Divide et impera

Dricker rödvin och cola. På riktigt. Zacce du skulle se mig nu!
Tycker rödvin blir så surt annars.





* Och Zacce som inte ens läser min blogg. Dödfött.

Undrar bara en sak: Varför lär sig aldrig folk att det heter Desperate housewives och inte Desperate housewifes? 

Kudos till mig som sminkade mig, klädde på mig och åkte till Gränby Centrum och kollade på bönder och alla andra lowlifes som hänger där. (Förutom Carro rå, hon är helt normal ändå).
Nu har jag ätit en hel pizza. Dör nog snart.

Nu tar jag en cigg sen ska jag kolla på How I met your mother tills ögonen svider.

Äter chips och läser 1000apor. Dricker cola också. Ett helt underbart bakis-nöje om det inte vore för colan. Det är coca-cola zero nämligen. Stod länge på Ica och vacklade mellan den och vanlig cola. Men jag kunde inte förmå mig att köpa 1,5 liter av någonting som innehåller så mycket socker. 1,5 liter gift kändes mycket bättre. För samvetet. Nu känns det inte alls bra längre. För smaklökarna.

Att fyllehänga: att hänga tvätt på fyllan. 
Värt.


Och Carro har åkt hem. Och jag är bakfull men låtsas inte om det.
Miserabelt.

Kanske har jag pms, kanske inte. I vilket fall så får jag tårar i ögonen av det här.
Gah. Nu kanske ni tycker att jag är blödig. Det är jag inte. Bara kär. I Kleerup alltså, ingen annan.

Alltså. Började ladda ner How I met your mother säsong 3 igår. Och den står på 88%. 88 jävla procent och remaining time verkar växla mellan fyra veckor och tre timmar. Hur fan tror ni det känns? Jävla Pirate bay. Eller jävla seeders eller distributors eller receivers eller vad jag nu ska skylla på. Känns som att jag har modem igen.
Jag har abstinens. Men det är det väl ingen som bryr sig om.

Svar på kommentar 1 i föregående inlägg:



Svar på kommentar 2: Ja, Astrid. De svarta djuren börjar smyga sig på. Detox?

Visste att jag inte skulle ha sett Twilight igår. Nu obsessar jag över Robert Pattinson mer än förut. Jag tror att jag skulle döda en annan människa för att få träffa honom. Så pass är det. Kanske känns lite passé med idolfascination, men det här går inte att stoppa. Ny film med honom kommer 2009. Som att sitta på nålar.

Ska på bio. På en ONSDAG. Jag tror att jag har tappat det. Mitt party mode alltså. (Läs party mode på engelska och inte särskrivning av mode för partyn)

Hur som helst så har jag tappat det. Men man kan ju kanske gå ut efter, eller hur?
Japp, så gör vi för Astrid skrev precis "Jag och Lisa dricker öl nu. Hehe. Blir ingen bio för oss"
Äre fest så äre!

Jag har en blond slinga framme i luggen. Det skulle inte vara så farligt (då folk i min omgivning redan har fått uppleva ett otal misslyckade hårfärgningar. Vi frågar oss fortfarande varför jag försökte färga håret rött i somras) egentligen, om det inte vore för att det ser gjort ut. Det ser ut som att jag har tänkt till. Haft en vision om en blond slinga som löper längs min tinning. Blir extra fint när jag flätar in det i en fläta med det övriga svarta håret. Othello liksom. Fy fan Amanda, dåligt gjort.



Och. Kollade på sammandraget av Oscarsgalan igår. Och jag tänker bara en sak: Vem fan var den botoxade tanten som läste upp Maryl Streeps nominering? Ba undra, alltså.

Idag har jag ätit crepes, två piggelin och druckit ett glas O'boy. B o r d e träna imorgon kanske? Eller?

Note to self: Gå inte och lägg dig efter klockan fem om du ska upp och jobba. Och rödvin ger huvudvärk även fast man bara dricker lite.

Känner att den här relationen är ganska otacksam. Skrev typ fem inlägg igår, fick en kommentar. Från en anonym jävel dessutom. Och nu har jag tillochmed tagit bort lösensordsskyddet för att få lite reaktion, men inte ens det orkar ni bry er om. Era jävlar!

