Divide et impera

Kände att det var dags för ett inlägg. Inte för att jag vet varför. Egentligen
är jag alldeles för varm för att sitta i mitt rum. Eller det är rättare sagt mitt rum
som är för varmt att sitta i. Jag har aldrig förstått varför vi köpte lägenheten
som alltid är i solläge.

Igår var jag på studentmottagning hos min kära kusin. Jag blev om något jäkligt
sugen på att ta studenten. I början var det lite segt men efter några öl, lite vin
och några shottar så var jag på gång. Dock hade jag glömt mitt leg hemma så det var
bara att sätta sig i bilen hem när de andra drog ut. Dock fick jag en öl som färdkost
och när jag kom hem var det bara en sak som gällde - Palermo. Jag lyssnade på Alla
som inte dansar är våldtäktsmän medan pappa sov i framsätet. Väldigt taggad förfest.

Ikväll ska jag dricka kir och bli full.
See you in the moshpit, som jag brukar säga.

/

Nu har jag fått gratulationer från alla inblandade. Det känns bra.
Jag har även ätit massa tårta och fått pengar av min mormor och morfar.
Och så har jag gråtit lite. Mest för att jag har pms tror jag. Och för att jag
har snor i hjärnan.

Nu ska jag återigen kurera mig. Jag är fortfarande inte frisk och det gör mig
väldigt bitter. Men på lördag ska jag dricka vin och öl och fira att det faktiskt
bara är ett år kvar till systembolaget-access.

Nu: Nässpray
Snart: Dirty Sexy Money

/

Nej, för idag är det min födelsedag. (Gratulationer mottages gärna i kommentarsfältet.)
Trots att jag fortfarande är lite halvsjuk så har det varit en bra dag.
Jag fick ett bakis-kit av carro och random presenter av mamma och pappa.
Av min käre bror fick jag pengar.

Det som förstörde födelsedagskänslan lite var att jag hostade upp världens
äckligaste blod/slemklump imorse. Den var tillochmed hård. Och jäkligt stor.
Men sen mådde halsen bättre. Alltid något.
Även fast jag har blivit så gammal som nitton så är allt i sin ordning. Mamma och pappa
kom in och sjöng klockan fem eftersom jag vill ha uppvaktning på morgonen. Och så kunde
jag självklart inte sova igår kväll. Det är så det ska vara.

Jag är lite besviken på tre personer som inte har sagt grattis. Då syftar jag på Zacce,
Currie och Fia. Ta det här som ett hot. Eller kanske bara en arg hälsning.

Nu ska jag fortsätta fira mig själv.
Åh, jag älskar att fylla år. Det nästan pirrar i magen.

/ Amanda, 5 år

Jag tror att jag är på bättringsvägen nu.
Nu är det mest förkylningen som har tagit över.
Men jag har ingen feber. Fast jag kanske skulle ha haft feber om det inte vore för
att jag tog en ipren för en timme sen. Men det behöver vi inte låtsas om.
Det är så irriterande att vara mittemellan sjuk- och friskfasen. För samtidigt
som jag kan känna mig pepp på att göra saker så vet jag att jag faktiskt inte skulle
orka och att det bara skulle göra allt värre.
Jag skulle ju ha haft så kul ikväll. Men icke. Nu får jag roa mig med Grey's istället.
Men så kan man titta på andra sidan av myntet också. Och om man gör det så upptäcker
man att jag faktiskt har haft lite tur. För detta kunde lika gärna ha drabbat mig om en vecka.
Det vill säga dagen innan studenten. Och då hade det inte varit roligt. Då hade det inte handlat
om lite bitterhet. Då hade det handlat om hat. (Och lite ångest. Men P och Gabi säger att jag säger
ångest för mycket. Så nu måste jag välja mina ångeststunder väl.)

Nej, om jag inte var så känslomässigt apatisk just nu så skulle
jag gråta litegrann. Men jag orkar inte.
Och nu blev jag genast sugen på att berätta om min störda feberdröm.
Fast nej, så kul är det inte. Något som är mer sjukt är att jag låg och tänkte på
två ord i ungefär en timme imorse. Jag låg i min säng och tänkte på "fort" och "snabbt".
Jag kom fram till att "fort" endast är ett adverb medan "snabbt" både är ett adjektiv
och ett adverb. Sug på den ni.

Nu ska jag låtsas att jag kan ha en rolig hemmakväll och att jag inte
alls är avundsjuk på alla som ska ut.

/

Mitt liv är ett skämt.
Jag är förjävla sjuk. Huvudvärk, halsont, slembildningar och
stel kropp gånger tusen.
Men värst är huvudvärken. Därför misstänker mamma bihåleinflammation.
Om jag har bihåleinflammation, kära vänner, då äter jag med största sannolikhet
penicillin på studenten. FAN FAN FAN FAN.
Håll tummarna för att det här bara är någon random förkylning som kommer att försvinna.

Men det är ju inte bara sjukdomen i sig som suger.
Alla mina planer går ju i kras.
Igår skulle jag till exempel ha färgat håret och letat skor
till studenten. Idag skulle jag ha gått på fest och eventuellt skiva.
Fan vad jag hatar livet idag.

Men jag är inte den som är den. Jag ska iallafall
ta mig till skolan för att lyssna på studentinformation.
Och så ska jag lämna tillbaka en bok på biblioteket.
Men vi får väl se hur det går.

Kan inte någon bara döda mig?
Det här är outhärdligt. Det känns som influensa.
Men jag tror inte det.
Jag kan inte ens böja nacken för
att jag är så stel. Antar att jag har hjärnhinneinflammation.
Det skulle inte förvåna mig.
Just my luck.


Åh. Jag vill ju bara vare ute i solen och umgås
och röka.
Istället är jag instängd i ett mörkt rum med
dåliga tv-program och ipren.
Ja, nu är jag faktiskt bitter.

