Divide et impera

Jag har sett Forrest Gump ikväll. För första gången, om jag ska vara ärlig. Den var väldigt mycket över mina förväntningar. Brukar inte gilla Tom Hanks. Men jag älskade den. Sen har jag inte gjort något mer. Börjat läsa världens mysigaste blogg; Tigerlilys.blogg.se (har fortfarande inte lärt mig hur man gör länkar). Jag vill ha hennes kläder.
Från det ena till det andra. Imorgon kommer mina föräldrar hem. Och som jag längtar efter dom. Nu har jag inte träffat dom på snart tre veckor. Jag är nog väldigt mammig och pappig trots allt. Har alltid sett mig som väldigt självständig när det gäller just det där. Men icke. I want my mommy.


Kanske ska jag försöka mig på att börja kolla på Shawshank redemption. Eller ett Gilmore girls-avsnitt.
Sängen får det bli iallafall. Det är något visst med att gå och lägga sig tidigt en fredagkväll.

Det är det  här som får mig att oroa mig för dagen då jag flyttar hemifrån.
Jag är totalt oförmögen att planera matinköp. Jag är totalt oförmögen att orka med matinköp.
Och jag är totalt oförmögen att genomföra matinköp. Jag är fruktansvärt hungrig nu. Undrar
om det finns någonting man kan göra av det som finns. Inser sedan att jag aldrig lagat en maträtt utan halvfabrikat i hela mitt liv. Jag kan således inte laga någon improviserad maträtt. Inte idag heller.
Pizza? Någon?

Sävja var exakt lika deppigt som vanligt. Av någon anledning börjar det alltid regna när jag är där också. Bara en sådan sak liksom. Blev påtvingad väldigt mycket fika och mat och efterrätt så nu är jag färdigäten för en vecka framåt. Ändå var jag tvungen att gå in på Willys och köpa frukost. Naturell yoghurt och Brämhultsjuice, livet är glamouröst ibland.
Köpte cigg också. Funderar på när de ska sluta fråga om leg i kassan. Jag kan väl ändå inte se ut att vara under 18. Fast just i denna stund slog det mig att jag faktiskt kan det. Eller snarare finns det väldigt många 17-åringar som ser äldre ut. Vilket gör att jag skulle kunna vara en av dom. Jävla snabbväxta 17-åringar. Ni får mig att se ut som 18 igen. Jag kommer visserligen tacka er när jag närmar mig 30. Men nu, nu känns det hårt.

Nu ska jag chilla på ballen medan jag väntar på Z.
Ciao

Idag ska jag åka till Sävja. Hälsa på mormor och morfar. Jag hatar att åka ut dit (inte att träffa mormor och morfar, så klart).
Det känns kanske lite töntigt att säga att man hatar stället man växte upp på. Kanske är hata ett starkt ord.
Men det är fruktansvärt deprimerande där ute. Man går av bussen vid en gammal nedlagd affär. Busskuren är oftast nedklottrad alternativt sönderslagen. Vägarna och husen är så oerhört små. Som små trashade dockhus. Minns att jag tyckte vägen till busshållplatsen var lång när jag var yngre. Nu tar den en minut att gå. Och den känns som en liten liten stig. Den "stora" vägen som går genom hela Sävja känns som en enkelriktad gata. Så smal är den. Men när jag var liten vågade jag knappt gå längs vägrenen. Och därför hatar jag att åka dit. För att nu inser man hur allting ser ut egentligen. Och hur nergånget det är. Jag vill inte tänka att det såg ut sådär när jag bodde där. Och det kanske det inte gjorde heller. Men tanken på att ha växt upp på ett ställe där folk låser in sina barn i lägenheter och slår sönder skolor gör mig lite ledsen. Lite lite ledsen.

Djupare än såhär kan det inte bli. Nu tar jag mig en cigg.

Höjden av white trash:
En "I love tattoos"-grupp på fejan.
Haha.

