Divide et impera

Fungerar inte att ladda upp bilder på fejan at the moment. Så jag lägger upp några här. I brist på annat.

Många nätter då jag inte kan sova ligger jag och funderar på bra saker att skriva här. Något som faktiskt har någon sorts relevans. Kommer inte så ofta på något. Men just en natt i veckan rabblade jag upp en hel lista över saker jag inte gillar i huvudet. Ska försöka komma på vilka saker det var, bara.

Så, från mig till er;
Saker jag hatar:

- Uppvikta jeans (Undantag: Skinheads)
- Att dricka upp det sista kaffet i kaffekoppen
- Att dricka vatten ur någonting gjort av porslin
- Cider
- Att vakna mitt i natten och vara kissnödig
- Fåglar
- Fruktiga dofter (antingen doften av riktig frukt eller konstgjord fruktdoft i till exempel parfymer och juiytubes)
- Läppglans (speciellt juicytubes)
- Aftonbladet.se
- Modeskribenten i UNT City
- Att äta frukt när andra är med
- Gula Blend
- Folk som lyssnar på för hög musik i sina hörlurar
- Att vara riktigt jävla mätt
- Måndagar
- Att gå in på en toalett när någon precis har gått ut
- Offentliga duschar
- Brun utan sol

Självklart har jag glömt hälften. Tror jag. Men håll till godo, snart kanske jag bjuder på en lista över saker jag älskar. Spännande att se om den blir längre eller kortare.
Nu: Duscha.

Hur man än gör och hur man än tänker så kommer man inte ifrån att det är måndag imorgon. Vill vill vill inte jobba. Vill inte gå upp i tid. Vill inte spendera en hel kväll inomhus.
Fast jag har haft världens bästa helg. Och det ska man vara glad för.
Nu är det 23 grader i skuggan och jag sitter på balkongen och gör mest ingenting.
Så jävla töntigt att klaga då. Faktiskt.
Får ju ändå semester om en månad och två veckor. Det är bara att bita ihop och hålla färgen.

Jag är 20 nu. 20 år gammal och så jävla glad. Pirrig i magen av någon anledning. Och ja, jag är nog den enda som hypar 20-årsdagen såhär mycket. Men det tar jag på mig. Det är inte bara för min access till systembolaget. Nu är jag inte tonåring längre, vilket betyder att jag med rätt kan se ner på tonåringar. Typ 16-åringar och sådär.
Jag älskar livet idag. Kalla mig Carola. Kalla mig Tomas Di Leva.
Jag ÄR livet idag.


Took it too far. I know. Nu ska jag duscha sen ska jag iväg och köpa mig en flaska Captain Morgan.
Ses på V-dala ikväll! (De viktigaste små liven - Astrid, P, Gabi, Emma och Lisa - vi ses hos mig. Så klart)


Såhär såg jag ut när jag fyllde 18. Tur att snedluggen och korset runt halsen har fått säga adjö.

Imorgon fyller jag 20. Behöver jag säga något mer?
Nu ska jag städa mitt rum så att det ser respektabelt ut. Och så ska jag hitta the födelsedagsklänning.
Wish me luck, nu kör vi!

Hjärnröntgen imorgon. Finns inget dåligt som inte för något gott med sig trots allt. Sjukhuset ligger i Stockholm och jag ska inte vara där förrän halv fyra. Vi vet alla vad det betyder. Jag ska shoppa, så klart. Har kartlagt halva Östermalm för att hitta alla affärer som jag läst så mycket om i dessa överflödiga modebloggar jag läser.
Men, vem lurar jag egentligen? Jag är så jävla nervös över röntgen. Inbillar mig att den kommer visa något otrevligt i min hjärna. Jag är bara så jävla jävla rädd.

100 spänn på att jag inte somnar innan fyra inatt.

