Divide et impera

Ibland är allting bara jobbigt. Jag tror på det här med att allt dåligt kommer samtidigt (iochförsig kanske teorin lyder "allt dåligt kommer i tre"?*). Inte nog med att jag kuggade kuktentan igen. Nu är jag även äckligt förkyld och har fått mens för första gången på två månader (det blir ju bara jobbigare ju mer sällan man har det, hade precis vant mig med ett liv som 10-åring ju). Dessutom måste jag köpa kurslitteratur för hur mycket som helst (okej, kanske inte är ensam om det problemet) och kollegieblock. Just nu använder jag ett från Kultur- och idéhistorian i gymnasiet. Känner mig fattig. Så, imorgon tänkte jag vända det här livet och gå och köpa det.

Förresten: Jag har slutat röka. Provade det för exakt år sen och det gick ju inte jättebra. Men nu jävlar. Har laddat upp med Catch så i skolan klarar jag mig iallafall. Ska bli intressant att se hur det går när jag dricker alkohol på torsdag.

Förresten nummer två: Jag har så jävla mycket bra att se fram emot den här veckan, kom jag på nu. Så jag borde helt enkelt rycka upp mig ordentligt. Det är nämligen så att på torsdag ska jag äntligen få ge Carro sin födelsedagspresent i form av Salem på Katalin. På fredag ska jag träffa någon som jag saknar så mycket att det nästan gör ont och på lördag är det Oskar Linnros (!!!!!) på Smålands. Så, från och med torsdag är nog livet med mig igen.

Nu ska jag prova min tröja från Monki som jag köpte igår. Den sticks sjukt mycket så måste se om det går över efter ett tag eller om jag måste lämna tillbaka den.











* Sjukt bra på att direktöversätta från engelska.

Det känns som att jag har gråtit i tjugofyra timmar men det kanske inte är fullt så många. Min mage är som ett stort svart jävla hål och jag kan liksom inte andas längre. Att känna sig värdelös, dum i huvudet och otillräcklig kan vara det värsta som finns. Jag hatar mig själv just nu. Hatar. Jag vet inte hur många gånger det här dygnet jag har tänkt att det vore så skönt att bara försvinna upp i intet, samtidigt som jag har känt mig så jävla töntig som tänkt så. Men just nu orkar jag inte. Vill bli nedsövd i några år. Vakna upp och inse att ingenting spelar någon roll.

Jag är dum i huvudet.

Livet, alltså. Ibland är det så dåligt att man vill skrika och ibland så bra att man vill göra detsamma. Nu är det så jävla bra. Jag har skrivit helvetestentan, gjort ett väldigt lyckat frisörbesök och nu väntar Berlin. Nu ska jag ta en ipren för att bota min hemska huvudvärk och kolla på Mad men.


Resultatet:

Min kropp känns som ett rus av fem koppar kaffe och tio cigaretter. Riktigt så är det inte. Jag har skrivit tentan och vill helst bara glömma att det har hänt. Resultatet tänker jag ta reda på när jag kommer hem från Berlin. Nu är det gjort and there's no turning back och allt det där. Snart ska jag färga håret. Sen ska jag packa och inatt drar vi. Åh, resfeber och efter tenta-ångest på samma gång. Så svårt att kombinera liksom.

Nä, men det var väl inte så mycket mer. Lite lunch på det här kanske.

Jag orkar inte sitta stilla samtidigt som jag inte orkar röra mig. Jag orkar inte lyssna på musik samtidigt som jag inte klarar av tystnad. Jag pallar inte gå och sminka mig samtidigt som jag inte orkar se mitt glåmiga ansikte. Jag är hungrig samtidigt som jag är mätt. Jag är sugen på vin samtidigt som jag mår illa av tanken. Jag tänker att jag borde plugga samtidigt som jag tänker att jag inte alls behöver det.

Det enda som är entydigt är att jag är jävligt röksugen.

Men herregud vad jag fick tråkigt alldeles plötsligt. Jag hade inte så mycket som jag kunde packa ner just nu (hallå, man vill ju inte att klänningarna ska bli extra skrynkliga) så det gick på fem minuter. Också asasvårt när man packar i två väskor samtidigt. Carro och jag delar nämligen på en incheckad väska, vilket betyder att jag kan packa sju kilo i den väskan och tio kilo i handbagaget. Men smart som jag är så inser jag ju att det är bäst att maxa de där sju kilorna så kanske jag slipper bära hela tio kilo. Men jag vet inte. Det är svåra grejer alltså. Stod förstelnad i en minut för att jag inte visste var jag skulle lägga hårtorken. Det fick bli i handbaget (FYI liksom).

