Divide et impera

Om några timmar smäller det. Men jag har fortfarande ont i magen.
Jag kan knappt äta någonting utan att må illa. Men det finns väl inget som inte lite sprit kan bota?
Pappa tyckte att vi skulle besöka Absolut Vodka-baren på Arlanda.
Det tycker jag också.

Kunde inte sova inatt, så klart. Jag låg och fantiserade om vad jag skulle säga till Alex
Schulman om jag träffade honom. Det ledde mig osökt in på uttrycket "Kom igen nu Britt-Marie, kör
för fan!". Kom på att namnet också kan betyda Marie som är brittisk. Tyckte att det var askul.
Ville börja kalla mig Svensk-Amanda. Såhär i efterhand känner jag mig dum i huvudet.

Men nu jävlar, Gott nytt år för fan, Britt-Marie!

En bekännelse:
Jag trodde aslänge att uttrycket "Chillin' maybe killin" betydde "att chilla kan döda en". Men det är ju fel.
Helt fel tempusformer och så.
Nu vet ni det. Även den bäste kan göra fel ibland.
Errare humanum est, ignoscere divinum.
Sug på den ni.

En gång för alla:
Jag är så jävla trött på allt tjat om Guitar Hero och Singstar.
Barn blir till bestar, vuxna människor blir som förbytta, fulla människor blir ännu fullare,
tråkiga människor blir ännu tråkigare.
Jag frågar mig; Vad fan är grejen? Om ni är så övertaggade på att spela gitarr - köp en gitarr.
Om ni gillar att sjunga men saknar förmågan - sjung inte, låt andra göra jobbet.


Så, nu fick jag äntligen ur mig det.

Jag kollar på Weeds. Älskar det.
Jag tror att alla gillar det, även icke-drogliberala.
Det tråkiga är att jag har förstört det. Började titta på serien
någonstans under tredje säsongen, fick för mig att jag skulle ladda ner
säsong ett för att hänga med från början. Nu har jag kollat klart på ettan, men inte
hunnit börja kolla på andra säsongen och det går fyra avsnitt på tv ikväll på två olika kanaler,
helt random avsnitt från säsong tre. Jag är så jävla förvirrad.
Jag förstår ingenting. Det är som att titta på det där Laguna Beach (eller vad det heter)
med P och Gabi. Helt jävla omöjligt att förstå, även om man försöker.

Jag mår dåligt över att jag inte har öppnat böckerna än.
Jag har inte så lite som sneglat åt den kant på skrivbordet som de ligger på.
O r k a r i n t e.
Men sämst mår jag nog över min läpp.
Min underläpp är helt svullen. Jag ser ut som något konstigt. Tänkte Steve Urkel först,
men han har ju faktiskt en överläpp också, och det har inte jag. Inte alls, faktiskt.
Jag ser helt jävla missbildad ut.
Och så tror jag att jag har åkt på någon sorts magsjuka alternativt ätit dålig mat.
För min mage värker, jättejättejättemycket. Kanske har jag fått skrumplever.
Fan att nyårsafton är redan på onsdag.
Kommer jag hinna bli återställd?

Vid den här tiden imorgon sitter vi på flyget till Milano.
Jag är taggad, kanske lite för taggad tillochmed. Jag försöker att ta det lugnt,
men jag har en gigantisk klump i magen ändå. Men det hör till, typ.

Det enda som tynger mig nu är att jag mår sjukt illa och känner mig sjuk, men
det är inte det värsta. Det värsta är att jag måste plugga. Jag måste plugga så jävla mycket.
Jag har inte pluggat sedan de första veckorna i november. Jag har kommit ur fas.
Och det gör inte saken bättre att jag vet att de enda som behövs är ett G för att få VG i hela kursen.
Jag har slappnat av totalt och jag vet inte hur jag ska komma igång.

Äh, det här gick ju inte så bra.

Om bakfylla har ett namn så är det Amanda.
Om ångest har ett namn så är det Amanda.
Om minnesluckor har ett namn så är det Amanda.

Men annars då? Kul igår?
Jo, för fan. Hade min fylletopp klockan åtta sen gick det utför.
Fixade till det senare med lite rödvin vid 04.00 tiden.
Om sliten har ett namn så är det Amanda, även det.

