Divide et impera

Wasserski är ett ord som jag gillar på tyska. Det är liksom inte hårt K i Ski. Alltså som i Ska eller Skulle. Utan det är mer Ki som i Kines. Så det blir som Wassertjiii. Det låter kul. Fast jag gillar nog inte vattenskidor så mycket. Det verkar rätt töntigt.

Idag har varit en jobbig, tråkig men relativt bra dag. Jag har haft ont hela dagen och hos min husläkare svarar dom inte i telefonen. Mamma och pappa tyckte vi skulle åka till akuten, men jag säger no no joko, men om det inte har gått över imorgon springer jag över ån till ackis. (Tänk om dom filmar mig då så jag får vara med på tv3? Vore inte det lite coolt?). Dagen började med Arbete & studier utomlands från halv nio till tio, det sög big time och det känns inte ens som att det är en kurs, utan mer en fritidsgård med fakta. Men det är okej ändå. Sen hade jag håltimme från tio till två. Det var party. Jag fikade med gabbe, adde och P. Sen hade jag engelska i fem minuter och sen gick jag och astan till Lion och fördrev tid. Nu är jag lika apatisk som jag alltid blir efter min hetsätnings-middag. Jag försöker verkligen slita mig härifrån för att träna på min kulturhistoria-redovisning, men det känns helt enkelt inte som att jag har tid för det. Eftersom mitt internet inte fungerade på hela dagen igår (jag ringde och mordhotade supporten på Comhem) så hade jag inte möjlighet att utföra alla mina internet-rutiner. Så nu blir det dubbelt upp idag istället, så jag tror allt att ni kan förstå att rutinerna går i första hand. Jag måste läsa sjuttioelva olika bloggar, kolla facebook (Nej, jag har förmodligen inte fått något mail, kanske en "Poke" från någon desperat 50-årig irländare möjligtvis), sen ska jag söka på något intressant på Wikipedia. Idag tror jag att det blir hajar och tyska ordspråk. Lite fakta om Tyskland till mitt arbete kan jag nog klämma in också. Sen efter allt det här kan jag nog gå med på att lämna datorn. Men då måste jag faktiskt läsa några kapitel i Harry Potter för att komma in in the right mood. Sen kanske jag kan plugga lite och sen är det GREY'S ANATOMY FTW LOL N00BS (det lät tuffare i mitt huvud)

Nej, nu har jag faktiskt inte tid med här längre. Jag ska klicka mig vidare till Stureplan.se och dess underbara värld av modebloggar och idolbloggar. Sen blir det Blondinbella och Henrik Schyfferts blogg för hela slanten.

Auf Wiedersehen, Good bye, Adjö!
(Det där lät också tuffare i mitt huvud)

Det klias i mitt ansikte. Varför ska jag trotsa och äta apelsiner fast jag är allergisk? Av någon anledning så tror jag att min förkylning ska försvinna direkt för att jag äter frukt en dag på året. Måste inse att det inte fungerar. Men problemet är att jag vill träna imorgon men det går inte om jag ska vara såhär äcklig och förkyld. Så jag hoppas att min kropp bestämmer sig för att bli frisk över natten.
   Idag har det varit en totalt händelselös dag, nästan. Jag har känt mig bakis och äcklig fastän jag inte alls är bakis, bara trött och självömkande. Nej, nu ska jag läsa Harry Potter. Dagens höjdpunkt.

Peace out mothafukkas

Jag tänkte försöka mig på att sammanfatta gårdagens bravader. Så nu kör vi.
Kvällen började hos currie med öl och vin. Det var trevligt. Sen drog jag, Astrid och Jonas till Pärlan. Det var helt okej. Men allt blev ännu mer okej när vi träffade bra folk och drog på studentfest. Vi drack sprit och sådär. Jag kom hem runt sex / halv sju imorse. Det var längesen jag var såhär superbakis. Allting i hela kroppen gör ont, plus att jag har träningsvärk efter min extrema joggingtur igår. Jag ska seriöst aldrig springa i minusgrader igen, jag trodde att jag skulle dö. Men överlevde gjorde jag och nu sitter jag här och förbannar att mina lår ständigt värker.
Jag orkar inte skriva mer nu för jag anar att jag har fått en släng av musarm eller liknande. Min högra arm och handled gör så sjukt ont. Och så har jag ett stort blåmärke på mitt lår. Jag undrar när det kom till. Jag hittade nyss en spritflaska i min väska också. En full. Chilisprit från Grekland är det jag kan tyda av etiketten. Det här börjar bli läskigt.

