Divide et impera

Vad gör jag när jag är nervös inför något? Jo, jag låtsas som att det inte finns. Har tänkt hela dagen att jag måste kolla upp vilken buss jag ska ta till intervjun, lägga ner viktiga papper i väskan och lite såntdär. Har jag gjort det än? Not really.

Och apropå det jag skrev tidigare om att jag var nervös för att glömma bort själva intervjun. Jag har verkligen skäl till att vara nervös. Mamma frågade mig tidigare om jag ville ha en matlåda till imorgon, "nej, jag är ledig imorgon. ska bara vara hemma". Efter en kvart slog det mig att jag både har intervjun och ett läkarbesök imorgon.
Disträ är bara förnamnet.

Jag borde vara van vid dessa dalar i mitt humör. Men jag blir lika chockad varje morgon som jag vaknar med den här känslan. Idag är allting värdelöst och jag vill bara gå och lägga mig igen. Det bara är så. Finns inga mellanting. Men så kommer det inte att bli. Ska träffa Carro och göra massa andra saker. Det som känns mest jobbigt är att duscha och dra på smink. Jag kan inte göra det när jag är på det här humöret. Varje mascaradrag känns som att lyfta en hundrakilosvikt och när jag har kämpat klart anser jag mig själv exakt lika ful som innan.

Är omotiverat nervös inför arbetsintervjun, som egentligen inte är en intervju, som jag ska på imorgon. Och det sjuka är att jag inte är nervös inför själva intervjun, utan jag är nervös för att jag ska glömma bort den. Jag litar så jävla lite på att min hjärna håller koll så att jag blir nervös. Åh.
Måste verkligen klippa mig också. Helst innan helgen så att jag kan färga det i helgen så att det inte är helt nyfärgat till gasquen. Jag vet inte ens vilka frisörer som har Drop in.
Idag är ett enda stort ÅH och ingen beskriver den här känslan bättre än den eminenta Parisa. Spot on.

Jag blir skadad av alla NYC prep- och Gossip girl-avsnitt jag tittar på. Vill vara äckligt rik, äga snygga kläder och bo på Upper east side. Men en liten tripp dit skulle räcka.

Jag har ett NYC prep-avsnitt kvar så jag vill spara på det lite. Kanske till nästa bakisdag eller så. Funderar på om jag ska se Vampire diaries på tv6play. Jag har nämligen en hatkärlek till den där serien. Dåliga skådespelare och vampyrer som aldrig någonsin kan mäta sig med Edward, Bill eller Eric. Men ändå så känner jag att jag borde kolla på den. Annars får det bli Christine och Scrubs-avsnitt som jag redan sett tusen gånger.

Eller så kanske jag ska läsa lite i den där Tårtgeneralen.

Klart slut.

Idag skrev vi klart vårt PM som vi började med igår. Rätt skapligt ändå. Det betyder att jag har vad man kan kalla ett påsklov fram tills på tisdag. Hade jag varit frisk hade jag velat dricka öl ikväll men nu har jag ont i halsen och känner mest att det är jävligt lägligt att det har kommit ett nytt Gossip girl-avsnitt just idag.

Och! Jag har köpt en klänning till SSK-gasquen. Den är iochförsig svart fastän temat är Get some colours on, men den är så himlans fin. Provade en klarblå klänning som också var jävligt snygg, men jag har några kilo för mycket i bagaget för att trivas i något sådant. Nu ligger utmaningen i att hitta en kuvertväska i någon snygg färg. Helst röd tror jag. Om någon vet var man kan köpa alternativt vill låna ut till mig, please let me know.

Nu ska jag göra allt utom att plugga. Det vill säga kolla lite NYC prep, ladda ner Gossip girl och The pacific. Och se på Boston tea party. Vi får se hur länge det håller. Har nämligen ingen datorsladd i just nu, den ligger i mitt rum och jag vågar inte gå in på grund av att en mal huserar där. (Ja, jag sov på soffan inatt. Förvånande va? Terapi, tack).

Alltså. Inte visste jag att jag var såhär bunden till rutiner. Jag upptäckte imorse att Tillsammans är man mindre ensam går på tv ikväll. Jag har velat se den filmen ända sedan jag såg Amelie från Montmartre för första gången och blev kär (nästan) i Audrey Tautou. Jag bestämde på en gång att jag inte fick missa den ikväll. Men dessvärre har det gnagt i mig hela dagen. Det är nämligen så att Filip och Fredriks olika program alltid (tror jag?) sänds på måndagar vid tio-tiden. Nu är det Boston tea party-säsong och jag har inte missat ett avsnitt. Samma sak med Ett herrans liv, Grattis världen, Hundra höjdare etc. Så ni förstår problemet va? Ja, jag vet att televisionen har blivit webbaserad och allt det där, men det är helt enkelt inte samma sak som att titta på tv. 22.00 på måndagar är förknippat med lättsmälta intellektuella frågor för mig, så frågan är om jag kan slita mig bara för en kväll.