Jag har haft kanske världens sämsta dag.
Okej, nu tog jag i. Den har varit bra på sina ställen, men långt ifrån
fulländad.
För det första vaknade jag med huvudvärk.
Senare blev jag bortglömd av X antal personer i skolan och fick därför
ingen lunch. Jag är helt enkelt ett spöke som ingen ser. Nej, riktigt så
jobbigt är det inte. Men jag fick iallafall ingen lunch och inte heller åt jag någon
frukost. Detta är som kanske bekant inte den bästa kombinationen.
Körde snabbshopping med P (trots att hon var en av dem som glömt bort mig)
och sedan lite fika. Jag fick en kopp kaffe och det gjorde min dag. Som bekant (åter igen)
så mättar kaffe och cigaretter hungern jäkligt bra.
Men efter ett tag kunde inget kaffe i världen rädda mig. För helt plötsligt drabbades jag
av världens ryggont. Fast mest ont i njurarna kanske. Helt opepp.
När jag kom hem kunde jag knappt röra mig så jag bestämde att jag kanske skulle titta
lite på tv i stillhet.
Jag vaknade nyss upp (ungefär en timme senare) från min koma. Och jag har feber och huvudvärk
from hell. Är det något jag är bra på så är det att bli sjuk när jag inte har tid att bli sjuk.
Jag ska ju gå på fest på onsdag. Och på torsdag fyller jag år. Och på fredag ska jag på studentmottagning.
Jag har inte tid helt enkelt.
Men å andra sidan har jag faktiskt en annan bra egenskap. Och detta är att jag faktiskt kan få feber och bli
megasjuk och sedan sova bort det tills nästa dag.
Och detta är precis vad jag ska göra nu.

(Tyck gärna synd om mig. Både för febern och för att jag
har dumma kompisar som glömmer bort mig.)

Guten nacht

(Jag var tvungen att behålla den felstavade rubriken eftersom jag finner det ganska
roande. Sen jag började läsa tyska har jag fått en förmåga att alltid skriva "sch" till
alla tje-ljud.  Vad är det man kallar sådant? Yrkesskada?)
 
Nu gick det upp för mig att det var någon som hälsade på mig med frasen
"Hej Amanda Sofia Lundgren" på Palermo i fredags. Eftersom jag var rätt full så
kommer minnesbilderna tillbaka nu. Men det jag också minns är att jag aldrig
riktigt uppfattade att det var jag som var Amanda så jag var nog lite nonchalant.
Och så var jag nog jäkligt full.
Fast jag är ju inte nonchalant. Det är inte min grej.
Men att vara full är min grej. Det känns mera "jag" på något sätt.

Jag har ack så tråkigt och en cigg skulle inte sitta helt fel.


/

Istället för att springa gick jag till Sävja. Kanske inte lika duktigt,
men godkänt ändå. Det var iallafall sjukt varmt. Nu har jag fått
fräknar i hela ansiktet. Jag ser skitig ut. Inte lika kul.
Och inte såg jag bara skitig och svettig ut på min fina promenad.
Jag lär också ha sett ut som världens mongo. Jag försöker nämligen
att sluta platta mitt hår ett tag eftersom det är ungefär lika slitet som
Gudrun Schyman efter en utekväll.
Detta resulterar i något sorts kort
krull. Det ser förskräckligt ut. Nu har jag provat på det här med att sätta upp håret.
Dock är nackhåret alldeles för kort. Det ser lite canceraktigt ut.
Kanske får jag köra med mössa ett tag. Fast mamma säger att det bara är konstiga
människor som har mössa den här tiden på året. Kanske håller jag med henne litegrann.
Men keps då? Kanske en truckerkeps. En von Dutch tillochmed. Det skulle jag gilla.

Nu funderar jag på att dra ut och springa ändå.
Det vore ju jäkligt duktigt. Men problemet ligger lite i att jag hatar
att springa i stadsparken. Jag är rädd att jag ska springa förbi någon
jag känner. Och hur ska man hantera den situationen? Ska man stanna
och flåsa klart och sedan småprata lite och riskera att få håll resten av vägen?
Eller ska man bara springa förbi lite halvnonchalant och hoppas att personen
i fråga förstår? Eller ska man helt enkelt låtsas att man inte ser personen och hoppas
på att det hela inte får några följder överhuvudtaget?
Åh, livet är så jobbigt ibland.

Söndag alltså. Och inte bara det, mors dag också.
Jag hade ingen present till min mamma eftersom att jag är pank.
Hon fick en kram och ett grattis. Kände mig jävligt schysst.
Till morgonkaffet passade jag på att kolla igenom grattis-hälsningarna i UNT
som alla skickar in till sina mammor. I majoriteten av hälsningarna stod det
"Grattis på morsdag" Nej, inte mors dag här inte. Utan morsdag. Om man nu
ser det som ett ord, bör då inte betoningen på 'mors' helt försvinna?
När folk inte särskriver så ihopskriver dem. Jag må vara pretentiös, men jag är
iallafall inte dum i huvudet.

Egentligen så borde jag tycka om den här dagen. Det är fint väder,
jag är inte bakfull, jag ska åka till mormor, om fyra dagar fyller jag år
etc etc. Men jag tycker inte om den här dagen. Jag tycker inte om någonting
just nu. Jag är bara så jäkla bitter. Jag orkar inte ta studenten och jag orkar
inte ta tag i att jag går upp i vikt mer och mer.
Jag vill verkligen inte vara tjock på studenten. Men nu är det bara 11 dagar kvar
så ingen hetsdiet i världen skulle kunna rädda mig.
ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST.
Jag måste ut och springa.

