Divide et impera

Idag är ingen härlig dag. Jag är så trött och bakis att ögonen hela tiden faller ihop. Har inte lyckats sätta igång med pluggandet än. Tänkte börja vid tre, vid fyra, vid fem och nu vid sex. Troligen börjar jag inte då heller och intalar istället mig själv att jag ska göra det vid sju.

Igår firade jag min födelsedag med middag, tårta och väldigt mycket alkohol. Vi var på Saluhallen av alla ställen. Jag fick äntligen dricka min efterlängtade mojito. Det märks på mitt sätt att skriva att jag är bakfull. Fruktansvärt osammanhängande och tradigt.

Nu ska jag återgå till min säng och tycka synd om mig själv. Att veta att man inte kan träffa någon som man tycker om på minst två-tre månader, alternativt aldrig igen, är jävligt jobbigt. Jag brukar inte vara så blödig, men nu är jag tydligen det. Livet, 1 - Amanda, 0. Typiskt.

Jag tror att jag har klippt bort mer än en decimeter av mitt hår. Man kan dra igenom det med fingrarna utan att fastna nu. Rätt soft. Fast det är väldigt kort. Och så kliar det över hela min kropp och jag förstår inte varför. Idag har jag sprungit trots att jag bara åt en yoghurt till lunch. Jag är bäst i världen. Nu hoppas jag på att det är Grey's på tv. Fan vad det klias överallt. Och så har jag mammas espandrillos på mig. Jag ser galen ut. T-shirt, shorts och espandrillos. Jag ser ut som ett stereotypt hawaiifyllo. Bra så. Och så tänker jag på min födelsedag som stundar. Vad ska jag göra då egentligen? Allt som inkluderar alkohol blir bra. Där har vi det.

En kavalkad av sextonårig ängslighet. Gulligt. Det är rätt skönt att vara vuxen ändå.

Kan tycka att världen är lite emot mig idag. Det regnar när jag har tänkt att springa och sedan cykla till mormor. Och så känner jag mig krasslig i halsen vilket inte alls är bra när man ska springa. Så, vad gör jag nu? Struntar i allt och kryper ner i sängen igen? Eller trotsar allt? Ich don't know.


Vill jävligt gärna springa ändå. Jag satsar stenhårt på att gå ner lite i vikt. Sorgligt ändå. Att man lägger ner det mesta av sin tid på att förändra sig själv. Men så är det ju jävligt soft att vara smal också. Am i right or am i right?

Nu ska jag plugga eller fixa ögonbrynen eller springa. Livet.

Idag stannar jag hemma. Planen var Velvet med Billie the vision blablabla men min fruktansvärda bakfylla sätter P för det (varför säger man "sätta P för något?" idiotiskt ju). Igår skulle det ha blivit en lugn kväll men det blev inte riktigt så. Den började med rosé och pizza på carros eminenta uteplats, sen blev vi pepp och sprang in och plattade håret och åt toblerone. Skjutsade astrid på cykeln in till stan och det gick så snabbt att vi inte kunde förstå att vi var framme. Vi hamnade på Uplands och drack öl. Fick uppleva ett kärt återseende då Z kom dit, som jag inte träffat på flera månader. Han kom på idén att vi skulle dela på en flaska vin runt tolvtiden. Svaret blev ett rungande ja. Efter några minuter anlädde han med en isskål med två flaskor vin och loads of sprite. Vi hade ungefär en halvtimme på oss att dricka upp det innan Uplands skulle stänga. Vi svepte. Fruktansvärt snabbt och mycket. Sen kissade vi i en gränd och gick till Orange i tio minuter och insåg att det var dödsdömt. Jag och Carro avslutade kvällen med att kissa på en varsin Palermo-toalett. Cykelturen hem kommer jag inte ihåg.

Dagen har jag ägnat åt att plugga tarmbakterier och dricka cola.
Nu väntar jag bara på att den här vidriga huvudvärken ska släppa så att jag kan njuta till fullo av att inte göra någonting alls.