För övrigt:
Drömde att jag hängde med Chuck Bass på en fest på Upper East Side.
Det var han och jag.

Jag höll på att börja gråta när jag vaknade och upptäckte att det bara vara en dröm.

Såhär bakfull har jag inte varit sen eldkvarn brann.
Jag drack ju bara öl igår, tänker att det inte borde ge så hemsk bakfylla.
Men visst, den är här ändå.
Soran var på gillet igår. Men jag hann inte stanna tillräckligt länge för att ragga på honom.
Bittert. För min del iallafall.

Snart Spin city, därefter Fresh Prince. How I met your mother klockan sex.
Och mamma jobbar ikväll. Det blir alltså pizza till middag.
Den här dagen kan inte bli mycket bättre.

Det är för mig ett obligatorium att räkna upp vad jag har fått i julklapp.
Det har jag gjort enda sedan jag febrilt skrev dagbok på både Lunarstorm och Helgon.
Så, julklappar:
Raklblad (medvetet val att placera detta högst på listan)
Smink
En väska
En film
Duschcreme från Body shop
Tre Body butters från Body shop
Nyårsklänning
2000 kronor till Milano-resan

Är jag nöjd? Ja, det är jag.

Note to self: Sitt inte på huk när du tar din första cigg på 19 timmar.
Det är lätt att ramla när man reser sig upp.

Kunde inte sova i natt. Såhär i efterhand kändes det sjukt att inte kunna sova inför julafton.
Jag är ju ändå nitton år. Någon gång måste det ju släppa.
Vaknade tidigt också, så klart. Men märkte att ingen annan var uppe så jag låg kvar i sängen.
Hörde att mamma tassade upp och fyllde min julstrumpa, jag sov räv.
Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Hade varit kissnödig i en timme, så jag var tvungen att gå upp.
Försökte ignorera julstrumpan och somna om. Försökte i tio minuter sen fick jag nog.
Slet upp allt innehåll och hetsåt choklad.
Sen drack jag lite kaffe och åt tre skinkmackor.
Nu mår jag illa.
Ligger i sängen och väntar på att Ronja Rövardotter ska börja.
Jag älskar julen.

Min mamma gillar inte att köpa onyttiga saker.
Och inte heller gillar hon att handla på utförsäljning.
Inte min pappa heller för den delen. Han säger att "vill man ha något, då kan
man lika gärna betala bra för det".
Men så plötsligt hände det. Mamma kom hem med en platta med juice i förrgår.
Alltså 24 stycken små glasflaskor med apelsin-morot-citron-juice. De 24 flaskorna kostade
bara 100 kronor, för de går ut i januari.
Och man dricker ju inte juice under julen. Och jag är borta från 30 december till 2 januari.
Så nu, nu dricker jag juice tills jag mår illa. Men det stoppar mig inte.
Jag dricker så jävla mycket juice att jag knappt hinner sätta mig ner efter att jag har varit och kissat,
innan jag är kissnödig igen.
Det är detta, mina vänner, som kallas för valuta för pengarna.
Allra helst när de inte är ens egna pengar.

Att gå ut på juldagen är som att frivilligt gå in på Fyrishovs äventyrsbad en dag på sportlovet.
Hemskt, panikartat och fullt med äckliga människor som man ska behöva se halvnakna det vill säga.
Men eftersom Carro är hemma över jul, känns det som att det är måste att gå ut.
Då är bara frågan: Vart ska man gå?
Och vårt "gäng" (vad fan ska man kalla det? sällskap? mina tjejer? vårt kompisgäng?) har aldrig varit
bra på det där med framförhållning. Således har vi inte biljetter till något av de ställen som bjuder upp till
någon form av firande. Så nu är vi helt planlösa, som vanligt.
Förra året slutade vi på VIP med öl för 25 kronor som smakade mat. Men vi blev utkörda därifrån.
Vi hade efterfest klockan elva.

Men för att göra situationen bättre kollade jag igenom "attendings" till Gillet på Facebook, för att kunna
intala mig själv att det bara är konstiga människor som ska dit.
Det gick jävligt bra. Sen såg jag att Soran Ismail ska dit.
Fan också. Han har förstört allt.
(Varför har jag ett smyg-crush på Soran? Jo, för att Björn Gustafsson bär v-ringade tröjor.)