Idag har jag den perfekta dagen.
Jag är inte särskilt bakfull. Bara mystrött och seg. Och snorig och hostig.
Men det har jag ju varit länge. Jag har på mig en ful t-shirt och fula shorts. Och mitt hår har blivit dåligt igen.
Tror det är för att jag bara äter kolhydrater i princip. Och dricker öl. Nästa vecka lovar jag mig själv att börja äta nyttigt igen.
Var var jag någonstans? Jo. Håret har blivit dåligt igen, och då tappar jag massvis. Och det tovar sig väldigt lätt. Så jag ser ut som en söndertuperad BD-brud. Men det gör inget för det är ändå bara jag som ser.
Jag har en halv flaska avslagen cola i kylen som jag dricker av lite då och då. Tänker på middagen jag ska äta. Pizza. Typ den tionde pizzan på två veckor. Jag kommer bli tjock.
Men just idag så bryr jag mig inte.
Jag älskar den här dagen.

Nu ska jag nog kolla på I love you man en gång till. Jag gillar att se filmer två gånger.
De är oftast roligast andra gången. Second time is the charm.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Jag trodde att jag hade allting utstakat, år för år, månad för månad.
Nu står jag här. Helt clueless. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra i höst. Efter att ha varit helt inställd på att plugga till sjuksköterska är jag numer helt nollställd. Jag hade tänkt att jag skulle plugga Lingvistik B bara för sakens skull. Men jag inser att jag inte har någon motivation till fonetik och grammatik och allt det där som ändå inte ger mig någonting, egentligen. Och så har jag fått hem CSN-papprena. Borde söka studiebidrag till lingvistiken, om jag ska plugga det. Men blir det inte krångligt om jag ändrar mig? Och om jag mot förmodan kommer in på sjuksköterskelinjen och vill ha studielån, hur gör jag då? Jag kan ingenting om hur man gör när det krånglar. Jag är så van vid att allting går enligt planerna. Att allting är uppstyrt månader i förväg. Jag hatar det här.

Roligt med alla retoriska frågor. Känns jävligt förvirrad tonårstjej. Men det är ju precis vad jag är. Eller förvirrad tjej. Inte ens tonåring får man vara längre.

Jag är snorig och lite krasslig och har ont i magen. Men jag ger inte upp för det.
Den här semestern börjar gå mot sitt slut och det gäller att utnyttja tiden. Carpe diem, vet ni.
Så nu ska jag röka, sen sminka mig och sen ska jag gå till Forex och växla in mina 95 euro.
Och vet ni vad jag ska göra sen? Jo, jag ska shoppa. Fan vad härligt.
Och ingen kan stoppa mig.

(Vet inte vad jag fick det där sista ifrån. Blev bara så caught up in the moment)

Finns inget som är så värdelöst som att vara sjuk på sin semester. Eller jo, kanske att vara sjuk under sista veckan av sin semester. Nu håller jag mig i stillhet tills imorgon för att försöka övervinna den här sjukdomen.
För att sysselsätta mig lyssnar jag på Petra Medes sommaprat och inser att hon har världens sämsta musiksmak. Men det kanske bara är jag.
Nu kör vi lite Berlinbilder-kavalkad här.

Nu har jag lagt över 577 bilder från Berlin på datorn. Hade tänkt vara lite produktiv och starta Facebook-album-manövern. Men så blev jag sjuk. Sitter här med feber, huvudvärk och halsont. Funderar lite på svininfluensan.
Men jag bjuder på några.

Just nu är jag så mycket ensam som man kan bli. Efter ha haft konstant sällskap i nio dagar i Berlin, en sleepover av P inatt, bakisdag med P hela dagen med efterföljande filmkväll, så känner jag mig ensam. Kanske inte så väldigt negativt, mer av ett konstaterande. Mamma och pappa kommer inte hem förrän om en vecka och jag försöker komma på något som jag skulle kunna ägna alla ensamma kvällar åt. Borde kanske ladda ner Sopranos och börja kolla på det. Eller True blood som alla talar så gott om. Eller så kanske jag borde lära mig att somna om nätterna.
Jag har inte sovit mer än sex timmar på väldigt länge. Ändå känner jag mig pigg.
Jag börjar ana ett vändande av dygnet. Härligt. Det får mig att känna mig ung igen.
Right.

