Vulnerability

Jag är helt ärligt astrött på att vara singel. Har aldrig varit en såndär obotlig romantiker som drömmer om hemmakvällar med vin, kex och ost. Kanske är det något man bara vill ha när man är kär, men ändå. Har inte brytt mig om det där med att vara tillsammans med någon, särskilt mycket. Men det senaste halvåret har jag blivit helt förstummad av det faktum att jag inte ens har träffat någon jag tycker om. Eller som tycker om mig. Vet inte om det är mig det är fel på, de jag träffar eller att det bara inte är meningen. Det här stör mig. Vill liksom känna någonting. Jag vill hellre vara olyckligt kär än att vara helt känslomässigt apatisk. Det är så tråkigt.
Vet inte var det här kommer ifrån. Men det bara är så. Jag är trött på att vara självständig. Vill vara lite efterhängsen och trevande nu.
Oerhört pinsamt inlägg. Varför tycker man att det är pinsamt att vilja vara kär? Man vill inte visa att man inte har allting man vill ha. När det gäller materiella ting går det bra. Man kan skrika ut hur mycket man vill ha den där klänningen och den där lägenheten, fast man inte har råd. Men jag har aldrig hört någon säga att den skulle vilja ha fler kompisar eller en mer närvarande pappa.
Och det är bara som det är. Kommer vilja radera det här inlägget i samma stund som jag postar det.
Men jag bjuder på min sårbarhet, bara för idag!

PR

Det här med att blogga verkar det inte finnas tid för längre. Jag har fullt upp med att gå upp klockan fem på morgonen och däcka klockan åtta på kvällen. Lite så ser det ut just nu. Addera lite pluggångest så är ni hemma. Men jag biter ihop. Är ändå väldigt överväldigad för att jag har lärt mig så mycket på praktiken hittills. Men ni märker hur det är, jag har inget annat att skriva om. Kan nämna rolig fylla i fredags för att lätta upp stämningen kanske. Var på korrefest med bara massa norrlänningar. Kul. Utan ironi alltså. Igår var jag så bakfull att jag övervägde att inte lämna sängen alls. Den lättades dock lite med pizza, godis och cola.
Idag har jag ångest blandat med någon slags känsla av eufori. Vill bara dricka öl och röka cigaretter.
Och det tänker jag göra på onsdag. Fint.

Nu ska jag fortsätta kolla på Project runway.

Monday funday

Det verkar inte fungera att gå in på bloggen, så nu kan jag skriva på bäst jag vill.
Jag är fruktansvärt röksugen av någon anledning. Har inte rökt sedan i fredags men det brukar inte vara något problem. Anledningen till detta plötsliga sug är antagligen att jag bestämt mig för att sluta. Som så många gånger förr. Men nu är jag praktiskt taget tvungen att skära ner på det, då jag kommer få en lite högre mobilräkning i framtiden. Och om jag ska ka kunna fortsätta köpa klänningar och gå ut och dricka öl som jag gör, ja, då är det something that has to go. Gillar det här med kodväxling (varning för pretentiös lingvistik-term).

Nu ska jag flossa, borsta och munskölja.
Kaffeandedräkt är människans sämsta vän, vet ni.

Monday funday

Det verkar inte fungerar att gå in på bloggen, så nu kan jag skriva på bäst jag vill.
Jag är fruktansvärt röksugen av någon anledning. Har inte rökt sedan i fredags men det brukar inte vara något problem. Anledningen till detta plötsliga sug är antagligen att jag bestämt mig för att sluta. Som så många gånger förr. Men nu är jag praktiskt taget tvungen att skära ner på det, då jag kommer få en lite högre mobilräkning i framtiden. Och om jag ska ka kunna fortsätta köpa klänningar och gå ut och dricka öl som jag gör, ja, då är det something that has to go. Gillar det här med kodväxling (varning för pretentiös lingvistik-term).

Nu ska jag flossa, borsta och munskölja.
Kaffeandedräkt är människans sämsta vän, vet ni.