Nä, men uttråkad som sagt. Mamma och pappa är ute och springer (jävligt orättvist) och jag vill att de ska komma hem och skjutsa mig till mormor. Tänkte precis "men hallå, klockan är ju typ tre snart, nu får dom komma hem". Vid en närmare titt på klockan insåg jag att jag ligger lite före min tid. Det är inte alltid bra att gå upp tidigt. Så vad fan ska jag göra nu? Det får väl bli Mad men då.



För det är ju bara så, att man vill ha honom och vara henne.

Jag längtar så mycket till att åka härifrån att jag går sönder. Att det ska regna i Berlin hela veckan struntar vi i. Hellre ett regnigt Tyskland än ett soligt Sverige. Faktiskt.

Ville bara skryta om att jag gick upp åtta imorse och pluggade matte. Nu har jag duschat, tagit en välförtjänt cigg och sytt in min klänning (well, mamma sydde in den). Nu ska jag packa. Gött liv.

Oj, vad jag har ätit alldeles för mycket ikväll. Känner mig tio kilo tyngre. Och herregud vad mina ögon svider, jag hoppas att det är borta imorgon. Och jag längtar så mycket till att få tentan överstökad, till att åka till Berlin och till att träffa alla som jag saknat. Och kanske har jag saknat någon allra mest. Men det är sånt som är fint ju.

Nu ska jag skölja mina ögon med ljummet vatten och kanske lägga mig och kolla på Mad men.
Imorgon ska jag försöka hinna sy in min klänning, plugga, packa, tvätta, träna, åka till mormor, äta kräftor och träffa Anna. Ibland överskattar jag min egen förmåga.

See you when I see you, som jag brukar säga.

Jag dör. Har aldrig velat gå ut så mycket som ikväll. Är så jävla sugen på vin. Men jag kan inte vara så dum att jag går ut och dricker efter den här veckan. Och jag kan inte vara så dum att jag går ut och riskerar att bli sjuk igen till omtentan och Berlin. Men fan vad sugen jag är på att vara så dum och göra det. Jag har ju varit så duktig den här sommaren. Kan nästan räkna utgångarna på två händer.

Men nej, skärpning. Nu ska jag kolla Mad men och dricka cola och låtsas som att det är måndag.

Hoppas alla som är ute ikväll saknar mig riktigt jävla mycket.
Alternativt blir asfulla in my honor.

Snart så.

När ni trodde att allting var över, då blev det värre. Jag har ju lotsat er genom veckans krämpor. Det har varit extraslag, huvudvärk, feber, ryggvärk och magsmärtor. Jag kanske har benämt det med "ont i hela kroppen" men det låter ju inte lika gnälligt som att rada upp smärtans alla olika lokalisationer.
Men bägaren var tydligen inte helt full ändå. Idag vaknade jag upp med röda, kliande, svidande ögon. Jahapp, nu har jag väl dragit på mig en ögoninflammation.

Jag måste alltså fixa ögondroppar ASAP*.
Men jag väntar tills mamma vaknar**, vill inte dra några förhastade slutsatser. Är inte sugen på nummer fyra av onödiga läkarbesök den här veckan, tro't eller ej. Om ni inte visste bättre skulle ni nog tro att jag har en fetisch för att springa till läkaren och leka dödssjuk. Vilken tur att ni vet bättre.



* Användes bara för att höja kredd-faktorn i det här inlägget.
** Mamma har jobbat natt. Hon brukar alltså inte sova till klockan tolv på dagarna.

Just det. Igår körde jag outfit á la modeblogg med vinterkängor mitt (?) i sommaren.
Men det var faktiskt väldigt regnigt ute.