Det här livet gör mig rastlös. Varför känns det som att alla går vidare utom jag?
Bara en känsla, förmodligen.
Men 20 år fyllda på fredag iallafall. Och nu börjar Project runway.
Det är dom små sakerna som gör det..



Ibland måste man vara lite gulligt djup och deppig också.

Igår trotsade jag min regel som säger att fönstret aldrig ska vara öppet. Förutom när Astrid sover här, förstås. Men igår var det tvunget. Låg i bafyllekoma hela dagen och kände att syret började ta slut. Långsamt.
Och så hände det. Så klart. Ungefär vid 01-tiden när jag låg och tittade på det sjunde Gilmore girls-avsnittet för dagen så hände det.  En nattfjäril flög in. Bestämde sig för att bara flyga runt. Och runt. Så jag släckte sänglampan för att få den att sätta sig på någon vägg och somna. Jag trodde nämligen att jag skulle klara av att sova med en fjäril i rummet, bara om den var stilla. Men icke. Så jag började jaga upp den för att kunna få ut den (läs: döda). Efter fem misslyckade försök, då den bara försvann i fem minuter och sedan kom tillbaka, fick jag den. En hård smäll med en tidning så låg den där och sprattlade. Ett slag till. Sen sprang jag med den i papper i ilfart till toaletten. Var rädd att den skulle börja leva igen.

Nu är det ett långt smutsigt streck på väggen. Men det gör inget. Jag ser det som ett minnesmärke över min första manöver. Första gången jag rådde bot på en läskig insekt helt själv. Jag känner att  jag kan klara mina tio dagar ensam hemma ganska bra ändå.

Jag gick ner på stan för att försöka hitta en klänning till ikväll, eftersom vi ska gå på släppet på en vårbal.
Hittade ingen. Impulsköpte istället en lite vardagligare klänning för att jag hade så bråttom till mamma och pappa som stod och väntade. Har dessutom en likadan klänning sedan innan, fast i andra färger.
Så, jag vet inte. Kontentan av det här? Jo, jag suger på att shoppa. Skulle aldrig kunna bli modebloggare.

Och nu. Nu sitter jag här med lika lite klänning att ha på mig ikväll som innan. 
Kanske ska köra butchflate-stilen och gå i kavaj. Are you with me or are you not?

Nu: En cigg på ballen.

Detta kan mycket väl vara den finaste låttext jag vet.

Now i'm the rashiki smokin the lick licky
10 freaky girls inside the chin tiki
 Girl when you see me you better believe me
 This aint a game and pimpin aint easy
Anything goes when it comes to hoes
 Im the king pin when it comes to flows
You betta ask someone if you don't know
 When you see me girl say wat up dogg
10 freaky girls,
 10, 10, 10 freaky girls

Jag råkar använda ordet 'fett' som ajdektiv lite då och då. Tycker att det är mysigt trots att det är ute och allt det där. Det känns som en passande förstärkning till nästan allt. Men jag hatar det i skrift. Finns det något som ser så töntigt ut som "fett bra!" eller "jag är fett glad". Nej, jag tror inte det. Förutom 'genre' då, så klart. Jag skäms fortfarande för att jag ibland läser det som "jen-re" i huvudet. Ett förbannat dumt ord helt enkelt.








* Citat från arg tjej inne på en skoaffär för ett par år sedan. Hon gillade inte alls vårt ordval. Tänk att det var ute redan då.

Vad är det för dag egentligen? Det är helt omöjligt att avgöra utifrån känsla. Ja, så klart att jag vet att det är fredag. Men om jag skulle gå på känsla skulle jag gissa på tisdag. En tråkig, grådaskig tisdag. Den gör varken till eller från.

Ska inte ut ikväll heller. Det spelar ingen roll vad almanackan säger. Det är fan inte fredag idag.