Tycker synd om mig själv när jag ser den här bilden. Tänker "Men aw, lilla tjejen. Stackars dig. Inte lätt med hjärtekross osv osv etc etc". Kommer sen på att det är jag. Konstigt att tycka synd om sig själv, utifrån.

Imorgon ska jag upp i ottan och träna med Astrid. För hundrade gången: Beach 2009. Nu börjar mitt nya liv. Att jag ska dricka öl imorgonkväll behöver vi väl inte prata om?

Tycker att det är lite konstigt att "hålet" kommer före "galet" i T9-listan. Hur många gånger behöver man skriva hålet via sms?
Sen finns ordet "brazz" också. Fast i det fallet kommer "crazy" först i listan, åtminstone.


Jaja, jag vet självklart att man stavars brass med s och inte z. Men vi kan väl låtsas iallafall. Eller hur? Give me some slack va!


Svarar på kommentarer i förebyggande syfte, bara. Helt normalt.

Vad fan är grejen med att alla har börjat kalla melodifestivalen för mello?
Astöntigt.

Det värsta jag vet: Noppriga kläder. Äntligen har jag fått bevis för att myten om att kvalitet står i proportion till pris stämmer. Det är inte en myt längre, alltså. Köpte en Fred Perry-kofta för tre år sen för 1300 kronor. Den är inte nopprig än. Dessvärre har den fallit isär på armbågarna. Men jag antar att tiden har tagit ut sin rätt. Köpte en H&M-kofta för 199 kronor för ett tag sen. Har tvättat den tre gånger och den är nopprig, jävligt nopprig. Och jag tvättade den dessutom på 30 grader. Vad har vi lärt oss av det här? Ska man köpa en kofta ska man tänka långsiktigt, eller helt enkelt strunta i att tvätta den.

Fråga: Kan man lägga koftor i frysen? Så som man gör med jeans ni vet.

Numera är mitt snor nästan alltid blandat med blod. Och när jag harklar mig på morgonen så är slemmet också blodblandat. Jag vet inte om jag ska oroa mig eller inte. Jag menar, det har ju varit såhär i några månader nu, men samtidigt, det är ju inte så mycket blod som kommer ut.
Egentligen är jag livrädd, men det finns ett stort problem. Jag har så många krämpor och fel att jag inte vågar ringa till doktorn. De kommer tro att jag ljuger. Att jag är en galen hypokondriker. Och allt kommer sluta med en Vargen kommer-relation. Såhär skulle en lista över mina åkommor kunna se ut:
- Blodigt snor
- Spänningshuvudvärk dagarna i ända
- Sjukligt stel i nacke och rygg
- Värk i lederna, speciellt händerna
- Förvärrad astma. Typ anfall av att gå i en trappa.
- Utslag som klias pga att min hud är så torr och inget hjälper
- Nageltrång som vägrar gå över
- Någon konstig infektion på en annan tå (nej, jag borde inte använda pumps)

Så, ska jag ringa eller inte? Riskera att bli förlöjligad för all framtid eller riskera att dö? Pest eller kolera.

Det var något vi sa igår att jag skulle skriva idag. Men jag minns inte vad. Antagligen var det något bra. Alla bra idéer kommer under influenser. Det vet vi alla.
Nu ska jag ta en morgoncigg.

Långa. Meningar. Idag. Hörrni.

Vissa låtar är så bra att man ryser. Och vissa röster är sådär bra att man vill gråta.
Jag vill gråta just nu. Lyssnar på Kleerup - Throw your emotions in the air. Typ. Herre. Jävla. Gud.
Så. Bra. Dessvärre finns den inte på Youtube annars hade jag lagt upp den hundra gånger om. Men ni med Spotify eller liknande, lyssna eller dö!
Eller förresten. Det här är inte ett val. Ni måste höra låten annars går ni miste om för mycket. Så: Spotifyinvites: http://smexdesign.se/blogg/spotify-invites/
Sen är det bara att köra eller dö! (återigen)

Jag har två problem. Problem 1 är att jag inte vet om jag ska ha högklackat eller vanliga skor ikväll. Fast de vanliga är också högklackade, fast kilklack. Kilklack har ju alltid varit lite tacky. Men att gå ut i pumps nu är som att leka med döden. Är vi verkligen sugna på det ikväll? Problem 2 är att jag inte kan sluta lyssna på Kanye west - Love lockdown. Vad är grejen med det? Är det så vi ska ha det nu?