L

Råkade snitta upp min hand när jag skulle skära sallad. Det gör omotiverat ont. Och jag känner att jag hela tiden får ytterligare tecken på att jag och matlagning inte fungerar ihop. Och jag kallar att göra sallad för matlagning för att  det är ungefär så långt mina skills i köket räcker. Jag har lovat mig själv att börja laga riktig mat när jag flyttar, men än så länge har jag råd att köra på färdigrätter och halvfabrikat. Eller låta mamma och pappa laga åt mig, så klart.

Kollade nyss på Project Runway och är så lättad att Logan är kvar. Ni (typ Carro) som tyckt att min önske-klädstil på killar var tråkig kan nu vara lugn. Jag har kommit på att det är Logans klädstil som är det ultimata. I första delen av avsnittet hade han grå t-shirt, stort halsband och tighta jeans. Även asa-snygg väska. I sista delen av avsnittet hade han svarta kläder från topp till tå. Svart skjorta med svart smal slips. Det bästa av två världar. Jag måste hitta en grabb som jag kan använda som klippdocka. Han behöver nödvändigtvis inte bli min pojkvän eller så, bara jag får välja kläder.
Varför detta eviga tjat om killar? Jag börjar bli kärlekskrank helt enkelt. Men det visste ni ju redan.


iphonized

Och så föll jag också dit. Har köpt en iphone alltså. Men jag får den inte förrän i veckan då den var slut. Känns lite surt att inte ha den nu, men också bra att jag får lite tid till att säga farväl till Tele2. Tack för många år av trogen tjänst, men nu byter jag till telenor och går officiellt in i vuxenvärlden. Ja, det kan väl inte bara vara jag som har gjort spaningen att ingen över 25 har tele2?
Jag känner att jag har gjort en riktigt bra deal, även om det kommer bli lite dyrare än med Tele2. Men försäljaren var så galet snygg att jag aldrig hade kunnat tacka nej ändå. Varför är alla killar som jobbar i mobilbutiker assnygga? Helt klart ett försäljningsknep.


Nu ska jag avinstallera onödiga program på min dator istället för att plugga.
Jävligt effektivt det där med att pluggvägra. Man får så mycket gjort.

Och just det. Nu kommer jag kunna blogga anywhere, anytime. Ni blir aldrig av med mig!

F

Söndagar är inga bra dagar. Spelar ingen roll om man är bakfull eller inte. De är mentalt jobbiga i vilket fall. Och ja, jag gillar att sparka in öppna dörrar.
Försöker att hitta en mobil som jag kan åka och köpa. Men de är antingen för high-tech och asdyra eller billiga och dåliga. Blir smått galen. Samtidigt har jag pluggångest, som vanligt. Borde kolla över mina praktikuppgifter och se vilka jag ska börja med. Och kanske bestämma ett ämne till mitt PM.
Men söndagar är ju skitdagar. Spelar ingen roll vad man gör, det kommer ändå bli halvdant.
Så jag ligger nog kvar här i soffan ett tag till och dricker cola.

Och bara en sak. Fibes oh fibes! var himla bra på Smålands i fredags. Men det främsta var ändå att
sångaren är så jävlajävlajävla snygg. Ordet snygg räcker inte ens till. Har ju alltid tyckt att han varit handsome på bild. Men att se honom svettig på en scen iklädd en beige trench. D Ö R.
Glöm Rob Patz, Ed Westwick och Johnny Depp. Jag har hittat min nya man.


Sjukgymnast vs. sjuk gymnast

Idag körde jag en spending spree. Köpte färgpennor, anteckningsblock, hårspray, ringar, mousserande och öl. Och sist men inte minst impulsköpte jag två klänningar på Monki. Nu är jag 900 kronor fattigare, men äsch. Lätt värt det. Något måste jag ju göra för att dämpa nervositeten inför morgondagen. Ska vara på min praktikplats 08.00. Skjut mig om jag kommer för sent! (Dvs om jag inte hittar dit).

Idag hade vi en föreläsning om språk vid PM-skrivande. Föreläsaren berättade om skillnaden mellan små kakor och småkakor. Hon bjöd på annan vettig information som att ett stycke innehåller meningar som innehåller ord. Och att man ska trycka enter två gånger, inte bara en, när man gör ett blanksteg.
Den föreläsningen gick jag upp 06.15 för. Ljuva jävla bitterhet.