Dags för en Power Nap.
Auf wiedersehen und Tschüss

Mördardag från halv nio till halv fem. Inte så särskilt värt, men man överlever.
Idag är det fredag och det innebär hetsätning för min del, som vanligt.
Nyttigt, nej. Gott, ja.
Jag har egentligen inget att skriva.
Snart kommer det lite folk hit och vi ska mysa och se på film.
N to the ice. Mamma och pappa är på fest och max är på krogen.
Jag är den enda ordentliga.
Nu ska jag bädda min säng
tschüss

Jag har kommit fram till att människor är falska. Detta inkluderar även mig själv. Men människor är sannerligen falska och dumma. Jag gillar inte så många personer runtomkring mig. Men det finns ett antal som är bra. Det är inte så att jag aktivt går runt och hatar folk i onödan, men vissa människor orkar jag inte låtsas tycka om. Jag vet inte alls varför jag skrev det här, men det kan ju vara värt att veta.

Idag var det Saco-mässan, och det var ju party. Jag ska läsa logopedprogrammet i fyra år, så ni vet. Jag tvingade även i mig äcklig hamburgare och nu mår jag illa. Dessutom orkar jag inte träna idag heller så jag får väl fasta eller något. Fast orka.

PS. Jag är sämst i världen. DS.

Min blogg-adress måste ju vara den fulaste av alla, med undantag för Blondinbella.se alltså. (Hon borde tacka mig för den här smygreklamen). Men seriöst, AmandasofiaLundgren, hur långdragen kan man vara? Det låter lite som att jag är tjejen från Östermalm som verkligen ville klämma in Lejonhufvud, Riddarhjelm och såklart ett lite von. Men till historien hör att jag ville ha Amanda Lundgren, formellt och bra tänkte jag. Men nu är det så att inget av mina namn är särskilt originella, så den adressen var så klart upptagen, jag var helt tvungen att köra in Sofia där emellan, AmandaLundgren123 hade aldrig träffat lika rätt som http://pee123.blogg.se. Nej, det hade nog varit lättare om jag kunde fått några mer originella namn. Jag skulle vilja ha ett utländskt efternamn, det har jag alltid drömt om. När jag var liten brukade jag dagdrömma om att min pappa skulle vara engelsman eller spanjor så att jag skulle kunna fått ett sånt där häftigt namn, som Green, Wright, Cooper eller Iglesisas. Anmärk nu inte på att jag antar att det skulle vara självklart att de hade tagit min pappas efternamn och inte min mammas. Jag vet att ni vill leva i tron om en jämställd värld, men jag har hört statistiken. Det är faktiskt vanligare att man tar makens efternamn. Vi håller på traditionerna, och ibland är det rätt sött. Men tro inte att jag kommer bli den som tar hand om barnen eller lagar jobbiga trerättersmiddagar till släkten. Nej, jag lämnar barnen till Nickys äventyrslek och beställer hem mat från något hippt take away-ställe. Det är en bra framtidsvision.

Efter allt skrivande är jag helt apatisk. Fast det var jag innan också. Jag orkar inte plugga, jag orkar inte lyssna på musik, jag orkar inte äta, jag orkar inte träna. Jag orkar faktiskt ingenting idag. Jag vet inte vad det är med mig. Kan bero på att jag slog ett litet personligt rekord igår och fastade i drygt 40 timmar. Man brukar bli slut av sånt. Men nu är det något annat, jag känner mig helt avtrubbad. Kanske skulle behöva lite uppåt-tjack. Skämt åsido kompis. Nu ska jag gå och se på tv eller ta en powernap. Det är jag värd.
(Förresten fick jag tillbaka mitt tyskaprov idag och jag fick mvg. Jag är ball)

Auf wiedersehen und Tschüss

Fan vad jag inte orkar. Jag gick och la mig halv elva igår typ, senaste gången jag kollade på klockan var den kvart över två och då var jag klarvaken med miljoner tankar i huvudet. Men som om det inte vore nog. Imorse vaknade jag klockan halv fem, sen kunde jag inte somna om. Så när klockan ringde hade jag varit vaken i två timmar redan. Detta ger alltså drygt två timmars sömn. Jag är så sjukt trött. Och jag är så trött på att inte kunna sova ordentligt. Varför kan man inte bara få sömntabletter?
Jag har ont i huvudet.
Nu ska jag injicera koffein.