Ibland samlar man på sig alldeles för mycket känslor. Den här veckan har jag byggt upp en redig samling i min kropp. Nervositet inför min tenta på måndag, rese-nervositet inför Berlin, saknad, oro över min kropp, irritation över att bli sjuk och behöva skriva omtenta, glad-nervositet för att jag ska färga håret. Men det är så att när man samlar på sig för mycket känslor, får dom till slut inte plats. Och då kommer dom ut till slut. Det hände mig för en timme sen. Jag kom hem och de ringde från frisörsalongen som jag skulle färga håret hos imorgon. De sa att min frisör hade blivit sjuk. De hade inte några nya tider förrän nästa onsdag. När jag lagt på började jag störtgråta. Vi pratar inte några tårar i ögonvrån utan vi talar ångestgråt som nästan bara ett brustet hjärta kan åstadkomma. Jag grät i en kvart tills jag insåg att jag måste boka en ny tid. Nu har jag iallafall en ny tid hos en annan frisör på måndag.

Jag har inte sytt in min klänning än och inte heller pluggat. Jag är så dålig. Varje minut tänker jag att jag ska öppna häftet och börja räkna, men det går liksom inte. Har så många bortförklaringar. Jag är sjuk, jag ska ju till läkaren om en timme, har ju ändå räknat de där tentorna så många gånger ändå.
Men tänk om det är antalet gånger man räknar som avgör. Det vet man aldrig. Jag måste koncentrera, fokusera, repetera NU.

Härlig slutkläm jag fick till där va?

Nu kör vi. Ska bara sätta på mig byxor och ta en ipren först. Och kanske sminka mig lite...

Lord, have mercy. Jag har sån fruktansvärd huvudvärk. Trots att jag drack cola light när de andra drack vin igår (you heard me). Jag antar att det är mina spänningar som spökar. Idag har jag varit hos husläkaren (egentligen hos sjuksköterskan) för andra gången den här veckan. Och vi kan konstatera att jag inte har UVI (urinvägsinfektion på sjuksköterskespråk). Jag ska dit för tredje gången i eftermiddag, men då ska jag däremot träffa läkaren. Ska försöka reda ut det här med mitt galna hjärta.

Så i denna stund borde jag plugga, eftersom jag har annat för mig i eftermiddag och imorgon förmiddag, men jag ägnar mig istället åt listor, that's what i do best. Jag har nu skrivit ner vägbeskrivning till hostlet, våra flighter och bokningsnummer. Har skrivit ner allt på ze iphone också. Ni kanske kallar mig sjuk i huvudet, jag kallar det jävligt smart.

Nu ska jag fixa min CSN-ansökan (för trejde gången, får aldrig riktigt till det) och sen sy in min älskade katt-klänning (att behöva sy in sina kläder, oslagbart) och sen låna mammas itunes (för att mitt itunes är en cunt)* och lägga över poddsändningar.

SEN ska jag plugga.


* älskar parenteser, if you didn't notice.**
** att överanvända engelska uttryck är lite av en passion för mig.

Jobbigast ever: Du ska till tandhygienisten. Sist du träffade henne tyckte hon att du gott kunde anstränga dig lite mer med dina tänder. Inför dagens besök har du flossat så mycket att du fått sår i fingrarna och borstat tänderna i minst tio minuter. Sedan avslutat allt med en hel minuts fluorskölj. Vad händer? Du blir så röksugen att du inte vet var du ska göra av din gängliga kropp.

Fråga: Skita i allt du har arbetat för och ta den där ciggen på vägen dit? Eller hålla emot och istället bete dig som ett hispigt mongo när du väl kommer dit?



ÅÅÅÅH, problem alltså. Can't live with them, can't live without them*.




* Insåg precis att det är andra gången den här veckan jag använder det citatet i ett "skämt". Dags att hitta en ny repertoar kanske?

Drömde inatt att jag skulle utse årets låt. Jag valde Dance, dance, dance med Lykke Li. Så jävla bra dröm, jag har nämligen haft enorm musiktorka på sensta tiden, men nu kan jag börja lyssna på Lykke Li som jag inte lyssnat på på evigheter.

Annars då? Jag har ont i varenda kroppsdel. Så jävla sjukt. Men jag känner mig iallafall inte febrig. Jag har världens största klump i magen. Så sjukt jobbigt att dras mellan att vilja att dagarna ska stanna upp och att de bara ska flyga förbi. Har tenta på måndag, vill absolut inte att den dagen ska komma. Åker till Berlin tisdag morgon, vill bara åka NU. Förstår ni dilemmat? Klart ni gör.
Dessutom: Imorse ville jag förbanna mig själv för min dumhet. Skulle till läkaren klockan nio för att lämna urinprov. Fick med mig ett rör hem igår eftersom jag nu skulle ge prov på det första jag kissar på morgonen. Vaknar och är astrött. Sätter mig på toaletten och kommer på i samma sekund som jag kissat klart att jag skulle ha tagit provet. Då gick ju det åt helvete. Fick skamset ringa till husläkaren och säga att jag kommer med det imorgon istället. Orkar inte med mig själv.

