Divide et impera

Vi har ju gråtit, skrattat och levt tillsammans under dessa fyra år. Eller nej, det har vi ju inte. Jag har gråtit, skrattat och levt här under fyra år. Det har varit mysigt. Hatar dock fortfarande alla dessa haters (kontradiktalt va?) som har besudlat min blogg lite då och då. Hoppas att ni inte följer med mig nu. Jag ska nämligen ut på äventyr.
Yeah, you heard me (mycket roligt att jag först stavade det "hörd"). Min eminenta vän P och compadres startar snart det som ska bli Sveriges nya bästa nättidning och jag tänker ta mig friheten att blogga på deras bloggportal. Okej, jag har egentligen inte tagit eller planerat att ta några friheter, det var faktiskt så att ovan nämnda vän frågade mig om jag ville. Bara det är ju ett tecken på min storhet. Dags att alla inser det snart.

Detta är vad man kan kalla ett långsamt farväl. Literally.
Kommer nämligen inte lämna detta sköna ställe förrän imorgon eller så.
En fet jävla länk till min nya blogg och ett riktigt hejdå kommer när det är dags.

Och bloggen kommer att finnas kvar för inbördes beundran. Och som en gammal vän att luta sig tillbaka på. Om jag exempelvis blir utkickad från portalen på grund av överdriven uppmaning till alkoholkonsumtion och cynism.

Peace out bitchiz.

Okej. Jag bara känner att jag sitter här och kokar över allt jag stör mig på under min ta-igen-all-bloggläsning-session. Så varför inte dela med mig av detta till omvärlden?
Mina top 10 störningsmoment inom bloggvärlden just nu:
1. Att Kenza inte har släppt det här med nitar än? Come ON. Det känns bara så jävla KappAhl.
2. Att vissa bloggare (där ibland ovan nämnda) tycker att det är okej att gå till gymmet i någon
form av tight Onepiece. Kommentar överflödig.
3. Att BB har börjat med bratlugg igen (egentligen P's spaning. men jag tar mig friheten att störa mig på det ändå)
5. Att Michaela Forni är sjuk och tycker att det bara är SÅ jobbigt. Jaha. Sluta sup så mycket så kanske du får ett fungerande immunförsvar.

Okej, jag känner att kvaliteten på störningsmomenten banade ut lite här mot slutet. Så vi nöjer oss med fem.

För att låta stereotypiskt tjejig (och pränta in våra könsroller ännu mer) vill jag påstå att jag hatar allt som har med teknik att göra. Min iphone är ett jävla skämt. Den har krånglat i ett halvår nu och det känns inte sådär jättekul att betala 100 kronor i månaden i två år för en mobil där det tar minst tio sekunder innan man kan öppna inkorgen, facebook eller telefonboken. Och så har vi datorn så klart. Jag omformaterade den ju så fint och backupade mina bilder. Då bestämde sig den externa hårddisken för att hata mig och jag förlorade väldigt mycket bilder, ändå. Nu är det dessutom så att när jag skriver på datorn så vill markören flytta sig lite då och då. Vilket gör att den flyttar till ett föregående ord och sådär. Lustigt att den gjorde det precis i skrivande stund.
Ja, men så är det iallafall. Hatar det här. Jag är inte teknisk och jag har inte heller något intresse av att vara det. Så kan inte alla hårdvaror och mjukvaror bara stop fucking with me? Nä, kanske inte.

Apropå bilder. Här kommer den där skörden från nyår som jag utlovade för en vecka sen.









(och återigen tar det aslång tid att ladda upp bilderna, därav den sparsamma upplösningen. jag har inte mer tålamod än såhär för stunden)

I Egypten rökte jag tio cigaretter om dagen. Om inte mer. Nu försöker jag go cold turkey. Vet ni hur mycket jag äter? Nej, det vet ni inte. Men jag kan berätta att jag idag ätit frukost, lunch, lite lakrits, lite choklad och två pepparkakor. Jag brukar inte bli sötsugen förrän på kvällarna, men det här rök-/sötsuget är crazy. Det är det sista jag behöver efter mina croissant- och coco popsfrukostar.
Men hellre tjock än rökare? (min kille skulle förmodligen säga att det är som pest eller kolera)

Nu ska jag fortsätta att pluggvägra (hade tänkt vara ambitiös och ta tag i missade föreläsningar, men vem brysche när man kan göra det på exempelvis söndag istället?) och kolla på På spåret.

Även om man inte kan tro det så hade jag faktiskt en bränna när jag kom hem i lördags. Inte sagt att jag var pepparkaksbrun, men en bränna var det iallafall. Nu försvinner den lika snabbt som den kom. Det känns som att fräknarna ramlar av för var minut som går. AStrist tänker jag. Ville ju komma till skolan imorgon och visa upp mitt exklusiva jag. Men icke. Jag fortsätter som Michael Jackson, fast utan svart hår. Apropå hår så tänkte jag boka en klipp- och färgningstid inom kort. Fattar bara inte hur min frisör ska få till det. Klipper man en lång page av mitt hår nu så kommer det nämligen vara fifty ljust och fifty mörkt. Det är ju nästan magic. Hoppas på att hon kan lösa det. Blir jobbigt annars.