Jag vill gärna hoppa över mitt liv fram tills mitten av juni. Det är inte kul att vara just nu. De två nästkommande veckorna ska jag gå i skolan från nio till tre nästan varje dag och därefter råplugga. Den tjugoåttonde ska jag gå dubbelt första gången och den tjugonionde ska jag försöka hinna fira min födelsedag (iochförsig kul). Den tredje juni är det tenta och den fjärde och femte ska jag gå dubbelt igen. Den sjunde juni har jag omtenta i läkemedelsräkning (ochförsig bara en del, det vill säga typ fem tal, men ändå) och den åttonde ska jag på kurs i läkemedelsdelegering. Den femtonde ska jag på kurs i aktiv förflyttning. Addera att jag inte har fått mitt jobbschema än och därför inte kan göra upp en endaste liten plan inför sommaren. Och så bröt jag ju av bankkortet igår så jag får leva livet med kontanter i en vecka. HATAR kontanter. Och jag måste köpa kläder. Min garderob är svart svart svart och det går inte i den här värmen. Nämnde jag att jag ska hinna gå till tandläkaren en dag nästa vecka? Och klippa mig på onsdagen? Och just det, sen var det ett möte på banken för att fixa lånelöfte på torsdag också.
LIVET, DÖDEN, GUD ELLER ANNAN HÖGRE MAKT - Hur ska jag hinna? Jag ba undrar. FUCKASS BITCHIZ.

eh. Skämtade. Jag skriver ju aldrig sådär ovårdat. Det var dumt av mig.

Nu tycker jag att vi avrundar detta inlägg med att spy ytterligare lite galla. Men denna gång över oskyldiga stackars människor. Jag pratar så klart om de som använder leggings. Herregud. Vaderna blir dubbelt så stora och hela kroppen ser avhuggen ut. Jag blir lika upprörd varje gång jag ser det. Vill gråta och skrika. Sjuk i huvudet? Kanske. Övertro på mitt egna fashion statement? Definitivt.

Nu ska jag plugga. FML.

Alltså. Nu får min mage ta och ge sig. Vet ni vad den gör? Den säger nej till mat efter några tuggor. Jag blir mätt på ingenting. Jag blir galen. Känns som att jag har gjort en gastric bypass (för er oinvigda: magsäcksoperation). Och ja, om vi ser till min matproblematikshistoria kanske detta skulle vara ett problem som jag uppskattar. Men nej. Om jag äter något jag tycker är gott vill jag kunna tömma tallriken. Jag har börjat lägga upp barnportioner bara för att jag ska kunna göra just det. Men idag lyckades jag inte ens med det. Jävla taskigt av min magsäck att hålla på såhär. Undrar hur det ska gå när jag ska dricka öl ikväll. Kommer det ta stopp efter två öl? Trist i sådantfall.

Håll tummarna för mig och mitt öldrickande nu. Och tentan, of cårz.

Det här med att gå upp tidigt har för mig blivit nästintill en besatthet. Jag kan inte ställa klockan på senare åtta. Det händer inte. Det händer aldrig. Jag har tenta klockan ett idag men jag gick ändå upp klockan åtta. Har kommit till den punkten då jag börjar bli seg och bara vill gå och lägga mig igen. Det här håller inte. M å s t e lära mig att gå upp senare. Det här är ren idioti.

Men tenta iallafall. Är nästan lite taggad på att få skriva den. Orkar inte bära på den här nervositetskänslan längre. Och inte heller all onödig information (som jag iochförsig ska bära med mig hela mitt yrkesliv, men ändå). Sen ska vi dricka öl/vin/allt i park och gå upp klockan sju imorgon för att börja en ny kurs. Det kan bli kul det här.

Nu ska jag platta håret och borsta tänderna för andra gången (idag alltså). Livet!

Det är så irriterande när kroppen vägrar gå och lägga sig även fast man verkligen borde. Jag vill ju sova, jag orkar bara inte resa på mig, byta om, ta bort sminket och borsta mina tänder. Så jävla enkelt, men ändå så jävla jobbigt. Var nära på att börja återge min dag, men jag har ju alltid hävdat att jag inte har en "det här har jag gjort idag"-blogg, så nu försöker jag stå för mina principer.