Det ska tilläggas att jag har försökt ladda ner Tillsammans är man mindre ensam x antal gånger men utan framgång. Och att hyra film är inte riktigt min grej. Så egentligen finns det bara en sak att göra.

Den här dagen har inte fallit mig riktigt i smaken. Var dödstrött när jag vaknade. Inbillar mig att det var för att jag tvingades gå upp en timme tidigare för att gå till tandläkaren. Skulle hämta min bettskena idag (kan det finnas något osexigare?) men den glappade. Jag trodde att jag skulle få smita därifrån snabbt men icke. Jag fick göra nya avtryck och det gör så jävla ont att ha en järnkorg upptryckt i gommen med någon illaluktande deg. När jag kom ut därifrån, trött och jävligt stressad för att jag skulle till skolan, såg jag mig i spegeln. Jag såg precis ut som The joker. Insåg att det inte var någon idé att sminka över. När jag rökte på vägen till skolan höll jag liksom hela handen över munnen som nazisterna gjorde. Osmickrande.

Dagen ägnades åt PM-skrivning och det är aldrig lätt att försöka skriva ihop någonting på tio personer. Vi säger inget mer än så. När jag gick hem spöregnade det och någon gång under dagen har jag drabbats av världens jävla halsont. Nämnde jag att jag de senaste timmarna har plöjt sida efter sida i en bok? Och inte vilken bok som helst. En bok om en liten french boy som dödade sin familj på 1800-talet. Och så lite filosofer som har analyserat det. På engelska. Skitjobbig engelska.
Nu har jag 50 sidor kvar men jag kan verkligen inte läsa mer. Måste lämna ifrån mig boken imorgon eftersom den bara vara till låns. Känns ASbra att behöva gå upp klockan sex imorgon för att läsa.

Nu fick jag eftersvettningar av mitt te. Måste gå och klä av mig min hoodie.
Vem fan använder (och säger) hoodie nuförtiden förresten? So ninth grade. Fast då kallade man det för mjukiströja. Gött.

Det bästa jag vet är att vakna upp en lördagmorgon, vrida på mig lite, krypa till badrummet för att dricka vatten och sedan märka att jag inte alls är särskilt bakfull. Det hände idag. Jag gjorde scones till frukost och fick sedan för mig att följa med mina föräldrar och handla. Inkasserade öl, godis, soja-yoghurt, ballerina kladdkaka (så jävla värt), shampo, balsam och en mascara. Jag har "lovat" att föra över pengar till pappa senare. Troligt.


Nu klunkar jag kaffe för att spä på min pepp lite ytterligare. Sen ska jag byta om, sminka över min glansiga hy och dra till Carro. Vi ses i dimman!

Pappa åkte förbi systemet själv ändå. Fan, där rök min goda gärning.
(Jublar inombords).

Har lyssnat på What's the point med Johnossi cirka (jag skrev cirka med s först, sirka. Hvad fan?) femton gånger idag. När jag hittar en låt som jag gillar kan jag inte sluta lyssna på den. Konstigt att poängtera iochförsig, som att det är unikt? Men det känns unikt för att det är det enda jag kan göra. Började imorse med några lyssningar till bloggläsandet, sen när jag sminkade mig, när jag putsade skorna (ja, jag putsar mina skor) och sen när jag plattade håret. Nu har jag lyssnat några gånger till. Det är som att jag formar hela mitt liv efter den här jävla låten. Om två veckor kommer jag förmodligen tycka att den är ganska dålig. Men vad gör väl det när jag blir så glad av den? Lite härligt kärleksdekadent är precis vad den är, och sånt gillar ju jag.

Det var egentligen inte det jag ville berätta. Ville berätta om min fina gärning som jag uträttade alldeles nyss. Pappa ringde på väg hem från jobbet och undrade om jag var på stan. Jag sa att jag var hemma (som den ärliga typ jag är). Han suckade. Hade så klart tänkt fråga mig om jag hade lust att köpa ett par öl till honom. Han var nära att lägga på när jag hejdade honom. Jag erbjöd honom mina två öl som jag ska ha tills imorgon. Och glädjen i den mannens röst. Obetalbar.
Fast det är inte bara med glädje. Jag och Carro har sörjt att Peroni inte har funnits på Systemet i Svava under en längre tid. Igår fanns det, och jag köpte så klart bara en. Och nu kommer pappa dricka upp den.
Att vilja vara snäll mot sin pappa framför en jävligt god öl, det mina vänner, det är ett tecken på ett gott hjärta. Om än ett alkoholiserat sådant.