Mitt kaffe tog just slut och detta fick mig att tänka på att allt faktiskt gör just det.
Tar slut alltså.
Just nu håller allt på att försvinna från sin förut alldeles så givna plats.
Jag syftar självklart till stor del på "Andra avenyn". Det är slut för säsongen helt enkelt.
Vad ska jag nu göra klockan åtta varje söndag, måndag, tisdag? Vad ska jag titta på
om lördagseftermiddagarna när jag är bakis?
Men jag skulle ses som dum om jag inte nämnde gymnasietiden också.
Studenten är om mindre än två veckor och sen ska jag ut och leva livet. Inte för att
jag tror att det kommer bli just så. Men jag ska åtminstone uppleva ett evigt
sommarlov.
Även Lionstiden är slut. En epok är förbi. Ägarna har sålt det och jag känner mig
helt ärligt inne i någon sorts identitetskris på grund av detta. Jag vill inte gå någon annanstans.
Jag känner mig osäker på andra caféer. Kanske är det dags för mig att sluta fika helt enkelt.
Och mina pengar är självklart också slut.
Bekräftar inte allt ovanstående min teori helt och hållet?
Allt tar slut och så gör även det här.
(Jag borde bli filosof.)

Det är någonting med mig och alkohol som inte går att förstå.
Det är som ett band som aldrig kan brytas ungefär. Det känns ju lite
lagom sorgligt. Men det skiter vi i.
Återigen går jag i bakfyllans tecken, vilket börjar bli en vana nu. 
Dock får jag inte vara bakis idag. Jag måste ner på stan och köpa
skor. Och så måste jag fika och röka litegrann. Ja, jag har ju
helt enkelt inte tid. Egentligen har jag inte tid med det här heller.
Men det är mest en täckmantel. Jag vill inte att mina föräldrar ska se
att jag är såhär sliten, därför undviker jag ögonkontakt genom att ständigt
stirra på skärmen och låtsas att jag är upptagen. Man får inte vara dum, det har
jag alltid sagt.

Nej, en dusch och en ipren på det här.

/

Jag råkade zappa förbi Eurovision song contest i all hast.
Varför ska man behöva skämmas för mänskligheten?
Jag orkar inte. Det mest pinsamma i år måste väl ändå
vara att något öststatsland bidrog med en blind tjej med något cyklopliknande
på sig. Snacka om att fiska efter sympatiröster.
Charlotte Perrelli ser för övrigt ut som ett skadeskjutet transsexuellt lodjur.
Kanske dags att stänga av tv:n tänker ni. Det tänker jag också.

/

Jag lyssnar just nu på DAF och det gör mig väldigt nostalgisk.
Det får mig att minnas förra sommarens parkfyllor (och alla andra fyllor
för all del). Zacce tvingade
mig att dricka femkommatvåan och varva med sjutvåor. Hade han inte
hunnit till systembolaget blev det alltid bong och folköl.
Denna sommar hade jag tänkt bli lite mer mogen och sofistikerad.
Jag ska skippa Arvika och istället åka på Way out west, jag ska arbeta
och jag ska försöka att sluta röka.
Men nu när jag ser det såhär svart på vitt så vet jag inte om jag vill.
Jag kanske vill vara dräggig ett tag till. Jag kanske vill lyssna på DAF
och Nitzer ebb i någon park och dricka öl i mängder. Kanske vill jag
sluta med mitt vindrickande och bara köra på hardcoreöl.
Eller så är det meningen att jag ska mogna. Jag vet inte.
Hur ska man veta när det är dags? Ringer det någon klocka när ens
tid är förbi? Jag känner att det börjar bli åldersnoja och framtidsångest
på hög nivå. Fan i mig.

Okej. Antingen har jag fått någonting i ögat eller så håller jag bara
på att bli blind.
Sjukt ont gör det iallafall. Det spelar ingen roll om jag tittar eller blundar.
Jag har förmodligen fått HIV eller någon annan kryptisk sjukdom.
Om jag dör så är det här mitt sista farväl.
Hejdå

Bara för att skänka lite glädje åt allmänheten så tänker jag berätta
om det konstigaste jag har gjort på fyllan.
Det skedde i natt vid halv tre. Jag kom hem och vara mer än lagom full.
Jag bestämde mig inte för att gå och lägga mig. Istället bestämde jag mig
för att tvätta. Yes, jag handtvättade halv tre på natten efter tre öl och massor av vin.
Såhär i efterhand känns det lite sjukt, men i natt kände jag mig som världens smartaste.

/

Föregående inlägg kändes ju aningen pretentiöst.
Sådant gillar vi inte. 
Apropå "sådant". Sådant är ett av de ord som jag har
väldigt svårt för. Det känns väldigt gammalmodigt och
det är väldigt fult i sig. Men jag vill ju inte skriva "sånt".
Då skulle jag bryta min annars så konservativa inställning
till det svenska språket. Nej, jag får hoppas på att "sådant"
helt enkelt slås ut och ersätts av något annat.

Jag är inte såhär tråkig egentligen. Jag har bara
ingenting av värde att skriva.

Nu säger min pappa att jag måste gå med soporna.
Han uppmuntrar mig och säger "Men det blir väl kul.
Nu är det portkod i soprummet också. Det blir väl roligt att testa".
Jag antar att han har missat att jag faktiskt inte är mentalt efter.