Ett för övrigt: Jag vill ha långa dagar som övergår i långa kvällar som övergår i långa nätter. Jag vill komma hem när det är ljust och dricka kaffe på balkongen på morgonen. Men mest av allt vill jag ha tio veckor utan att öppna en kursbok. Och det är inte ens långt kvar nu. Pepp pepp peppen.


Nu ska jag ta tag i mina plikter och inta min säng.

Auf wiedersehen und tchüss

En tanke: Säga vad man vill om Paradise hotel-Cimon, men herregud vad den grabben klär sig snyggt. Och håret. Håret mina vänner! Om jag var kille skulle jag copa hans stil rakt av.

Det var bara det. Gött så.

Förlåt för att jag har försummat dig bloggen, men ibland har jag annat för mig. Men nu kör vi.

Jag är så jävla trött. Sov alltför få timmar natten till igår och trots att jag sovit nio timmar inatt är jag fortfarande helt förstörd. Har druckit tre koppar kaffe men plugget går fortfarande otroligt långsamt. Jag måste läsa om varje mening tio gånger, ungefär. Men nog om det. I fredags åkte jag till Stockholm och igår kom jag hem. Lyckades bli bakfull på en flaska vin och sova bort halva dagen igår. Lite ångest över det idag då molnen hänger täta. Men jag hoppas ändå på att solen ska tränga sig fram. Nu väntar jag på att Jossan ska vakna/svara på mitt sms så vi kan styra ihop ett plugghäng. Om jag ska plugga själv får jag inget gjort.

Asatråkigt inlägg, men nu vet ni att jag lever.

Ska försöka sminka över mitt tonårsfinniga ansikte nu och klunka vatten.
Astrid har lärt mig att uttorkning alltid kommer inifrån.


Peaceilicious.

Idag har jag fått träffa mina bästisar för första gången på hundra år. Jag klädde upp mig bara för att jag inte har lämnat lägenheten på flera dagar (att gå till skolan räknas inte). Blev uppraggad av några femtonåringar. Gött liv, bra dag. Nu har mitt humör dött. Jag hatar föreläsare som gör idiotiska kompendier som jag inte kan förstå. Och jag hatar min dator som vägrar att stänga ner fönster. Om jag ska stänga ner Firefox måste jag ctr-alt-deleta. Omformatering, ja. Extern hårddisk, nej.

Och jag undrar, precis som ni, vad grejen är med all denna negativitet. Jag skyller på cerazette. Att tillföra kroppen massa piller har aldrig varit en bra idé. Någonsin.

- Varför ser du så ledsen ut?
- Jag har så jävla ont i huvudet
- Är du olyckligt kär?

Det finns numera en legitim anledning till att min pappa inte är läkare. Om han skulle behöva en någon gång.

Jag hatar när jag har peppat hela dagen för att dra ut och springa och sedan får så ont i huvudet att jag inte kan röra mig. Jag hatar när jag äter mycket till middag och inte kan förbränna energin som tänkt. Jag hatar när jag borde plugga men inte har fysisk möjlighet till det. Kontentan: Jag hatar den här övervidriga spänningshuvudvärken. Om några veckor får jag bettskena. Kanske lite scabbers, men ändå gött.


Nu ska jag dra ner mina persienner och se på Mad men.
FML TIMES TEN.

Effektivitet är mitt nya signum. Jag blev precis klar med att gå igenom alla ämnen inför tentan, något som jag hade planerat att bli klar med senast på fredag. Nu har jag två dagar mer än planerat att råplugga. Bra liv, det här. Det är ju bara det att jag inte kan avläsa diagram, och det kommer garanterat på tentan. Jag kollar på y-axeln, jag kollar på x-axeln och slutligen den där kurvan. Det sker ingen som helst koppling i min hjärna. Jag kan inte förmå mig själv till att se något samband. Jag får försöka köra på att memorera diagrammen från boken och komma ihåg hur de ska tolkas. Inte en beprövad metod, men jag + fotografiskt minne = sant.

Nu måste jag gå och vila, inte för att jag vill eller är trött, utan för att jag har fått ögonmigrän. Irriterande är ett alldeles för svagt ord för att beskriva det. Det flyger svarta saker liknande flugor i mitt högra synfält hela tiden. Först trodde jag att jag var på väg att dö, men sen insåg jag att jag faktiskt är expert på sjukdomstillstånd. Ögonmigrän är mest troligt i detta fall. (Eller så har jag bara haft det förut och drar slutsatsen att jag har fått det igen). Nåväl, vila ska jag iallafall.