Allvarliga grubblerier tynger mina axlar idag. Har funderat i en halvtimme över hur jag ska ha mitt hår idag. Jag vill helst ha mittbena, för det passar bäst till min klänning som jag ska ha ikväll. Eller egentligen passar uppsatt bäst, men jag har ingen lust att ha uppsatt. Problemet är att det är fuktigt ute, vilket betyder att mitt hår kommer bli frissigt på en gång. Mittbena + friss = dålig kombo. Ska man ha mittbena ska det ju vara rakt. Alternativet är snedbena. Men jag gillar inte snedbena så mycket, och det passar inte till klänningen. Det enda som är bra med snedbena är att det inte gör så mycket om håret blir frissigt och lockigt då.

Äh, det får bli mittbena. Fäshön forever.

Det enda jag har velat göra sen jag gick upp är att lägga mig i sängen och äta godis.
Så jävla fel, men ändå så rätt. Ingenting är vad det borde.

Ska ut och springa av mig några kalorier nu.
Ja, så får det bli.

Ingenting är som jag vill att det ska vara. Varför är det inte så varmt att man svettas i sin vinterjacka och tvingas köpa en tunnare? Varför är det ingen som tvingar mig att gå ut och festa på en onsdag bara för att? Varför är det ingen som smsar varje fredag och lördag runt 01.00-tiden? Varför är det ingen som säger att vi måste fika i solen? Varför är det ingen som bokar en resa med mig? Varför är det ingen som vill äta mackor och kolla på tv en måndagförmiddag? Varför är det ingen som bjuder på en rolig fest? Varför är det ingen som har dagen-efter-ångest och undrar vart alla tog vägen igår? Varför är det ingen som vill kedjeröka och dricka vin i timmar bara för att det är då man mår som bäst?

Varför är ingenting som jag vill att det ska vara?
För att jag är ensam.

Har ont i magen och känner mig hungrig fastän jag åt frukost för en timme sen. Känner mig trött fastän jag sovit mer än åtta timmar. Känner mig frusen. Ja, okej, jag har alldeles för lite kläder på mig. Försöker plugga, men det går inte alls något vidare bra. Jag inser nu varför jag bara fick G i matte B. Herregud. Alla siffror ser likadana ut för mig, typ. Men så är det kanske också väldigt svårt att läsa sig till matte från en bok. Man ska ju ha genomgångar och sånt. Så jag kanske får vänta tills kursen har börjat. Jag vet, så jävla ambitiöst att börja med en kurs som inte ens har börjat. Inget jag kommit på själv dock, lärarna har insisterat på det.

Förutom dessa mindre incidenter så är det bra. Lite stressad över att jag måste ha en klänning och skor till gasquen. Och köpa själva gasque-biljetten. Och så måste jag köpa kurslitteratur för hur mycket som helst. Vet inte alls hur jag ska få ihop det den här månaden. Det var längesen jag behövde oroa mig över min ekonomi. Antar att jag är en riktig student nu. Fint.

Tänkte att jag skulle läsa en text av Foucault eller träna lite läkemedelsräkning nu när jag kom hem. Men alla dessa bloggar. Jag visste att det skulle bli såhär. Har jag inte hunnit läsa under dagen, så är det ett måste att ta igen det på kvällen. Inte för att det är så särskilt intressant, utan mer för att det är en vana. Och för att det är avslappnande. Bloggarna har blivit det som böcker var förut. För mig alltså. Har en hög med böcker som jag borde läsa, men det är ju så mycket lättare att bänka sig framför datorn och läsa. När jag ska läsa en bok tar det en kvart innan jag har installerat mig rätt i sängen och utrotat alla störningsmoment. Jag inser att det här kommer leda till ett förfall av mitt intellekt, så ja, jag ska börja läsa böcker igen. Måste bara lära mig att prioritera, kanske.

Ikväll har jag varit på Remember me med Astrid. Jag hade hört redan innan att den skulle vara dålig och jag kan tyvärr inte hävda motsatsen. Förutsägbar och ganska seg. Men vad gör väl det när man får se R patz i bar överkropp? Ingenting faktiskt.

Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig i sängen.
Trettio minuter skänker jag den astråkiga Foucault-texten som ligger och väntar på mig.
Sen är det ju Boston Tea Party. Prioritera var det, ja.