Alla inlägg om mina bakfyllor börjar kännas lite uttjatade.
Kanske börjar allt festande också bli lite uttjatat. Men det tycker
jag är bra. För sedan när jag har kommit upp till en ålder av tjugofem
så kommer jag vara redo att göra min karriär och bli rik och skaffa
barn som jag ska läsa Karlsson på taket för. Sedan ska jag tvinga
dem att se på Skrotnisse. I allt detta kommer jag inte ha tid för något
festande, alltså är det bra att jag dricker mycket nu i min ungdomsår.
Det blir faktiskt inte roligare än såhär. Det är nu livet är med oss. Sedan
ska man arbeta sig till frihet och dricka rödvin med någon tråkig väninna
som bara pratar om sina barn. Förmodligen är hennes man otrogen mot
henne men man kommer inte ta upp det i rädsla för att såra henne. Man kommer
att fortsätta lyssna på hennes tjat och till slut är flaskan tom och man däckar
i soffan bredvid en halväten brieost. Nu kanske ni tycker att jag är aningen dekadent.
Själv skulle jag kalla mig insiktsfull.

Men tydligen räcker det inte att jag är insiktsfull, amibitiös och rätt snäll.
Livet hatar mig tydligen ändå. Jag vet inte om det har någonting att göra med dålig
karma men nu börjar det kännas som ett slag i ansiktet.
Efter min förlust av 50 kronor på BJ i söndags började jag känna att loppet var kört.
Jag var ledsen ett tag men insåg att pengar faktiskt inte är allt och att jag förmodligen
kommer att klara mig ändå. Igår var jag ännu fattigare än i söndags men jag bestämde mig
ändå för att köpa ett paket blåa Camel för 47 kronor. Det sved i plånboken men jag tänkte
att om nu livet ska vara jävligt mot mig ska jag iallafall få röka goda cigaretter.
Imorse när jag vaknade kände jag en känsla av enorm glädje. Jag ville minnas att jag
faktiskt inte hade rökt alls mycket igår kväll. Detta skulle ju då resultera i ett halvfullt paket.
Jag gick upp för att hämta paketet och tändaren för att inta min plats på balkongen.
Men nej, ett slag i ansiktet. Inget paket där inte. Mitt halvfulla fina Camelpaket var som bortblåst.
Jag antar att jag har tappat det någonstans på vägen. Den som hittar det blir säkert glad.
Själv vill jag inte leva längre. 
(Kom ihåg: Insiktsfull, inte dekadent)

/

Jag sov ingenting i natt känns det som. Mina sömnproblem börjar stå mig upp i halsen.
Jag var tillochmed tvungen att snooza i fem minuter imorse. Kort och koncist ska det vara.
Sen gick jag upp och klarade dagen. Dock undrar jag vad som hände när jag delade min bena.
Jag ser ut som en Broder Daniel-tjej 2005. Popparlugg from hell, det vill säga.
Kanske krävs det en dusch för att råda bot på det hela.
Och så haltar jag när jag går. Min tå har nämligen fått för sig att få någon sorts infektion.
Men nu har jag gjort en bandage med massa sprit. Mm, älskar sprit.
Så nu hoppas jag att det blir bättre, annars blir det inget högklackat för mig ikväll alltså.

Jag sitter i min ensamhet och längtar till kvällen.
Nu är det skiva igen. Jag har nästlat mig fast i någon sorts TTA-hype också.
Och eftersom mitt nedladdningsprogram lever sitt eget liv, får jag
hela tiden youtuba vilket inte alls är lika trevligt.
Man måste ju byta låt själv. Självbetjäning är inte önskat i alla situationer.

Nu ska jag dricka kaffe och hoppas på koffeinkick.

På återseende.

(Förresten fick jag Mvg på min filosofifördjupning om Nietzsche.
Inga autografer, tack.)

Jag mår fruktansvärt dåligt idag. Men det är det värt om man ser till hur
kul jag hade igår. Ska jag försöka mig på någon sorts sammanfattning av kvällen?
1. Mysig förfest hos Gabi. Jag hade tänkt dricka två glas vin, det slutade med fyra.
2. Bra middag med bra bordsplaceringar, bra människor, bra mat. Och så höll
vi ett jäkligt bra tal.
3. Mycket alkohol = BRA.
4. Fyllesamtal med diverse lärare, mer alkohol och lite dans på det.
5. Hemgång utan varken skor eller strumpor. Det var rätt kallt.

Jag blev utsedd till klassens finis och det känns som en hedersutnämning.
Jag är förvånad (och glad) över att jag inte blev klassens emo som förväntat.
Det enda minuset som kvällen bjöd på var att BJ bestämde sig för att ta betalt
för fyra öl, fast jag köpte tre. Nu tror ni nog att det är jag som inte hade någon
koll (som vanligt), men det hade jag faktiskt. Jag blev blåst på 49 kronor och det känns
allt annat än bra om man ser till min ekonomiska situation. Men å andra sidan så fyller
jag år om drygt två veckor. Kanske blir det lite klirr i kassan då.
Det finns även lite härliga rykten som cirkulerar från gårdagen.
Jag älskar rykten.
(Tom, om du läser det här: Nu jäklar ska vi ta ett snack.)

Nu borde jag plugga tyska. Jag har ett större läxförhör imorgon.
Känns jäkligt otajmat och sådär. Men imorgon är det fest igen,
det får vi inte glömma.
Nej, dags för repetition av prepositioner som styr ackusativ
och dativ. (Ibland känns det som att livet skrattar åt mig.)

(Detta blev ett väldigt parentes-fyllt inlägg. Jag har en nyfunnen kärlek
för parenteser. De gör att man inte behöver skriva så utförligt som man
egentligen borde. Det blir lite talspråk över det hela. Fast egentligen
gillar jag inte att skriva i talspråk. Men vi kan väl låtsas.)


/

Om ungefär tre timmar dricker vi vin och röker cigaretter.
Poetiskt och jävligt gott.

Lite TTA på det här, som vi brukar säga:

Jag fann just ett Uppsala pride-klistermärke i min väska.
Jag undrar vad jag var på för äventyr i fredags. Soffan och Anna tog
kanske med mig på villovägar.