Nu har allt övergått i ångest och tårar. Jag vill inte gå utanför dörren mer, jag vill inte gå till skolan, jag vill ännu mindre vistas ute på krogen. Jag måste bort från Uppsala, det funkar inte längre. Vad ska jag göra för att bara slippa allt det här? Nu har vi bråkat längre än vad vi var tillsammans. Man frågar sig gång på gång "Är det värt det?" Nej, det är verkligen inte värt det. Allting förvärras hela tiden. Jag har fått nog.
Jag vill inte längre.
Det är sjukt alltihopa. Varför slog jag honom? Varför slog han mig? Vad fan håller vi på med?
Jag vet inte vad jag håller på med längre, ännu mindre vad han håller på med.
Det är galet och jag vill bara försvinna.
skitliv

Jag tror aldrig att jag har varit såhär jävla arg i hela mitt liv. Idioten aka Johan fucking Östman ringde igår hem till mina föräldrar och pratade skit om mig. Han sa att jag förföljde honom och försökte göra livet surt för honom. VILKEN SJÄLVUPPTAGEN JÄVLA NARCISSIST. Alltså lilla gubben, du behöver vård. Jag orkar inte. Han framställer det som att jag inte skulle ha kommit över honom. Men please, du är mer tjej än kille och du luktar illa. Varför skulle jag inte ha kommit över dig? Snälla. Det är sinnessjukt. Jag är så jävla arg på att du får folk att tro att du är normal. Ja, tillochmed mirja tror det. Men sen kommer även hon inse att han är en sjuk jävel och då kommer jag triumfierande kunna säga "Hate to say I told you so". Jag vet att jag förmodligen låter jävligt rabiat just nu men såhär arg har jag nog inte varit sen någon n00b körde en jävla teamflash i CS (skämt åsido).

Om någon läser det här. Snälla säg att jag har rätt.
Snälla var på min sida. Jag orkar inte

[ ] Ditt efternamn slutar på -son
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[x] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig
[x] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[] Din familj har en Volvo
[] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[x] Du har ett eget rum
[x] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[x] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[x] Du har varit i Grekland
[x] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ ] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[ ] Din familj har en husvagn
[x] Ingen av dina föräldrar röker
[x] Din pappa är lite lätt överviktig
[x] Du idrottar flera dagar i veckan
[x] Du har husdjur
[x] Du får månadspeng (studiebidrag)
[ ] De flesta i din familj är blåögda
[ ] Du äter Mc Donalds-mat/pizza/tacos varje vecka
[ ] Du följer Melodifestivalen

17/30. Inte så Svensson ändå.

Bara för att jag inte har något annat att göra.
Nu ska jag läsa Doktor Glas.
auf wiedersehen

Igår, alltså. Slagsmål. Vad är det som händer med oss?
Vi går till Palermo, jag ser Johan, försöker prata, det fungerar troligen inte, efter mycket om och men slår jag till honom, går upp och röker med mirja, får en spottloska i ansiktet och ett slag i ansiktet lite senare, går efter. Slutar kvällen i mitt rum med min förra granne. Vi ser på konstiga tv-program och pratar.
Det var iallafall trevligt.

Det kommer aldrig fungera mellan Johan och mig. Och det är ingen förlust. Jag säger det inte bara för min egen räkning men han är den vidrigaste människan jag någonsin har träffat. Hur många personer har han inte behandlat som skit? Hur många människor har han inte förstört? Hur många gånger har man inte sett hans fula nonchalanta flin? Jag är så sjukt trött på honom. Om jag fick chansen nu så skulle jag gärna slå honom igen. Jag skulle gärna slå honom gång på gång tills han blir tyst. Ja, ungefär så.
Jag är så jävla pissed

Varför känns det som att en lastbil har kört över mig i 200km/h? Jag har ont överallt. Och höstsvackan har kommit. Jag känner mig nere och är inte motiverad till någonting. Det är helg imorgon men jag orkar inte bry mig, mitt rum är äckligt men jag orkar inte bry mig, jag är inte smal längre men jag orkar inte bry mig, mitt hår är äckligt men jag orkar inte bry mig. Allt känns totalt lönlöst nu. På ett sätt vill jag bara krypa ner i sängen och gråta tills det blir bra, men jag vet ju att det faktiskt inte hjälper i längden. Ingenting hjälper just nu.
Fast kanske att kaffe gör det.