Är det bara jag, eller är det inte lite taskigt att använda gamle Calle Linnés namn för denna typ av verksamhet? Det var väl inte det han ville bli förknippad med efter sin död. Men vad vet jag, jag och Calle var ju ändå inte så tighta på den tiden.

Tänkte skriva ett långt utlägg (alt. inlägg) om att livet är härligt. Sen slog det mig att jag ska upp 05.45 imorgon. Så jag skiter i det. Ska kolla Grey's och tycka synd om mig själv nu.
Imorgon ses vi i dimman!

Gick upp klockan tio, men har ändå inte kommit längre än till datorn och två koppar kaffe. Har lyssnat på "Jag har varit vilsen Lisa" på repeat X antal gånger, läst bloggar och laddat upp asfula bilder. Sedan hade jag planerat att gå och duscha. Men då upptäckte jag att Calle Schulman skulle vara med på P3 populär. Så nu är jag fast här framför P3:s webradio. Önskar ibland att jag hade ett normalt jobb. Och ett fullvärdigt liv. Men äsch, trivialiteter.

Startade dagen med att skicka två sms. Ett till Lisa och ett till Astrid. Lisa har inte svarat än. Astrid svarade nyss och sa att hon var på väg till gymmet. Ångestframkallande. Oj, det var längesen jag skrev om ångest. Vilket härligt återseende. Eller är det verkligen det? Näpp, tänkte väl det.
Eftersom jag ändå inte kan börja träna den här veckan pga en pseudo-förkylning som vägrar bryta ut, så tänker jag att jag lika gärna kan leva onyttigt fullt ut. Typ äta pizza, godis och dricka kaffe med saker i. Typ Latte eller något sånt där som alla mammor dricker. Väldigt tråkig grej att skriva att alla mammor dricker latte. Som om det skulle vara min egen observation liksom. ALLA vet väl att mammor dricker latte. Astråkigt skrivet. Jag tar tillbaka det. Förlåt.
Men, öl ikväll då? Det är ju onsdag!*



 *Ville skriva "det är ju onsdag ffs", men det kändes töntigt. Ungefär lika töntigt som när en av Pirate bay-grundarna twittrade från rättegången och skrev "Epic winning LOL".

Jag borde gå hemifrån nu. Och det ska jag göra också.
Ville bara ta farväl. Ett sista rop på hjälp, liksom.


 - Hold on Jack
Please Jack

(Det är jag som är Jack, för er mindre bemedlade. Och vi vet ju alla hur den där filmen slutar.)

Jag har ont i magen. Mamma har fått någon sorts maginfluensa. Så nu är jag lite halvrädd.
Känns som att detta kan bli min död. Kommer jag att bli magsjuk för första gången? Eller beror det helt enkelt på att jag har ätit frukost, lunch och efterrätt idag? Det är galet. Jag brukar äta två mackor innan jobbet. Inte en jävla buffé.
Jaja, skitsamma. Det spelar ingen roll om det är magsjuka eller överätning. I vilket fall kommer detta att sätta stopp för mina planer. Hade tänkt att göra något roligare än att gå hem och sova efter jobbet. Vi vet alla vad det betyder, ska det bära eller brista? Det får vi se. In vino veritas, likzåm.

Lyssnar inte bara på Parken idag. Kör lite Familjen och Vapnet.
Då slog det mig. Vad är grejen med substantiv i bestämd form? Är det det nya indie månne?
Jag gillar det nog ändå. Det passar mig. Lite töntigt, på ett subtilt sätt.
Om jag hade ett band skulle jag kalla det Patrasket.