Ni vet hur det är

Man kommer hem och tänker att man ska sätta igång med alla måsten på en gång. Men först ska man bara läsa lite bloggar, kolla mailen, kolla facebook. Und so weiter. Sen slår det en att det har gått en timme och att man inte alls har tagit tag i ett enda måste. Då blir man grinig och stressad för att man är så dålig och fortsätter med att läsa bloggar. Eller som i detta fall, börjar skriva ett eget blogginlägg.

Idag har jag ringt min handledare och fått svar! Trägen vinner. Och jag har fått ytterligare lite klarhet i vad det är för uppgifter jag ska göra under praktiken. Jag kanske kan styra upp det här trots allt.

Måste bara ge er lite delicate information. Egentligen kanske inte alls, men iallafall för er som älskar Brämhults juice. Föreläsaren vi hade idag jobbar med klinisk mikrobiologi och har tagit odlingar på den där juicen. Den är opastöriserad för att den på så sätt "innehåller alla nyttigheter, som annars försvinner vid en pastörisering". De där odlingarna visade på att juicen innehåll LOT'S OF äckliga äckliga bakterier som man kan få diarré av och annat gött. För oss friska är det inte farligt, men ändå. Jag tänker aldrig dricka Brämhults igen. (Att den är rånyttig har liksom varit mitt ända rättfärdigande för att köpa den trots det höga priset.)

Märker att jag skriver mer och mer om skolan. Liv?

Ni vet hur det är

Man kommer hem och tänker att man ska sätta igång med alla måsten på en gång. Men först ska man bara läsa lite bloggar, kolla mailen, kolla facebook. Und so weiter. Sen slår det en att det har gått en timme och att man inte alls har tagit tag i ett enda måste. Då blir man grinig och stressad för att man är så dålig och fortsätter med att läsa bloggar. Eller som i detta fall, börjar skriva ett eget blogginlägg.

Idag har jag ringt min handledare och fått svar! Trägen vinner. Och jag har fått ytterligare lite klarhet i vad det är för uppgifter jag ska göra under praktiken. Jag kanske kan styra upp det här trots allt.

Måste bara ge er lite delicate information. Egentligen kanske inte alls, men iallafall för er som älskar Brämhults juice. Föreläsaren vi hade idag jobbar med klinisk mikrobiologi och har tagit odlingar på den där juicen. Den är opastöriserad för att den på så sätt "innehåller alla nyttigheter, som annars försvinner vid en pastörisering". De där odlingarna visade på att juicen innehåll LOT'S OF äckliga äckliga bakterier som man kan få diarré av och annat gött. För oss friska är det inte farligt, men ändå. Jag tänker aldrig dricka Brämhults igen. (Att den är rånyttig har liksom varit mitt ända rättfärdigande för att köpa den trots det höga priset.)

Märker att jag skriver mer och mer om skolan. Liv?

Disposition

Har en allmänt dålig dag idag. Det finns inga bra förutsättningar när man tvingas gå upp klockan 06.15. Hela dagen i skolan kantades av långdragna förklaringar om ingenting. Känns komiskt att någon går igenom ett schema i en timme. Det är ett schema. Siffror, linjer och bokstäver. Det är inte så svårt att förstå.
Och det man ville ha förklarat fick man inte förklarat alls förstås. Jag fick ingen klarhet i varför ingen av mina praktikhandledare svarar på mina mail. Två dagar kvar tills praktiken börjar och jag har fortfarande ingen aning om någonting. Ska telefontrakassera dom imorgon.

Praktiken (eller VFU - verksamhetsförlagd utbildning som det heter så fint) känns som ett tungt svart moln just idag. Egentligen är jag råtaggad och vill inget hellre. Men jag vet ju att allt kommer kantas av stress och press. Vi har så många inlämningsuppgifter och arbeten under tiden att jag inte kan räkna dem på en hand. 32 timmar i veckan är tänkt till praktiken och 8 timmar till inlämningsuppgifterna. Inget lugn de här månaderna heller då.
Måste, måste, måste försöka hitta någon sorts balans i det här. Lära mig att hantera all stress utan att gå under. För jag tycker ju allt är så kul, men det förstörs när man är konstant stressad och panikslagen. I veckan ska jag försöka börja träna. Men inte idag. Mitt huvud är en krigszon.