Såg på någon dokumentär om den där tjejen utan ansikte nyss. Fan vad tv3 tjatar ut den. Det här är typ femte gången. Nog för att det är lite fascinations-tv á la Discovery Channel. Men ändå. Cut it out ba.
Men det var inte det jag ville komma till. Ville bara göra en bekännelse. Var nämligen tvungen att gå ifrån tvn för att jag inte kunde äta mitt godis samtidigt som den där tungan hängde ut. Den var överallt, alltså. Det var ingen vanlig tunga det där.
Så nu undrar jag lite om jag är förjävligt omänsklig eller helt enkelt normal? Lite what would Jesus do-feeling på det hela.

Eller typ What would vem som helst do-feeling på det. Jesus var ju inte ens på riktigt. I tell ya.





* Det där var inte med flit, på riktigt. Jag måste sluta. Ska ju börja plugga i höst. Kan inte fortsätta såhär.

Under de sekunder som jag läste ut detta som 'fet man' spekulerades det hej vilt i mitt huvud om hur denna man skulle kunna te sig. Hur han såg ut och hur han hade gått till väga för att mörda henne. Men sen fick jag ihop det.




Nåväl, det var ju kul så länge det varade. Jag har bakfyllan att tacka för den nedsatta läsförmågan.

PLUS:
+ Carro är hemma
+ Vi ska ut ikväll
+ Jag är ledig imorgon

MINUS:
- Min klänning är för kort
- Mitt hår är konstigt
- Vädret är dåligt


Plus-minus-noll alltså.

Har inte vågat ta kontoutdrag på två veckor. Men nu tänker jag ta modet till mig.
Jag gissar på att jag har 2100 typ.

ETT

TVÅ

TRE

2695,02.

Då kan man väl säga att jag har tjänat 595 kronor? Eller?

Igårkväll var jag på närakuten. Fick nog av att ha vandrande smärta hit och dit. Men nu kan jag vara lugn iallafall. Jag har stukat foten. Enda restriktionen var att inte gå i högklackat och att ta det lugnt. Kanske använda stödbandage om jag vill.

Hade tänkt gå ner på stan vid det här laget men den här jävla orkeslösheten förstör mina planer. Gick inte upp förrän tio idag. Jag som precis hade börjat vänja mig vid att gå upp vid åtta. Borde kanske gå och duscha ändå.

Äh. Först ska jag kolla på klänningar. Ska ju till Stockholm på röntgen på tisdag. Vore bara dumt att inte ta tillfället i akt och försöka sig på lite shopping. Kanske hittar jag en perfekt fylla-20års-klänning.

Nu handlar inte denna blogg om bakfyllor längre, utan mest om min fot. Idag mår den bättre iallafall. Har fått ont i benet istället. Låg vaken hela halva natten och nojade över blodproppar och amputation. Så vi får väl se hur jag klarar av att gå till jobbet. Hade tänkt att cykla, men det regnar. Jag vägrar bli blöt. Ni kanske tänker; varför inte cykla* med paraply? Svaret är: Jag kan knappt cykla med en cigg i handen. Ett paraply skulle helt enkelt inte funka.



* Känns det inte som att cykla borde stavas med ck? Typ som jyckla. Men jag har googlat. Cykla är helt korrekt. Så vi får väl köra på det.

Efter en grundlig genomgång av min almanacka kan jag konstatera att jag jobbar fyra dagar till denna månad. Imorgon och på tisdag denna vecka. Sen är jag ledig tillochmed måndag nästa vecka och jobbar två dagar då med. Det enda jag har inplanerat är besök hos sjukgymnasten och en hjärnröntgen nästa vecka. Om det inte vore för att jag har planerat att fylla 20 nästa fredag så skulle man tro att jag är en volontärarbetande pensionär med fibromyalgi. Men så är icke fallet, alltså. Inte än iallafall.

(Update på fotfronten: Kan numera gå hyfsat bra och svullnaden har gått ner. Hur den mår imorgon återstår att se.)

