Kanske, nej, aldrig. Aldrig mer.

Det verkar som att jag har blivit sjuk. Jag fryser och har extremt ont i huvudet.
Så sjukt ovärt. Jag som ville ta en öl på någon uteservering och röka några cigg och diskutera livets mysterier ikväll.
Okej, kanske inte riktigt sådär poetiskt, men iallafall något åt det hållet.
Idag dog min dator. Jag fick panik och min bror sa att hårddisken var död och det inte var någon idé att försöka fixa den. Till slut tog han sig an den och nu lever Kenneth igen. Men det är nog dags för pappa att öppna plånboken för en ny snart. Det här är inte okej.
  Och just nu så vill jag ju bara lägga mig framför tv:n och se på 2½ män och äta godis och tycka synd om mig själv. Men nej, något säger stopp. 2½ män är en självklarhet men godiset, icke. Jag längtar till den dagen då jag kan äta vad jag vill, när jag vill utan att en del av mig säger nej. Jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill äta och slippa må dåligt över det.
Hur kunde det bli såhär? Hur kunde allt gå så långt?
Jag vill bara gråta. Jag vill bara att någon ska säga att det är okej och kanske stryka bort håret ur pannan och säga att det blir okej snart. Att någon ska förstå utan att döma. Att någon ska veta hur det är. Det finns många som vet hur det är, men egentligen är det väl bara jag som vet hur det är för mig, synd att jag inte kan uttrycka det i ord tillräckligt bra.
 Jag vill inte äcklas längre.
Jag vill inte vara hungrig längre.
Jag vill bara vara som jag var en gång.
inte tjock och motbjudande men,
frisk. frisk..
frisk.




Paltkoma och huvudvärk

Igår hade vi party hemma fast jag var bakis och drack bara två öl och lite champagne.
Åt gjorde jag destomer, usch. Och sedan somnade jag vid ett-tiden. Underligt nog vaknade jag
mitt i natten och kunde inte sova. Knäppt.
Idag vaknade jag sent och har inte gjort mer än ätit och suttit här. Imorgon börjar dieten igen.

För övrigt är jag rätt otaggad på livet pga av det dåliga vädret och min pengasituation.  Jag orkar
inte vara pank, det suger så jävla hårt.  fy

nu var det någon som ropade 'fetto' efter mig. min bror så klart.
jag är trött på att vara tjock.
men ändå så finns hungern kvar. Den är precis som röksuget.
Det bara sitter där och ger sig inte. aldrig
jag behöver röka men jag har inga cigaretter och ingen lust att gå ut
och köpa. Men jag antar att jag måste.

jag hatar den här dagen. jag vill sova.





skitsöndag

Verlier nicht den Kopf

Det var dock precis vad jag gjorde igår. Hej och hå, vilken kväll.
Jag drack fem 5,2or, två 7,2or och en folköl. Inte konstigt att jag var ninjafull.
Men kul hade jag synd bara att fia inte var med och synd att ingen var lika pepp
som jag. Zacces och mina toalettäventyr var iochförsig rätt nice.
Idag mår jag dåligt. Sov ytterst få timmar inatt och nu har vi tonvis med gäster och
jag vill bara sova. nästan. jag är röksugen men har inte ens några cigg.
blä

åh. ångest. jag hatar egentligen grejen med att bli full för dagen efter, då man
vaknar upp och undrar vafan man har gjort, är så himla hemsk. jag mår dåligt när
jag tänker på hur jag var igår.


Nu ska jag begå självmord
(jag sa begå, yes score safe)



Jag vill bara vara med dig

Deutsch amerikanische Freundschaft

Idag är jag inne på dag två av min nudeldiet. Jag måste påstå att jag börjar tröttna lite på
nudlar. Fast det funkar fortfarande. Dieten går ut på att ersätta frukosten/lunchen och middagen med
en portion nudlar. Det är jävligt bra. Men idag kommer jag bara hinna äta ett mål. Som jag precis åt därför
får jag äta en banan nu också, annars kommer jag hungra ihjäl ikväll tror jag.
Vi får se hur länge jag står ut.

Idag ska vi festa och jag är pepp. Om tre timmar ska jag vara vid zacces polackjobb sen ska vi
åka och handla på gränby va. Jag har verkligen inget värt att skriva förutom att jag hatar fåglar mer än
tidigare och att den svenska sommaren är värdelös. Nästa år åker jag till wacken och puckelpop.
sådetså

hajl

Ett koncentrat av fördomar mot Texas

Igår var trevligt. Och astrid är en av de finaste vänner man kan få.
Jag började lyssna och tog in. Allt kändes faktiskt helt okej idag.
tills för tre minuter sen.
tjockis? tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis..
det ekar i huvudet.
min pappa som vet att jag legat och kämpat vid toalettstolen med fingrarna
i halsen under ett halvårs tid, kallar mig ändå för tjockis?
jag förstår inte. då är jag alltså.. en tjockis?
för föräldrar är väl de som inte ljuger?
jag vill gräva ner mig. aldrig komma upp.
jag visste att jag hade gått upp och att folk ljuger.
jag vill svälta. fan
jävla skitfamilj
låt mig få flytta härifrån

hor


dazed and confused

Det känns jobbigt när man inte längre verkar vara välkommen.
När man bara känner sig helt jävla utfryst.
Vad fan har jag gjort? Jag har inte gjort något annat än att vara.
Har jag gjort er något? Har jag gjort dom något?
Svar: Nej x 1000.
Jag vill bara sova nu. Det är inte kul längre.
Sen när väljer man honom framför mig?
Det är alltid såhär. När det väl kommer till konflikter så visar det
sig vilka ens riktiga kompisar är.
Och tydligen var inte du inräknad där...
Jag känner mig så jävla sviken, ensam och liten.
Jag har verkligen försökt att vara er till lags ändå.
Men ändå så får jag ta skiten?

