vilket jäkla nedköp (bokstavligt talat).
Att köpa billiga skor är ju samma sak som att köpa kläder som är tillverkade av barn, bortkastade pengar. Alla vet ju att barn inte har någon känsla för kvalitet.
I fortsättningen ska jag bara köpa dyra skor. Kosta vad det kosta vill.

Nej, nu ska jag ta mig i kragen.

Dagen D är här. Nu måste jag faktiskt bestämma mig
angående klänningsköp. Det känns jäkligt jobbigt.
Och som den lågprisfascisten jag har blivit så känns det
stressande att gå runt i en vit klänning för 1200. Det hade
varit soft om den hade kostat 400. Då hade man inte behövt
bry sig om någon heller rödvin över en.
Men 1200 är ju faktiskt 120 stycken Femkommatvåan från
systemet.
Men som jag brukar säga: Pappa betalar.

Av någon anledning känner jag mig bakfull varenda söndag.
Och nu är det inte den psykiska bakfyllan vi pratar om, utan
faktiskt den fysiska delen. Jag är helt uttorkad och tänker
mest på pizza och coca-cola. Det måste vara något fel på mig.
Men som jag brukar säga: Det som inte dödar en, härdar en.

Nej, nu ska jag platta håret med min nya superspray.
Och det blir ingen jäkla produktplacering här inte.
Det skulle kunna få ödesdigra konsekvenser bland mina tjugofem läsare.

/

Jag har drömt om studentklänningar hela natten.
Det känns lite rubbat. Bland annat drömde jag att jag inte
hittade den klänning jag skulle ha på Janemars. Fast sedan
hittade jag den till slut men då skulle jag helt plötsligt köpa underkläder
i en hiss. Vad skulle Freud säga om detta månne?
Hur som helst så har jag bestämt mig för att byta min studentklänning
mot en annan. Denna annan fanns på Filippa K-butiken på NK så om min
dröm visar sig vara sann får jag helt enkelt åka till huvudstaden igen.
Den klänning som jag köpte känns inte riktigt 'jag', har jag kommit fram till.
Den är lite för mycket på något sätt.
Men nog om klänningar.
Jag har fortfarande inte rökt. Nu på grund av att jag har så fruktansvärt ont
i halsen. Men snart börjar jag faktiskt klättra på väggarna.

Nu ska jag försöka börja med min hemtenta i kunskapsfilosofi.
Jag hatar söndagar.

(Läste just igenom inlägget efter att jag hade publicerat det.
Fan vilken pseudo-ytlig tönt jag låter som. Nu får ni faktiskt klaga.)

Jag är inte så teknisk när det gäller den här bloggen.
Det funkade inte att trycka 'Enter' efter bilderna i föregående inlägg.
Så jag var tvungen att skriva ett nytt.

Jag har inte rökt på hela dagen eftersom jag har umgåtts med min mor.
Huvudvärk och aggressionsproblem blir följderna. Men jag äter godis
istället. Det fungerar rätt bra.
Jag såg ingen kändis i Stockholm vilket gör mig lite ledsen.
De kunde väl iallafall ha bjudit på en Lars Ohly eller liknande.


Jag återkommer när jag har rökt.
Då jäklar blir det fest.

Jag börjar tro att det är fysiskt farligt att shoppa.
Jag är helt utmattad. Från klockan tio till klockan sex.
Det är jäkligt bra jobbat.
Jag skrapade ihop en klänning, två par skor,
studentklänning och värmespray. Alltid något.

Jag valde mellan en Filippa K-klänning och denna.
Till slut blev det den här. Jag är lite osäker dock.

GE MIG RESPONS:

Jag känner att jag inte är särskilt principfast. Jag gillar att vända
kappan efter vinden så att säga. Jag fick lite påtryckningar om att inte
sluta skriva. Jag är fortfarande i valet och kvalet.

Jag är fortfarande full känns det som. Folkölen har ärrat min själ.
Mamma kom in och väckte mig klockan sju och undrade varför jag
hade massa mackor på mitt sängbord. Jag minns så väl att jag tänkte
att det var bra att äta för att reducera bakfyllan. Dumt att jag glömde
bort det bara.
Jag har även kört på det beprövade knepet att klunka vatten. Det går inte
alls bra. Jag är bättre på att dricka öl än att dricka vatten. Dessutom
kan jag inte andas. Och snart går tåget till Stockholm. Känns ju som
att det kommer bli en heldag det här.

Det pågår ett tredje världskrig i min hjärna.
Kan inte någon bara döda mig?

Nej, nu ger jag nog upp det här.


Hej då
Auf wiedersehen
Adios
Good bye
Ciao
Und so weiter..

Det är mycket roligare att träna och äta än att inte träna och inte äta.
Det har jag kommit fram till.
Idag har jag tränat och nu har jag ätit varmkorv. Med bröd.
Det kändes hardcore och nittiotal.

Egentligen borde jag plugga nu men en del av min hjärna
säger åt mig att jag inte behöver. Så jag tänker roa mig med annat.
Dock är klockan bara sex, vilket betyder att det inte är särskilt mycket
att se på tv, vilket betyder att jag inte har någonting att roa mig med.
Fan i mig alltså.

Min pappa har köpt en systemkamera. Jag är jäkligt pepp på det.
Nu kan jag ha nördiga photosessions hela tiden varje dag.
Det kan bli hur coolt som helst.

Jag får ont i fingrarna av att skriva.
Hejrå.