Nu ska jag göra mig klar och sen gå till tandhygienisten. Är så jävla inte taggad.

Nu har jag räknat två gamla tentor (som jag räknat säkert tusen gånger innan) och gjort lite övningar på datorn. Mer än så orkar jag inte idag. Det är så svårt att plugga till en tenta som man inte har något riktigt material till. Man får hushålla med samma övningar vilket gör att man till slut lär sig svaren utantill. Vilket inte ger så värst mycket träning. Och inte någon ökad förståelse heller. Jag har ett tal som inte riktigt vill gå in i mitt huvud, eller det går ju in, jag är bara rädd att det ska komma ett sådant på tentan, fast lite tillkrånglat, för då kommer jag få panik. Måste bli bättre nu nu nu. Men huvudvärken dunkar. dunk dunk dunk. Måste vila.


Ett PS: Om exakt en vecka vid den här tiden hänger jag och Carro i Berlin. Har aldrig behövt den staden så mycket som nu.

Ett PS till: På fredag ska jag till frisören och säga hejdå till mitt svarthåriga jag, som hängt med sen 2005. Variatio delectat*, som vi sa på latinlektionerna.



* För er som valde att missa privilegiet att få läsa ett utdött, alldeles charmerande språk: det betyder omväxling förnöjer.

Igår kväll hade jag feber och hoppade ner i sängen vid åtta. Med raggsockor på. Vaknade minst fem-sex gånger inatt och tittade på klockan. Vet inte varför. När jag vaknade imorse var febern borta men jag har fortfarande så fruktansvärt ont i huvudet och i ryggen. Jag fryser och känner mig konstig. Mitt hjärta slår fortfarande knäppt. Hos läkaren har jag också hunnit vara för att lämna ett urinprov för en misstänkt urinvägsinfektion. Den visade ingenting men eftersom de egentligen vill ha ett prov från det första man kissar på morgonen, måste jag ta ett nytt imorgon och åka dit med.

Hela den här situationen gör mig så ledsen. Jag är inte särskilt sjuk, en influensa är ju tusen gånger värre. Men det var just den här veckan som skulle vara min mest fokuserade vecka på hela året. Jag hade bestämt mig för att klara omtentan på måndag och därför ge allt nu, varenda dag. Träna för att bli pigg i huvudet och sedan plugga. Nu vill varken hjärnan eller kroppen vara med och det gör mig så jävla jävla förbannad. Jag måste klara den här tentan. Jag måste. Varför kan inte min kropp förstå det?

Åh. Nu ska jag äta någon lunch och försöka räkna matte ändå. Att försöka räknas ju också, har jag hört.

Min puls är som en bergochdalbana idag. Den går upp och ner och slår lite som den behagar. Jag vore ju inte mig själv om jag inte nojade ur på grund av det här. Jag vet inte hur många gånger jag har skämtat om att alla mina problem skulle vara hypokondri eller rena inbillningar. Till saken hör att jag inte inbillar mig, det är bara så att jag blir oroligare än vad de flesta andra skulle bli. Jag fick ett äckligt skrapsår på knät efter en blöt utekväll för ett tag sen. När det efter ett par veckor fortfarande inte hade läkt började jag tänka på alla multiresistenta bakterier jag kunde komma på och hur jag skulle få amputera benet. Något helt orimligt, såhär i efterhand. Och nu när jag sitter och tänker att mitt hjärta snart kommer att stanna, för att det beter sig så konstigt, känns det inte alls orimligt. Det känns möjligt eftersom att sådana saker så klart skulle hända mig. Imorgon när det har gått över kommer jag tycka att det var precis lika orimligt som det där med amputationen.
Det är så lätt att vifta bort det när det redan har hänt, men i skrivande stund är det så jävla jobbigt. Jag vågar inte anstränga mig för mycket i rädsla för att något ska hända. Om jag reser mig upp för hastigt kanske det faktiskt stannar. Och allting bottnar i en ständig rädsla för att något ska hända som jag inte kan hantera. 