Idag har jag inte gjort någonting alls. Och det tänker jag fortsätta med tills jag somnar.
Jag älskar bakisdagar.

Jag är ganska bra på det här med icke-bakfulla lördagar ändå. Tog mig iväg på en timmes promenad trots världens värk i benhinnorna. Jag har har köpt väldigt mycket alkohol på systemet trots att knappt hälften var till mig själv. Hur snällt? Och så har jag gått på stan med Arre. Utan att köpa något fastän jag hittade väldigt mycket fint. BRA jobbat. Nu borde jag kanske plugga lite pedagogik och göra mig fin. Känner mig som världens Michaela Forni-copy cat idag med pilotbrillor och mittbena. Håret är dock tvättat.

Nä, men det här var väl inte så kul va? Tänkte väl det.

Saker jag tänker på just just nu:
Det är ingen som uppdaterar sin blogg en lördagmorgon, förutom jag. Varför åt jag så onyttig frukost? Nu har jag ångest. Jag borde verkligen ut och springa men är inte säker på om jag orkar. Jag vill gå ner på stan och hitta en klänning till SSK-gasquen men tråkigt att gå på stan själv. Är röksugen men har inga cigaretter och kanske är väl det lika bra. Har världens mensvärk idag igen och det känns så jävla jävla bittert. Har inga kläder att ha på mig ikväll, en till anledning att gå ner på stan och göra slut på de sista av månadens pengar. Det är Paul Simon på radion och det får mig bara att tänka på mitt ex och hur konstig jag tyckte han var som lyssnade på honom. Jag gillar Paul Simon nu. Jag borde plugga lite och gå och duscha. Jag borde typ spy. Skämt åsido, men det känns åtminstone så. Det är ingen i min klass som kan stava ordentligt, det tycker jag är sorgligt. Jag blir arg på den svenska skolan som inte ser till att folk är skrivkunniga när de går ut gymnasiet. Känner mig alltid pretto när jag tänker så men finns det något mer irriterande än stavfel? Förutom typ folkmord då. Nu ska jag fortsätta min jakt på någon uppdaterad blogg alternativt läsa UNT:s kulturdel. Duscha var det också, ja. Och plugga. Jag ska dricka öl på fest ikväll också. Är jävligt taggad. Ba så ni vet.



Ett år sedan. Smal! Kul.

Den här dagen kan vara den segaste dagen någonsin. Var i skolan från tio till halv två. Gick hem i spöregnet och funderade hela vägen hem på om jag skulle gå till systemet "i fall att". Helt plötsligt var jag hemma. Tomhänt. Spenderade eftermiddagen i sängen ätandes pasta med pesto. Gick och handlade med mamma och kom hem med ingredienserna till en pizza och naturgodis. Trots att jag lovat mig själv att gå ner 100 kilo.
Sen middagen har jag försökt underhålla mig själv med Skavlan, en ny HBO-serie och tusentals ointressanta bloggar. Nu har bloggarna tagit slut på riktigt och jag vägrar att kolla på The butterfly effect 2 eller någon av de andra skitfilmerna som går på tv.

Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra istället. Antingen kollar jag på Pulp fiction fastän jag vet att jag kommer somna efter halva. Inte för att den är tråkig, men för att jag är trött. Får alltid ångest när jag somnar till en bra film. Känns som att jag vanärar den. Så den kanske går bort ändå. Alternativen som kvarstår är att läsa Tårtgeneralen eller att kolla på en film som är okej att somna till. Kanske I love you man eller Forgetting Sarah Marshall. Jag tycker aldrig att man kan vanära en komedi. En amerikansk komedi är alltid en amerikansk komedi, oavsett hur bra den är.
Insåg i skrivande stund att jag är alldeles för trött för att lägga mig och läsa. Det får bli I love you man eller Forgetting Sarah Marshall helt enkelt. Gött*.


* Tycker ni att jag skriver "gött" ofta? Det tycker iallafall jag. Men det är ingenting emot hur mycket jag överanvänder det när jag pratar. Jag säger det jämt. Hela tiden. Minst tio gånger i timmen. Börjar känna mig konstig. Upplever folk att jag försöker vara göteborgare? Eller att jag rentutav hånar göteborgare? Eller så märker ingen ett skit. Gött så.

Idag har jag legat i min säng hela dagen och gråtit och sånt. För att jag har haft så ont i magen.
Nu nojar jag som fan över att det kanske är något fel på min livmoder/äggstockar/you name it.
Fan fan fan fan fan. Det är alltid något fel när det gäller mig.

Snälla håll tummarna för att det här bara är en väldigt intensiv form av mensvärk.