Har trott hela dagen att jag har varit bakfull. Men det är jag ju inte.
Jag är bara sjuk. Det är ungefär samma tillstånd.
Man fryser och svettas om vartannat, halsen svider och huvudet känns sprängfärdigt.
Det är inte kul att vara sjuk till julen.
Men mest av allt oroar jag mig för att smitta ner min mormor på julafton.
Har blivit nojig och tänker på att hon faktiskt är gammal.
Trorts förkylningen har jag köpt min sista julklapp idag. Jag har aldrig
köpt så dyra julklappar som i år. Jag känner mig som en rik familjefar.
Jag sprätter pengar som om det vore papper.
Det är jag och Blondinbella mot lågkonjan. Nu kör vi!

Jag vet att min blogg är asful nu. Den är typ gul.
Men jag skulle försöka mig på att göra om den lite, men det fick fel.
Bara fel. Jag ska försöka återställa allt i sin ordning snart.

Annars är det fint. Förutom att det känns som att jag har en järnställning i nacken.
Ni vet en såndär som man får när man har varit med i en olycka, med skruvar i pannan och sådär.
Så känns det. Kan inte kolla så mycket åt vänster, det blir mest högersvängar.
Och så har jag ont i halsen och så klart huvudvärk som följd av järnställningen i nacken.
Men jag klagar inte.
Till exempel så har jag en vinflaska i kylen, som min pappa har köpt åt mig. Och det är speciellt, ska ni veta.
Han har nämligen aldrig köpt ut åt mig förut, om man inte räknar med de där tre lådorna öl på studenten.
Så, nu drar jag ut på landet och super av bara helvete.

Stay sharp!

Varje gång min mamma är ledig från jobbet så passar hon på att prata i telefon, i en evighet.
Här pratar vi inte 15-20 minuter, utan snarare 1-2 timmar.
Och vad pratar hon om? Jo, sitt jobb. Bara. Med vem? Sina jobbarkompisar, endast.
Och att försöka kommunicera med henne under telefonsamtalen är praktiskt taget omöjligt.
Hon är inne i sin egna lilla värld, och jag ser att hon njuter.
Det är så vi alla kommer att sluta.
När man inte längre går ut på krogen och dricker öl. Och när man tillochmed har slutat
med rödvinsrosiga tjejmiddagar, då är ett telefonsamtal det närmsta man kan komma lite fest.
He rre gu ud.

Så jävla trött.
Så jävla omotiverad.
Så jävla ont i huvudet.


Jag har blivit knäpp.

Bilden bara för att de är snygga.

Jag är sjuk och det är förjävligt.
Har inte tid att vara sjuk nu. Men så säger bara upptagna människor inom
Pr-branschen, egentligen.
För visst har jag tid att vara sjuk, men det är lite tråkigt bara.
Så nu tänker jag kurera mig. Typ c-vitamin och sånt.

Rotade fram mitt pass igår. Det är från september 2006 och jag ser förjävlig ut.
Lite tjock, lite slitet hår och lite oren hy. Men det är inte det värsta. Det värsta är den totala
avsaknaden av ögonbryn. Kan inte förstå varför jag gick ut sådär.
Kortet är tillochmed taget innan jag blev dumpad av min pojkvän, jag hade ju inte
ens rätt att vara ful. Ingenting alls att skylla på.

Hur kan fyra tjejer vara så jävla dräggiga på en och samma gång?

Idag är en dag som suger.
Jag ska klippa mig klockan fyra. Så, vad ska jag ta mig för innan dess?
Vill egentligen köpa skor. Men att köpa skor ensam är som att vara blind och fönstershoppa.
Man behöver assistans.
Borde egentligen plugga men jag är för disträ för att kunna öppna en bok.
Är jävligt röksugen men askkoppen på balkongen är överfull och egentligen har jag ändå ont i halsen.

Jag får panik. Jag måste göra n-å-g-o-t.