jag vill bara gråta
jag vill bara att allt ska vara som förut

skitliv

Ångest är min arvedel

Såhär är det:
Idag är jag bakis och känner för att dö.
Mitt huvud dunkar och min kropp säger ganska mycket ifrån.
Därför ska jag inte göra någonting idag.
bara vara. Kanske äta, men mest bara vara.
Just nu duggar besvikelserna tätt, jag har en förmåga att alltid
falla för fel personer. Antingen är de upptagna, totalt ointresserade
eller bara fel. Eller jag vet inte. Besviken blir jag varje gång iallafall.
Dags att lägga såntdär på hyllan ett tag. Det är ändå bara ångest och
självförakt. Åtminstone i slutändan. 

Jag vill åka till Gävle.
Jag vill åka till Gävle och se Nina Hemingssons utställning.
Jag hatar min bror. Jag mår dåligt så fort jag ser honom.
åh. jag vill flytta hemifrån. Inte just för någon sorts tonårsrevolution
men just för att jag är trött på folk. Jag vill sköta mig själv, laga min egen mat,
tvätta min egen tvätt, välja min egna inredning. Jag är inte så bra på det där med
gemensamma ytor. Jag vill ha det på mitt sätt.
Jag måste skaffa ett jobb, sen ska jag flytta.
Mina framtidsvisioner kommer förmodligen gå åt helvete, men hellre det än
att inte ha några drömmar alls. Eller nåt annat prettotjat.

dags för dagens eko.

(it would be fair to say it saved my life)


Bakfylla och ångest

Idag är inte okej. Mitt huvud är som ett kärnvapenkrig. usch.
Igår var däremot okej. Först var jag i ekonomikum med zacce och hela
crapet sen gick jag till gabi och drack lite öl, sen tillbaka till ekonomikum
och sen tillbaka till gabi. Där drack jag öl och lite vin sen gick vi till Snerikes.
det var inte så jättejätteparty. Jag köpte en öl, det var väl ungefär höjdpunkten där.
Jag gick istället därifrån med folk och åkte hem till björn och drack mer öl.
Det var najs. Sen kom hannes också. Han drack massa skåne akvavit.
Redig grabb det där.
Jag har minnesluckor och det är inte okej.
Tur att zacces bilddagbok finns, den talar om för mig det jag inte minns.
Det jag inte minns är väl ungefär att jag spydde och att jag hoppade upp på
broräcket vid fyrisån och sa att jag skulle hoppa.
haha, emokid gone wild va.
Nu ska jag kirra pics och skaffa mig ett liv.
Auf wiedersehen und tschüss

En djup rubrik

Mina tankar är så konstiga ibland. För ibland tänker jag att det skulle vara utomordentligt skönt att få en farlig sjukdom och ligga på sjukhuset i ett år. Det är konstigt. Och taskigt mot de som verkligen är sjuka.
Well well. Idag hade jag tänkt gå upp runt nio och ut och springa, men icke, jag vaknade nyss och känner mer för att äta frukost. Men nej, jag har inte ätit frukost på ett år, varför börja nu?
Det är något konstigt med sommarlov. Då gör man allt såntdär  som man egentligen föraktar.
typ äter tills man dör, badar med folk man inte känner på en äcklig strand i förorenat vatten och dricker saft hos mormor fast man egentligen hatar saft. Sommaren är ett mysterium.
Idag ska jag dricka öl. härli.
Bara att nu står jag mellan två val och jag hatar det. Och jag hatar att jag är bra på att dissa de som jag egentligen
tycker om. Men det löser sig, sa gubben.
Jag hatar att pappa alltid dammsuger. vad är grejen?
Min teori är att han lider av någon sorts pedantisk tvångstanke.
Precis som min bror som rycker fem gånger i dörrhandtaget innan han går ut för att se att det är låst.
Okej... jag gjorde också det förut, och tio gånger dessutom, men jag har iallafalll slutat med det.
sådetså.
Tvångstankar är så jäkla creapy. Förut hade jag rätt många men nu har jag faktiskt bara en. Och det är bara en meningslös tvångstanke eftersom den endast visar sig typ 5 gånger om året. Dvs när jag ska packa för stora resor. Då måste jag skriva en packlista och pricka av den och kolla igenom packningen exakt 24 gånger.
Sjuk grej. Men vem är inte sjuk?
Goodbye cruel, world som jag brukar säga.
Nu ska jag springa maraton. Eller åtminstone fem kilometer.
high five.




Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0