Jobbigt dålig text. Sorr-ey!

SHIT

Imorgon är det dags alltså. Anatomi- & fysiologitentan äger rum. Jag har pluggat till den här tentan sedan början av november. Förstår ni? Det är två månader sen jag började plugga till den här tentan. Mer än två månader tillochmed. Jag har lagt ner så fruktansvärt mycket tid på att försöka lära mig allt som ska kunnas. Om jag inte klarar tentan kommer jag bli besviken. SÅ jävla besviken. Och ledsen. Så just nu är jag så pressad och stressad att jag bara vill gå och gömma mig någonstans. Vet ju att det finns väldigt mycket kunskap i min hjärna, men just nu känns det inte riktigt som att jag kan ta fram den. Känner mig hjärndöd.
Kan bero på att jag har pluggat i tio timmar idag. Det är waaay too much ska jag säga er.
Så nu ska jag läsa bloggar och försöka koppla av, med betoning på försöka så klart.


Är man hard då eller?

Det tar alltid ett bra tag för mig innan jag kan somna efter att ha lagt mig i sängen. Förutom när jag är full då. Men när jag ligger där och försöker somna försöker jag alltid planera och tänka på saker som jag ska göra för att hjärnan ska bli trött så jag kan sova. Och en företeelse som är väldigt vanlig är att allt känns så jävla enkelt där på natten. Jag tänker att jag visst kan gå ner fem kilo bara sådär, att jag ska köpa spontana presenter till folk som jag tycker om. Att jag ska  framkalla bilder och köpa ramar och rensar ut lådor. Att jag ska höra av mig till folk som jag inte hört av mig till på länge. När jag ligger där i sängen känns allt så jävla enkelt. Jag fixar det imorgon tänker jag och så tror jag seriöst på att det ska hända.
När jag tänker på det nästa dag reagerar jag alltid med "men åh, fan vad jobbigt. såntdär orkar ju inte jag ta tag i".

Varför känns det så jävla lätt på kvällen när man ligger i sängen?
Blir man dum när hjärnan börjar somna in? Fattante. Blir lite less.
Inger mig själv falska förhoppningar. Retardo!*



* Rolig anekdot: Jag trodde under en lång dit att retard stavas rethard. Att man var retharded.
Haha.

Lite apatisk och lite så

Idag har jag ägntat dagen åt plugg (såsom alla andra dagar). Gick bra till en början men nu på slutet satt jag mest och strök under ord för att verka aktiv, så jag la ner. Imorgon ska vara min största pluggdag ever har jag bestämt. Om jag inte klarar den här tentan kommer jag hoppa av. Varför då? Jo, för att jag har lagt ner så mycket tid på att plugga till den att det nästan är löjligt. Nästan, sa jag.

Och jag orkar inte riktigt att det är så jävla jävla kallt ute. Vem har ens kläder som lyckas stänga utan den här kylan? H&M-vinterjackan doesn't do it. Funderar på hur många par strumpbyxor jag ska åla mig in i när jag ska till C ikväll. Väldigt jävla många iallafall. På något sätt måste det gå för jag kommer gå under om jag ska hänga i mina sweatpants hela kvällen.



Dos preguntas por favor

Två saker jag funderar över just nu:

Hur jag kunde vara så sorglig att jag blev glad när jag upptäckte att jag hade fått hem en Sifo-undersökning. Jag tänkte "Bra, då har jag något att göra sen när jag har pluggat klart". Exakt hur lite vettigt kan man ha att göra egentligen? Jag besvarade tio sidor sen var jag uttrött på att svara på de där värdelösa frågorna. Och så blir man ju bara ledsen av det. Insåg att jag endast läser en enda tidning regelbundet. Visst kan jag skylla på internets snabba utveckling jada jada. Men det är lögn. Jag är inte ett big fan of tidningar helt enkelt. Trist.