Ikväll är det skiva och jag är sjukt pepp.
Jag måste bara se till att hålla mig sysselsatt idag.
Annars får jag alltid ont i magen.
Men jag har planerat det här noggrannt.
Snart ska jag städa mitt rum, sen lyssna lite på musik
och kanske lösa lite korsord, sen ska jag duscha jättelänge.
Och bejaka min feminina sida. Raka benen alltså.
Sen ska jag sminka mig i fem hundra år och sedan gå till
Willys och ta ut pengar.
I sista sekund ska jag lyssna lite på Nordman och sedan tvinga
pappa att skjutsa mig den tio minuter långa promenaden till Gabi.

Nu ska jag läsa Blondinbella.

/

Försöker komma på någonting intressant att skriva men idag samarbetar inte
delarna i min hjärna överhuvudtaget.
Ett praktexempel är att jag glömmer bort allt hela tiden. Om jag ska dricka vatten
och därför går till köket har jag redan glömt bort mitt ärende när jag är i köket.
Att jag är medveten om att min hjärna fräter idag gör inte saken bättre. 
Och så brände jag handen på ugnen nyss klumpig som jag är.
Jag är nog ett litet missfoster trots allt.

Nu måste jag dricka vatten. Håll tummarna för
att jag inte glömmer bort det på vägen.

/

Jag skulle egentligen ha bloggat när jag kom hem inatt. Men jag kom aldrig hem vilket
förklarar saken. Istället landade jag i en knarkarkvart på kungsgatan. Det var ganska trevligt
det också.
Dessförinnan drack jag en liter vin i samma knarkarkvart, gick till Orange för att ta stämpel,
hustlade mig in på Upplands och drack en öl och två drinkar. Upptäckte sedan till min förfäran att
de faktiskt stängde när de tände i taket och började ställa upp stolar.
Då fanns det bara en sak att göra. Palermo öppnade sin varma famn och jag fick en öl
för att spä på min superfylla lite extra.

Egentligen så känns det lite överflödigt att berätta om hur jag mår idag.
Men eftersom läget ser så kritiskt ut så känner jag att det måste förtäljas.
Det skulle ta för lång tid att nämna alla kroppsdelar som gör ont. Men
vi kan ju iallafall ta oss igenom de mest dominanta smärtorna:
Huvudet - Det känns som att jag sitter i någon sorts tryckkammare.
Fingrarna - De vill inte röra på sig. Reumatism?
Benet - Jag har sträckt någon muskel av något slag. Nu kan jag knappt gå.
Jag ser ut som någon som har knäppt ihop slipsen med gylfen rätt och slätt.

Eftersom jag är inne i någon sorts bakfyllekoma där jag inte vet riktigt om
jag är nykter eller full så har jag inte så mycket mer att bjuda på. Jag hittar
inte orden i huvudet och fingrarna hittar inte bokstäverna på tangentbordet.
Ni som inte är bakfulla idag kan njuta när ni läser det här.
Ni som är i samma situation som jag; jag älskar er.

Jag återkommer när jag har varit på avgiftning.
/
 

Idag är det studiedag. Det betyder att jag har sådär tråkigt igen.
Vaknade halv tio och undrade vad jag skulle göra med mitt liv.
Nu har jag druckit kaffe, duschat och rökt. Jag har tråkigt nu.
Astrid hade inte tid att hänga så jag får vara själv.
Fast klockan två ska jag till skolan. Vi ska spela spel.
Ja, jag är lika nördig som jag ser ut. Nej, faktum är att en kille i min klass
har gjort ett brädspel som projektarbete så nu ska vi provspela det, tillsammans
med Anders Danell dessutom. Det säger kanske inte er som inte går på katte så mycket,
men det är iallafall vår käre studierektor. Och det säger väl allt? Eller?
Hur som helst, det är långt till klockan två. Jag funderar på om jag ska fota lite med min pappas
systemkamera. Men jag har brist på fantasi. Det kommer ju ändå bara sluta med några halvdana poserbilder
som jag lägger upp på bilddagboken i hopp om att någon ska notera den förbättrade kvaliteten på mina bilder.
 Så nej, så kul ska vi inte ha det idag.

Nu ska jag titta på youtube-klipp och låtsas att jag
hänger med i svängarna.

Återigen: Vi ses på söndag!

Egentligen så förkastar jag sådana där feelgood-inlägg á la Blondinbella.
Men just nu mår jag riktigt bra.
Jag lämnade in min filosofifördjupning idag och känner mig ungefär femton kilo lättare.
Jag lämnade även in min geografifördjupning. Nu slipper jag även den.
Men det är egentligen inte det bästa med den här dagen.
Det bästa med den här dagen är att jag fick tillbaka mitt tyskprov. Och det var ett bevis
på att jag är en jäkla språkbegåvning, okej, jag ska inte överdriva. Jag är snarare en
pluggbegåvning. Hur som helst, jag fick 196 poäng av 208 möjliga. Är inte det hardcore så säg?
I am the germanator!
Det enda jag har kvar i skolväg nu är ett stort läxförhör i tyska på tisdag (behöver vi ens fråga oss
hur det kommer gå?). Och ja, sen är det nog inget mer.

Det enda dåliga den här dagen har bjudit på är min middag.
Jag skulle ju som sagt undvika kolhydrater. Så jag gjorde någon
konstig champinjonsoppa med bönor. Sjukt äckligt.
Jag var tvungen att ta en macka, fast det var bara knäckebröd.
Var det okej, eller har jag brutit mitt löfte nu?

Men Ohly, Pagrotsky och Reinfeldt:
Vi ses på söndag? Visst gör vi?
Rena rama koalitionsmötet!

(Jag vet att det känns en aningen maniskt med massa utropstecken och sådär.
Jag hoppas att ni kan förlåta mig.)

Igår hade jag fyra läsare.
FYRA läsare.
Ni gör mig besviken här.
Jag behöver ju bekräftelse för att leva.
Den är mitt opium.