Glädjen är obetalbar när man inte har någonting att göra och upptäcker att man inte har laddat ner det senaste Gossip girl-avsnittet. Jag har hundra osedda Man men-avsnitt också. Det rör mig inte i ryggen att mitt liv endast består av plugg, träning och serier. Eller gör det det? Vi låter det vara osagt.

Också ganska kul att jag har gått ner i vikt och det enda stället det syns på är ansiktet. Ser lite härligt Auschwitz-utmärglad ut. Ingen beach 2010 förrän benpiporna sticker ut and you know it! Skämt åsido. Eller? Vi låter det vara osagt.

Nu ska jag borsta tänderna och vänta på GG.

Fan vad jag vill avsluta med ett XOXO, men min självdistans räcker inte till.

Hatar att känna mig ful. Vill ha snyggare kläder och smalare ben. Mindre finnar också kanske. Det är nog bara idag jag känner såhär. Jag är ångestladdad. Åt nyss riktig mat till lunch. Vet inte varför jag får ångest över det eller så vill jag bara inte förstå. Nu glömmer vi det.

Idag har jag seminarium i tre timmar. Jag kan inte komma på något sämre ställe att spendera en solig dag än i ett konferensrum på Akademiska. Sen ska jag ut och springa och efter det fortsätta plugga. Sa jag att jag har pluggat från åtta imorse också? Fuck my life etc etc.

Att vakna av alarmet klockan sju en måndagmorgon och snooza till 07.20. Att dricka kaffe som på något sätt blev alldeles för svagt. Att belamra hela bordet med böcker och pennor klockan 07.50. Att skriva tills handen gör ont. Att duscha alldeles för varmt bara för att det är så kallt. Att inte orka sminka sig ordentligt.

Inget av ovanstående gör det enklare för mig att vara glad idag. Det här är en måndag som saknar motstycke. Det är så grått ute att jag måste värja mig varje gång min blick vandrar mot fönstret. Vill inte se skiten. Jag är som sagt kall. Och då menar jag inte lite frusen. Hela min kropp vibrerar av kyla och min annars dåliga blodcirkulation i fötterna är numer obefintlig. Jag vet inte varför det är såhär. Kanske bara en måndag av rang.

Nu ska jag leta upp det varmaste klädesplagg jag har och fortsätta plugga.
Sen ska jag spela fotboll med mitt lilla klasslag, om jag inte frusit ihjäl innan dess, vill säga.

Idag är jag bakfull men det gör mig inte så mycket. The radio dept. var helt över förväntan igår och jag älskar "nya" skivan mer än någonsin. Bortsett från att jag har pluggångest så har jag haft en bra bakisdag. Har lyckats storstäda mitt rum som alltid lyckas bliv fruktansvärt äckligt. Förstår inte hur det går till. Antagligen för lång tid mellan städningarna, men det låtsas vi inte om.

Om det inte vore för att jag är så innerligt skoltrött just nu så hade jag älskat livet. Det håller på något sätt på att bli vår och man kan snöra på sig springskor nästan varje dag och göra ett ärligt försök till det där löftet om minus fem kilo. Och så har jag ju fått jobb. Och så har jag en pirrkänsla i magen som jag inte alls känner igen. Det är nog ingenting särskilt men det känns jävligt skönt att må såhär, i kontrast till förra veckans depp-bonanza. Nu ska jag fortsätta äta M&M's (jag har fått tillbaka min aptit som varit long gone sen valborg, prisa gud) och se på Mad men.

Imorgon börjar en vecka av hetsplugg. Låt oss därför spendera de sista timmarna av den här kvällen utan att tänka på det överhuvudtaget.