Just nu befinner jag mig i en helt annan värld. Jag vinglar runt i rummet, kämpar för att hålla ögonen öppna, kämpar för att inte gäspa, kämpar för att förstå att klockan är fem på eftermiddagen och inte fem på morgonen. Jag har förstås powernapat. Jag har förlorat allt grepp om tid och rum. Detta bara för att kunna gå ut ikväll också. Som om nio dagar i ett underbart Berlin inte gjorde nog? Jo, det gjorde det. Men jag tål inte tanken på att sitta hemma ikväll och tänka på att jag verkligen verkligen vill åka tillbaka.

Nu ska jag försöka ta mig in i duschen utan att skada mig själv, eller något annat, på vägen.
Vi hörs imorgon, om jag lever då. Och om någon ens läser då.

Nu drar jag. Eller om en timme och en kvart. Men det är inte så noga.
Sakna mig inte för mycket!

Orkar inte vara på det här humöret. I tre dagar har jag känt mig fullkomligt likgiltig och loj. Som en zombie. Jag tänker på jobbiga saker och irrar runt i mitt eget huvud. Och så tänker jag på Berlin och blir glad. Men samtidigt orolig för att det här inte ska gå över tills dess. Jag försöker tänka positivt nu. Att jag inte får deppa.
Men jag är överrumplad av min hjärnas små upptåg.
Kanske behöver jag en rökpromenad? Finns inga roliga promenadvägar dock. Att gå genom stadsparken surmulen och ensam en solig tisdagkväll känns inte som ett alternativ. Att gå ut i skogen, till myggen, känns inte heller lockande.
Kan man inte bara sätta sig utanför närmsta mataffär och hänga som man gjorde när man var 13?

Läste just igenom vad jag skrivit och trodde att jag skrivit "finns inga roliga promenaddvärgar dock"
Haha. Det gjorde mig lite gladare. Dvärgar får mig alltid att le. Tolka fritt.

Imorgon vid den här tiden irrar jag och Arre förmodligen runt i Berlin för att försöka finna vårt hostel.
Imorgon vid den här tiden plus några timmar sitter jag förmodligen med en öl i handen och leker världsvan.
Jag älskar Berlin. De här nio nätterna kan inte bli annat än bra.
Nu ska jag packa väskan full med klänningar och värktabletter. Jag är redo!

Ligger i sängen och läser HP men kan inte riktigt koncentrera mig på grund av att jag bara tänker på obehagliga saker. Blir deppig. Men då får jag idén. Går till datorn, kollar på btjunkie.com och ser de gyllende bokstäverna.
Entourage s06e01.
Nu är nedladdningen klar och jag behöver aldrig vara ledsen igen. (typ)

Ibland inser jag själv att min noja över saker och ting går överstyr. Som till exempel nyss då jag placerade
min mobil på kuveret, med mina inväxlade euro, för att det inte skulle blåsa ut genom fönstret. Det ska tilläggas att fönstret är cirka en och en halv meter bort. Och att fönstret är öppet med en springa på ungefär fem centimeter.
Kalla mig sjuk i huvudet, för den här gången går jag faktiskt med på det.

Massa koppar kaffe och väldigt många cigaretter. Och ingen mat. Min mage gör uppror. Känns som att någon skrapar med en kniv i hela magen ändå upp till strupen. Men jag gillar det litegrann ändå. Känns dekadent. Och det är ju inte för inte som jag har kallats för Emo-amanda.

Nu ska jag peppa inför Berlin med att läsa HP och lyssna på den här.