Har suttit vid datorn i fyra timmar nu. Så jävla jävla tråkigt.
Men jag vill inte gå ner på stan som jag först tänkt. Har blivit nojig.
Tycker att det är jobbigt att gå runt själv.
Kan dock inte komma undan det faktum att jag måste boka den där klipptiden snarast,
men om jag går längs ån och sådär, så slipper jag åtminstone gågatan.

Herregud. Vilka dumma problem.

Jag måste göra en väldig massa vettiga saker idag.
Till exempel beställa en klipptid.
September vs. December

Det här med Spotify är asjobbigt. Jag blir helt excentrisk för att jag vet att all musik finns där.
Bara några tangenttryck och sen ett Enter, så finns låtarna där.
Därför kommer jag inte på någon artist som jag vill lyssna på.
Tänker liksom att det är tråkigt att lyssna på de band som jag redan har nedladdade.
Vill vidga mina vyer, men det går inte. Har försökt med Snoop dogg, men det var värdelöst.
Lyssnar nu bara på Timo Räisänen. Och jag hatar honom. Men ändå kan jag inte sluta lyssna.
Vet ni varför? Jo, för han gör covers på massa gamla kärleksballader.
Så jävla hemskt. Men mer okej att lyssna på än att sitta och lyssna på Celine Dion och Sugababes
och allt vad de heter. Jag önskar att jag var hårdrockare fortfarande. Då vore allt mycket enklare.
Bara att dra i en gammal Sepulturaplatta och så var det klart. Sen headbangade man i sin ensamhet
tills svetten rann.


För övrigt: Varje gång jag går in på Stureplan.se så kraschar Firefox. Är det ett tecken?

Är konstant småfnittrig och pirrig nu. Och nej, det beror inte på att julafton stundar.
Och jag är inte heller kär. Nej, det är resfebern som har drabbat mig.
Vi åker den 30 december, men jag är redo nu.
Igår var jag tvungen att kolla igenom bokningspappren för att se så att allt stod rätt till.
Upptäckte till min stora förfäran att det inte stod vilken terminal vi skulle till på Arlanda.
Gjorde lite research och fick faställt att det var Terminal 2.
Har börjat funderat på hur jag ska packa resväskan på bästa sätt. Och genom den granskande
titten på flygbokningen upptäckte jag att det kostar 18 euro för att checka in väskan.
Det är bra att veta. Måste ha jämna pengar när jag står där. Jag ska vara redo, för allt.

Och ni, Linnea, Gabi, Astrid och Emma, var beredda på att vi ska vara på Arlanda
när incheckningen öppnar. Vi ska inte komma för sent.
Och Linnea ta med dig ditt jävla pass nu. Glömmer du, så dör du.
Jag önskar härmed alla mina medresenärer en trevlig resa.
/ Amanda, reseledare

Det är ett jävla tjat om Spotify-konton nu. Alla vill ha dem. Folk bönar och ber för att få ett konto.
Jag känner mig lite dum.
Min bror erbjöd mig nämligen ett förra veckan. Bara att jag liksom inte visste vad det var då, han sa
aldrig att det hette Spotify. Han insisterade på att ge det till mig, men jag sa att jag gillade I-tunes och You tube mycket mer. Han sa att jag var konstig. Han sa att jag skulle säga till om jag ändrade mig.
Tja, nu har jag ju faktiskt ändrat mig, men jag vill liksom inte svälja stoltheten.
Jag vill att han ska tro att jag är helt jävla oberoende av något töntigt streaming-program.
Det är dumt.

Jag vill verkligen verkligen ha det nu.

Vad är grejen med självdisciplin, egentligen?
Jag hade ställt klockan på tio, vaknade istället tolv. Hade bestämt mig för att äta nyttig frukost,
åt en lussekatt och en kopp kaffe istället. Hade bestämt mig för att börja plugga med en gång, har suttit
vid datorn i över en timme nu.
Hade tänkt att gå ut och gå också, men jag har träningsvärk i varenda muskel.


Och inte för att jag tror att någon som läser den här bloggen kommer hjälpa mig, men snälla rå.
Jag vill ladda hem en bra film, alternativt serie, att belöna mig med efter allt pluggande.
Snälla ge mig tips! Lite lite tips bara, schyssta rå.