Jäklar i min lilla låda vilken huvudvärk jag har. Det här känns
nästan inhumant. Jag har druckit extremt mycket vatten idag fast
samtidigt väldigt mycket kaffe. Kanske blir det lite plus minus noll det där.
Astrid har sagt att kaffe tydligen inte är vätskedrivande, men det tror jag inte på.
Imorse cyklade jag till Sävja vilket var dagens mission. Jäkligt mycket motvind och
väldigt svettigt. Men väl hos mormor fick jag lunch och lite pengar. Och gott sällskap (för
att ni inte ska tro att jag är någon sorts sjuk pensionärs-golddigger).
Efter skolan hade jag tänkt träna men det ville sig inte riktigt idag.
Dumt gjort. Jag vägde mig nämligen idag och det var ingen härlig syn.
Imorgon ska det här deffas, det kan ni ger er på.

För att öka vätskedrivandet och förmodligen därmed huvudvärken,
ska jag dricka lite mer kaffe. Livet på en pinne ni vet.

(Förresten gjorde jag min svenskläxa nyss. Jag kom på när jag
var klar att jag har gjort fel. Döda mig?)

/

Inte för att vara den som klagar.
Men antingen har jag fått akut feber eller så är det något annat skumt fel.
Fan vad dåligt jag mår.
Döda mig, som en vis man en gång sade.
(?)

Jag känner mig trött, arg och glad på samma gång.
En salig blandning med andra ord. Känner mig nästan lite bakfull.
Men med tanke på att det enda jag drack igår var kaffe så räknar jag
bort den teorin. Kanske lider jag av solsting. Det vore ju nästan tufft.

Jag kämpar fortfarande med att hitta en nyhetsartikel som tar upp ett samhällsproblem.
Jag har försökt att hitta någon intressant om strejken eller miljön men det vill sig inte riktigt så
nu ger jag upp. Jag hatar små irrelevanta läxor. Det känns som ett hån. Man ska lägga ner tid
på något helt onödigt bara "för att". Bara för att läraren ska ha något att tycka om en.
"Ja, Amanda gjorde ju inte nyhetsartikel-läxan. Ja, nu är hon dum i huvudet också."
Nej, det här håller ju inte. Jag känner inte att kursen "Svenska C - muntlig och skriftlig kommunikation" har levt upp till mina förväntningar. Det är bara som Svenska B igen, fast tråkigare.

Nej, dags för en powernap.
/

Jag har ont i mina benhinnor efter dagens springtur.
Inte alls särskilt kul. Dessutom ser det ut som att jag har undercut
när jag har uppsatt hår. Jag hade Slayer-tröja på gymmet också.
Jag såg nog ut som någon med identitetskris. Det var tur att de inte
visste vad jag lyssnade på för musik. Botten Anna vill man ju inte gärna skryta med.

Nu funderar jag på om jag ska läsa Harry Potter eller se på tv.
Kanske borde jag göra en tråkig svenskauppgift. Jaja, jag vet att det heter svenskuppgift.
Man ska hitta en artikel som behandlar ett aktuellt samhällsproblem. Man ska presentera
artikelns innebörd och förklara hur artikelskrivaren väljer att presentera problemet. Men man
får inte ta en debattartikel. Man ska alltid ta en helt opartisk nyhetsartikel och försöka se vinklandet
av nyheten. Känns lite paradoxalt. Men det kanske är det som är meningen.
Nej, det blir nog Harry Potter istället. Om jag inte läser ut alla böckerna snart, så kommer förmodligen någon
avslöja slutet för mig. Då jäklar.

/

Det gick asdåligt att springa idag. Träningsvärk sen igår
och allt gick bara allmänt segt.
Provade mina forna favoritjeans nyss eftersom jag inte har använt
dem på flera flera månader.
De är jävligt tighta. Jag har blivit tjock. Såhär lagom till sommaren.
Fan också. Skitliv.

Tänkte blogga om hur jag känner mig just nu.
Men inte ens det orkar jag. Jag känner mig apatisk och lealös.
Trots att det är sol ute.
Jag har precis städat mitt rum. Nu kan man liksom andas igen.
Känns rätt skönt ändå.

På samma sätt som jag vill lägga mig ner i sängen och dö
vill jag ut i solen och ta en cigg.
På samma sätt som jag vill låsa in mig och slippa prata med
någon vill jag träffa folk och dricka kaffe.
På samma sätt som jag vill springa längs fyrisån vill
jag åka till mormor och äta bullar.

Jävla ambivalens.

Nu ska jag röka och lyssna på In a sentimental mood.
Med Duke Ellington och John Coltrane.
Jävligt fint, ska ni veta.

På lördag ska jag åka till Stockholm för att leta studentklänning.
Och klänning till skivan. Och skor. Ja, en väldig massa skor.
Jag ska åka med min kära mor. Vi ska till söder. Det känns ju härligt och sådär.
Bortsett från att jag inte är riktigt rutinerad där än. Mina kunskaper sträcker sig ungefär
till Weekday, H&M och Sneakers and stuff. Nu måste jag hitta American apparel, Beyond Retro.
Och allt det där andra. Och jag vägrar att fråga om vägen. Det är det bara bönder som gör.

Nu ska jag städa mitt rum som ser ut som en militärbunker.
Kolsvart och äckligt.
Sedan ska jag ut och springa och svettas lite. Alltid
lika mysigt.

Bloggvärlden bjöd inte på något spännande idag.
Några enstaka skandaluttalanden från Blondinbella var nästan
allt som bjöds.
Hon har nu skaffat livvakt. Eller "storebror" som hon så pedagogiskt kallar det.
Visst är det förjävligt att man inte ska kunna känna sig trygg när man går hem
från krogen på kvällen. Men det här känns ju nästan som en dålig parodi på "Bodyguard"
med Whitney Houston.
Sedan läste jag en intervju på Stureplan.se med henne. Hon ansåg det äckligt
att åka buss eftersom man inte visste vem som hade suttit på platsen innan en.
"Det kunde ju vara en tjock person eller en socialdemokrat".
Sedan berättade Anna Hibbs om att hon hade blivit drogad på krogen.
Och Hanna Fridén berättade om magproblem. På västfronten intet nytt, med andra ord.
Nu tänker ni nog att jag inte har något liv överhuvudtaget, så insyltad som jag är i allt detta.
Och nej, idag har jag faktiskt inte det. Jag bara är. Och det är rätt skönt det med.