Och så funderar jag över det här med min starka fascination för utländska efternamn. Enda sen jag var liten har jag fantiserat om att någon av mina föräldrar skulle ha varit från England eller USA så att jag kunde få ett engelskt efternamn. Sen har jag varit väldigt inne på spanska, italienska och tyska efternamn också. Och nu. För tio minuter sen insåg jag det perfekta namnet på min son, om jag någon gång får en. Lorenzo. Hur fint är inte det? Och då tänker jag således, är det okej att döpa sitt barn till det fastän man inte har någon italiensk connection? Lorenzo Lundgren låter ju onekligen astöntigt. Men jag tänker att jag kan skaffa en italiensk man alternativt någon med lite mer passande efternamn.
Men är det så att svenska namn helt enkelt är asfula? Eller fascineras jag bara av utländska efternamn för att de känns främmande?

Klart slut.

Praktikschmik

Jag har precis fått reda på var jag ska praktisera någonstans. Det blir på Akademiska. Närmare bestämt på medicinavdelning 85. Jag är så jävla jävla glad. Har bävat för att hamna på vårdhem eller i Enköping. Men nu får jag praktisera på ackis, my heaven on earth (slight överdrift) och det känns galet bra. I fem veckor ska jag få hänga på sjukhuset. Tror jag ska skriva något PM under den tiden också, men det gör mig ingenting för jag är så himla taggad ändå.

Och jag har druckit för mycket kaffe därför flyger mina fingrar på tangenterna. Jag har på detta sätt råkat raderat allt jag skrivit två gånger nu. Vill inte att det ska hända så jag slutar här. Fint.



Vagabond

Det här med att inte gå och lägga sig när man borde. Varför är det så kittlande? Kittlande var väl ett starkt ord. Men ni förstår vad jag letar efter. Man sneglar på klockan inser att timmarna för faktisk sömn bara rinner iväg, men man kommer ingenstans. Man sitter stadigt framför datorn och läser om ingenting. Eller uppdaterar sin facebookstatus fem gånger om.

Lyssnar på sweet disposition med the temper trap (500 days of summer-soundtrack så klart) och känner lite att jag inte alls tänker sammanfatta 2009 såsom jag hade tänkt. Det här året har faktiskt inte alls varit särskilt upplyftande. Det enda episka var Berlin och att jag började plugga någonting som kan ta mig någon vart. Och att C flyttade hem från Italia. Annars har det varit medelmåttigt. Mycket öl och så. Nu inser jag att jag ändå sammanfattar det på något vis. Men äh, vi skiter i det här och så gör vi 2010 till världens bästa år? Okej?
Bra.


Facit

Har läst igenom alla kapitel värda att läsa i min anatomibok nu. Jag borde börja läsa mina anteckningar och gå igenom instuderingsfrågor. Men jag känner att fem timmar på en dag får räcka. Det är bara så. Imorgon ska jag satsa på riktigt. Lovar.

Känner mig fruktansvärt tom. Har inte gått utanför dörren sen nyårsafton. Som var ett smärre missöde. Är fortfarande lite ledsen för att jag var sjuk och spoilade en hel kväll som hade kunnat vara rolig. Och så är jag lite trött på att nyårsafton aldrig blir som man tänkt sig. Nästa år ska jag fira världens mest uppstyrda och roliga nyårsafton. Nyårsafton är inte en överskattad kväll, som alla verkar pränta in i sina huvuden för att det ska kännas lättare när de inte blir bjudna på "världens fest". Det är en kväll då man kan göra precis vad man vill med sina bästa. Jag älskar nog nyår. Det är ultimat på något vis. Om man bortser från valborg då, så klart.

Ska kolla på Simpsons nu i brist på annat. Då menar jag verkligen i brist på annat. Det är bygglov och "Inför melodifestivalen" på tv. Har ingen serie att kolla på. Har varit så desperat att jag suttit på cdon.com och övervägt att beställa hem andra säsongen av Criminal minds. Köpa? Jo för att det inte finns någon som delar ut andra säsongen. I go mental.