Jag vet, jag känner mig precis lika töntig som jag verkar. Men faktum kvarstår. Jag är livrädd.

Ibland känner man sig bara otillräcklig.


Nu ska jag ta tag i allt tråkigt som jag skjutit upp i sommar.
Bis bald.

Jag är så stressad idag. Har druckit både i fredags och igår och känner mest för att bara försvinna in under täcket igen. Men jag kan inte koppla av. Jag tänker på alla tusen saker som jag måste ordna, som egentligen är tusen. Kanske bara tio, men åh, vad jobbigt det är. Jag måste börja beta av det här. Lista, tack.

• Gå till tandläkaren. Tror att det var tisdag. Eller torsdag.
• Fixa min CSN-ansökan som alltid blir fel några gånger innan den blir rätt.
• Växla pengar.
• Gå till någon frisör och försöka få hjälp med mitt hår.
• PLUGGA till läkemedelsomtentan.
• Packa och tvätta.
• Hitta en handbagageväska som inte är för stor eller för liten.
• Kolla upp kurslitteratur.
• Kolla upp vilken tid och var jag ska vara när jag börjar skolan.

Men det är ju faktiskt söndag idag. En dag för vila. Så jag tror nog att vi börjar bocka av den där listan frånochmed imorgon. Ja, så gör vi.

Den där känslan av förlamning i ansiktet. Jag gör inte ansiktsuttryck när jag pratar. Jag möter heller inga blickar. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag blivit lobotomerad. Min hjärna verkar inte reagera på någonting. Så jävla drygt.

Måste platta klart mitt hår, ser förjävlig ut.

Åh, härliga fredag.

Jag mår skit och det suger. Har varit arg sen jag vaknade och inte blir det bättre av att datorn krånglar. Jag vet inte varför jag blir så upprörd av att itunes inte vill fungera. Kanske är det för att jag har bestämt mig för att det ska göra det. Jag har blivit arg till tårar nu på morgonen när jag försökt fixa det utan resultat. Dessutom mår jag dåligt för att allt, ja precis allt, är tråkigt. Jag vill dricka öl och röka cigaretter. Men ingen har tid för mig. Jag känner mig så ensam idag. Kanske låter lite emo, men det är precis så jag känner precis just nu.

Nu drar jag ut och springer.




Fräsch/glad/härlig tjej. NAAAAAT.

Jag lyssnar på Mew och blir nostalgisk. Kan aldrig hålla mig från tårar när jag hör She came home for christmas. Töntigt kanske. Nu har jag iallafall en fin liten extern hårddisk. Den kostade mig mina sista besparingar, men den är bara lite större än en iphone och rymmer precis så mycket som jag vill. Dessutom var killen i kassan så snygg så jag kunde ju bara inte köpa den. Vilket säljknep det där med snygga människor. Så nu har jag iallafall fört över de flesta av mina bilder till den. Gött. Men min dator är fortfarande ett skämt. Virusscannern hittade två trojaner idag men tog bort dem. Både itunes store och registreringsprogrammet till den externa hårddisken säger att jag inte är ansluten till något nätverk. Fast det är jag ju. Någonting måste vara blockerat någonstans. Gosh, hoppas att Max kommer hem snart igen.

Vilket jävla datortjat va. Nu ska jag kolla på Vad blir det för mat med allas vår Per Morberg.



Den här bilden hittade jag när jag rensade. Även fast vinkeln är dålig och lite sånt, så älskar jag den.

Idag:





Haha... skämta. Hade inte hatt alltså. Vem tar ni mig för?

Jag hade tänkt sätta mig och läsa efter frukosten men då slog det mig att jag hade tusentals viktiga saker att fixa på datorn. Så jag satte mig till rätta i sängen (jag sitter aldrig med datorn i sängen annars) och var beredd på att uträtta massvis av viktiga saker. Jag började med att ansöka om CSN. Och nu då? Jag kan inte komma på en enda viktiga sak som jag har att uträtta. Antingen så är jag senil och har glömt bort allting eller så var det faktiskt ingenting mer. Jag blir galen. Jag gör alltid såhär. Samma sak är det när jag kommer på någon bra blogg eller hemsida jag ska gå in på. Då glömmer jag alltid bort adressen i samma sekund och knappar in tv.nu i ren vana. Hemskt är det. Datorseniliteten är det nya.