Jag fryser om min ena fot. Och så har jag torra fläckar i pannan. Men det gör ingenting. För det enda jag ska göra tills jag ska duscha och pallra mig till jobbet är att lyssna på den här låten, typ:

Det kostar på att vara borta en hel helg. Nu ligger jag efter. Helt jävla efter. Har missat ett avsnitt av Mia och Klara och nu den där nya serien som började ikväll. 183 dagar eller nåt sånt. Och nu är det Raw Comedy club på tv och det måste jag se. Men när ska jag då hinna se 183 dagar på Svt play? Kan inte kolla på det efter Raw för då ska jag kolla på How I met your mother. Det här funkar fan inte längre. Måste se till att planera bättre nästa gång jag reser bort.


Och jag vet att jag inte är rolig längre. Säg det bara. Rub it in. Jag tar all skit. Sparka på den som ligger bara, gör det.

Jag mår konstigt. Att må konstigt är värre än att må dåligt. Mycket värre. Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag är döende eller om jag helt enkelt är lite bakfull fortfarande. Men min hy ser förjävlig ut. Är liksom lite torr men samtidigt 13-årsfinnig. Det är konstigt. Har ont i magen. Men kan inte ha mensvärk fortfarande. Det är ju också konstigt. Är egentligen jävligt mätt, men känner mig tom i magen. Hur konstigt är inte det? Är snorig, hostig och har huvudvärk. Det är iochförsig inte så konstigt om det inte vore för att jag inte mår dåligt över det. Och så är jag helt jävla slut. Trots det faktum att jag sov tio timmar inatt. Och så kliar mitt ena öga så förbenat. Konstigt.
Vad ska man göra åt sånthär egentligen?
Dra förbi korvmojen och tjacka en mosbricka kanske. (Har alltid velat få in den där meningen någonstans. Nu kanske ni inte tycker att den passade in här överhuvudtaget. Men det tycker jag.)

Har spenderat hela helgen i Stockholm. Är jävligt sliten. Höll på att kissa på mig på tåget hem nyss. Klarade bristningsgränsen med två minuter, max. Pratade med Asse i telefon för någon timme sen. Fick senare sms om att stockholmskan har smittat av sig på mig. Hoppas att det har släppt nu. Ska försöka att inte prata på ett tag.

Nu ska jag packa upp väskan sen drar jag till Gabi och käkar lite middag.

Smell ya!



(Fråga: Är det okej att köra på rödvinsmåndag ikväll om man har festat hela helgen? Eller känns det dekis?)

Såg nyss Låt den rätte komma in. Asbra. Sten Frisk var med. Ni vet, den kristna extremistgalningen från Tre Kronor. Är det någon jag är rädd för så är det Sten Frisk. Iskall, ärrig och förjävla knepig. Skulle jag möta honom i en mörk gränd så skulle jag kissa ner mig. Eller gränden skulle inte ens behöva vara mörk. Eller det krävs faktiskt inte ens en gränd. Skulle jag träffa honom överhuvudtaget så skulle jag kissa ner mig. Där har vi min rädsla för Sten Frisk.

Skulle svara på en kommentar nyss, utan att vara inloggad. Då var jag tvungen att verifiera. Ni vet när det kommer upp bokstäver skrivna på ett flummigt sätt och så ska man skriva av dem. Förstår verkligen inte grejen med det. Är det för att folk med dyslexi eller svårigheter att urskilja tecken inte ska få kommentera? VA? Jag förstår verkligen inte alls vad det är till för. Men det kanske är för att jag är dum. Vad vet jag.
Nu ska jag dricka öl.

Jag har gått in i väggen. (Läs: Pms)
Palermo har också gått in i väggen, men det kanske var på tiden ändå.
För mig är det verkligen inte på tiden. Ge mig choklad och How I met your mother så är jag game igen.
Okej?

En av alla tjej-på-17-från-stockholm-med-påhittad-modellkarriär-bloggar som jag läser har idag börjat sin bloppis. För er oinvigda: Bloppis = loppis på bloggen. Blogg + loppis = bloppis (Så jävla fyndigt va?). Den här tjejen har ingen vidare stil överhuvudtaget. Hon äger främst dyra kläder och tror att det ska ge henne stilen per automatik. Men vi vet ju alla att det inte går, alls. Hon har bland annat lagt ut en orange Ralph Lauren-piké till salu. Orange? Piké? Idiot!