Jag känner mig fortfarande lite apatisk, men det är bättre iallafall. Förutom att jag har pre-mensvärk och ont i ryggen. Alltid är det något va?

Jag är ändå glad för att jag ska dricka vin ikväll. Det ska jag göra imorgon också.
Idag är det födelsedagsmiddag och imorgon är det födelsedagsfest.
Imorgon börjar jag 10.00 och det gör jag på torsdag också. Något säger mig att skolan kommer att bli försummad den här veckan. Jag tänker att om jag går imorgon så är det helt okej att strunta i det på torsdag. Så smart. Tycker jag iallafall.

Just nu har jag lust att skära ut mina äggstockar med en kniv för att dom gör så äckligt ont.
Jag vet, det där lät groteskt. Men ni förstår poängen? Ja, bra.



En bild från årets första utomhusfika. Den gör mig glad, även fast den ser rätt dyster ut
i sitt försök till att vara vårig.

Jag mår dåligt idag. Har en överhängande ångestkänsla som inte vill försvinna.
Känner mig apatisk fast ändå ledsen. Jag tror att det är PMS. Men jag störtgrinar hellre i två timmar än står ut med den här känslan i fem minuter till. Har ont i magen också.
Och drömde så jävla mycket mardrömmar inatt. Ni vet sådär att man vaknar upp och är skräckslagen och sedan när man somnar igen är man i en ny mardröm. Skulle vilja tro att det är därifrån ångesten kommer, men den kom redan igår kväll. Trist liksom.

Ska borsta tänderna nu och förhoppningsvis ut och springa med Arre sen.
Och efter det gå till bolaget och köpa lite vin.
Ikväll blir det födelsedagsmiddag.
Önskar att den här dagen inte kändes så jävla betungande, när den egentligen är underbar.
Jävla hjärna.

Idag har jag sett ut som The ring-tjejen hela dagen:

Just nu har jag alldeles för lite att göra. Då tänker jag för mycket istället.
Tänker på att jag aldrig är helt tillfreds med saker och ting. När jag har mycket i skolan blir jag galen av det. Men det rullar på. Jag tycker ju att det är kul, enda gången det är tråkigt är inför en tenta. När jag är ledig på helgerna är det alltid fest och det är alltid väldigt fint att få dricka vin med folk som man tycker om. När jag är ledig som idag så är det så jävla härligt att fika med en kompis och bara låta tiden gå. Men. Det är något som fattas, har jag kommit på. Det kanske är något så litet som att jag borde klippa mig eller färga om håret. Eller så behöver jag en resa. Kanske är det någonting så stort som att jag borde bli religiös. Det sistnämnda verkar inte så troligt. Men ni förstår va? Det är någonting i hela alltet som fattas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Inte så att jag går runt dagligen och tänker på det, eller mår särskilt dåligt över det. Men skulle bara gärna vilja veta vad det är.
Det är säkert en såndär grej som man kommer på när man är 40 år gammal och vis.

Eller så behöver jag bara sommar, sol och en härlig parkfylla.

Varför är det inte okej att dricka drinkar under lunchtid, på en måndag?
Jag är så galet sugen på mojito.
Det var bara det.

Eller en sak till också. Har kommit på att jag vill ha en mössa. Ni vet "sotar-mössa".
En svart med upprullad kant. Måste hitta en.

Nu är jag klar.
Over and out.

Somnade vid halv tio igår och gick upp halv åtta idag. Ni vet hur man ser ut när man har sovit alldeles får många timmar. Svullna ögon och rödmosig hy som inte går att sminka bort. Men tur är ju att det lägger sig efter ett tag. Känns som att ögonen börjar öppna sig nu faktiskt.

Jag var hos tandis imorse och gjorde avtryck till en bettskena. Tandläkaren provade minst fem olika avtrycksskenor men varje gång hon kom fram till mig och försökte få in den i munnen sa hon "jaha, nähä. ojdå". Efter den fjärde blev det så komiskt att hon började skratta. Till slut hittade dom en som passade. Jag har verkligen en liten mun. Och nu ser jag ut exakt som the joker. Är röd ända upp till kindbenen.
Men det är en bra dag ändå. Har köpt en ansiktskräm som egentligen inte alls passade min ekonomi just nu, men jag hoppas att den ska reda upp min torra hy litegrann. Snart ska jag styra ihop någon god lunch och sen ska jag fika i solen.
Hur jävla härligt är det inte att vara ledig? Det bästa är ändå att jag är ledig imorgon också.
Bra skit.