Förutom en sväng på stan och en kort fika har jag spenderat den största delen av dagen i soffan.
Med Harry Potter och Halvblodsprinsen. Och ja, jävligt efter. Men jag gillar att ligga i fas med filmerna. Säger vi.
Nu är jag sådär härligt inne i boken att jag knappt kan slita mig ifrån den. Det känns som att jag förlorar väldigt mycket tid i skrivande stund. Så nu ska jag kirra lite kaffe och sen låsa in mig på rummet och sträckläsa tills något roligare händer.
Med tanke på att filmutbudet på tv består av en surfingfilm och ett tretal som jag aldrig har hört talas om kan det nog ta lång tid innan något roligare inträffar.

Jag har resfeber. Och hundra saker att köpa och fixa och dona med och tvätta och stryka.
Jag är så stressad. Jag har egentligen ingen koll på vad jag ska köpa eller om jag har glömt något.
Lite panikartat. Men jag ska nog klara det.

Idag ska jag köpa en mascara, strumpbyxor och kanske en korsordstidning.
Imorgon ska jag växla pengar.

Vi hörs om jag överlever stressen.

Känslan av att vara opepp och vilja ligga hemma en hel kväll är rätt skön.
Samma sak med känslan av att vara så pepp att man vill börja dricka öl klockan fyra en eftermiddag.
Men det finns en känsla som är så olustig att man helst av allt skulle vilja somna för att slippa känna något överhuvudtaget.
Känslan av ambivalens. Jag hatar det. Ena stunden är jag helt inställd på att lägga mig i sängen och inte röra mig därifrån på hela kvällen. Andra stunden vill jag inget hellre än att dricka vin och kedjeröka, i sällskap av någon.
Så nu sitter jag här. Färdigsminkad och färdigduschad och undrar hur fan jag ska göra med den här kvällen.
Det värsta som finns är ju att behöva gå hem klockan 23 för att man känner att man inte ens orkar prata med någon.
Fast det är inte heller så härligt att ligga i sin säng, klarvaken, klockan 23 och ångra att man inte gjorde något av kvällen.
Kanske får jag göra en pros and cons-lista? Pros är alltså för att gå ut, cons är det som talar emot att gå ut.

Pros:
+ Det är första dagen på min semester
+ Mitt hår är nyfärgat
+ Jag har en flaska vin
+ Z

Cons:
- Det finns typ ingenstans att gå ikväll
- Z vill dra på någon fest i Gränby, vilket inte riktigt lockar
- Ingen annan som jag känner ska ut ikväll
- Jag är på fruktansvärt konstigt humör

Jahapp. Lika många pros som cons. Så var vi tillbaka på ruta ett.
Skit också.

Ingenting jag gör får mig att må bättre.
Jag har ätit en pizzabit till lunch, druckit massvis med kaffe, skrivit packlistor till Berlin, läst recensioner om vårt Hostel, lyssnat på bra musik, färgat håret, hittat massa mynt i euro i min gamla plånbok och fått 2000 kronor av pappa.
Men ingenting hjälper.
Det jag behöver mest är en kompis idag. Och då är alla upptagna.
Hur dålig tajming kan den här deppen ha egentligen?

Världens deppigaste fredag?
Rädda mig. Någon.



Ja tack.

Hur snygg var han inte på femtiotalet? GAH

Jag är så jävla besviken på mig själv. Om jag kanske inte hade sugit så fruktansvärt  i matte b så kanske jag hade kommit in på sjuksköterskeutbildningen? Eller om jag faktiskt hade gått på idrottslektionerna? Vem vet. Nu kom jag inte in iallafall. Ligger på artonde reservplats och känner mig så jävla misslyckad.
Känner att denna höst inte alls kommer bli som jag hade tänkt mig.
Skitliv.


Jag vill gråta.

Hur jag än jag gör så slutar det alltid med en bakfylla. Nu sitter jag här och försöker pigga upp mig själv genom hög musik. Funkar inte alls. Har också försökt sminka bort bakfyllan så gott det går. Fungerar inte alls. Jag ser bara sliten ut. Lite tjackhora-sliten. Inget är härligt idag.