14.11
Vanligtvis skulle jag säga att jag inte vet varför jag är ledsen. Men idag vet jag nog. Förut hade jag det. Jag kanske inte var den mest självsäkra då heller, eller speciellt trevlig heller  för den delen. Men jag gick nedåt. Jag tappade i vikt och jag var smal och jag älskade att mamma kunde klaga på mig för att jag var benig. Även fast jag var som mest olycklig på den tiden var jag samtidigt som lyckligast. Jag visste att jag hade uppnått något. Sen insåg jag att det var ohälsosamt men var är jag nu? Jag är bara på någon jävla avfart som inte leder någonstans. Jag håller mig ifrån det mesta som kan tänkas få mig att gå upp i vikt. Och då menar jag allt utom mat. Men kanske att jag på helgerna dricker öl och bakis-äter. Men hur orättvist kan det bli? Om jag nu äter äckligt två gånger i veckan eller ibland bara en. Varför är jag då den som är tjock? Varför är det så? Jag sitter här med min ångest och gråter som ett barn och jag vet att det inte är synd om mig, men ibland så kan jag inte låta bli att tycka att det är orättvist. Ibland känns det som att jag har ett såntdär moln över mig, ett åskmoln som regnar ständigt. Jag hatar det här, men ändå så är det detta som får mig att kämpa, jag har ju iallafall ett mål, eller hade kanske. Ingenting funkar längre ändå. Och det handlar inte bara om utseende, det handlar om att känna sig äcklad. Jag orkar inte känna såhär. Och jag kan inte ens prata med folk längre för att jag är för rädd. Jag är rädd att bli dömd för det här. Fan vad jag hatar år 2007.
Mina långkalsonger är inte stora längre. Jag är sjuk och kan inte träna.
Jag ska gå ut och gå.

Den som dömer kan jag förstå, jag skulle nog döma själv.

Jag höll just på att sparka omkull min dator, tänk vad jobbigt det hade blivit. Jag räddade den från fallet i sista sekund och kände mig sådär som man gör när man räddar sig från att ramla på sista trappsteget.

Idag satt jag på Lion själv i en timme. Jag kände mig lite som en filosofisk pretto-tönt. Ni vet en såndär som vill visa sin starka självkänsla genom att vara så jävla individuell. Det var iallafall så att jag och astrid fikade, sen skulle hon gå och shoppa med sin syster, så då fick jag sitta och vänta tills carro och emma skulle komma som då inte dök upp förrän en timme senare. Det var läskigt. Jag läste UNT, till slut blev det så outhärdligt tråkigt att jag tillochmed läster "Motor-delen". Till slut dök dom upp iallafall och vi planerade projektarbetet. Nu äntligen har vi utformat en idé och det kommer bli bra. Tror jag iallafall. Något som inte gick så bra var tyskaprovet. Eller att säga att det inte gick bra är kanske en överdrift men det blir nog inte Mvg iallafall. Men skitsamma, man kan inte alltid vara bäst.

Ikväll är det dubbelavsnitt av Grey's. Pepp, pepp. Egentligen vill jag gå ut och dricka öl, men 240 kronor på kortet ger ingen storslagen utekväll.
Nu ska jag redigera bilder.
tschüss

Om en halvtimme ska jag gå till skolan och om en timme har jag tyskaprov. Ocoolt.
Skolan kommer dessutom vara överbefolkad av nior som är där på studiebesök. Pallante alltså.
Jag skulle just fixa kaffe. Satte på kaffebryggaren och gick och fixade lite grejer, väntade aslänge på att det skulle bli klart. När jag gick och studerade kaffebryggaren lite närmare insåg jag att jag hade glömt vattnet. Smart drag där. Det visar hur mycket hjärnkapacitet jag har just nu. Jättebra.
Nu måste jag gå och ringa mamma och be henne köpa nässpray.
Det är bäst (beroendeframkallande dock)


wish me lööööck
tschüss

Idag avklarades sista nationella provet i Svenska B vilket känns bra. Fast hela dagen har varit helt konstig. Det går inte att sätta ord på det men jag har gått runt med någon mongokänsla hela dagen, vet inte vad det beror på. Kanske beror det på att min hjärna är full med snor, vem vet? Efter provet blev det Lion och jag kom aldrig därifrån, försökte verkligen dra mig hem för att plugga men det gick dåligt. Till slut gick jag hem och tog tag i det. Tyskaprüfung imorgon alltså, inte okej. Jag har inte pluggat alls lika mycket som jag brukar till tyskaproven, men det går nog bra. Men jag behöver det där Mvg:t, men blah, jag orkar inte skriva vykort  till en vän. Allt blir så konstigt. Vem känner sig inte som en psykopat när man sitter och prentar ihop "Hallo Astrid. Ich bin in eine kleine Stadt in Deutschland und Ich habe eine wunderschöne Zeit gehabt"? Blir så jävla mycket Ernst Kirschsteiger över det hela, fast vilken lärare tackar nej till det? Jag tror att Kristina kommer gilla't. Idag har jag ett nytt favoritord, jag har kommit över Kaninchen lite, dagens favorit är: Gleichfalls. Nice, visst? Det betyder 'detsamma'. Dock är det inget "detskajagdöpaminabarntill-material" men det är ändå nice, kanske skulle jag döpa mitt band till det om jag hade ett, eller min framtida bok. Ja, alltså man måste faktiskt skriva en bok innan man dör. Jag ska nog skriva en fantasybok. Dom kan liksom aldrig slå fel. Det är ju bara att köra på.