Känns som att det är dags för en uppdatering. Jag har fruktansvärt ont i huvudet och jag skyller det helt på det faktum att jag inte har ätit riktigt mat sen i torsdags. Men det är fint ändå. Snart kommer pappa hem med kyckling och mozzarellasallad till mig. Gött. Igår åkte jag till den kungliga huvudstaden och köpte den miu miu-inspirerade (kopierade?) klänningen på Zara. Den är lite för stor, men jag är helt förälskad ändå. Sen drack jag öl på kulturhuset och på söder. Idag har jag ont i fötterna och de fyra ölen känns av, men mest på grund av den uteblivna maten, tror jag. Idag har jag sprungit och pluggat lite. Ikväll blir det förferka hos Carro, som sig bör, och sen Radio dept. på V-dala. Det kan bli bra det här tror jag. Så länge jag kan eliminera den här jävla huvudvärken. Alltid är det något va?

Nu ska jag platta håret och göra mig fin.
See you in the moshpit!

Någonting är väldigt fel. Jag är helt apatisk och kan inte förstå varför. Kanske är det något fysiskt. Jag har ätit dåligt på sista tiden och sånt. Eller så är det all in my head på riktigt. Det gör mig galen i vilket fall. Det enda jag kan göra under föreläsningarna är att stirra tomt i väggen. Ingen koncentration, ingen motivation. Jag kan inte ens kolla på tv utan att upptäcka mig själv sitta och strirra i tomma intet med puppy eyes och gråten i halsen. Så jävla jävla irriterande när jag är glad egentligen.

Jag vill inte känna såhär. Och jag vill inte skriva en omtenta för ett jävla litet fel.
Det är mycket jävla nu.

Idag har jag:
- varit på föreläsning
- åkt med buss genom delar av Uppsala jag aldrig sett
- varit i Sunnersta
- blivit anställd
- haft fruktansvärt ont i ryggen
- haft fruktansvärt ont i huvudet
- varit kraftlös
- deppat ihop
- blivit glad igen
- funderat på om man kan bli manodepressiv av minipiller
- ätit fil och mackor till middag


Härligt att bli anställd iallafall. Resten av dagen stryker vi tycker jag.
Gött.

Jag tror att jag är bakfull från valborg fortfarande. Jag överväger varje dag att ta hissen istället för trapporna och det  enda jag tänker på är min säng. Är också jävligt disträ och kör på en mentalitet av typen "jag orkar inte bry mig om någonting". Går därför inte så överdrivet bra med att börja plugga till nästa tenta. Jag nöjer mig än så länge med att faktiskt ha köpt boken. Ett stort steg.

Det finns tyvärr en baksida med att hänga runt och bara låta dagarna gå. Man blir galen. Jag tänker alldeles för mycket. Varje minut jag har för mig själv går åt till någon jävla rannsakning av själen. Jag vill inte vara en tänkare eller grubblare eller vad man kallar det. Orkar inte vara så fruktansvärt beräknande hela tiden.
Jag ska sluta tänka på sånthär och börja läsa min farmakologibok. Jag måste verkligen det. Så äre ba.

Eller så kanske jag bara laddar ner första säsongen av Mad men och plöjer den.
Det är lite vilket som.

Det gör nog inget att jag inte har haft tid att skriva, för det är nog ingen som har haft tid att läsa.
Kvalborg och Valborg har passerat för ännu ett år. Och med risk för att låta som alla andra: Fan vad roligt jag har haft. Kvalborg började i torsdags med starkölslunch på Uplands alldeles för länge, fyllehandlade efter detta på Willys för att sedan dra till Carro för vinförfest. Vi hamnade i en relativt välbefolkad ekonomikumpark och sedan på Kalmars. Men förståndig som jag är kastade jag in handduken redan vid tio. Valborg började klockan nio med allt det gamla vanliga. Mousserande, öl, cigaretter och en jävla bränna det vill säga. Hade en alldeles förträfflig samling människor runt omkring mig också. Vid fyra eller fem eller något åt det hållet fyllehandlade jag och Carro på Konsum och kom hem med pasta som vanligt. Shottade kaffe och cola och drog sedan på takfest i Flogsta. Pratade med ryssar om kommunismen, misstog en australienare för att vara engelsman och hängde med en stockholmare från Skåne.

Hur jävla bra som helst. Är fortfarande lite bakfull idag. Har mensvärk och förskräckligt ont i ryggen. Imorgon är det tydligen skola. Herregud.