Men om det ska vara på det här viset
så vill jag inte vara med.
Kanske ska jag publicera ett inlägg avskrivet
från min privata dagbok. Det kanske skulle
ge mig fler läsare.
Jag säljer min själ för er.

Fan vad tråkigt jag har.
Jag försöker att lösa korsord på korsord.se men det är inte särskilt
kul. Hela grejen med korsord förstörs lite av att det är på en datorskärm.
Och så har jag inte ätit idag heller. Kanske var det lite med flit. Men jag glömde
bort det litegrann också. Nu mår jag illa och funderar på att gå och lägga mig och dö.
Men livet är inte så enkelt.

Och det känns som att det är massvis med saker som jag borde ändra i min filosofiuppsats.
Det känns som att det är massor som är oklart och fel men när jag läser igenom den kan jag inte
komma på något. Den enda som har läst den är mamma och hon är inte särskilt insatt. Jag väntar
på att Carro eller Astrid ska godkänna den. Men de verkar ha flytt landet och msn för gott.

Och så skivan på söndag. Inte för att det här är någon annonsplats, men
eftersom folk verkar vara allmänt oinformerade i ämnet så ska jag ge
er lite upplysningar.
Alltså, SP3b och Sp3c har skiva på Birger Jarl på söndag! Den artonde det vill säga.
Eftersom det blev lite strul finns det inga eftersläppsbiljetter kvar så ni får allt betala
i dörren. 100 kronor är det enda som krävs för att få ha askul med mig en hel kväll.
Och det är jäkligt billigt. Jag är ju som bekant alltid full, nu kommer jag dessutom
vara full i högklackat. Det här kan ni bara inte missa.
Ni som känner er träffade bör komma.
Nu tänker jag inte tjata mer. Kanske sms-trackasserar ett par stycken
runt åttatiden på söndag, då jag förmodligen är lite schalongsch.

/

Jag har nog cancer i svalget. Det är inte kul att svälja idag.
Det säger jag bara. Men en cigarett på det här kanske?
Vissa dagar känns så jobbiga att vakna till.
Det är onsdag och jag börjar klockan två. Då ska jag ha
en värdelös engelsklektion och sedan ska jag gå hem
och läsa min filosofiuppsats om och om igen för att se om
det är något som bör ändras.
Jag är så less på filosofin. Från början tänkte jag att det var så
svårt att jag faktiskt inte skulle kunna få Mvg i det utan extrema ansträngningar
(vilket jag inte hade lust med). Men efter de två första hemtentorna fick jag lite hopp
eftersom det blev Vg på det ena och Mvg på den andra. Och igår fick jag tillbaka den
tredje hemtenta som jag fick Vg+ på. Jag blir galen på det här. För att få Mvg i betyget
behöver jag säkerligen skriva en superuppsats nu. Och jag orkar inte det. Jag är helt matt.
Jag orkar inte skriva och leka smart. Jag orkar inte ens läsa och låtsas att jag förstår.
Så jag antar att loppet är kört. Men allt kan inte alltid gå vägen, som jag brukar säga.

Den här dagen är redan sämst.
Jag lyssnar på Bright eyes också.
Jäkligt deppigt och sådär. Och vädret hjälper inte
till. Och inte heller det faktum att jag inte vet vad jag ska ha på
mig idag.

Äsch. En cigg på det här som sagt.

/

Jag är expert på att bli sjuk. Antingen lider jag av HIV
eller så har jag bara värdelöst immunförsvar ändå.
Jag är helt jäkla täppt i hela systemet och min hjärna känns
mest som snor. Visst är det pollen som hjälper till på vägen.
Men jag anar även andra ugglor i mossen. Jag har en infernalisk
huvudvärk också. Så klart har jag timat (tajmat?) in det här till skivan
på söndag. På lördagkväll kommer jag ligga i sängen och knarka
ipren. Det sätter jag en tia på (jag hade satsat mer om jag hade varit
rikare)

Nu ska jag fortsätta nysa. Fast kanske någon annanstans.
Antingen blir det i Astrids Harry Potter-bok (ganska soft ändå)
eller på pappas Widescreen.
Man väljer ju sina ställen så att säga.

/

Kaffe och The smiths på kvällskvisten.
Det är livet på en pinne det.
Ordvits där. Ni vet kvist och pinne.
Askul.

Äsch. Jag ville bara skryta lite om hur djup jag
är med mitt svarta kaffe tillsammans med Morrisseys
ljuva stämma.

/

Jag känner mig nästan bakfull och jag antar att detta beror på
att jag sov ungefär fyra timmar inatt. Jag har ett stort jäkla problem
och det är att jag inte kan sova. De enda dagarna jag faktiskt kan sova
är tisdagar, fredagar och lördagar. Anledningen till att jag sover så bra på
tisdagsnätterna är att det alltid är måndagsnätterna som är värst. Ja, precis
som denna då. Eller nu blev det konstig ordning på allt. Men från söndag-måndag
är det alltså disco i mitt huvud och då blir det ingen sömn. Aslite disco från måndag-tisdag.
Då däckar jag till Christine.
Eftersom jag inte kunde sova så tänkte jag att jag faktiskt kunde roa mig med att se på
tv. Men det var inget på tv. Jag låg och kollade på forsränningen på den där skumma Uppsala-kanalen
i ungefär en halvtimme. Sen såg jag även på det där pokerprogrammet på femman. Jag hatar poker
och kan inte spela poker. Därav blev det väldigt värdelöst och borde ha varit världens sömnmedel.
Men inte ens det kunde få mig att somna. 
Skitgrejer.

Och idag har jag sprungit runt på stan i flera timmar känns det som. I jakt på
en klänning. Jag hittade en hyfsad som jag la undan. Men jag ser alltid lite retard ut
i vad jag än provar.