Jag har blivit bloggskadad. Jag vet inte när det eskalerade på det här sättet, men det har gått utför. Minst tre gånger om dagen uppdaterar jag mig om vad som händer i bloggvärlden. Ibland fler gånger en så. Så fort jag sätter mig vid en dator måste jag gå igenom de viktigaste bloggarna. Har jag tid så skummar jag igenom de totalt värdelösa bloggarna också. Det här är ett axplock av de bloggar jag läser, och då är det långt ifrån alla:

• Alex Schulmans blogg
• Calle Schulmans blogg
• Parisas blogg på 1000 apor
• Praktikantbloggen på 1000 apor
• Stureplans vackraste på 1000 apor
• Anna Hibbs blogg på Stureplan.se
• Bloggkommentatorerna på Stureplan.se
• Blondinbella (of course)
• Kenzas blogg
• Viktor Barth-Krons blogg
• Style by kling

Sen är det en rad till. Men de känns nästan för extrema för att nämna. Bör jag söka hjälp?

Tre månader och tjugo dagar till min tjugonde födelsedag. Jävla härligt.
Börjar tycka att det är tråkigt med alla som har nedräkningar till sina födelsedagar.
Men klart att jag inte kan undgå det ändå.

Fan. Kom precis på att jag har missat Ed. Jävla jävla skit. Det finns inte ens att ladda ner.
Nu tar jag en cigg som plåster på såren.

Den här dagen kommer ingenstans alls. Jag har nyss provat att ha mittbena. Asfult. Men det visste jag redan innan. Fick sedan för mig att försöka skugga ögonbrynen istället för att fylla i med penna. Det blev inte alls bra. Orkade bara göra ena. Så nu har jag ett synligt ögonbryn. Känns rätt fashion.
And now what?

Jag förstår att ni förlorar all av den lilla respekt ni har för mig när jag gör sånthär. Men tristessen har nåt sin kulmen nu. Detta är ett måste.

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln: Yes
Gnälla: Ja, fast inte lika mycket som förr.
 Skrika: När jag är arg, ja.
 Sova: Japp
Ha ångest: Ibland.
Skada dig själv med flit: Räknas kopiösa mängder alkohol och rökning? Annars: Nej.
Vilja dö: Nä
Drömma sexdrömmar: Inte ofta
Ta droger: Nä. Förutom alkhol, nikotin och koffein. Men det låter töntigt när man klassar det som droger.
Klä dig i svart: Ja, typ bara.
Gå i skolan: Inte längre
Röka: Jarå
Hata folk: Nejdå
Lita på folk: Försöker

 VEM:
Saknar du: Astrid, P, Gabi och Carro.
Vill du döda: Nu ska vi inte vara sånna.
Vill du slå: Typ..Vet inte. Är inte så arg just nu
 Kysste dig sist: Hemligt
 Kramade du sist: Kanske Lisa? Eller någon annan av de jag var ute med i fredags
 Vill du prata med: Vem som helst funkar bra
Skrek du på sist: Pappa kanske? (tonårsrevolt)
Vill du vara som: Någon häftig
Sårade dig sist: Hemligt
Gjorde dig riktigt glad senast: Vet inte. Sad but true
Fick du sms från senast: David
Ringde dig senast: Malin tror jag
Är snyggast på jorden: Jude Law

HAR DU:
För många vänner: Skulle jag inte påstå
Någon fysisk sjukdom: Astma
Någon skada: Min nacke är konstant stel?
 Färgat håret: Senast i fredags
 Brutit några ben: Nein
Några piercings: Hade en halv-piercing i örat en gång. Alltså körde igenom halva nålen, sen orkade jag inte mer.
 Egen dator: Japp
 Bra självförtroende: Näe
 Kysst någon: Japp
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej
Varit kär: Si si
Dumpat någon: Inte på senare år. Kanske typ i femman.
Stulit någonting: Tveksamt.
 
HUR:
Går du: Quasimodo (hur fan stavas det?) möter cp-skadad
Svarar du i telefonen: "aa, det är amanda" eller "tjena". Typ. Beror på vem som ringer.
Mycket pengar har du: Alltför lite för tillfället
Tjänar du pengar: Genom att jobba
 Många stör du dig på: Inte så många. En kanske
 Ofta träffar du din familj: Oftast varje dag

TROR DU:
Att du kommer bli något: Absolut
På gud: Nej. Det är bara påhitt
Att folk tycker om dig: Folk och folk. De som känner mig gör nog det. Generellt vet jag inte.
 På ett liv efter detta: Nej. Men jag hoppas.