Drömde inatt att vi var i Tyskland. Minns att det var jag, Astrid, P och Malin. Sista dagen fick jag panik för att vi hade glömt att åka till Friedrichshain. Trist. Hamnade sedan på ett lyxhotell där en kopp kaffe kostade 9 euro. Tyckte att det kändes lite magstarkt. När vi skulle åka hem fastnade jag i tullen för att jag hade knark i väskan. Blev sedan införd i ett rum där någon spelade i en porrfilm. Väldigt konstigt. Blev kär i en polis som hjälpte mig. Till slut kom vi hem. Vilken jävla resa va!


Kan fortfarande inte gå på min fot. Bara så att ni vet.

När jag kom hem inatt hade jag slitits med värk i foten hela vägen hem. Jävligt jobbigt. När jag väl tittade på den upptäckte jag en gigantisk blå svullnad över foten. Diameter som en tennisboll typ. Såg ut som ett krossad blodkärl. Ville väcka mamma eftersom det såg makabert ut, men tänkte att det säkert skulle vara bättre idag. Tji fick jag. Just nu är hela foten svullen och av någon anledning kan jag inte böja tårna. Det krossade blodkärlet/svullnaden/whatever är nu röd-lila och täcker halva foten. Kan inte stödja på foten ens. Varför har man inte kryckor hemma? Fast den största frågan är ju egentligen; Vad fan har hänt? Kan inte erinra mig om att jag har gjort illa mig. Har pratat med sjukvårdsrådgivningen som var tveksamma till att det var en propp, kanske snarare än trombocyt (eller något sånt). Alltså ett infekterat blodkärl som har brustit typ. Fattar noll.

Vill bara kunna gå till Willys och köpa cola. Men icke. Jag kan mest ligga här i sängen och tycka synd om mig själv. Gör det ni också!

Tänk att det snart är tretton år sedan jag började första klass.
Tio år sedan jag fyllde tio.
Snart sju år sedan jag blev tonåring.
Fyra jävla år sedan jag fyllde sexton och trodde att jag hade hittat livslång kärlek.
Snart två år sedan jag fyllde arton och söp mig full på tre-femmor och älskade Palermo.
Om två veckor är jag tjugo år fyllda. Så jävla gammal nu.



Jag skrev bara det för att inte skriva om den obarmhärtiga bakfylla jag nu genomlider. Men se där, fick med det ändå. Förlåt.

Var ute och sprang i 48 minuter. Fast jag ska inte ljuga. Sprang inte konstant eftersom mina luftrör täpptes igen efter bara några minuter. Fan vad jag hatar pollen och astma. Men älskar cigaretter. Får inte ihop det där.

Nu dricker jag Naturdiet shake och lever livet. Om jag hade vetat att jag skulle behöva börja med diet-drycker vid nitton års ålder hade sett över mina matvanor redan som 10-åring. Men det är ju lätt att vara efterklok, som vi brukar säga.

Råkade precis radera ett inlägg fyllt av livslust och optimism. Nu kan jag tyvärr inte återskapa det. Är inte alls lika glad längre.
Men kan ju köra en resumé på det. Idag har jag ätit gröt, lyssnat på P3, druckit kaffe, tagit en cigg, städat mitt rum, plockat ur diskmaskinen. Och nu. Ja, nu väntar en springtur. Skjut mig.

Men, ÖL ikväll. Bakfylla imorgon. Be aware!

Jag har så jävla skittråkigt. Det är bara House på tv, typ. Och jag har slutat kolla på House. Jag har förstått vad det är nu. Det är en 50plus-serie. Det finns inte ett enda av de viktiga kriterierna för en 50minus-serie. Som är:
- Minst två snygga killar
- Minst en romans
- Minst en psychobitch*

Finns inget. Nada. Zero. Eller ja, en psychobitch finns förstås. Ni vet hon den där blonda. Men hon dör ju ändå i slutet har jag hört. Så där sprack det.