Jag längtar tills ikväll då jag ska se på Linje lusta med Marlon Brando. 22.30 på Svt2.
Det här ser ut att bli en lång dag.

Här sitter jag och lyssnar på Eminem. Känner mig konstig. Vet inte riktigt varför jag lyssnar på honom. Började lite på skämt. Och nu har det utvecklats till någon sorts vana. En dålig vana. Eller? Skulle jag passa som Wigger?

Genom mitt Eminem-lyssnande läser jag bloggar. De flesta tar upp ämnet Michael Jackson. Och jag känner lite skuld för att jag inte har kollat på något av de minnesprogram som har gått på tv. Såg en snutt av minnesceremonin på tv4 igår. Och en bit av någon konsert när jag skulle sova. Det har varit lite av ett aktivt val, ändå. För allt känns som ett jävla hyckleri. Helt plötsligt är alla die hard Michael Jackson-fans. Refererar till honom som MJ. Det är det töntigaste jag har hört. Och då tänker jag att säkert 50% av de här inbitna fansen kallade honom för äcklig pedofil för två år sedan. De var övertygade om att han var skyldig. Men nu är han deras största idol.
Och jag vill inte hyckla. För jag ville att han skulle fällas för brotten för några år sedan. Och jag tänker inte sitta och säga att jag älskar honom och att jag ser allt gott i människor. För det gör man ju inte.
Men det är tråkigt att han är död. Det är alltid tråkigt när någon dör.

Har sjukt ont i huvudet. Vet inte om det beror på bakfylla eller om det är spänningshuvudvärk.
Tror att det kanske hjälper med lite glass. Återigen så kan jag fetglömma beach 2009. Men äsch.







(Astrid vad är grejen med låten du länkade i förra inlägget? Haha. Och du tror att jag ska ladda hem den? Du är min konstigaste kompis. Period.)

Så jävla trött idag. Började med en hamburgare och en öl på Snerikes.
Fortsatte med två, tre och fyra öl. Vidare till en lägenhet med fulla människor, redbull vodka ( åh som jag avskyr det) och rödvin.
Körde Singstar (som egentligen inte var Singstar. Hette Lips eller något sånt) för första gången och ägde Astrid hela tiden.
När klockan var runt två traskade vi hem i världens spöregn och jag hade gladiatorsandaler på mig och blev blöt.
När jag vaknade imorse stod mitt hår åt alla håll och Astrid satt i vardagsrummet och läste Allt om Mat.

Nu är jag trött. Och ska jobba om mindre än två timmar.
Tur att jag har någon form av panpizza i frysen.

Det är egentligen lönlöst att klaga över att det är måndag. Det är bara att rida ut stormen och ta det för vad det är.
Ta tjuren vid hornen, liksom. Nu ska jag våga logga in på Swedbank för första gången på drygt en vecka. Och så ska jag städa mitt rum. Det är äckligt. Sjukt äckligt. Sedan ska jag fika. Inte själv alltså. Hoppas jag.

Och om nio dagar lämnar jag den här skiten och drar till die Haupstadt von (auf?) Deutschland. Inte säker på prepositionen där, men äsch. Ni förstår vad jag menar.

Jag tror att jag har fått mushand. Jag vet att den egentliga termen är musarm men nu är det handen som värker. Något så förbannat ont gör det. Och jag skyller allt på att jag använder touch pad. Varför är jag dum i huvudet? Vanlig mus är så jävla mycket bättre. Jag spänner handen så jävligt med touch pad. Jag ser helt spasmig ut när jag använder den. Är det bara jag? Eller är detta ett vanligt fenomen?
Medan jag skriver detta håller jag på att börja gråta av smärta. Min högerhand är numer helt oanvändbar.
Tur att jag är vänsterhänt.

Kanske dags att sluta spendera hela dagarna vid datorn?