Åkte buss till mormor i fredags och hade ingen musik att lyssna på, kunde därför inte
undgå att tjuvlyssna på två killar i elva-tolvårsåldern.
Kille 1: Åh, jag vill bli full alltså..
Kille 2: Äh, palla!
Kille 1: Jo, men sen kan man typ sova..
(Någon minuts paus)
Kille 1: I det där huset, grimhildhuset, (pekar på det), där kan jag gå in
Kille 2: öh..jaha..
Kille 1: Ja, men alltså, min kompis bor liksom där så jag kan koden
Kille 2 tittar frågande på honom.
Kille 1: Ja, men liksom om man blir uteliggare så kan man ju gå in och sova där
Kille 2: Har du tänkt och bli det eller?
Kille 1: Ja, jag har min framtid planerad vettu

Jag visste inte att barn kunde vara ironiska.
Jag hejar på grabb 1, en riktig lirare. Känner på mig att vi kommer
att träffas på Pärlan om några år.

Jag älskar minnen från gymnasiet:

Min nyårsklänning är så jävla jävla snygg, det är jag och Nina vet ni:

Läser att Alex Schulman ska bli pappa och jag tänker att om man fick
ha två pappor så skulle jag vilja att han var en av mina pappor.
Fast å andra sidan så är han ju bara 13 år äldre än mig.
Men vafan, Maria var ju typ tio när hon födde Jesus.
Hur sjukt är inte det?

Börjar man bli knäpp när man har lyssnat på samma låt i över tre timmar?
Bara repeat, repeat, repeat.
Jag har inte blivit knäpp än. Tror jag.

Men idag är en ovanlig fredag.
Ska shoppa med min mamma, spendera kvällen hos min mormor
och gå och lägga mig tidigt.
Jag kan inte minnas när jag senast var nykter på en fredag.
Antingen är det sistnämnda det tragiska, eller det föregående.
Kan inte riktigt bestämma mig.

 Vore gott med öl ikväll.
Fast inte lika gott att vara bakfull imorgon.
Ikväll kör vi på endast vatten och T-röd.
Man måste ju tänka på vikten.

Jag skulle försöka göra en omelett till middag.
Har aldrig gjort en omelett förut men tänkte att det inte kunde vara så svårt.
Men jorå, det kunde det visst. Det hela blev ett epic failure. Som så många
andra gånger då jag ska ta mig ut på hal is och laga annat än micrade färdigrätter.
Men, jag åt den ändå. Och nu är jag mätt.
Och jag tränade för första gången på flera månader idag.
Kommer förmodligen inte kunna komma upp ur sängen imorgon.
Men det är iallafall en värdig ursäkt till att inte gå ut på krogen.


Som en liten parentes till föregående inlägg;
Jag hatar inte bara Siba och Sonyericsson jag hatar även de som
skriver idiotiska kommentarer här. Jag hoppas att ni dör en lång och smärtsam död. Typ.

1330 kronor för reparation av min mobil.
Fan vad härligt. Jättejävlakul.
Jag hatar Sonyericsson som gör skitmobiler som går sönder.
Och jag hatar Siba.
Dessutom har de inte ens påbörjat reparationen än, trots
att jag lämnade in mobilen för snart tre veckor sen.
Så jävla härlig service, eller hur?

Sara skickade sms och sa att hon inte kunde gå på gruppövningen idag.
Jag var precis på väg ut. Men jag går inte om inte hon går.
Jag vägrar att sitta där ensam när alla jobbar i grupp.
Hatar förödmjukelsen.
Så jag stannar hemma. Och nu är jag gråtfärdig.
Vet inte ens varför. Jag hatar att vara ledsen på morgonen.
För att spinna vidare på det så kollar jag på smalbilder från förr.
Kul, jättekul.



En gång i tiden kunde jag ha jeans i stl 27. Tro't eller ej.

Apropå deppigt.
Konversation mellan mig och A.

Jag - Ibland när man inte har någonting och göra och klockan är typ fyra på eftermiddagen så vill man bara
att dagen ska gå så man kan få gå och lägga sig. Bara att dagen ska ta slut.
A - Jaa, jag vet. Man vill liksom gå och lägga sig tidigt.
Jag - Ja, typ åtta-nio.
A - Men problemet är ju att då vaknar man ju tidigt nästa dag, och då blir ju den dagen lång istället..
Jag - Ja, det är fan sant...