"Att döda ett barn" ekar i mitt huvud. Ni vet den där svartvita filmen som man fick se i högstadiet. Minns inte riktigt varför. Tror det hade med trafiksäkerhet att göra. Jag minns fortfarande hur hemsk den där filmen var. En liten pojke (eller kanske flicka?) som springer över till grannen för att hämta socker, i en klassisk svensk lantidyll. En bil med en man och en kvinna kommer åkandes. Tror att det var en såndär bil utan tak, men minns inte riktigt. Och pang säger det. Att döda ett barn.

Kollar på Ocean's twelve och upptäcker Johan Widerberg i en biroll. Helt plötsligt, bara sådär. Den grabben har jag haft ett crush på sen Ebba och Didrik. Så j ä v l a snygg. På ett konstigt sätt.

Gick hem vid halv två igår. Det har inte hänt på länge. Men kvällen erbjöd inte så mycket mer. ÖG var tråkigt trots Bubba K. VG var mysigt, men ölen slog fel och gjorde mig mer trött än pigg.
Idag har jag kollat på The Wrestler och försökt ta bort den hårfärg som så fint pryder min panna. Utan resultat. Jag ser skitig ut.

Nu ska jag ladda ner The curious case of Benjamin Button.
Over and out

Nästa helg ska jag åka till Stockholm. Uppleva storstaden och sådär. Eller faktiskt inte. Ska mest hänga i Täby. Men vi har väl alla en liten förkärlek till förorter där alla har gula villor med pool och studsmatta. Det är någonting speciellt med det. Jag minns när min kusin (som jag ska besöka) fick en såndär studsmatta. Det var så jävla enastående. Det var som att vara på Fyrishov, fast hemma hos någon. Här i Uppsala dök studsmattorna upp två år senare. Är inte det lite läskigt hur efter vi är? Vi kan ju tillochmed fortfarande betala med kontanter på bussen. Vi är egentligen precis som Borås (eller liknande skitstad), men bara för att vi har ett universitet så känner vi oss bättre. Fast vi har ju Carl von Linné, Afasi och Veronica Maggio också. Det måste väl räknas ändå?

Nu funderar jag på om jag ska boka tågbiljett till Stockholm redan nu. Eller är det töntigt? Man kanske bara förbokar när man ska åka långresor? Jag vet inte alls. Jag lämnar inte den här stan så ofta. Gillar att klaga på den, men har ändå svårt att komma härifrån. Mycket snack och lite verkstad med andra ord.

Portkoden till huset har inte fungerat på några dagar. Detta har irriterat mig. Det är inte alls lika smidigt att använda nyckel. Och inte ens häflten så häftigt. Har väntat på att det ska bli åtgärdat. Men eftersom det inte har hänt, så tänkte jag att jag skulle berätta det för pappa. Så att han kan klaga, ni vet sånt som män över 50 gör. Så jag berättade för honom alldeles nyss. Då utbrast han "Haha, men portkoden byttes ju för snart en vecka sen. Har vi glömt berätta det för dig?"
Jahapp, där har vi det. Jag är utfryst ur min egen familj. Jag är som grabben i "Ensam hemma-filmerna". Hoppas att de kommer ihåg att påminna mig vid ett eventuellt låsbyte.

Det coolaste jag vet är folk som kan skriva poesi (och andra texter också) utan att det blir töntigt, påklistrat och pinsamt. Det är så jävla beundransvärt att man vill slå hårt i väggen, bara för att. Att kunna förmedla ett budskap och beskriva en händelse utan femtio uppstyltade adjektiv är ju lite övernaturligt. Tycker jag alltså. Det var bara det. Nu ska jag fortsätta googla.

Orkar i n t e jobba idag. Det snöar ute, mina händer är torra och det är torsdag. Men med tanke på att jag kollade mitt kontouttdrag igår borde jag inte göra något annat än att jobba. Jag har bränt typ 3000 sen den 25e. Alltså på tio dagar. Nu är det 20 dagar kvar till nästa lön. Känns det bra? Nej, inte särskilt. Men ska kolla resor till Berlin nu och googla festlokaler i Uppsala. Man fyller bara 20 år en gång. Faktiskt.