Funderar på att kolla på Revolutionary Road. Eller så kanske det blir Tonårsliv. Lite mer lättsmält sådär.



* Haha. Psychobitch. Fan vilket töntigt ord. Som om jag ens använder det. Ville väl bara låta häftig.

Mina vänner tycker att jag skriver lite för mycket om bakfyllor, tydligen. Dom undrar varför jag inte berättar om mina dagar istället. Det här förklarar kanske varför.

Gick upp vid nio. Var jävligt seg. Åt havregrynsgröt med banan och kanel. Sen funderade jag på att ta en cigarett men struntade i det då jag kom på att paketet bara innehöll en endaste. Tog en dusch och valde kläder alldeles för länge. Utan gott resultat dessutom. Smsade lite med Astrid. Drog på smink och plattade håret. Sen gick jag ner på stan och träffade Astrid. Kollade lite på H&M och gick sen till Hemköp och köpte cigg och nutrilett-shakes. Mötte sen upp Malin som är hemma för en kort visit. Och P också, så klart. Satte oss på Storken. Gabi kom också, aningen försenad. Men vi var glada ändå. Fikade i några timmar. Drack min nutrilett. Asäcklig men mättande. Gick till jobbet vid kvart i tre och kom lite för sent. Kände för att leva lite on the edge idag. Slutade för ungefär 54 minuter sen och har precis ätit lite pasta med tomatsås. Och det här tog väldigt mycket längre tid än beräknat. Lite bitter över det.
Nu är jag sjukt sugen på öl.

Nu har jag inte rökt sedan 05-tiden igår morse. Men det räknas egentligen inte som igår. Utan mer natten till igår. Så det var ett tag sen. Känner att det kryper i benen lite. Hade tänkt vända detta till något bra och kanske sluta. Men äsch, nu kör vi.

Så jävla deppig dag det här. Det är måndag, det är dåligt väder och allt är bara sådär tråkigt. Imorgon ska jag börja med nutrilett-bars. Vi får se hur pass bra det funkar. Kommer antagligen gå åt helvete. Jag kommer äta vanlig frukost, en nutrilett till lunch, kommer sedan glömma bort att jag har ätit den och äta vanlig lunch, kommer äta vanlig middag för att mamma och pappa inte ska bli arga. Så, hur ska egentligen det här fungera i praktiken? Ingen aning. Tänker bara på beach 2009 som egentligen inte alls är någon beach utan mer jeans 2009. Jag ska få på mig mina gamla jeans innan den här sommaren är slut. Så är det bara.


Hatar folk som avslutar med "så är det bara". Världens töntigaste betoning, skulle jag kalla det. Så är det bara.
- Ni ser. Astöntigt.

I morse hände något jag aldrig hoppades skulle hända.
Jag mår illa.

Älskar att jag ska gå och lägga mig nu, klockan 22.54. Inte det minsta ironiskt faktiskt. Varje gång jag är hemma en fredagkväll fylls jag av eurfori över det faktum att jag i n t e kommer vakna bakfull imorgon.
Det är de små sakerna i livet som gör det, det har jag alltid sagt.







* Kolla på färjan på måndag. All I can say. Men göre ba.

Igår bokade vi flyg till Berlin. Lovely lovely Berlin. 15e juli drar vi och kommer inte hem förrän den 24e. Och så har vi reserverat lite Hostel och så. Astrid är lugn som en filbunke, som alltid. Själv skriver jag "viktiga saker inför Berlin resan-lista" i min kalender. Organiserar och har mig. Såhär tre månader innan.

Nu ska jag fortsätta rensa upp min hårddisk, sen kolla på The Office.
Vilken fredagkväll, jag vet.

Man vet att det är dags att köpa nya kläder när man börjar låna pappas.
Att låna pojkvännens tjocktröja - gulligt. Att låna mammas kofta? Funkar.
Men pappas?














- Får försvara mig genom att säga att han är lite av fashionista. Don't ya think?