Livet är härligt när man är 19, eller?

Klockan ringde åtta. Tänkte att jag skulle snooza en stund.
Vaknade kvart i tolv. Och inte ens då var jag utvilad.
Pratade med mamma i telefon som sa att jag jobbade idag, att det stod
på schemat, vilket jag inte hade någon aning om.
Men så är det. Jävligt jobbigt. Jag hade tänkt gå i pyjamas hela dagen och
deppa. Typ kolla på gårdagens Gossip girl-avsnitt igen och gråta lite.
Men icke.
Jag är helt tom.
Orkar inte plugga, orkar inte jobba, orkar inte supa.
What else is there?

Idag tog det ungefär en timme att fixa ögonbrynen.
En jävla timme, bara för att de blev vanskapta hela tiden.
Varför föddes jag utan pigment?
Jag vill också ha ögonbryn och ögonfransar. Som syns alltså.

Ibland blir jag arg på världsliga saker också.

Idag hade vi en ny föreläsare, som ska hålla i andra delen av kursen.
En kvinna. Hon var lite fumlig och inte särskilt motiverande. Men hon verkade också nervös.
Vilket känns ovant för en föreläsare på universitetet. Ibland hände det att hon gjorde lite klumpiga
saker såsom att försöka sudda ut krita på svarta tavlan med en stenhård svamp. Inget märkvärdigt egentligen.
Inte alls roligt.
Men många skratt kunde höras i salen. Men inte vilka skratt som helst. Det var bara killar som skrattade, nämligen.
Och vi har haft nervösa föreläsare förut, men då manliga, och då var det ingen jävel som skrattade, just för att bespara
föreläsaren ytterligare nervositet.
Men när det är en kvinna, då skrattar man.
Jag blir så jävla sur. Så jävla jävla arg.
Och jag skulle inte dra slutsatsen att det var för att hon var kvinna, om det inte var för att samma sak hände
förra gången vi hade en kvinnlig föreläsare.
Därför blir jag arg.

Nu ska jag kolla på cityakuten och äta morötter.
Jag har tagit anger management till en ny nivå.

Sov tio timmar inatt, ändå känner jag mig lika död och bakfull som igår.
Det är någonting med att dricka alkohol två dagar i rad, hur mycket man än kurerar sig
så sitter bakfyllan i.

Kollade på Wallander igår (ja, jag vet. det är pinsamt) och nu kan jag inte sluta tänka på
Ola Rapace. Såhär blir det varje gång jag har sett en film med honom. Inbillar mig att jag är
kär i flera dagar i sträck och googlar bilder som besatt.
Det är jobbigt, faktiskt. Det som är mest jobbigt är väl att han har fru och barn.
Helt kört med andra ord.

Har druckit ungefär fyra liter vatten idag, men har inte kissat en enda gång.
Där har vi bakfyllan i sitt esse. Men jag befinner mig just nu i en återhämtnings-fas.
Jag börjar bli pigg och mänsklig.
Nästa steg är att ta en öl. För ikväll, då jävlar ska det firas.
Fick vg på grammatiktentan och Veronica Maggio huserar på Smålands.
Det finns inga ursäkter nu.
See you in the moshpit!
(Det var så vi sa i nian, vi hårdrockare)

Dricker starkvinsglögg spetsad med rom. Undrar om jag kommer bli full av det.
Hoppas inte, för ovanlighetens skull. Men det vore fel att bli på lyset när man sitter ensam framför datorn.
Det känns som den sista utvägen. Och där har vi ju inte hamnat, riktigt än.
Men värt att poängtera är att glögg är jävligt gott. Och bra för hälsan, typ.





UPPDT 3 minuter senare: Glöggen är jävligt stark ändå. Känner att det finns tendenser till dålig stämning när
mamma kommer hem..