Är bakis idag igen. Vi drack öl på VG igår och det utvecklades till 04-släpp på Norrlands.
Efter mycket om och men hamnade jag hemma hos Carro. Vaknade upp där klockan tio imorse av att solen fullkomligt brände upp mitt huvud. Vi gick till Konsum och köpte chips, dipp och en varsin panpizza. Fräscha tjejer. Jag skämdes hela bussresan hem för att jag var rädd att alla såg hur bakis jag var. De misstänkte säkert en bortamatch, men så var det ju faktiskt inte.
Har spenderat dagen i sängen. Verkligen hela dagen. Har kollat på O brother, where art thou? (jävligt bra), alldeles för många Glamourama-avsnitt och Schulman show. Min hjärna reagerar inte längre på stimuli så tror det blir till att borsta tänderna och krypa ner i min renbäddade säng. Yeah, you heard me. Är det inte det bästa som finns? Jo, det är det.

Imorgon ska jag få en bettskena. Slå det om ni kan. Snart 21 år, finnig, otränad och nu även med bettskena.
Tack, livet.

Det eviga problemet: att vara asatrött men inte orka gå till badrummet för att borsta tänderna.
Är galet bakis efter gårdagens tentafest som resulterade i efterfest med alldeles för många kombinationer av sprit.
Trots den outhärdliga bakfyllan (som inkluderade spykänsla i flera timmar) har jag uträttat litegrann. Kom hem tio imorse, hoppade in i duschen och drog direkt till mormor. Spenderade några timmar där med att dricka asmycket cola och äta varma mackor. Sov lite på soffan också. Sen träffade jag upp Carro och åt en god pasta på Rififi. Det hela avrundades med Alice in Wonderland på bio (no shit?). Och ja, vi gick på 18.30-bion. Jag och carro är tjejerna som tycker att ljudnivån i biosalongen är för hög, att det är skönt att vakna tidigt en lördag och städa och således dem som tar den tidiga bion. Vi har evolverat till medelålderstanter.

Alice in Wonderland var för övrigt jävligt bra. Men misstänker att jag inte hade varit lika förtjust om inte Johnny Depp hade varit med. Jag älskar alla filmer han är med i. Men som sagt, fin film.
Jävligt irriterande att jag satt bredvid några fjortistjejer bara. En av dem fnissade konstant. Alltså jag menar konstant. Och det lät så fruktansvärt framtvingat att jag började undra om hon var mentally challenged.

Jag dricker kaffe. Det är en aktivitet i sig, nästan. Men jag lyssnar på Shout out louds nya album på Spotify också.
Och försöker att inte deppa ihop totalt över min förmodligen kuggade tenta. Man fick ha max 2 fel för G, jag tippar att jag får 3. Känns härligt när läraren väljer att sätta en 80%-gräns för G. Men inte deppa ihop var det, ja. Funderar på om jag ska gå ut och ta en cigg. Inte så mycket att fundera på kan man tycka. Och det är nog sant.
Ska ta tag i mig själv nu.

Typ ta en dusch och raka benen. Jävligt soft ändå.

Okej. La vita é bella:

- Jag ska på arbetsintervju 2 april
- Imorgon är det tentafest
- Frånochmed tentan imorgon går jag inte i skolan förrän
på onsdag nästa vecka
- På fredag ska jag vara bakis och hänga hos mormor
- På fredagkväll ska jag se Alice in Wonderland med Carro. 3D på lyx-stolar!


Bra skit. Bara en liten tenta att klara av imorgon också.
Cross your fingers, please.

Sitter och fyller på min filmer jag vill se-lista. Skriver för hand i ett litet anteckningsblock. Känner mig retro och lite töntig. Men så är det iallafall. Vill ni veta vilka filmer den innehåller? Ja, det vill ni. Nu: exklusiv version med egna kommentarer!
- Das weisse band
- Fish tank
- An education
- Avatar - CHECK (vet inte hur man gör en bock på datorn)
- Shutter island
- Precious
- Snabba cash
- Farsan
- Sherlock holmes - Halvcheck (såg 40 minuter och tröttnade)
- Up in the air
- Rain man (jag har aldrig lyckats se hela)
- Remember me (ni vet varför)
- The hurt locker
- A serious man
- Green zone (bara för Matt Damon)
- Alice in Wonderland

Ja, den är alldeles för lång. Hur ska jag hinna?
Nu ska jag shapa up mitt CV och söka ett sommarjobb.
Alltid gött, alltid lika ångestladdat.