Nu ska jag dricka ett glas vin med min far.
Någon gång ska man väl vara Sofistikerad också.

"Muzan" - Vem fan är du?
Jag är för cool för att orka med dryga personer som leker Messerschmidt i min blogg.
Vem du än är, så är jag förmodligen mycket bättre än vad du är.

Idag har jag varit hos tandläkaren och borrat.
Efter att jag hade haft tandställning fick jag ett litet minihål.
Nu hade minifyllningen lossnat och jag fick fixa till det.
Eftersom allt var så mini så fick jag inte heller någon bedövning.
Det var oskönt. Men tandläkaren tyckte att jag hade fina kläder iallafall.
Dessförinnan (?) sprang jag som en atlet. Jag rundade hela jäkla fyrisån.
Nästan alltså. Men jag var ungefär som en flygande drake. Jag svävade.

Nu ska jag läsa bloggar. Jag satt nämligen inte vid en dator på hela dagen igår.
Jag anar lite abstinensbesvär.

/

Jag fascineras av att smaken förändras.
Alltså den faktiska smaken, smaklökarna och grejer.
När jag var yngre älskade jag pannkakor. Det var det bästa
jag visste. När jag var yngre hatade jag vin. Jag förstod
inte alls hur folk kunde dricka något så förskräckligt.
Idag åt jag pannkakor. Jag väntade, väntade och väntade
på att smaken skulle infinna sig. Det gjorde den icke.
Det var smaklöst och lamt. Inte alls så som jag minns det.
Igår drack jag vin. Och det var jäkligt gott.
Ni kanske förstår vart jag vill komma.
Jag tycker att det är coolt. Smaklökarna leker Dr Jekyll and
Mr Hide med oss.
Dock tror jag att det finns permanenta smaker. Till exempel
min passion för blodpudding, fiskbullar och öl.
Det är fina grejer det. Gärna i kombination med varandra.
Skämt å sido kompis.

Bara för att jag är en sån jäkla hardcore-bloggare så bjuder jag på tre gyllene bilder:

Jag skriver mycket om bakfyllor, det är liksom lite av min grej.
Fick idag reda på ett nytt fakta om fenoment. Nämligen att hjärnan
produrerar ett gift när man är bakfull. Detta gift fräter på hjärnan.
Idag fräter min hjärna rätt rejält.

Igår hade vi lite catch up hos curran. Det blev sprit, vin och öl.
Ni vet en såndär härlig blandning som ger den värsta bakfyllan.
Vid ett tillfälle drack jag även tequila och apelsinjuice. Inte att rekommendera.
Självklart hamnade vi på Pärlan lite senare. Sedan minns jag inte så mycket
mer, men kul var det.
Åter till bakfyllornas värld. Idag mår jag förskräckligt dåligt. Dekadensen är här nu.
Trots detta gick jag upp imorse för att gå på min första lektion. Och nu har jag aldrig
varit stoltare. Trots illamående, cravings och huvudvärk har jag klarat en hel dag i skolan.
Dessutom skrev jag nyss en svenskauppgift trots att jag knappt orkar läsa vad jag skriver.
Men för att min ambitiösa sida inte ska ta över för mycket vägrar jag att träna ikväll.
Jag får träna på lördag istället. Då blir det hårdträning. Åtta kilometer ska det bli. Just det.

Och så har jag klippt paige. Och håret är mörkt igen.
Varje gång jag blir av med min utväxt känns det som ett pånyttfödande
inom mig.
Äsch. Vad fan pratar jag om? Jag tror att jag fortfarande är full.

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=744189,00

Idag har det tydligen varit party i Industristaden. Jag bor alltså där det händer.
Det känns jäkligt rätt alltså. Läs artikeln och flytta hit.

Idag har varit en bra dag.
Jag fick tillbaka min filosofitenta och scorade ett vg på den ena delen och ett mvg på
den andra. Jag älskar att skryta.
Nu har jag sprungit sex kilometer och är konstig nog rätt taggad på att renskriva vår
projektrapport.
Jag tror att jag befinner mig i någon sorts mani.
Eller är det fullt normalt att vara glad på en tisdag?
Ja, kanske det.

/

Detta har inte varit en livet på en pinne-dag överhuvudtaget.
Först vaknade jag med huvudvärk och tvingade mig själv att gå på
två värdelösa lektioner.
Försökte projektarbeta lite men det kändes inte riktigt som min grej idag.
Fikade lite med en USA-tjej. Det var rätt coolt.
Fast sen orkade jag inte träna. Men det är en ny dag imorgon.
Kanske.

Nu försöker jag febrilt att hitta ett jobb. Det går inget vidare alls.
Jag tror att jag ger upp nu.
Jag är så trött på alla idioter som skriver jobbannonserna.
Hela tiden krav på erfarenhet. Jag undrar hur de tänker. Hur
ska man kunna få erfarenhet om man aldrig kan få erfarenhet
för att man inte har erfarenhet?
Retards.

Jag är trött och vill dö.
Ikväll ska jag ha serious talk med mina parentaler.
Så jävla kul alltså.

Inte så moget med deppiga inlägg som inte förklarar någonting.
Men allt behöver inte alltid bli förklarat.

Jag är jävligt otaggad på skola imorgon.
Mest av allt vill jag ha sommarlov och pengar.
Ett jobb skulle inte heller sitta fel.
En egen lägenhet vill jag ha också.
Kanske lite kläder på det.
Jag roar mig med utopiskt tänkande idag.