I övrigt är jag mest deprimerad över att vara hemma. Vill ha vår så att jag kan träna och sol så att jag kan bli glad. Hatar när folk ställer frågan "varför bor vi ens i det här landet?". Men jag undrar verkligen. Om jag istället frågar varför jag bor i det här landet är svaret ganska enkelt. Jag är för feg för att flytta. Jag gillar att kunna prata svenska och diskutera hur moderaterna förstör Sverige och så vidare. Hoppas innerligt att jag blir modigare snart för jag orkar inte frysa längre.

Nu måste jag tydligen plugga. Vi har något som kallas egen studietid (eller liknande) idag. Så nu ska jag kolla på en videoföreläsning och läsa några kapitel i en bok som jag inte har. Känns överkomligt ändå.

Nu är jag tillbaka från Egypten. Med lite mer fräknar och ljusare hår. Saknar redan solen och badandet och öldrickandet. Det där med att ens största problem är att man inte kan hitta mentolcigaretter någonstans, det passar mig. Största möjliga enkelhet i tillvaron, det vill säga. I lördags anlände jag efter världens värsta flygresa (en man spydde bakom mig och en tjej var magsjuk bredvid mig) och jag möttes hemma av mina föräldrar och världens bästa pojkvän. Han åkte hem idag och jag gick till skolan och kastades in i verkligheten igen. Nu vill jag mest gå i ide tills det är april. Nu vet ni det. På återseende.

Inatt åker jag till Egypten. Är galet taggad på att få bada och sola IMORGON. Det känns ofattbart.
Nu ska jag packa det sista.
Här får ni några bilder från nyårsafton att hushålla med så länge.



Min internetuppkoppling lämnar just nu mycket i övrigt att önska. Så jag orkade bara ladda upp den första. Ni får resten när jag kommer hem.
Om ni behöver framkalla någon agression eller känsla av ilska under veckan, då behöver ni bara tänka på mig och det faktum att jag förmodligen ligger på en solstol då, med drink i hand.
Peace out.

Jag vill så himla gärna ha en blond ganska lång page.
Det första jag ska göra när jag kommer hem från Egypten är att
boka en klipp- och färgningstid. Förhoppningsvis bleks mitt hår litegrann av solen.
Och så klipper jag av typ hälften. Sen återstår det inte så mycket mörkt och då köttar
vi på med en slingning eller vad dom nu vill göra med mitt hår på Blond.
Jag kanske blir ljushårig till sommaren ändå?


Och om två dagar åker vi. Inte helt fel. Inte alls.

Kan faktiskt känna patetiken i att länka till sin blogg på facebook. Men jag vet inte. Det kanske är okej ändå? Jag menar. Jag är ju inte som alla andra. Jag skriver inte om *privata saker* och utelämnar viktiga detaljer. Jag är ju rätt skön, om jag får påstå det. Detta säger dock inte att min blogg på något sätt skulle vara rolig, intressant eller givande. Den är bara ärlig. Ungefär en såndär kompis som man skulle vilja ha ibland när de roliga och intressanta kompisarna säger att man är fin i fodralklänning fastän buken hänger ut som ett juver.

Men jag vet inte. Kan inte komma ifrån att jag känner mig lite lite töntig iochmed den där
facebook-länkningen. Att jag ägnar ett helt inlägg till att rationalisera bort det säger väl allt?
Så himla jobbigt när man bara vill vara cool, distanserad och omänsklig och därmed låtsas vara obrydd om någon läser eller inte.

Mänsklighet är dock något jag kör mycket på just nu.
Synd.

Jag vet inte vad det bottnar i egentligen, men jag är konstant missnöjd. Vill hela tiden gå framåt eller bakåt, men aldrig vara där jag är. Är inte nöjd med min situation, milt sagt. Kanske är det för att ju längre i min utbildning jag kommer, blir mer och mer förbannad över den. Jag tror att jag kommer älska det när jag börjar jobba. Men den här utbildningen? Ni skulle dö. Allting är ouppstyrt och oklart. Ingenting görs ordentligt. Det mesta känns som ett ihopplock för att utbildningen ska leva upp till de krav som ställs. Det finns ingenstans något intresse av att göra utbildningen lärorik, inspirerande och smidig. Nej, den ska bara uppfylla kraven som högskoleverket ställer och sedan är det fine by them. Fick nyss reda på att många klassisar kuggat den praktiska examinationen idag (jag har den imorgon). De har inte kuggat för att de har gjort saker som har riskerat patienters liv (i dessa töntiga iscensättningar som görs med plastdockor och låtsasmediciner). Utan de har blivit kuggade för att de har glömt småsaker. Och jag förstår absolut att det bör påpekas om man missar saker som ingår i momentet. Men jag tycker inte att man kan kugga någon för att en klisterettikett tas av från en blodpåse tre sekunder för sent. Det är inte jättelätt att iscensätta saker. Många moment är väldigt självklara när man står på en sal med allt nödvändigt material och har en levande patient i sängen framför sig. Men när man står i en källare på Akademiska och är pissnervös för att bli kuggad, ja, då blir inte allting lika självklart.
Jag är asnervös för att kugga imorgon för att jag missar att räkna andningsfrekvens eller glömmer att säga något särskilt ord på rätt ställe. Och jag är så förbannad på att det ska behöva vara så. Jag kommer imorgon att bli examinerad på moment som jag utfört nästan varje dag i sex veckor på min praktik. Om jag missar någon tiny detail kommer jag att bli kuggad för att jag inte "kan" det. Fastän jag mycket väl kan det när det är på riktigt.
Så himla synd att man inte gick estetlinjen med inriktning teater på gymnasiet alltså.