SISTA PERSON SOM…
- Sov i din säng: jag
 - Fick dig gråta: en person och förmodligen hormoner som gärna gör mig gråtmild
 - Orsak: alkohol kanske
- Spenderade natten hemma hos dig: det var längesen någon sov här
 - Delade en dricka med: Max och jag delade en cola igår
 - Sista du gick till köpcentrumet med: mami
- Skrek åt dig: vet inte
- Skickade ett e-mail till dig: förmodligen något från fejan
 - Sa att han/hon skulle döda dig: ingen hoppas jag

HAR DU NÅGONSIN…
- Sagt ”jag älskar dig” och menat det: ja, så klart.
- Hamnat i ett slagsmål med din katt/fisk/hund: nej.
 - Varit i New York: nej
 - Drömt något jättekonstigt som hände nästa dag: nej
- Fått riktiga skuldkänslor över något du gjort: ja.
- Önskat att du vore det motsatta könet: ja. speciellt när jag ska gå på toa på krogen
- Haft en fantasi-kompis: Inte riktigt säker


- Vad ska du göra efter du gjort detta test: gå och lägga mig och kolla på tv eller någon film
 - Vad var det sista du åt: choklad
-  Är du uttråkad: mer apatisk
 - Hur många kompisar är online: 15
 - Sista film du såg: konstigt nog så minns jag inte.
- Sista rösten du hörde: kanske pappas
- Senaste gången du lämnade Sverige: i december
 - Är du kär i någon just nu: nein
 - Vilken bok läser du just nu: Flyga drake
- Vad är det på din musmatta: touchpad va
 - Favorit-tidning: Gillar att läsa UNT varje morgon. Och så är det kul med tjejtidningar ibland
 - Värsta känslan i världen: ångest, saknad och att vara olyckligt kär
- Vad var det första du tänkte när du vaknade den här morgonen: typ "åh, ska jag ens gå upp idag?"
- Namnet på din framtida dotter: Jag gillar Linnéa. Det är classic och fint. Annars så är Vera och Saga också fint. Eller Ellen. Jag kan fortsätta i all evighet.
 - Namnet på din framtida son: William eller Theodor.
- Choklad eller vanilj: choklad
- Om du fick välja vilket jobb som helst, vad skulle det vara: läkare, tror jag
- Är du högerhänt: nej for helvede!
 - Vad finns det under din säng: en låda med massa saker
- Favorit-sport att titta på: fotboll
- Din hårfärg: svart nu, men egentligen rödblont
- Ögonfärg: grön/bruna
 - Längd: 1,73
- Glasögon: nä
Ålder: 20
- Syskon: en storebror
- Piercings: bara i öronen, om det nu räknas
 - Pojkvän/Flickvän: nix
- Favoritsysselsättning: dricka öl, lyssna på musik, umgås, kolla på film
- Vilken typ av bil kör du: ingen
 - Är du i tid eller alltid försenad: i tid, oftast
- Tycker du om att vistas bland människor: ja
 - Har du varit kär i någon du aldrig kommer få en chans på: säkerligen
- Har du någonsin gråtit över vad en med motsatt kön gjort: ja, men det hör väl till
- Har du ett jobb: yes
 - Någonsin älskat en nära vän: apzelut
 - Är du ensam just nu: ja
- Är du rädd att du aldrig kommer gifta dig: lite. eller rädd för att bli ensam, rättare sagt
- Vill du gifta dig: vet inte, spelar väl inte så stor roll.
 - Vill du ha barn: Ja. Jag vill ha två först och sen ett sladdbarn. För då får dom äldre barnen ett syskon som är mycket yngre. Jag minns att jag ville ha ett syskon typ när jag var tolv-tretton. Och så kan ju dom passa barnet då.