Nu ska jag leta fakta om Hillary Clinton.
Ganska beigt skulle jag vilja påstå.

/

Det känns ungefär som att någon har vänt mig ut och in.
Allt är blottat. De vet vad jag tänker. Det finns ingenting utelämnat nu.
Det finns ingenting som är mitt eget. Något som jag kan skydda mig bakom.
Nu kommer ingenting att bli som vanligt igen.
Jag kan inte prata. Jag vill inte prata med dem. Jag vill stänga in mig i ett skal.
Varenda jävla sekund ångrar jag att jag kunde berätta något så privat.
Ynkligt.

Mitt livs värsta kväll.

Är det något jag inte riktigt förstår så är det trenden med att massakera språket.
Jag tycker att det är rätt smart med inofficiella förkortningar som man kan använda sig av
i bloggar, chatter etc. Förkortningar så som Iaf (Iallafall) och Iofs (Iochförsig) är välbehövliga.
Men när det gäller dem som bara bestämmer sig för att förkorta alla ord så hänger jag inte riktigt med.
Att skriva "ja" istället för "jag" är idiotiskt eftersom ordet "ja" har en helt annan innebörd, dessutom är "ja" talspråk och det finns faktiskt en orsak till talspråk och skrifspråk. Men de värsta versionerna är nog "e" istället för "är" och "me" istället för "med", för att inte tala om "de" istället för "det".
Det sistnämnda ordet har dessutom en helt annan betydlelse, precis som "ja".
Jag är inte intresserad av att läxa upp de personer som skriver på det här sättet, jag undrar bara varför.
Jag ser ingen som helst funktionalitet i det.
Så om du är en talspråksskribent får du gärna informera mig.
Vem vet, om du övertygar mig kanske jag hakar på trenden.

Min så kallade vita månad höll sig i ungefär en vecka. Det känns som ett stort nederlag samtidigt som jag visste att jag inte skulle klara av att gå ut på en hel månad.
Nu är det dock slut på det roliga. Ingen mer alkohol förrän sista april. Nu får vi se hur det går.
Igår blev jag väldigt full. Kanske lite för full. Ett tecken på det är att jag inte ens kommer ihåg
vägen till Palermo. Ännu mindre minns jag hur jag kom därifrån.
Det enda jag egentligen minns är att jag var väldigt otrevlig. Jag är väldigt arg och cynisk
i vanliga fall. Alkoholen gör det ännu värre. Men de som drabbas av min ilska förtjänar den förmodligen.
Så är du dum, ful eller bara allmänt jobbig så ska du ta åt dig.

Min bror fyllde år igår och dum som jag är glömde jag helt bort det där med present.
Idag köpte jag en åt honom. Fast om vi ska vara nogräknade så var det mamma som faktiskt
köpte den eftersom jag låg hemma, orörlig i bakissvettningar och mensvärk.
Det blev en film efter Ulf Lundells bok "Jack". Jag har aldrig läst den och inte är jag heller ett
stort fan av Ulf Lundell. Men han blev glad. Och är han nöjd så är jag nöjd.
Omnia est communis, som vi brukar säga.



/

Jag hatar att jag inte har något att skriva om.
De två senaste veckorna har jag mest varit som en zombie och gått runt och iakttagit allt. Det har inte riktigt kännts som att jag har upplevt något roligt.
Jag kan inte förklara anledningen till mitt zombie-beteende. Kan det vara bristen på alkohol? Vore tragiskt isåfall. Nej, det kanske beror på vårens bakslag. Våren lurade mig. Bitschlapade mig när jag behövde den som mest. Stängde dörren när jag ville in. Ja, ni fattar galoppen.
Jag hoppas på ett kärt återseende snart. Men man vet aldrig med den där jäkla våren.

Just nu känns det som att jag har något ganska stort föremål i min hals
som väntar på att kräkas upp. Det är obehagligt. Fråga mig inte varför
jag är illamående och vill dö varje dag.
Och nej, gravid är jag ju inte. Jag är helt enkelt skapt för att må dåligt.
Ni får gärna tycka synd om mig.

Nej, nu ska jag äta middag. Asgod ska den bli.
Mackor utan pålägg. Jättejävlakul.

På återseende.

Jag har just fått uppgifter om att det inte ens är Killinggänget som skriver bloggen på 1000apor.se.
Det låter lite absurt. Och isåfall känner jag mig dum som verkligen köpte det totalt.
Fast vid närmare eftertanke så fick inte bröderna Schulman komma på Schyfferts födelsedagsfest. Det kanske ligger någonting och gror där.
Men det gör inte så mycket längre, jag har givit upp 1000apor.se. Det var inte alls så bra som jag trodde. Skitgrejer.

Idag avklarades det sista tyskaprovet under min gymnasietid. Det kändes faktiskt lite sorgligt. Men provet gick bra och nu sitter jag och bävar för att gå iväg och träna.

Äsch. Vad tråkigt det här blev.

Efter den totalt värdelösa engelsklektionen tvingade jag iväg mig själv till gymmet.
Det var inte någon lätt match eftersom jag redan på vägen dit kände enorm ångest inför det.
Nåväl, jag tränade iallafall. Det gick skit. Mina dåliga lungor och mina jobbiga luftrör anar nog pollen
i luften eftersom jag knappt kunde andas. Jävligt pinsamt att ha andöd efter tio minuter på springbandet.
Till slut fick jag ihop ynka fem kilometer och gick och duschade.

Kvällen har inte medfört några större sensationer.
Jag har fått lite mer finnar och druckit kaffe.
Ätit lite mat, pluggat lite tyska och löst korsord.
Jag har även anmält mig till Uppsala universitet.
Vilket känns rätt läskigt. Men lite coolt också.
Nu återstår ju frågan om vilken nation man ska gå med i.
Upplands går bort direkt, Norrlands känns obehagligt,
Göteborgs känns ju väldigt bortglömt.
Det kanske blir Värmlands. Men jag är ändå inte så mycket
för det där med gemenskap och så. Om man slapp välja en nation så skulle
jag nog göra det.
När jag var liten ville jag bli eremit som Bertil Enstöring (I Skrotnisse) och bo på
botten av ett hav.
Jag vill nog det fortfarande.