Idag skulle jag gärna se ut sådär. Vad gör man när man bara går upp mer och mer i vikt men inte kan gå ner? JAG ORKAR INTE. Ville ba säga't.

J

Idag har jag pluggat hela dagen. Eller pluggat och pluggat, läst igenom kapitel i boken. För att försöka få någon form av översikt. Det verkar dock göra saker mycket värre. Så fort jag läser något jag inte kunde sedan innan inser jag att det är så jävla mycket som jag inte kan och inte heller kommer hinna lära mig. Men jag ska försöka. Ska läsa ett till kapitel snart, sen får det vara nog för idag.

Hör och häpna så tror jag att förkylningen börjar lägga sig. Vem fan säger hör och häpna förresten? Asfult ju. Iochmed att förkylningen lättar börjar jag känna att jag vill ut och träffa folk igen. Exempelvis hänga med Carro i hennes nya lägenhet. Men den här tentan needs me. Tillochmed den femtonde måste jag dissa allt vad socialt liv heter. I princip. Känns inte jättekul.

ANGST, säger vi då. Men nu ska jag läsa om immunförsvaret.
(Så mycket svårare än vad det låter)

S

Jag är inte på en bra plats just nu. I livet typ. Är fortfarande jävligt sjuk och kan inte andas genom näsan. Jag snyter ut litervis med snor mest hela tiden och sprayar med det där vidriga nässprayet, men inget händer. Det är bara tvärstopp där inne. Har hosta också. Hela bröstet rosslar som på en gammal gammal rökare. Eller som hos någon med lunginflammation. Det kanske är det jag har?
Och så är det ju den där tentan som är snart. Orkar inte ens räkna ut hur många dagar det är tills dess för bara det ger mig ångest. Har försökt plugga idag men det har nog inte gått särskilt bra för jag kommer inte ihåg någonting. Vill ju ta tag i det här nu men den här sjukdomen vill mest att jag ska ligga i sängen och stirra i väggen.
Och så är det ju det här med julätandet. Vet inte hur mycket jag har gått upp men jag känner mig så ofit. SÅ ofit, menar jag. Vill ju börja träna, men den här sjukdomen som sagt. Den har ett grepp om mig. Märker ni ett genomgående tema? Att jag skyller på andra saker när det gäller mina tillkortakommanden? Så jävla sant. Men det är så det är. Jag är missnöjd med hela min situation just nu, men jag står liksom utanför och iakttar det hela. Det är frustrerande. Jag är för apatisk för att ta del av det.

Weird girl.
Minst sagt.

500

Kan inte någon bara skjuta mig? (jinx jinx). Är så jävla sjuk och börjar tröttna på det. Låg i sängen hela dagen igår och såg på Criminal minds och Harry Potter. Inbillade mig att jag skulle vara bättre idag. Men icke. Jag har försökt att lura min kropp genom att duscha och lyssna på musik. Funkade inte alls. Har försökt plugga eftersom tentapaniken börjar smyga sig på, men det går inte att koncentrera sig med femton liter snor i hjärnan och huvudvärk. I tell ya.
Så nu ska jag lägga mig och kolla på någon bra film eller så tills Harry Potter och den flammande bägaren börjar. Sen måste jag hitta ytterligare någon bra film. Har två bra böcker jag vill läsa, men är det bara jag eller är det fullkomligt omöjligt att läsa när man är sjuk? Får liksom läsa om varje ord flera gånger. Värdelöst.

Såg 500 days of summer igår för övrigt (hatar uttrycket för övrigt. Så jävla uttjatat. Låter lite duktigt och fint men det är bara värdelöst. Men i brist på annat) och jag är kär. Mest i Matthew Gray Gubler egentligen men när huvudpersonen hade på sig en Joy division-tröja så dog jag. Första amerikanska filmen jag sett som innehåller en tjej med snygga kläder, en snygg kille med bra musiksmak och ett bra soundtrack. Är amerikanarna på väg att bli lite indie? Hoppas hoppas. Tänk er att få se Rob Patz iklädd slipover och slips lyssnades på The smiths. D-ör.


RSS 2.0