Och så har jag slutat äta kolhydrater. Vi får väl se hur länge det håller.
Jag har iallafall klarat en halv dag. Till lunch åt jag nämligen fisk och grönsaker.
Nu ska det här inte bli någon matdagbok. Men jag kan ju faktiskt bjuda på att ni
får följa mig i kampen mot kolhydraterna. Jag har för mig att jag har provat på det
här med inga kolhydrater förut och då gick det inte vägen. Men nu jäklar.
Nu blir det fest!

Kanske är det väldigt töntigt och 2007 med bloggar.
Kanske är det också väldigt töntigt med attgöra-listor och
dethärserjagframemot-listor.
Kanske är jag väldigt töntig just idag.
Fast kanske är jag bara glad.

Jag ska göra väldigt mycket saker. Både i sommar
och i höst. Och snart. Och nu.

En lista tillägnad mitt liv som bloggare:
Inom snar framtid och i annan framtid ska jag..
...Ta studenten
...Sommarjobba med min far och bli rik
...Åka till Göteborg och Way out west
...Sluta röka för att sedan börja igen
...Åka någon annanstans
...Börja träna igen
...Vägra att sola
...Sluta äta så onyttigt för att sedan göra det ändå och bli besviken på mig själv
...Plugga lingvistik
...Bli asfull på nationer
...Skaffa mig ett hederligt jobb

Jävlar i mig vad kul vi ska ha.
Are you in or are you out?

Igår blev det grillfest och lite vin och sådär.
Senare på kvällen begav det sig till Palermo men jag
tog mitt förnuft till fånga och gick hem och åt mackor vid
halv ett. Sen vaknade jag vid fyra av att däckat mot väggen.
Jäklar i min lilla låda vad den nackspärren satt.

Idag har jag hängt lite i hooden och löst korsord med
min mormor.
Från det ena till det andra.
Jag har panik över att jag inte hittar någon klänning
till vår ascoola skiva på söndag. Jag känner mig riktigt
körd. Varför är det såhär? Och så måste jag köpa
skor till studenten också. Och strumpbyxor och mascara.
Och så har jag ju en jäkla utväxt igen. Och så borde jag
klippa mig. Det är tur att min pappa har ett hemligt cashflow om man ser till
det faktum att jag äger 500 kronor.

Återigen från det ena till det andra.
Eller nej. Jag har faktiskt inget mer att bjuda på.
Jag har blivit tråkig.

Och så kör vi min standardfras:
Nu ska jag skriva lite om Nietzsche.

Fast jag vill bjuda på en låt också. Det här är det real deal.
Jag var på hans konsert när jag var liten och älskade det.
Det var även han som inspirerade mig till att börja spela blockflöjt.
Hur fint är inte det?
Jag skulle inte banga på en comeback:

Jag måste vara den mest lättövertalade person som finns.
Igår försökte jag sitta djupt nersjunken i min filosofiuppsats.
Jag skrev faktiskt litegrann samtidigt som jag samtalade med
Astrid om att det kändes hemskt att vara hemma och plugga på
en fredagkväll. Helt plötsligt säger hon att hon vill till Orange och frågar
om jag vill följa med. Jag avböjer och hänvisar till skolarbetet.
Efter några sekunder sparar jag dokumentet som "Nietzsche" och går och byter om.
Jäkligt dålig självdisciplin.
Eftersom kvällen innehöll folköl, starköl, champagne och hemgång klockan halv fem
har jag smått ångest över att jag nu måste börja skriva om Nietzsche igen.
Dessutom skulle jag egentligen ha varit ute och sprungit vid det här laget.
Men vad gör det om hundra år?

Jag ska försöka styra upp mitt liv på något sätt nu.
Jag återkommer när jag är på banan igen.

/

Jag har idag skrivit klart en sammanfattning av en astråkig artikel
från New York Times och skrivit klart en asdålig fördjupning i regionalgeografi.
Detta ger mig minus två arbeten till nästa vecka. Därför tackar och bugar jag för mitt
eget initiativtagande.
Nu har jag försökt att ge mig i kast med Nietzsche och hans jäkla övermänniska.
Jag vet inte riktigt vad jag får ut av att läsa Wikipediainformation som jag vet inte stämmer
men det är nice. Den där Nietzsche var ju ändå ganska skön. För att slänga mig med ett
citat: "Gott ist tot! Gott bleibt tot! Und wir haben ihn getötet!" ("Gud är död, gud förblir gud och vi
har dödat honom").

Men jag ska inte låta er tro att jag är på särskilt bra humör för det.
Jag kommer förmodligen gå in i väggen nästa vecka.
Om jag skulle dö så vet ni ju som bekant att jag vill ha kista och inte
urna. Eller jag vet inte. Jag har nog inte riktigt bestämt mig angående
det där.

Nu ska jag försöka få ner något vettigt i ett worddokument och
man vet aldrig hur det kan sluta. Antingen blir det en rubrik och två
meningar eller så blir det flera timmars arbete.

/

Pollenallergin har tagit ett fast grepp om mig.
Min hals innehåller så mycket slem att man säkerligen skulle
 kunna fylla en hel pet-flaska om man tömde den.
Vore väldigt skönt om man kunde tömma halsen.


 Min pappa pikar mig om att jag äter. Det stör mig.
Jag åt bara lite russin för att hela den här slutaröka-grejen gör mig sötsugen.
 Men inte ens det får man.
Kanske är han också rädd att jag ska vara tjock på studenten.
Dubbel press alltså. Det är inte lätt när det är svårt.