Idag vaknade jag klockan åtta fastän jag hade ställt klockan på elva.
Och nej, det känns inte som att jag har vunnit någon tid på jorden bara för det.
Nu är jag istället bara trött och rastlös.
Uppsåten till att jag vaknade alldeles för tidigt var:
1. Byggjobbarna här utanför är högljudda
2. Mamma äter frukost och lyssnar på Rix FM på hög volym
3. Någon hade öppnat dörren till mitt rum (?)

Men nu är det bara att gilla läget.
Jag har redan pluggat tyska. Nu väntar jag på att få äta.
Men jag får inte äta förrän vid elva för då är det lunchtid.
Man kan inte slå ihop frukosten och lunchen och äta klockan
halv tio. Då är det bara frukost. Så klockan elva smäller det alltså.

När jag tittar ut genom fönstret ilar en känsla av hat inom mig.
Ett hat för månaden april. Vi önskar varje år att april ska vara sådär
underbart och härligt. Sol och tygskor varje dag. Men vi har då förträngt
den ondskefulla sidan av april. Denna fasansfulla månad för alltid med sig
bakslag. Och nu är det inte bara lite regnigt och mulet. Nej, nu har det tillochmed
slagit till på snö.
Jag vägrar att använda min vinterjacka igen.

Nej, nu kanske jag kan välja kläder eller något. Jag har ju drygt
fyra timmar att göra av med innan jag går till skolan ändå.

Det är som om jag har fastnat i dy av jobbigt tänkande, trampat i klaveret så att säga.
Jag försöker tänka positivt men det går inte särskilt bra.
Bara jag sneglar på tyskaböckerna får jag ont i magen.
Bara jag tänker på att jag ska träna imorgon blir jag trött.
Jag vet inte varför det är såhär. Men allt känns jäkligt uppgivet och det stör mig.
Inte har jag något intressant att skriva om heller.
Genteknik kanske? Feminism? Abort?
Nej. Ikväll är livet inte roligt.
Kvällens höjdpunkt blir Andra avenyn.

Jag saknar att ha en pojkvän att äta godis och
se på tv med. En kompis duger inte på samma sätt.
Någon frivillig?
Maila: Haj_amanda@hot..

Fan vad tråkigt.

• Jag har ont i huvudet
• Jag fryser
• Jag orkar inte plugga
• Jag har prov på torsdag
• Jag är hungrig
• Jag är ledsen
• Jag är arg
• Jag är irriterad
• Jag är stressad
• Jag är trött
• Mina föräldrar är förmodligen retarderade
• Min katt är förmodligen också lite retarderad
• Jag är fattig
• Jag har inga kläder
• Jag är tjock
• Jag har oren hy
• Mina skor är trasiga
• Det är dåligt väder
• Jag har inget jobb
• Mitt rum är stökigt

Jag undrar om jag har glömt någonting nu..

Jag har finnar i hela ansiktet.
De dyker upp här och där när man minst anar det.
Det kommer antagligen sluta med att jag ser ut som fan på studentdagen.
Jag kommer förmodligen ha gått upp i vikt istället för ner, mitt hår kommer säkerligen
vara för kort, min klänning kommer vara smutsig och mitt ansikte kommer se ut som en pizza.
Alltså, vad gott med pizza. Jag har länge funderat på varför allt onyttigt är gott och allt nyttigt är äckligt.
Det stör mig så in i norden.
När jag fyller 65 ska jag bara äta. Hela dagarna i ända.
Jag ska gå ut och gå med min hund ibland också. Då ska vi gå till affären och
köpa fiskbullar, pizza, blodpudding och godis. En jäkla massa godis.
Sedan får folk åka runt och visa mig för att jag är så tjock.
Ni vet på en såndär cirkusvagn för freaks. En riktig liten freakshow.
När jag var liten och mina föräldrar tyckte att jag åt för mycket sa de alltid
"Ja, Amanda. Snart får vi åka runt och visa dig".
Och det är så sant som det är sagt. Vi ses när jag är sjuttio.

/ Freakshow from hell

Jag gillar verkligen inte versaler och utropstecken.
De skrämmer mig.
Antingen verkar personen i fråga helt rabiat eller bara
så jävla glad. Man får aldrig vara för glad, vet ni.
Nej, jag gillar punkter mer. Det låter lite bittert och cyniskt.
Det gillar jag.
Jämförelse:
"JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!"  / "Jag älskar dig."
"KOM HIT!!!!  / "Kom hit."

Ni märker ju själva vilka alternativ som kammar hem vinsten.

Bara så att ni vet alltså.

Skulle vilja komma på någon snitsig liknelse för hur jag känner mig just nu.
Men min fantasi sviker mig.
Dagen började med att jag självmant vaknade ur en dröm där jag figurerade som
knarklangare/maffiaboss. Jag fann det väldigt konstigt att jag vaknade självmant helt utvilad
så jag var tvungen att titta så att allt stod rätt till.
På sängbordet låg inte min mobil. Inte på golvet heller. För en kort sekund fick jag för mig att
någon hade tagit den, men det kändes rätt långsökt. Efter lite letande hittade jag den i sängen.
Klockan stod på 08.33. Det tog ungefär ytterligare en minut för mig att inse att jag hade börjat för
tre minuter sen.
Jag gick upp för att stressa iväg till nästa lektion. Allt som kan gå fel gick fel.
Jag spillde självklart ut kaffe och drog sönder mitt paraply.
På vägen till skolan var jag så stressad och gråtfärdig att jag faktiskt övervägde att vända
och gå hem igen. Men icke. Dagen i skolan fortlöpte ungefär lika dåligt.
Trots mitt Pms-damp-Adhd-humör gick jag och tränade.
Nu har jag så jävla ont i mina benhinnor. Jag vill bara dö.
Tyskaböckerna ligger uppslagna och väntar på mig, pappa tjatar,
magen skriker efter mat.
Jag hatar måndagar.