Så vad gör jag nu då? Jo, jag lägger över bilder från min iphone. Allt för bloggen.



Mina favoritbyssor. Önskar att det var okej att gå runt i träningskläder jämt.



Gör såhär på vimmelbilden och du behöver inte oroa dig för tjock arm-effekten.



Ny klänning. Från H&M, så klart.



Z.



Fylleögonen.



Bakis hos mormor. Den där koftan (som är mormors) har jag hängt i sen jag var typ fem. Den är lite mindre på mig nu, men fortfarande lika skön. Kanske inte så fäshön, dock.



Kjol: H&M, linne: Tiger of Sweden (har fått av pappa, skulle aldrig köpa själv. det vet ni)



Jävligt nöjd med den outfittan, alltså. Fick ragg när jag gick till Willys i form av en taxichaufför och en femtonåring. Gött liv.



Nu ska jag hitta på något annat viktigt att göra. Peace out bitchiz.

Jag har haft galet mycket virus på datorn (ungefär sju trojaner, smack that). Därav utebliven närvaro. Nu har min bror ägnat hela eftermiddagen och kvällen åt att fixa det och min dator lever nu igen. Det är tur att jag har honom.

Och egentligen har jag väl inget mer att förtälja just nu. Har ägnat dagen åt att träna, handla och måla naglarna. Imorgon ska jag träna igen (vad har det blivit av mig?) och sen köpa en extern hårddisk att backupa alla mina foton på. Och så ska jag boka tid på Blond. Jag ska bli ljushårig (eller iallafall ljusare). Så jävla läskigt.

Nu ska jag kolla på True Blood.

PS. Gå inte in på The pirate bay om ni inte har ett uppdaterat virusprogram. It's all about trojaner där, jag säger då det. Så nu är det an end of an era. Jag tänker inte riskera det igen. Jag vet inte var jag ska få True blood ifrån. Bra streaming-sidor, någon? DS.

Nu har jag shapat up. Har sprungit, ätit fil och sminkat mig (för första gången på hundra år). Och så lyssnar jag på Don't stop believin' med Journey. As good as it gets.

Kommer dock inte ifrån det faktum att jag är asarg på vädret. Det regnar konstant. Jag undrar hur jag ska kunna ta mig ut. Paraply är ju egentligen helt värdelöst. Blablabla.
Nu ska jag platta håret och försöka tvinga Z att dricka vin med mig ikväll. Jag har abstinens.

Igår somnade jag när jag var på dåligt humör och idag vaknade jag likadan. Tänkte att allt kanske skulle försvinna under natten, men idag är det nästan värre. Jag är gråtfärdig och hur arg som helst på samma gång. Det här är min första lediga vecka på en månad och min tanke när jag vaknade idag var "jag vill bara ligga i sängen och äta godis hela dagen". Varför? Jag har sett fram emot den här dagen enda sen jag började jobba och nu vill jag inte göra någonting. Regnet är självklart bidragande, jag är ju så jävla väderkänslig. Men det är något mer också. Hela min kropp skriker. Åh, varför?


Men nu ska jag byta om till mina träningskläder och vänta på att spöregnet ska avta. Vi kan ju alltid hoppas på att jag kan lyckas frigöra några endorfiner under träningen.




Kan man inte ba få vara såhär istället?

 

Jag har stängt in mig på rummet. Kollar på Mad men och önskar att solen kunde lysa utanför fönstret. Jag orkar inte umgås med någon, inte ens med mamma och pappa. Jag är bara så. jävla. less. Det här med att jobba helg. Nu är det tredje helgen och fastän det är sista dagen imorgon blir jag gråtfärdig av tanken på att slita en hel dag till. Jag vill vara ledig. Jag har kommit hem från jobbet tre fredagkvällar i rad nu och varit dödstrött. Istället för att kunna sätta mig ner och bara ta det lugnt har jag behövt stressa i säng för att orka upp till dagen efter.
Jag är så trött nu.

Man ska inte klaga och allt vad det heter. Men nu gör jag det.
Helvetes jävla skit vad det här suger. Nästa helg ska jag supa skallen i bitar, var så säkra.

