Divide et impera

Jag är inte på en bra plats just nu. I livet typ. Är fortfarande jävligt sjuk och kan inte andas genom näsan. Jag snyter ut litervis med snor mest hela tiden och sprayar med det där vidriga nässprayet, men inget händer. Det är bara tvärstopp där inne. Har hosta också. Hela bröstet rosslar som på en gammal gammal rökare. Eller som hos någon med lunginflammation. Det kanske är det jag har?
Och så är det ju den där tentan som är snart. Orkar inte ens räkna ut hur många dagar det är tills dess för bara det ger mig ångest. Har försökt plugga idag men det har nog inte gått särskilt bra för jag kommer inte ihåg någonting. Vill ju ta tag i det här nu men den här sjukdomen vill mest att jag ska ligga i sängen och stirra i väggen.
Och så är det ju det här med julätandet. Vet inte hur mycket jag har gått upp men jag känner mig så ofit. SÅ ofit, menar jag. Vill ju börja träna, men den här sjukdomen som sagt. Den har ett grepp om mig. Märker ni ett genomgående tema? Att jag skyller på andra saker när det gäller mina tillkortakommanden? Så jävla sant. Men det är så det är. Jag är missnöjd med hela min situation just nu, men jag står liksom utanför och iakttar det hela. Det är frustrerande. Jag är för apatisk för att ta del av det.

Weird girl.
Minst sagt.