Jag är mästaren av ordspråk. Ordspråken känner inte alltid alla till, de är
nämligen riktigt jäkla old school-ordspråk.
Jag växte till stor del upp hos min mormor och morfar och de är deras uttryck
som har etsat sig fast i min hjärna.
Så här bjuder jag på en enkel guide till de bästa talesätten och ordspråken:
"Meningen den, sa Kvast-Söderberg" - Används när man är lite less eller uttråkad.
"Jag skulle göra väl jag, sa gumman som pissa' på syltan" - Används när man har
försökt hjälpa till men hjälpen inte riktigt uppskattas.
"Aldrig har det varit nå't, men nu är det slut" - Används helt enkelt när någonting har tagit slut.
"Det tar sig, sa mordbrännar'n" - Används när något går framåt.
"Morsasun, sa gubben när dasset brann" - Används mest hela tiden.
"Det löser sig, sa gubben som sket i vasken" - Används kort och gott när något problem har uppstått.
"Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg" - När man måste tillämpa en nödlösning.

Såhär lätt är det att svänga sig i lite mindre bemedlande kretsar.
Nu ska jag plugga lite.

/

Jag har ingen självdisciplin överhuvudtaget och det suger.
Jag gick upp halv elva för att kunna börja plugga tidigt.
Nu drygt en timme senare har jag fortfarande inte öppnat böckerna.
Istället har jag roat mig med att äta frukost och läsa tidningen.
Det är viktigt att jag får Mvg på det här provet. Men inte ens det sätter
press på mig. Jag är oduglig idag.

För övrigt har vi inget varmvatten förrän klockan elva ikväll.
Detta leder till att jag inte kan gå ut idag. Jag går aldrig ut utan att
ha duschat. Nu får jag stanna inne hela dagen. Detta borde få mig
att orka plugga. Men icke.
Jag är en spillra.

Idag gick jag upp klockan nio och drack mitt kaffe i lugn och ro.
Ingen bakfylla här inte. Jävligt skönt.
Vid halv elva gick jag och Astan och gymmade och svettades.
Sedan blev det lunch på Lejonet och sedan "tvättade" vi hos Lisa
(Lisa tvättade och vi andra drack kaffe och läste Metro)
Nu har jag skalat potatis och läst lite i min tyskabok.
Hur produktiv kan en dag bli egentligen?
Jag känner mig nästan som en ny människa.

Jaja. nog med det positiva.
Jag har fruktansvärd skolångest.
Jag har förträngt att jag faktiskt ska skriva två filosofitentor inom
snart framtid. Har även ett stort tyskaprov på torsdag plus att vi måste
skriva vår projektrapport. Jag vet inte om jag orkar riktigt.
Jag längtar bara till den femte juni. Då jävlar blir det party.
Sedan följer säkert ångest på det också. Jag tror inte att det blir lättare
med en fyra år lång logopedutbildning. Men kanske roligare. Kanske
blir man lite mer vuxen och ansvarstagande?
Äh, jag köper inte ens det där själv. Man ska inte vara utopisk.
Att plugga på universitetet är väl som att plugga på gymnasiet fast med billigare öl. Ungefär.

Skön kväll i hooden hos Astrid.
Vi såg på Anchorman och Lisa däckade vid tio.
Sedan såg vi på något konstigt program och till slut
tog jag tolv-bussen hem med fulla äckliga människor.
De skrek och jag ville helst av allt döda dem allihop.
Men jag sansade mig och höjde volymen på mp3n istället.
Anger management, så att säga.

Nu ska jag försöka sova. Tar vanligtvis minst en timme för mig.
När jag är nykter alltså. Efter sex öl behöver jag bara lägga huvudet
på kudden, om ens det.
Imorgon ska jag upp tidigt och gymma.
Jag är fan duktig.

Har verkligen inget vettigt att skriva.
Jävligt tråkigt. Ibland är jag tråkig.
Men oftast rolig. Kul alltså.

Ska nog köra en "Dagens" också.
Idag får det bli en "Dagens-språkfascist".
Jag är alltså språkfascisten. Fast jag kan själv vara dålig på
att säga rätt ibland. Men det är bara charmigt.
Dagens:
Om man ska använda sig av ordet 'folk' som benämning på personer
säger man inte 'många' folk så som man säger många personer.
Det heter mycket folk, roligt folk, trevligt folk etc.
Säger man 'många' folk, 'roliga' folk etc. syftar man istället på ett specifikt
folkslag. En felsägning kan således bli väldigt dum i en situation då man vill använda
sig av ordet.
Exempel: Jag träffade många roliga folk ikväll.

God natt.

Ibland är jag så äckligt dum i huvudet.
Hela jag är äcklig.
Hur ska jag någonsin gå ner i vikt om jag aldrig
slutar hetsäta?
Jag har kommit över dealen med att spy rätt bra.
Men hetsätning.
Fan. Att hetsäta utan att spy är ju som att köra bil
med bromsen i. Helt jävla värdelöst.
Jag hatar det här.
Middag och 50 g choklad.
Imorgon ska jag träna.