Sitter och tänker på folks utseende. Det blir ju mer centralt på våren och sommaren. Folk blir snyggare helt enkelt. Men det jag har insett är att blonda tjejer alltid (nästan) ser fräschare ut än mörkhåriga tjejer. Om man inte är en mörkhårig tjej som kan bli brun, det vill säga. Men de som någon gång har varit i min närhet vet att så inte är fallet med mig. Jag gillar ju att vara blek. Orkar inte göra en deal av att jag inte kan bli brun och försöka hetsa det till mig med brun utan sol eller liknande. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska bli blond (eller iallafall ljushårig) för att uppnå en mer vår-fresh look. Kan jag inte brun så får jag liksom gå från det andra hållet.
Men jag vet inte. Bara en tanke.

Märker att läsarantalet sjunker successivt. När jag läser igenom vad jag nyss skrivit undrar jag inte längre varför.




Tycker att det är festligt att mitt bröst (chest alltså) har samma färg som badrumsskåpet. Tycker inte ni?

Ytterligare ett PM inlämnat och en PM-presentation avklarad. Och en blodtryck-, puls- och andningsfrekvensexamination i morse med ett fett G på. Nu återstår två tentor på denna kurs. En imorgon och en på torsdag. Kan gå bra, kan gå dåligt. Men det får gå som det går. Har gud en plan för mig, så har han (jag blir religiös när jag inte orkar stå för saker och ting själv). Efter torsdag är jag ledig tillochmed nästa onsdag och det ska bli så jävla jävla skönt. Sen börjar Pedagogik-kurs på Blåsenhus. Vet ni varför det kommer bli så bra? Jo, för att vi börjar tio (eller senare) genom hela kursen. Efter att ha börjat åtta det senaste halvåret känns det som världens fetaste lottovinst. Så jävla gött.
Att solen lyser och att conversen är invigda är ju inte heller helt fel.

Nu ska jag plugga statistik! Förstår ingenting av det, men jag är ändå rätt bra på att pränta in
in meningar som jag inte förstår i huvudet. Bra så.

(Och ett tips också. Har hittat en ny blogg som är så jävla jävla rolig. Ni vet Jesper Salén från Ondskan? (Och Vita lögner typ?) Han har sadlat om till läkarstudent och har en sjukt rolig blogg . Check it out now!)

Man får höra att din tid är nu och man tänker inte ens på det men man sväljer det med hull och hår. Det är sant att min tid är nu, men också den svåraste av tider. Det började nog redan den dagen då vi tog studenten. Man visste redan då att bakisdagen skulle skrika ångest. Det gjorde den nog inte ändå, men den dök likförbannat upp några veckor senare. Vad gör vi nu? Vissa hade väl redan ett jobb och var nog glada för det, andra sökte som febrilt medan några bara väntade på att få det där kårleget. Eller kanske själva pluggandet. Så var det inte för mig iallafall. Samma frågor som när man började gymnasiet när man dagen innan försökte lista ut vilket klassrum man skulle till. Sen var den tiden förbi och man kände sig hemma fast ändå aldrig. Alla hankar sig fram på ett eller annat sätt. Vissa flyr landet och andra begraver sig i plugg eller jobb. Ingen vet var någon ska och alla fylls av samma överjävliga tomhet. Sen kommer den dagen då man listar ut vart man ska och vad man vill bli och det känns bra för en sekund och sen måste man ju fråga sig om det är rätt. Och det vet ingen aldrig någonsin någonting om. Samtidigt som man försöker hålla ihop sitt leverne förvandlas kompisar till bekanta eller rentutav ex-kompisar. Man ifrågasätter allting på en och samma gång och frågar sig om det kanske ändå var lika bra. Försöker intala sig att man tror på ödet och att allt händer för en reason och allt det där. Det är samma sak dag ut och dag in fast ändå inte. Lycka blandas med olycka som blandas med stormfyllor som blandas med dekis-veckor och försök till nykterhet. Den jobbigaste, svåraste och överjävligaste tiden den är nu. En fråga som alltid (eller kanske aldrig) har verkat väldigt enkel är omöjlig att besvara: Vem är jag?
Modig? Blyg? Rädd? Glad? Ledsen? Negativ? Positiv? Konstig? Normal? Färgstark? Blek? Smart? Dum? Ful? Snygg? Tjock? Smal? Bortglömd? Ihågkommen?

Så nä, vår tid är fan inte nu. Jag längtar tills jag är 40 år gammal och filar tryggt på mina pensionsplaner utan att behöva gråta floder över fylleragg, bostadskriser och studielån.