Nu har jag läst bloggar i över en timme. Förstår inte varför, det är ju så tråkigt nu ändå. Utan Alex Schulman. Nu läser jag bara hjärndött. Saker som jag skulle kunna skrivit bättre själv fast utan bilder på dyra kläder och middagar, förstås. Idag har jag gått på Ikea i högklackat. Så jävla dum idé. Gick runt i en timme och undrade hur jag kunde vara så dum. Vid en tidpunkt var jag nästan avundsjuk på en killes foppatofflor. Sen tvingade jag pappa att skjutsa ner mig på stan. Drack cola med Arre i solen.

Är lite halvt apatisk nu. Som så många andra dagar. De ringde från jobbet idag och frågade om jag kunde förlänga mitt pass imorgon. Sann pöbel som jag är svarade jag ja. Så istället för ett soft kvällspass mellan 15-21 imorgon blir det 10-21. Och vet ni vad jag tänker då? Money, bitches, hoes. Typ.

Nu avslutar vi det här. Jag hade på mig min dyraste klänning idag. Vågade knappt röra mig till en början. Åh, vad jag älskar den.

Det är nu tre arbetspass kvar tills jag får sememster igen. På måndag ska jag fira detta genom att dricka vin med Z. Så jävla gött då. Jag har ägnat kvällen på jobbet till att göra pärlplattor. Okej, inte hela kvällen så klart. Lite nytta har jag också gjort. Pärlplattan blev assnygg iallafall, men har asaont i ryggen nu. Att sitta på en rullator och luta sig över ett väldigt lågt bord i en timme är inte att rekommendera. Känner mig kutryggig.

Blablabla, visst känns det lite så? I'm feelin' ya. Ska ta min onda rygg och gå och kolla (sjukt störigt när det blir sådär många 'och') på Mad men nu. Imorgon har jag tänkt springa en mil om jag orkar. Och städa mitt rum. Och träffa Arre. Livet.

Igår åt jag min favoritfocaccia på årummet med Z och Malin. Z och jag diskuterade sedan aktieköp i timmar. Slutligen såg vi Inception och killen som satt bakom oss skrattade hela tiden åt saker som inte ens var roliga. Människor, alltså. Idag har jag en skön t-shirt på mig och Carro har varit här och fått lite olagligt material av mig. Nedladdade filmer och serier, that is. Nu måste jag komma på något annat att ha på mig på väg till jobbet, eller så struntar jag i det. Men shorts liksom? askorta dessutom. Känns lite dumt i det här skitvädret.
Äh, jag vet inte vad jag pratar om. Jag är rätt glad bara. Och helt efter i planen. Måste laga lunch och kolla upp bussar och tusentals andra saker. Ändå tänker jag ladda upp lite pics. Allt för konsten, right?
Så njut riktigt jävla ordentligt av följande.

Äsch, jag hann visst inte ändå. Men håll ut, i know you can do it.

Jag orkar inte gå och lägga mig. Därför går jag igenom gamla bilder. Luvz it.

Idag sprang jag i ösregnet, sen smågrät jag när jag kom hem. En dag kantad av vatten, med andra ord. Efter att ha stretchat ut kroppen och gråtit klart duschade jag och gick ner på stan och fikade. Carro följde med mig på lägenhetsvisning och jag hoppas hoppas på att få köpa den. Nu har jag ätit godis (för att jag fortfarande är pmsig och har någon sorts pseudo-mensvärk) och kollat på True blood. Är stum av det faktum att den serien bara blir bättre och bättre.

Nu ska jag ladda ner Entourage och hoppas på bättre tider.
Den här bloggen har ju aldrig varit bättre.



Såhär mongo var jag när jag var liten. Den där bilden känns så jävla Little miss sunshine. Jag vet, kanske borde köpa en scanner, men håll med om att man trots bildkvaliteten kan urskilja hur crazy jag såg ut. Jeez.

Jag är så jävla ledsen idag. Jag vet inte om det är pms, vädret eller bara trötthet. Eller så är jag ledsen på riktigt. Jag har jobbat hela helgen nu och vill aldrig jobba igen. Så känns det. Men på tisdag, då kör vi igen. Money, bitches, hoes. Nu hade jag tänkt skriva något kryptiskt om det faktum att jag inte vet varken ut eller in, men jag struntar i det. Det blir ju så krystat. Och nu var jag visst lite kryptisk ändå. Too bad.

Nu ska jag gråta alternativt tröstäta.