Ibland är livet så jävla orättvist.
Hur kan en klyscha vara så jävla sann?
KJHFKJFHFKJ

Redan när jag gick upp imorse var jag irriterad.
Sedan blev det inte bättre när jag spillde ut kaffe.
Det hela blev ännu mer traumatiskt när jag stod i tio minuter och
målade mina ögonbryn och insåg att de var alldeles för mörka och fick
göra om allting.
Som pricken över i:et på morgonens misär så ramlade ungefär halva
innehållet i min garderob ut på golvet.
Skoldagen fortskred nästan lika dåligt. Jag orkade knappt prata
och inte gjorde en seg svensklektion saken bättre.
Nu har jag sett på Gilmore girls och OC och funderar nu på vad jag ska göra av kvällen.
Jag vill ha godis men det får jag inte äta. åttiofemprocentig choklad är det jag får hålla mig till. Blöhö.
Pappa ska ut med sina jobbarkompisar (ocoolt), Max är på kryssning och mamma är i Sandviken.
Jag blir helt ensam hemma. Har planer på att möjligtvis åka till Astrid. Men med detta humör är
det nog ingen bra idé. Jag hoppas det blir bättre när jag har fått mat i mig.
Jag orkar inte med PMS-epidemin som härjar i min kropp.
Det är fan inte humant.

Jag är så besviken över att väldigt många jag träffar på och väldigt många jag känner har en så jäkla skev bild av vissa saker i samhället. Möjligen är inte bilden skev. Men får man säga felaktig? Eller jag skulle kanske snarare kalla den omodern och passé. När det pratas om killar som är på ett visst sätt så är de "bögiga" och då är de ju självklart därmed även äckliga. Alla sitter och pratar om hur okej det är med homosexualitet och transsexualitet men sedan kastar många ur sig kommentarer som "Fan vad äckligt", "Om min kompis skulle vara lesbisk..shit alltså". Det är bara en jävla image för många. På senare tid har denna image växt fram genom att man inte vill visa sig konservativ och -99 så man säger att man vill främja den sexuella friheten och jämställdheten mellan könen. Men när man sedan pratar om killar som dricker drinkar och tjejer som inte rakar sig under armarna är det helt plötsligt töntigt respektive äckligt.

Majoriteten av oss som är födda innan -95 har blivit uppfostrade med de könsideal som fortfarande finns kvar idag. När jag var liten var det till exempel självklart att jag hade rosa väggar i mitt rum och min bror hade blå. Vid senare ålder minns jag tydligt att mina föräldrar alltid bad mig om hjälp med hushållssysslor medan min bror lämnades i fred med sitt tv-spel. Jag klandrar inte mina föräldrar för detta. Det är inte de som har skapat könsidealen. 1989 tror jag inte ens att de var medvetna om att det var något konstigt i att man prackade på stereotyper på spädbarn. Idag har det gjorts undersökningar som visar på att tjejer och killar uppfostras på två helt skilda sätt. Flickorna får ta ansvar och hjälpa de vuxna med att hålla koll på pojkarna, vilka mest bara springer omkring och inte ens behöver tvätta sina egna händer.
Varför är det så? Det finns inget i våra gener som säger att det kvinnliga könet skulle vara bättre på att ta hand om ett hushåll. Det finns inte heller något i våra gener som gör tjejer mer lämpade för att dricka cider och drinkar. Det finns inte heller något i våra gener som säger att det bara är tjejer som får bry sig extremt mycket om sitt utseende. Inte heller finns det något i mannens genuppsättning som säger att han ska dricka öl och se på fotboll.
Men ändå så är det den bilden många har av samhället. Det är bara så det "ska vara".

Jag förstår att min mormor och morfar inte har hunnit med i utvecklingen.
Och jag förstår att min mamma och pappa är lite tveksamma och inte riktigt
fattar galoppen med allting.
Det jag inte förstår är hur 80- och 90-talister kan vara så dåligt informerade om
hur felaktig könsuppdelningen är idag.
Jag blir frustrerad. Det som krävs för att något ska kunna förändras är att folk ska förstå.
Förstå att det endast finns två saker som skiljer en man och en kvinna åt. Dessa två saker
är fysik och genitalier.
Så enkelt är det. Och därmed finns det ingenting som säger att jag ska ge min framtida dotter
ett rosa rum.
Allt är egentligen väldigt enkelt. Det handlar inte om att vi alla ska bli frälsta och älska alla.
Vi dömer alltid andra, det är mänskligt. Men istället för att döma utifrån kön, så ska vi döma
utifrån individ.
Svårare än såhär är det inte.

Idag tränade jag också. Fast idag fick jag med mig Astrid. Det kändes tryggt.
När jag kom bestämde jag mig för att äta fiskbullar. Det är så jävla rätt.
Jag åt det med stort behag. Fast sedan tappade jag bort mig någonstans i själva
ätandet och allt slutade med att jag spydde ris och mosade fiskbullar. Icke att rekommendera.
Äckligast var ändå att det sitter riskorn kvar i halsen och irriterar.
Det dåliga med detta är att jag kommer bli hungrig om några timmar igen.
Jag orkar inta äta. Mamma har köpt choklad men jag vill inte.

Dessutom är jag jäkligt trött på människor.
Jag går runt i skolan och hatar folk hela dagarna.
De som har fula kläder eller dålig attityd vill jag slå ner.
De som bara är allmänt fel vill jag skjuta.
Ja, just nu är jag bitter på hela mänskligheten.
Folk är idioter. Fan också.

Jag sprang just 5,5 km på lite över 30 minuter. Det är jag stolt över.
Ja, jäklar i min lilla låda vad jag sprang. Folk tittade konstigt på mig och jag
förstår dem. Jag var helt manisk. Intervaller körde jag också.
Kände mig nästan som hon den där dopade kvinnan. Ni vet hon. Eller?
Hon var från USA iallafall. Det säger väl det mesta.
Inte fick jag med mig Astrid på träningen idag heller. Kändes sorgligt.
Jag hatar att träna ensam. Man vill ju ha någon att luta sig mot. Någon
att skratta med när man ramlar av bandet och sådär.

