Divide et impera

Jag vet inte vad det bottnar i egentligen, men jag är konstant missnöjd. Vill hela tiden gå framåt eller bakåt, men aldrig vara där jag är. Är inte nöjd med min situation, milt sagt. Kanske är det för att ju längre i min utbildning jag kommer, blir mer och mer förbannad över den. Jag tror att jag kommer älska det när jag börjar jobba. Men den här utbildningen? Ni skulle dö. Allting är ouppstyrt och oklart. Ingenting görs ordentligt. Det mesta känns som ett ihopplock för att utbildningen ska leva upp till de krav som ställs. Det finns ingenstans något intresse av att göra utbildningen lärorik, inspirerande och smidig. Nej, den ska bara uppfylla kraven som högskoleverket ställer och sedan är det fine by them. Fick nyss reda på att många klassisar kuggat den praktiska examinationen idag (jag har den imorgon). De har inte kuggat för att de har gjort saker som har riskerat patienters liv (i dessa töntiga iscensättningar som görs med plastdockor och låtsasmediciner). Utan de har blivit kuggade för att de har glömt småsaker. Och jag förstår absolut att det bör påpekas om man missar saker som ingår i momentet. Men jag tycker inte att man kan kugga någon för att en klisterettikett tas av från en blodpåse tre sekunder för sent. Det är inte jättelätt att iscensätta saker. Många moment är väldigt självklara när man står på en sal med allt nödvändigt material och har en levande patient i sängen framför sig. Men när man står i en källare på Akademiska och är pissnervös för att bli kuggad, ja, då blir inte allting lika självklart.
Jag är asnervös för att kugga imorgon för att jag missar att räkna andningsfrekvens eller glömmer att säga något särskilt ord på rätt ställe. Och jag är så förbannad på att det ska behöva vara så. Jag kommer imorgon att bli examinerad på moment som jag utfört nästan varje dag i sex veckor på min praktik. Om jag missar någon tiny detail kommer jag att bli kuggad för att jag inte "kan" det. Fastän jag mycket väl kan det när det är på riktigt.
Så himla synd att man inte gick estetlinjen med inriktning teater på gymnasiet alltså.

SUCK.
Och detta kanske ter sig helt obegripligt för er som inte som pluggar till sjuksköterska.
Well, deal with it.