Kan man ha sex-dagar-efter-ångest? Isåfall har jag det.

Det spöregnar, jag är jävligt trött och Gilmore girls har precis börjat. Det räcker så. Kan kanske inte bli bättre. Inte idag iallafall.

Men, en sak. P kommer hem på lördag. Jag är kanske lite övertaggad på det. Kanske för att jag har lite för mycket fritid och är glad att ha ännu en att spendera den med. Hon kanske inte är lika taggad på att lämna ett vårigt London för ett lite småkallt Uppsala. Men det skiter jag i. Jag tänker vara glad ändå.
P, öl snart eller?*




* Du kommer säkert inte svara bara för att jag ska framstå som sorglig och ensam. Men KOMIGENRÅ.

Kan jag ha fått svininfluensan månne? Ja, jag tror det. Ska ringa smittskyddsinstitutet och be dem placera mig i karantän. Förstå tillfredställelsen i det. Jag behöver inte jobba, kan äta massa onyttigt, dricka cola och slippa träffa folk utan att känna mig asocial. Sen får jag säkert någon slags ersättning för förlorad inkomst pga dödlig sjukdom också.
Ibland har man flyt.

Om man alltid var svartvit och självgod.
Jag mår skit. Ligger i sängen och fryser. Ska sova nu.
Så långt från svartvit och självgod som man kan komma. Trist.

Ska snart iväg och träna. Inget dåligt med det. Om det inte vore för att jag känner mig lite halvsjuk och halvkrasslig. Tänker att det som inte dödar en, härdar en. Men vet inte riktigt om det argumentet håller. Kan ju bli så att jag faktiskt dör. Och då funkar ingenting. Men om jag å andra sidan överlever så känner jag att jag egentligen inte har blivit härdad. Kommer bara känna en enorm lättnad över att ha klarat det.
    Men liksom, härdad? vad fan är det? Jag undrar vad det var för idiot som kom på det. Det är helt befängt. Finns ju så många scenarion där det skiter sig totalt. Scenario: Blir våldtagen en natt på väg hem från krogen. Våldtäktsmannen håller en kniv mot min strupe hela tiden och hotar med att skära halsen av mig. Men det gör han aldrig. Fullbordar sitt brott och drar därifrån. Och sen går jag hem och känner mig jävligt härdad, eftersom jag kom hem med livet i behåll. Eller?
Funkar det? Håller det? Nej, det gör ju inte det.
Skitgrejer.

Ska snart gå och ta massa blodprover. Problemet i det är inte själva blodproverna, utan att man måste vara fastande. Jag är så jävla hungrig. Tänker på kaffe och havregrynsgröt. Det här kommer aldrig gå. Men å andra sidan kan man göra det till något roligt. Köpa god frukost på vägen därifrån, så som man fick när man var liten och hade varit hos tandläkaren. Jaja, astråkigt, jag vet.

Den här mannen gav mig kindpussar igår:





Känner för att skrubba kinderna med någon sorts rasp i sällskap av läkarsprit, så klart.


(FYI - läpparna var stenhårda och orörliga, men det förstod ni väl?)

Sitter hos Fiorf och lyssnar på såndär konstig musik som ingen känner till. Nu dancing with tears in my eyes. Fiorf skrev den en våt natt på Flurran. Tog en öl vid ett-tiden. Känner mig pitoresk i huvudet. Och varm. Borde gå hem och deodoranta mig inför kvällens bravader. Tror vi ska trycka nachos på Uplands och dricka öl. Mer öl. Bara öl.
Nu frågar hon om vi vill ha kaffe. Det är butchmaraton här. Jag är den enda som är straight. Känner mig som en gerillarörelse mot homosexualiteten. Den som kan säga vem jag leker när jag säger gerillarörelse får tio kronor och en öl. Bra deal.

Önskar att jag kunde känna mig såhär idag;