Det här är ingen bra dag. Började med att göra smoothie som blev så tjock att jag var tvungen att äta den med sked. Fick sedan brainfreeze. Gör fortfarande ont. Kaffet blev blaskigt också. Det finns en regel och det är att kaffet i detta hus aldrig blir blaskigt. Vi har en supertacious kaffebryggare och gott kaffe. Idag när jag hällde i vattnet såg jag att det var lite mycket. Men tänkte att det inte skulle ha någon effekt. Så fel. Har fortfarande en äcklig kaffesmak i munnen. Den blir äcklig om kaffet är blaskigt, vet ni.
Så just nu är det ingen bra dag. Har gjort klart min PM-opponering iallafall.
Och så ska jag försöka plugga statistik. Hatar den där skiten. Jag gillar siffror och sånt när jag förstår det och när det känns som att det finns någon stor innebördes mening med det. Typ att få ett bra slutbetyg i gymnasiet till exempel. Den här statistiken har ingen mening alls. Det är bara plågor.

Så ja, den här dagen kommer suga fram tills dess att jag ger upp statistiken,
hoppar in i duschen och går ner på stan för att träffa mina girls (Dör, vad töntigt det där lät men vågar inte ändra. litar på min magkänsla idag). Jag ska ruinera mig själv på kläder, smink och smycken. Kanske skor om jag hittar några. Och cola zero.

Det är såhär man får tänka förstår ni. Om halva dagen är skit så får man se till att andra halvan blir bra. Önskar att jag kunde eliminera snöhelvetet bara. Snart köper jag en gås-jacka och UGGs.

Ibland blir jag så irriterad på alla som gnäller fastän de har det bra. De tycker att det är för tidigt att gå upp klockan åtta och att det är jobbigt när de inte får köpa exakt de saker som de vill ha. Eller klagar över den där resan som aldrig bli av. Så tänker jag på mig själv och tycker synd om mig och allt det där. Tycker synd om mig för att jag tvingas gå upp sex så många dagar i veckan och för att skolan äter upp hela mitt liv. Tycker synd om mig själv för att mina vänner bara glider längre bort i periferin och att det egentligen bara finns en som jag vet är där alltid always och forever. Sen inser jag att jag har det äckligt bra och att det inte är någon idé att jämföra sig med andra hela tiden. Tänk att jag vet vad jag vill göra med mitt liv och att jag har kompisar fastän de är i periferin. Och tänk att det faktiskt kan vara mycket bättre att gå upp klockan sex varje dag än att sova till tolv hela tiden och undra varför man inte kan somna förrän sent på natten. Och tänk att jag får äta wienerbröd och kakor på en onsdag utan att bry mig.

Är inte sådär jättebrydd av väskor. Intresserar mig för allt inom kläd- och accessoarväg, förutom väskor. Helt ointresserad är jag inte, bara att det är så jävla svårt. Ena dagen tycker man att man har världens snyggaste väska, andra dagen skäms man för den på bussen.
Men som den slav för bloggläsande jag är så har jag så klart inte missat Niotillfems nyinköpa Mulberry Alexa. Tror jag dör. Den första väska jag får to die-känslor för. Precis en såndär väska som man kan ha till ALLT. Synd att den kostar 850 euro bara. Sms-lån? någon?

Det här är ingen vanlig måndag. Istället för att vara grinig och deppig så är jag glad. Glad för ingenting, helt klart. Men det är skönt att vara glad såhär på veckans värsta dag. Det ger liksom en ny bild av livet. Är det såhär Stureplansglidarna har det? (Risk för generalisering. Menar typ Erica Johnsson). Var tvungen att avsluta parantesen där av stilistiska skäl, men vill väldigt gärna spinna vidare på Erica Johnsson. Hon är så jävla obehaglig. Kan inte placera henne överhuvudtaget. Hon glider runt i konstiga mjukiskläder utan underkläder ibland sen vänder hon och kör på LV-väska och päls. Kanske fortfarande inga underkläder iochförsig. Sen kan hon ju verkligen inte blogga. Känner lite att förutsättningen med en blogg är att man ska kunna skriva. Eller iallafall lyckas para ihop rubrik och text (referens: Bloggkommentatorerna).

Gillar inte bara att klaga när jag är på dåligt humör, fungerar utmärkt när man är glad också.

Det sjukaste med den här glad-på-en-måndag-grejen är ändå att jag har ägnat hela eftermiddagen åt statistik. Med ett leende på läpparna. HELT sjukt. Måste vara något fel på mig. Jag är säkert hög.
Eller kär? Undrar i vem bara. Kanske i min gamla konfirmandledare som jag återsåg i skolan idag. Hade världens crush på honom då. Jag var tjock, finnig och klassens pluggis/teacher's pet (still am?) och gick igenom min första altnerativa fas. Detta innebar svarta illasittande jeans med kedjor på och converse. Antar att jag inte hade någon vidare chans på honom. Ska lätt satsa nu. Jag har dissat jeansen. Faktiskt.