Nu har jag lyssnat på samma låt på repeat hundra gånger och den är inte ens särskilt bra, så nu får det vara slut på det här. Jag ska träna på min vykortsskrivning, Ernst for schizzle.

bye bitches

Jorå, nu är det måndag igen och det suger ungefär lika mycket som det gör varje måndag. Dock fick jag tillbaka mitt geografiprov och scorade med mvg. Applåder till mig. Avnjöt en hundra timmar lång håltimme i sann katte-anda inne i kafeterian med svettiga högstadiebarn och en sovande P, alltid lika trevligt. Jag känner mig sjuk och vill mest sova men jag har tyskaprov på onsdag och måste pluggipluggi. Det suger, jag kan det ganska bra, men jag vill kunna det jättebra. Men för att kunna någonting jättebra måste man råplugga och det kommer aldrig hända. Jag har fördrivit tiden med hundra andra saker istället. Zum Beispiel har jag lagat mat (mitt hår luktar mat, nice), sett på andra avenyn, plockat undan i mitt rum, stirrat lite i väggen osv. Jävligt skönt ska jag säga. Men nu är det snart dags för battle mellan mig och tyskaboken. Egentligen är det inte alls svårt men jag glömmer hela tiden bort översättningen på prepositionerna som styr ackusativ och dativ, ja. just det. Ni vet hur det känns va.

Men imorgon är det tisdag, sen onsdag. Ja, sen är det ju fredag ganska snart igen. Jag äger 240 kronor så helgen lär inte bli så storslagen. Men helg som helg.

Nu ska jag som sagt battla med Lieber Deutsch.
N to the ice.

tschüss

Ey yo, kom igen, kom igen, säg nanana. Det där var väl någon gammal dänga från högstadiet om jag inte minns fel. Ja, jag försöker leka gammal, rätt värt. Jag och astrid kom fram till att vi börjar bli gamla, häromdagen. Ändå rätt tufft att kroppen börjar dö vid tjugoett års ålder, dags att börja pensionsspara? Nej, dags att sluta med att försöka vara humoristisk.

Igår var det nice. Jag och carro lagade mat med min mamma. Det blev gott. Sen skulle vi börja kolla på Idol och äta chips och dipp, precis när första låten ska börja händer det som inte får hända. Comhem får för sig att börja strejka. Så både internet och tvn dör. Jättekul, men äsch tänkte vi, vi får se på film istället. Efter ett tag kom astan och gabi och vi började se på Sagan om ringen. Ja, vi hann väl kolla sisådär en 20-30 minuter innan det blir kolsvart i hela lägenheten, strömavbrott. Jojomensan, jättekul. I samma veva hade pappa försvunnit. (Han kom tillbaka en timme senare då han hade blivit bjuden på whiskey av grannen och diskuterat livet)
Jag satsade och tände hundra ljus i rummet för att vi inte skulle bli så rädda, precis när jag sätter mig ner i sängen, så tänds alla lampor igen. Ja, vad gör man? Man kan ju inte gråta. Till slut började allt fungera iallfall. Soft.

Idag är jag bra och går upp tidigt och läser tyskagrammatik till morgonkaffet. För övrigt är jag lycklig för att jag vet exakt vad jag vill bli när jag blir stor. Ni kan frånochmed nu kalla mig för Logoped-Amanda (Haj-Amanda funkar så klart fortfarande)

Nej, nu ska jag gå ner på stan med min mami och leta efter vinterjacka och skor.
Ikväll är det Mash Up och peppen.
puz!

Ja, det har inte hänt så mycket, som vanligt alltså. Jag började dagen med att gå till Lions, sen gick jag till skolan och åt ris (storslagen lunch), hade tyska, gick på stan och köpte present med gabsan och astrid, gick hem till mig med astrid och pluggade lite Deutsch, sen gick vi till friskis och svettades lite. Friskis och svettis alltså. Till friskis och svettades. Ibland är jag allt bra fyndig, don't ya think?