FAVORIT…
- Rum i huset: mitt rum
-Typ av musik: bra musik
 - Sång: Förtillfället True love way med Kings of leon
 - Minne: Studenten, för att nämna ett av många
- Dag i veckan: fredag
- Färg: svart, vit, klarblå
 

DOM SENASTE 48 TIMMAR HAR DU…
- Gråtit: Ja, lite 
- någonting: Världens snyggaste skor, bland annat
 - Blivit sjuk: räknas pms eller bakfylla?
 - Sjungit: nä
 - Sagt ”jag älskar dig”: kan ha sagt det till z i fredags
 - Tänkt säga till någon att du älskat honom/henne men inte vågat säga det: not really
- Träffat någon ny: ja
 - Pratat med någon: hm
- Haft ett seriöst samtal: Ett antal
 - Saknat någon: Ja
- Kramat någon: ja
- Kysst någon: nej
- Bråkat med dina föräldrar: nej, inte det minst
 - Drömt om någon du inte kan vara med: ja
- Sovit mycket: ja

Tårta.
Marabou mintkrokant.
Marabou apelsinkrokant.


ÄLSKA pms. Ibland. Nu lägger jag mig i sängen och gråter över att jag
aldrig kommer få en kille som är och ser ut som Logan Huntzberger.

Bara så jävla irriterad på att jag inte kan lita på personer som jag verkligen vill kunna lita på.
Och hur mycket jag än vill strunta i det så känner jag bara ilska. Så himla ledsamt bara. En gång, okej. Två gånger, gångbart. Tionde gången, svårsmält.
Pms är inblandat.
Jag vill ligga i sängen och äta choklad i två veckor.
Eller typ sova.

dålig dag.

BB tycker att Markoolio är cool. Ja. Ni läste rätt. Markoolio och cool i samma mening.
Seriöst. Jag har Pms och har inte rökt på x antal timmar. Jag blir så jävla sur nu. Hon är ju DUM I HUVUDET.
Nu slutar jag läsa hennes blogg.
Punkt.

Antingen är jag alkad eller fullt normal för min ringa ålder. Jag är sjukt sugen på öl. Vin skulle också funka.
Iskallt vitt, isåfall. Skulle velat säga rosé, men om ännu än till person som bloggar börjar skriva det ordet kommer det snart vara det ord med mest träffar på google. Inget ont om rosé, för den sakens skull. Men helst vill jag öl. Och det som sätter lite extra krydda till det här är att jag faktiskt har en öl i kylen. Iskall. Staropramen.
Men eftersom jag är så jävla principfast och håller mig till att inte dricka mer än en veckodag (alltså mån-tor) så blir det inget. Ska jag ha den där ölen, så får jag vänta tills imorgon.
Enligt planerna blir det en nykter kväll imorgon. Men P, om jag köper en flaska vin då? Bara en. Jag kan tillochmed köpa r**é bara för din skull.

Synd för henne att hon är på landet och inte har tillgång till internet. Då kan hon alltså inte svara på min fråga.
Skönt för mig, om inte annat.

Jag har blivit lat och jävlig.
Fyra timmar tills jag börjar jobba och jag orkar inte ta mig för någonting.
Det är inte såhär det ska vara på sommaren. Man ska vara pigg och uppe i varv och allt det där.
Men jag sparar det tills imorgon. Typ.

Jag suger.


När vi hängde i Italien. Soft.

Jag måste ha varit väldigt full igår. Första gången jag vaknade inatt hade jag vält ut mina vattenflaskor (bakfylle-proviant) över min mobil. Konstigt att jag hade lyckats välta dom då jag oftast ligger still som döden när jag sover.
När jag sedan vaknade imorse så hade jag somnat på min mobil och mina armar. Jag låg alltså på mage, på mina armar och min mobil. En komplicerande faktor i det här var att jag således hade domnat bort i hela händerna och armarna. Så jag fick liksom fösa bort mobilen från sängen då jag inte hade någon förmåga att röra fingrarna. Detta är väldigt konstigt då jag bestämt kommer ihåg att jag la mobilen på sängbordet efter att ha torkat bort allt vatten.
Jag undrar vad jag drömde om inatt.
Det enda jag minns var att jag klunkade ur en 2liters colaflaska. Besvikelsen när jag vaknade upp går inte att mäta i mänskliga mått.


För övrigt är jag sjukt bakfull. Kanske har något med ovanstående att göra.
Men jag vet inte. Är inte så insatt.