SUCK.
Och detta kanske ter sig helt obegripligt för er som inte som pluggar till sjuksköterska.
Well, deal with it.

Igår firade vi tentan. Jag firade kanske lite för hårt. Svepte en flaska vin på vad som kändes som väldigt kort tid, hemma hos Anna. Sen tog vi en tarre med världens snällaste chaufför. Vi fick åka från Klockarängen till Norrlands för en hundring jämt. Han stängde liksom av taxametern vid årummet. Vem är så snäll egentligen?
Drack dock bara en öl på Norrlands men det känns som femton, i tell ya. Dagen har jag spenderat hos Jossi, pluggandes. Kanske inte den bästa sysselsättningen en dag som denna. Höjde humöret med Billys pan pizza. Sen sjönk det lika snabbt när vi var tvungna att gå till KTC och träna inför våra praktiska examinationer. Döden dö? Håller livsgnistan uppe med att tänka på de där 25 graderna jag kommer få placera min kropp i, på lördag.

En sak till. Oss bloggläsare emellan. Det här med att typ alla stureplansbloggare (exempelvis Anna Hibbs, Dasha och Petra Tungården) har börjat hårdträna med PT:s och dieter såhär efter nyår. Känns det inte lite gjort? Vet vi inte att dom om en månad "inte kommer ha tid" med träningen längre och att "snart ska jag ta tag i det inför beach 2011, så fort jag har tid". Nä, jag är ledsen, men jag köper inte det. Nummer ett är nog att sluta dricka drinkar fem gånger i veckan.
Ja, det är helt okej att dela med sig av alla sina fördomar och generaliseringar här i min blogg.
Tänk vad mysigt vi har det, va?

Nu ska jag leta upp något salt och ätbart här hemma. BAKFYLLA var ordet.

Jag hatar idag.

Jag kan ju vara den sämsta bloggaren någonsin. Ironiskt att titulera sig själv bloggare? Pinsamt, iallafall. Jag tar tillbaka det. Jag har iallafall haft fullt upp med att lära mig om alla världens sjukdomar och hur jag ska göra när jag stöter på en patient med en av dessa. Aslätt. Verkligen. Har gått in i pluggväggen nu. Orkar inte stirra på fler meningslösa ord. Är dock jävligt stolt över mina anteckningar denna gång. Dom är så himla fina. För första gången har jag inte skrivit ungefär tre ord per rad. Har med andra ord lärt mig att skriva mindre. Känner mig duktig, intelligent. Och så.
Nä, men annars då? Fick hem min bikini från bubbleroom häromdagen. Den satt bra men det gjorde inte min kropp, så att säga. Fifan alltså. Så fort den här snön är borta ska jag deffa mig bortom om Mary-Kate, if you know what i'm sayin'. Åker ju till Egypten på lördag. Ska spendera dagarna vid stranden/poolen/baren. Typ så. Inget is i drinkarna dock. Man kan få Kolera. Det är av en händelse en av de sjukdomar som jag lärt mig om i skolan. Tror man typ kan få upp till sex (eller tio?) liter diarré på ett dygn. *note to self: ta med resorb*

Nu ska jag duscha och sen göra någon form av plugg-slutspurt.
Love my life.
NAT.

Har inte sminkat mig sen i söndags. Känner mig ful. Försöker kompensera med lite smycken, men det hjälper föga. Orkar inte det här med pluggperioder. Orkar egentligen inte det här med plugg överhuvudtaget just nu. Jag vill ha ett jobb och tjäna pengar och bara köpa massa snygga kläder. Dricka lite drinkar och äta god mat. Men nä, istället spenderar jag dagarna med dåliga bläckpennor och makaroner med ketchup till lunch.
Om det inte vore för att jag åker till Egypten (25 grader och sol!) om drygt en vecka skulle jag förmodligen bryta ihop nu. Men jag håller hoppet uppe.

Ska repetera dagens pluggande nu och sen bara hänga med mig själv.
Kanske spela lite Solitaire på mobilen = kul. På riktigt.
Imorgon hägrar pluggandet igen. Och på lördag och söndag också.

Gött va?