Och okej, besvikelserna duggar tätt. Igår kom jag hem utsvulten efter en dag i skolan, jag hade sett fram emot fiskbullar hur länge som helst. Ja, det är ingen i min familj som äter det (kanske inte så många andra heller) så jag får det aldrig, men denna dag skulle jag alltså få fishbuns. Men nej, när jag kom fem så stod korv på menyn. Hur kan man välja korv för det där härliga fiskrenset som komprimeras och formas till små söta bullar? Jaja, pappa lovade mig att jag skulle få det idag istället. Men icke. Jag kom hem från världens jobbigaste träningspass och räknade med att få the fishbuns serverade på silverfat, men icke, jag fick en färdigrätt från Felix (Kan ha varit Findus). Hur tror ni att det känns?  Ja, just det.

Jag har inget mer att förtälja, förutom att de som känner sig manade gärna får spela Betapet med mig! Jag har ett beroende men jag menar, det är ju astråkigt att tävla med en nobody från Ludvika eller något liknande. Come on join the dark side Betapet.se)

ciao

Jahapp. Jag känner mig sjuk. Mitt huvud känns som ett kärnvapenkrig och jag fryser som ett biafrabarn. Men det hör till hösten. Då brukar jag faktiskt kunna skrapa ihop ett femtiotal förkylningar. Alltid lika härligt. Idag har varit en meningslös dag. Jag hade en lektion, engelska C. Vår lärare är a little behind och hon tvingar mig jämt att svara på frågor som jag kan inte kan (kan bero på att jag aldrig är där och aldrig har gjort läxorna, but still). Jag vill inte bli tillfrågad, jag vill räcka upp handen självmant. Så, nu var det deklarerat.
Efter lektionen gick vi till lejonet och pluggade lite. Tyska och geografi. Ambitiöst skulle jag kalla det. Sen gick jag hem och var hungrig och fick äcklig mat. Inte kul kanske. Nu har jag druckit kaffe med mina föräldrar och det sticker i mig av avundsjuka för att dom kan sitta och äta kakor som om det vore den lättaste saken i världen? Jag är så bittert jävla avundsjuk på folk som kan äta utan att det gör ont. Jag vill inte äta, men man måste. Annars fungerar ingenting. Men jag vill också äta utan eftertanke ibland. Jag vill också. Fast nej, jag är den som går med segern. Någon gång iallafall.

Så var det med det. Jag måste verkligen liva upp stämningen i den här bloggen. Jag kanske ska börja skämta, men grejen är ju den att ingen läser. LÄS DÅ. Jag vet att ni bryr er. Kom igen, sluta ljug för er själva. Jag tror allt att ni vill veta om mina läxor och betyg, och framförallt om allt annat som händer i mitt fullspäckade liv. Idag spillde jag kaffe på min katt, till exempel. Hur jävla händelserikt är inte det?
Och fan, jag har upptäckt att jag svär mycket. Många säger att det tyder på låg intelligens.
Men nej, jag håller inte med. Grejen är ju den att det bara är utfyllnad. Vad ska man göra istället för att svära? Någon gång måste man få vara lite tuff och hård. Men att svära i skrift är nog inte okej. Det ser ju bara mesigt ut. Och det ser äckligt ut att svära med hjälp av könsord. Och nej, alla ni tro-feminister som säger "kuk" istället för "fitta" för att inte förnedra er eget kön, varför förnedra killarnas? Nej, die bitches die. Jag skäms för att jag bär kvinno-symbolen. Men okej, jag är nya Gudrun Schyman och ska starta ett parti som ska heta.. Ja, ge mig förslag. Jag har ingen idé. Men alltså, mitt parti skulle vara bäst. Jag skulle samla fem MUF:are, fem SUF:are, fem Helylle-sossar, fem-Vänsterungar á la Jan Guillou. Ja, kanske några KD-lärjungar också. Sen skulle jag ta några idéer från vart parti och göra en smet av det, då skulle ingen klaga. Och jag skulle stå för en ny politik. Och jag skulle få tyst på alla feminister som säger att man inte är en stark kvinna förrän man slutat raka sig under armarna och låtit ögonbrynen växa ihop till ett unibrow. Nej, jag ska bli the king of the world, och ni får gärna kalla mig Haj-Amanda. Sådetså.
Tack.