Nu har alla dragit till Åre. Jag är kvar här. Alldeles alldeles ensam. Fast nä. Så farligt är det inte.
Ikväll ska jag jobba, imorgon ska jag träna för att sedan dricka öl. På lördag ska jag vara bakfull. Söndagen ska jag nog spendera hemma hos mormor. Och på måndag är dom hemma igen. P to the erfect.

Jag vet att jag är tråkig nu. Den lilla ådra av kreativitet som förut fanns i min kropp verkar ha försvunnit. Jag orkar inte ens vara pretentiös längre. Stör mig dock fortfarande på särskrivningar och utelämningar av apostrofer och sådär. Men det är väl vardagsmat. Fast det finns ju så klart en sak. Har gått och muttrat över det ett tag nu. Visst är det jävligt störande när personen framför dig i kassakön inte lägger en såndär kundpinne efter sina varor? Eller är det bara jag? - Jahapp, visste väl det.

Efter en hård utekväll 2007


Asful(l) Arvika 2007


2008 rå


Berlin 08


P - bakfyllemorgon på Way out west


Jag deppar och tänker att det vore skönt om det blev typ maj nu? Är ni med eller?

Äsch, dags att sluta deppa. Det är lill-lördag idag, då är det bara att ta pinnen ur och slappna av.
Ska trots detta inte ut och svira. Jag ska kolla på tv och dricka kaffe.
Dock astråkigt att vara ensam. Har börjat bli sällskapssjuk. Tror att det är dags att skaffa en pojkvän.
Det huserar som vanligt köttmarknad på Stockholms imorgon, kanske värt att ta en sväng förbi. Ska man
ha något så får man inte vara kräsen. Även om killen i fråga kör förra säsongens backslick och vevar armarna i takt med Destination unknown. Man tager vad man haver, helt enkelt.
Alternativet är ju annars match.com. Det är ingen win-win situation här inte. Låt mig kalla det pest eller kolera.

Arg, besviken, ledsen, förvirrad, frustrerad, grinig, sårad.
Kul dag det här.

Men jag har åtminstone nya skor.
Jag köper min lycka ett tag framöver.

Igår: Monday funday
Idag: Bakfylletisdag

Men vad gör väl det? Nu ska jag tröstshoppa skor. Skön grej att göra när man inte är ledsen. Lite bara för att.

Min mobil ringde 07.33 i morse. Trodde först att det var alarmet. Men icke, det var pappa som ringde.
Tryckte bort samtalet. Fem minuter gick, sen ringde det igen. Tryckte bort det. Dröjde tio minuter nästa gång. Valde att svara denna gång, även om jag visste att det skulle vara så att pappa hade glömt knapplåset. Japp, så var det. Självklart. Det är år 2009 och han har inte lärt sig knapplås? ÄN? Utvecklingen går bakåt.

Hade lite svårt att somna om sen. Därför skyller jag på det angående det faktum att jag gick upp elva istället för nio som planerat. Jag suger på det här med disciplin. Jag orkar nog inte träna idag heller.
Det får bli fika istället. Och kanske lite shopping. - Dom kallar mig Blondinbella.

Det är otroligt vad gratis alkohol kan göra med kroppen.
Jag känner mig förlamad. Och frusen fast varm. Kankse snarare förjävligt än otroligt.

Och varför skriver jag? Egentligen? Vet inte alls. Jag tror att alla som har en blogg intalar sig själva
att de skriver för sin egen skull, att det fungerar som en dagbok. Det är en ganska skön jantelags-förklaring. Men vi vet ju att det finns en annan bakomliggande faktor. Man vill synas. Man vill ta plats. Och så vill man kanske boosta sitt ego lite. Även om det är en mindre smickrande förklaring så måste vi erkänna den. Det är som med samerna. Man pratar inte gärna om dem, vill intala sig att det bara är ett låtsasfolk - men de finns ju där uppe någonstans, egentligen.
(Fråga: Varför har jag fått dille på asdåliga liknelser? Skjut mig)