Jag försöker ständigt intala mig själv att det kommer bli skönt att stanna hemma ikväll.
Att jag kommer vara alldeles för trött för att gå ut ändå. Att jag kommer somna vid nio av ren utmattning.
Jag tror inte på det. Jag har inte alls någon lust att kolla på Idol med mina föräldrar och äta dyr glass som man bara får miniportioner av.
Klockan är 11.39 denna fredag, och jag är redan uttråkad.
Nej, jag får ta och gå ut ikväll ändå. Två dagar i rad har ingen dött av. (Eller?)

Ibland känns böcker väldigt förlegade:

"Enligt Sifo interactive media chattade närmare 1,2 miljoner svenskar i mars 1999. Aktiviteten ökar och sprider sig snabbt till nya grupper. Den farhåga som en del språkvetare hyste om att folk skulle bli språkligt isolerade vid sina datorer har alltså besannats. (Under månaden september år 2000 kopplade 54% av alla svenskar mellan 12 och 79 år upp sig på nätet minst en gång, 43,8% av dessa var kvinnor). Långa avstånd överbryggas på nätet, kontakter knyts, diskussionsgrupper bildas och romanser odlas"

"Rent allmänt används versaler, streckmarkörer och fetstil för att utrycka olika röstlägen. "Smajlisar", dvs. kombinationer av tecken som står för ett ansiktsuttryck, används också. Det finns en mängd olika ansiktsuttryck som framställs med hjälp av tecknen på tangentbordet eller i vissa fall finns det färdigkonstruerade. De vanligaste är kanske :-) 'glad', :'D 'jätteglad', ;-P 'flirtig'. Asterisker används för att markera en verbalt beskriven kroppsspråklig handling, t.ex. *blundar hårt*, *flinar*. De används också för att markera ljud för t.ex. lättsamhet, *tihi*, för ljudhärmande uttryck *gah* och för markering av känslor, *jätteglad*. Chattare som använder sådana här tecken snabbt och med finess anses ha hög chattkompetens"

Utdrag från min bok "Språksociologi"
Haha, döda mig.

Jag lider av vad jag själv kallar pre-traumatisk stress (så jävla fyndigt, tycker jag). Jag har kommit på att jag inte kommer ha någonting att göra i vår. Att jag kommer bli fattig och behöva leva på mina föräldrar eller eventuellt sälja mig.
Jag hade från början planerat att jobba på sjukhuset, men det verkar inte finnas tillräckligt mycket plats för att jag ska kunna jobba fyra gånger i veckan där. Och nu försöker jag komma på någon kurs som jag kan anmäla mig till för att få studiebidrag. Men jag fattar ingenting om det här med sen anmälan. Fan.

Kollektivt självmord alternativt landsflykt, någon?

På senare tid har jag inte skrivit så mycket. Detta på grund av att jag inte har haft någonting att skriva om. Och då menar jag inte någonting intressant, utan jag menar inte någonting överhuvudtaget. Har beklagat mig över hur innehållslöst mitt liv är. Men nu hörrni, nu jäklar har det hänt grejer.
Händelse ett: När jag kom hem från jobbet i måndagskväll dog både internet och tv:n. Jag höll humöret uppe i ungefär en halvtimme sedan gav jag upp och insåg att det inte skulle komma tillbaka.
Händelse två: Eftersom att jag inte kunde kolla på tv så fick jag Freaks and geeks av min bror. Så nu har jag återupptäckt världens bästa serie.
Händelse tre: Jag har upptäckt att Snabba cash av Jens Lapidus suger. På riktigt. Så jävla dålig.
Händelse fyra: Igår fick jag en liten blodpropp i min hand på grund av ett blåmärke som hade uppkommit av okänd anledning.
Händelse fem: Idag höll alla seminarier. Ingen var nervös, förutom jag såklart. Skakade och stakade. Varför är jag den enda som är helt inkapabel till att prata inför folk?
Händelse sex: Internet har börjat fungera igen, men det kanske är underförstått.

Ni ser, saker och ting händer när man minst anar det.

Jag vill inte gå till skolan idag. Mest för att jag fortfarande inte har fått tillbaka min mobil, vilket
betyder att jag inte har någon mp3. Det suger.
Jag orkar inte lyssna till fågelkvitter och bilmotorer om morgonen, jag vill lyssna på musik.
Men nu tvingas jag lyssna till fåglar, bilar och telefonprat. Förjävligt.

Fråga: När fyllde jag 75?