Jag har räknat ut att vi har ungefär sju stora saker kvar i skolan (t.ex redovisningar, prov och liknande) och det är ungefär 6 veckor kvar. Vilket betyder att det är jäkligt lite grejer för att vara utspritt på så lång tid, därför är jag glad och rätt lugn över att det inte kommer bli som hetsen i tvåan. Idag fick vi tillbaka psykologiprovet som vi gjorde innan lovet och jag var övertygad om att det hade gått asdåligt eftersom frågorna var helt störda, men ack så fel jag hade. Jag fick mvg. Fett bra.
   Jag har ingenting jobbigt att göra den här veckan förutom att börja plugga lite till tyskaprovet och ett läxförhör på torsdag. Okej, jag vet inte varför jag hetsar om att skriva om skolan hela tiden. Jag har blivit så jävla stressad över allt på sista tiden. Fråga mig inte varför, men det löser sig nog. Idag ska jag ändå bara träna och chilla och plugga lite bestämda artiklar till tyskan. Mitt nya favoritord på tyska är 'das Kaninchen'. Det är så fint att jag skulle kunna döpa mitt barn till det (om jag får något i framtiden). Dock skulle det kännas lagom läskigt att ha ett barn vars namn betyder 'liten kanin'. Känns inte som att det barnet lär få någon större framgång i Tyskland eller annat tyskspråkigt land. Men ändå asfint ord. Kaninchen, Kaninchen, Kaninchen. Traumdeutnung är också fint. Ja, okej, min tysk-fetisch går kanske över styr. Men alltså, Kaninchen.

Nu ska jag byta om till träningskläder och göra mig redo för att kicka some ass på friskis. (säkert)

Det där med ångest kan ju kännas jäkligt larvigt ibland, men inatt var det verkligen hemskt. Jag låg bara och tänkte på hur mycket jag skulle skämma ut mig och hur mycket allt skulle gå fel när jag skulle hålla talet. Jag fick kanske tre timmars sömn inatt. Men till slut gick jag upp och talade och sen var dom fem minuterna över och nu är jag glad som en mört (?). Helt sjukt skönt att ha det överstökat och jag borde verkligen sluta stressa upp mig inför saker. Men det är bara grejen att jag alltid vill vara bra. Jag vill ha mvg annars känner jag mig dålig. Jag vet att det är så jävla larvigt egentligen, man klarar sig faktiskt helt okej på vg:n. Det gör man. Men svenska är ett ämne som man kan tyckas få mvg lätt i, och jag ska ha det där mvg:et annars tänker jag tenta upp det. Punkt slut.

Efter att ha nått dagens milstolpe gick jag och fikade med zacce. Jag löste UNT-krysset som vanligt, men idag var det riktigt svårt. Dagens namnsdag är Eugen och Eugenia. Bara så ni vet. Sen kom curre och björn och vi planerade nyårafton. Det kan ju tänkas lite töntigt att börja med sånt redan, men nu måste man faktiskt få något att se fram emot om man ska klara av tiden fram till jullovet. Det är så mycket jag vet att jag har framför mig som nu känns så långt borta, men sen kommer stressen till slut. Tills på torsdag ska jag ha gjort en geografiuppgift, nästa tisdag är det fem timmars uppsatsskrivning (svenska nationella), efter det tyskaprov, kulturhistoria-redovisning, psykologi-prov. Ja.. så var det den där ångesten med projektarbetet också? Kanske borde fixa det nu. Men jaja, det löser sig.
Idag är det 49 dagar till julafton och 56 dagar tills 2007 går till ända. Det här året har varit ett delvis jobbigt år, men också ett bra. Allt man ollar får man behålla, ja. Så är det nog.
Nu ska jag sluta vara pretto, det leder ingenstans.


(Jag vet att jag är coolast i stan, feel free to be my friend. Foto: Pee)

Ibland är allting bara fel. Man ångrar allting och ingenting känns bra. Varför ska man gå till skolan när man ändå känner att man inte lär sig någonting? Ångest över småsaker som dåliga fyllor. Ord som inte kommer ut som dom ska och det blir pinsamma situationer och missförstånd. Ångest över matvanor och ångest över utseende. Ångest över kroppen. En sjukdom som har varit här i tre år nu. Fast egentligen vill jag inte kalla den sjukdom. För vi hör ihop på något sätt och det är den som håller hoppet uppe. Jag vet att om jag klarar att bli nöjd, om jag klarar några ynka kilon igen så klarar jag allt. Därför är det inte en fiende, utan en vän. Och visst kan allt kännas lönlöst, nu trampar jag på samma steg hela tiden. Men snart kommer jag iväg. Men allt känns fortfarande så som det gör på hösten. Ingenting händer och allt är bara samma sak hela tiden. Att dagdrömma om någon man vet att man inte kan få och måla upp bilder i huvudet som i en highschool-film är tröttsamt. Men det lägger sig nog med tiden och egentligen vill jag vara ensam. Jag har börjat uppskatta att vara ensam mycket mer, jag klarar mig så mycket bättre nu. Fast det där är så klart en pinsamt uppenbar försvarsmekanism. Det är höst och mörkt och kallt. Och nej, det är inte alls lika kul att se på film ensam som att göra det med någon annan. Men man kan låtsas, det kan man alltid.
Och nu borde jag plugga, jag borde göra så mycket men det är någonting som gör att jag känner att jag inte bryr mig överhuvudtaget. Det känns som att allt kvittar. Allt är lönlöst just nu. Vad är meningen med allt? När ska saker och ting bli kul igen? Jag har ingen motivation till att gå upp på morgonen, ännu mindre någon motivation till att lägga mig på kvällarna. Jag lider smått av insomnia, min hjärna går på högvarv.
Om jag ändå kunde stänga av..