Ikväll vankas det hundra koppar kaffe och TV.
Jag ska se på Grey's som jag inte har sett på flera veckor
på grund av Palermovistelser och dylikt. Sedan börjar
Sverige pussas och kramas vilket jag har höga förväntningar på.
Björn Gustafsson, Johan Glans och André Vickström (Wickström?) i
samma program. Det blir nog fett.
Undra varför det känns som att jag har blivit en humornörd?
Är besatt av Parlmentetklipp och dylikt på Youtube. Läser flera bloggar
skrivna av svenska komiker. Det kan säkerligen ha något att göra med vårt
projektarbete som handlade om humor. Men jag vet inte. Det jag känner inom
mig är någon sorts gemenskap med alla dessa standup:are. Det känns som
att vi är ett gäng. Jag vet inte varför. Det är svårt att förklara.
Men det finns ett band emellan oss.
Synd bara att de inte har någon aning om min existens.

Nu ska jag läsa tidningen och titta på min fars halvt avsågade finger.
Det kan bli coolt.

Nu är jag på bristningsgränsen. Jag gråter nästan.
Fick ytterligare ett sms från Gabi där hon skrev att hon och P har
pratat med Björn och tagit kort med honom.
JAG DÖR. Med risk för att låta som en prepubertal kickersfjortis,
JAG DÖR fuckjdlkgdjdgkldjf0935859085.
Det är inte okej.
Varför får inte jag? Varför?

Nu går jag till skolan och gråter.
Jag ska gråta i tysta rummet i Biblioteket.
Jag ska hoppa framför tåget sen.
Det här är dagen D.

Skjut mig.


Och kom fan inte och säg att det finns viktigare i saker i livet.

Jag hatar onsdagar.
Jag börjar klockan två och vaknar alltid för tidigt. Det leder till massa dötid
som gör mig deprimerad.
Just nu känner jag absolut inte för att gå utanför dörren.
Och så måste jag träna idag också. Fan i mig. Det är inte lätt det här.
Jag ska nog köpa en såndär abslider från Tv-shop. Då kan man träna hemma.
Hemträning, tränhämning. Ja, ni fattar.

Okej, andas. Fick just ett sms från Gabi med texten:
"Vi är på svt-studion och Björn gick precis förbi!"
Björn Gustafsson i egen hög person. Jag är så jävla
avundsjuk. Nästan så att jag vill slå på någonting.
Men nej, jag har lärt mig att man ska unna andra lycka.
Japp, så är det.

Nu måste jag gå ut och ta en cigg och hyperventilera lite.
Samtidigt också.

/

Just det. Jag tänkte skriva något om kattemusikalen som jag såg ikväll.
Dock känns det överflödigt.
Det enda som bör sägas är att jag är svag för pampig musik och folk som kan sjunga.

För att klaga lite så är jag rädd för att jag håller på att bli sjuk igen.
Huvudvärk och förkylning. Det hade inte stört mig överdrivet mycket
om det inte vore för mitt Minus3-mål inför studenten. Hur fan ska jag
kunna träna om jag blir sjuk hela tiden?
Men det är väl bara att inse att min immunförsvar är en spillra och att
jag förmodligen har HIV.
(Men man kanske går ner i vikt när man har HIV?, aldrig något ont som inte
för något gott med sig, som vi brukar säga)


Guten nacht

Bloggportalen har legat nere på grund av någon sorts flytt och det har gått mig på nerverna.
Kanske inte just för att jag har något speciellt att skriva om utan mest för att den dödar min tristess så bra.
Men nu är den tillbaka och tydligen utan flytt. Det är konstigt. Massa besvär utan resultat. Det blev inte alls några barn gjorda, så att säga.

Schulmanbröderna har nu lanserat sitt nya projekt 1000apor.se och jag älskar det. Eftersom jag tycker om att snoka i folks privatliv älskar jag självklart funktionen som gör att man kan läsa all deras smstrafik. Det är jävligt kul ska jag säga er. Kanske skulle jag börja med en sådan grej här?
Kanske skulle bli rätt tråkigt. De flesta smsen som jag får kommer oftas på lördagmornar och lyder något i stil med: "Hej, lever du idag?", "Hallå, vart tog du vägen igår".
Mina utgående sms låter mest som följande:
"Hej, vill du fika?",  "Hej, lever du idag?" eller "Peppa för ikväll. Vi dricker öl"
Det blir nog inte så kul. Men jag vet att ni skulle tycka att det var lite kul.
Fyllesms med felstavningar är ju alltid underhållande.
Åter till ämnet. På sajten finns även en blogg som skrivs av Killinggänget. Jag blir helt lyrisk av detta.
Jag älskar killinggänget. Redan när jag var så liten att jag inte ens visste vad varken en Killing eller ett Gäng var blev jag tvingad att titta på det. Och nu är jag mest lite ledsen över att de har passerat 40 och jag inte har någon chans med någon av dem. Överhuvudtaget.
Ikväll är dock sidan helt överbelastad och jag orkar inte med fem minuters väntetid för varenda kommando. Så jag får nog gå upp tidigt imorgonbitti och ta mig igenom allt. Det enda som är lite jobbigt är att jag alltid lider av psykisk stress när jag är inne på sajter som har fler funktioner än fyra. Jag får panik och vill läsa och titta på allt samtidigt. Men jag får väl lägga upp ett schema eller liknande. Skämt åsido alltså. Jag är inte så mycket av ett kontrollfreak som man kan tro.

Nu måste jag hinna med att göra allt förikväll.
Läsa bloggar och facebooka. Jag har inte varit hemma på hela kvällen
vilket sätter mina internetvanor ur balans. Det känns jävligt jobbigt.

/