Imorgon klockan 10.30 är det nationellt prov for sure. Jag har precis skrivit klart hela talet. Eller jag tror att det är klart iallafall, det bör renskrivas och tränas in. Men det är ett senare projekt. Först måste jag göra allting som man ska göra på söndagarna. Typ dricka jättemycket kaffe. Och jag har kommit in i en Velvet underground-period och dom är så jävla bra. Jag tröttnar aldrig, jag älskar'om.
Speciellt femme fatale, all tomorrow's parties, sunday morning, i'm waiting for the man och there she goes again.
Bara så ni vet alltså.
Jag har sträckt ryggen och det gör riktigt jävla ont. På tisdag ska jag träna och jag undrar hur det ska gå. Jag är stressad och på dåligt humör. Jag gillar det inte. Jag orkar inte skriva.

Pappa: Vet du vad jag drömde inatt? Jag drömde en läskig dröm. Jag drömde att Johan, ditt ex, att han dog. Tänk vad hemskt!
A: Jag hoppas att det var en sanndröm.

hoppzhoppz

Vissa saker går inte att glömma, vissa minnen går inte att radera.
Vissa personer går inte att förlåta

Ja, jag hatar min blogg lika mycket som ni (?) gör. Jag har svårt att hitta balansen i vad som ska skrivas och inte. Ibland är jag faktiskt i behov att skriva av mig all ångest och då hamnar det här, medan jag skriver om hajar andra dagar. Men äsch, det kan ju vara tufft eller nåt.

Igår blev det förfest hos gabi och sen Orange. Det var kul men jag brände allt för mycket pengar (som vanligt). Sen fick jag gå hem i snöstorm också, jättemysigt. Nu är jag förkyld och sjuk.
Idag är allt bara ångest. Jag måste gå till gabi och hämta mitt PM, jag måste skriva lite på svenskan så att den blir perfekt och så måste jag duscha och sånt. Av någon anledning så vill jag verkligen aldrig duscha när jag är bakis, även om jag alltid gör det, så tar det verkligen emot. Det är så äckligt att behöva se sig själv i spegeln, då är det ju faktiskt jävligt mycket skönare att bara sitta på samma plats hela dagen och inte behöva bry sig om hur man ser ut.

Nu ska jag lyssna på Snoop Dogg och försöka motivera mig själv till att göra något vettigt.

gjkgk

Jag känner mig duktig som håller på att renskriva mitt tal till nationella provet på måndag. Dock är det nog det sämsta jag har skrivit på länge, det är så töntigt och klyschigt att jag kommer skämmas för att ens säga det. Som slutet "Och varje dag händer det, någonstans på jorden, att en människas fantasi blir en annan människas verklighet" haha, liksom what? jag orkar inte med mig själv.
För övrigt är jag överviktig och har mensvärk.
orkaräntä

14.18 - uppdatering.
Jorå, jag har fått ihop det till 3 minuter och 22 sekunder. Det ska vara minst fyra.
Men mamma sa att jag pratade för snabbt, så om jag pratar långsammare så blir det nog fyra.
bra jobbat, PG. Jag har även mailat mitt PM till carro så att hon kan skriva ut det eftersom min pappa
vägrar att köpa en ny skrivare sen den förra gick sönder. Jaja, köp en matta för 20 000 men inte en skrivare för några tusenlappar. Bra prioriterat där. Snart ska jag cykla iväg till friskis och svettas lite. Ganska starkt av mig tycker jag. Jag tänker träna fast jag är trött, frusen och äcklig och mest vill lägga mig under täcket och tycka synd om mig själv. Ikväll blir det Orange och lite såntdär och jag kommer få förfesta på folköl, men det är lugnt ändå. Jag klagar inte, nej det är fredag, då får man faktiskt inte klaga även fast min bror spelar dimmu borgir på hög volym så klagar jag inte. Jag är nog rätt harmonisk av mig. Soft.
Nu ska jag borsta bissingarna, som carro säger.
auf wiedersehen

Bakfylla och pluggångest. Så jävla inte okej. Hur ska jag orka förbereda mitt tal nu?
Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill spy.
Blä