Jag funderar på att byta bloggadress. Jag hatar blogg.se.
Jag vill gå över till blogspot.com men det känns lite jobbigt och sådär.
Eller så skaffar jag bara en till blogg. Man kan ju faktiskt nischa sig.
Kanske skaffar jag en hajblogg (som förmodligen ingen skulle läsa)
eller en renodlad bakfylleblogg. Folk skulle ju älska att vältra sig i min misär.
 Ja, vi får helt enkelt se hur det blir.


Just det. Jag gled nu helt obemärkt förbi det jag egentligen skulle skriva om.
Tittade just på Uppdrag granskning. Kyrkogårdsvaktmästare i någon liten lowlife-ort i
Västerbotten krossar kistorna med en grävskopa innan de häller på jorden.
Jo, de gör så för att inte jorden ska sjunka ner och de sedan ska behöva lägga dit ny jord.
De effektiviserar alltså arbetet lite. De vill alltså ha lite mer tid att dricka kaffe på fat och läsa Västerbottennytt.
Hur lite moral kan en människa ha?
Nu får jag gärna låta som en moralpredikare och det rör mig inte i ryggen.
När jag begravs ska inte en jävel få krossa min kista.

Jag var dum nog att se på programmet och dum nog att skriva om det. Tanken på döden ger mig alltid ångest. Som tur är börjar Grey's nu. Det kan muntra upp den mest ledsna av PMS-tjejer.

/

Jag står snart inte ut längre.
Min idiot till granne på våningen ovanför har borrat konstant
sen klockan nio och då överdriver jag inte.
Jag drömde en härlig dröm om att jag var på Ica Maxi
med min mormor och det enda hon fyllde vagnen med var godis.
Godis av alla dess slag och sorter. Sedan började det låta underligt
och mormor sa att det nog bara vara fel på vagnen. Nej, så var det inte.
I samma sekund vaknade jag och insåg att det var borrfascisten som var
igång igen (det här är nämligen inte första gången).
Eftersom min pappa är insatt i ämnet borrar och spik och såntdär så
har han berättat att anledningen till att det låter så mycket är att personen
i fråga använder fel sorts borr.
Summa summarum: Inte nog med att personen är en idiot, han är helt
värdelös också.
Dessutom går de alltid runt med träskor som man gör att jag inte
kan sova på kvällarna. Snart går jag nog upp dit i mina långkalsonger
och mitt smutsiga hår och skäller ut honom eller henne.

Det här med grannar stör mig verkligen.
När jag bodde i radhus blev man inte mer störd av grannarna
än att vissa var lata på städdagarna eller att några av dem slängde
fimpar i ens rabatt.
Att bo i lägenhet är ju som att bo tillsammans med folk man inte känner.
Folk bankar i tak, väggar och golv. Folk borrar, spikar och sågar mest hela
dagarna. Gör de inte det så lyssnar på sjukt hög musik och häller champagne
på ens fönster.
Jag vill inte bo någon annanstans än i stan, men jag skulle ändå önska
en mer ljudisolerad lägenhet. Kanske ljusisolerad också när man ändå
är i gång.
Precis som Bertil Enstöring skulle jag nog vilja bo på havets botten.
Eller botten av fyrisån, det måste ligga centralt.

/

Idag är jag sjuk. Jag hade ju tänkt skolka
för att ha en ledig fin dag. Istället blir jag sjuk.
Min hals är bara slem och sveda. Och huvudet
ska vi inte ens prata om.
Och så har jag ont i magen som pricken över i:et,
grädde på moset och sådär.
Det här är verkligen inte kul.

Men det finns något positivt med denna morgon.
Och detta är att jag inte är alls särskilt röksugen.
Grattis till mig säger vi då.


Nu ska jag dricka te och låtsas att det hjälper.
Jäkla placebo alltså.

/

Allt är så svårt just nu och jag hatar det.
Min studentmössa är dessutom ful.
Mitt hår är slitet och jag orkar inte göra
någon av de saker jag borde göra.
Det är inte kul just nu helt enkelt. Kan någon göra
så att allt blir bra igen?
Jag skulle nog skänka fem studiebidrag för den tjänsten.
Ni kan ju tänka på saken åtminstone.

Imorgon ska jag sluta röka.
Efter att ha rökt väldigt mycket igår kväll är
min hals helt körd. Dessutom är 500 kronor
på cigaretter i månaden inte riktigt legitimerat.
(Jag reserverar mig för ett eventuellt misslyckande)

Jag var lite dum som trodde att jag skulle orka mig upp halv sju imorse och
gå på min tyskalektion. Istället vaknade jag halv nio och flög in i duschen
för att hinna till filosofin.
Vägen till skolan var ingen fröjd. Eftersom jag bar högklackat för första gången i
mitt liv igår har jag självklart hardcore skavsår idag. Jag kunde således inte
gå särskilt bra. Astrid hade däremot inte några skor att byta till så hon fick
gå i högklackat i skolan. Vi såg ut som två downare på utflykt.
Det kändes som att folk skrattade åt vår misär. Men det kanske de gjorde rätt i.
På filosofilektionen led jag av Tourette's och råkade yttra mina tankar högt
hela tiden. Mina tankar består främst av dåliga skämt.
Jag hetsåt kötbullar i skolan och gick och hämtade studentmössan.
Väl hemma spydde jag. Alltid lika mysigt när man har drabbats av spy-bakfyllan.
Jag har fortfarande sjukt ont i huvudet och funderar på om jag ska bli absolutist.
Livet är bra jobbigt ibland alltså. Men som Blondinbella skulle ha sagt: Man måste
tänka positivt.

Imorgon tänker jag vara ledig. Ikväll tänker jag läsa Harry Potter och sova.
Nu: Gilmore girls.

/

Jävligt jävla skoltrött är vad jag är.
Jag försöker tänka att det är bra att börja med
saker när man faktiskt har tid. Idag har jag tid
att börja skriva på min geografifördjupning.
Jag började litegrann. Copy/paste från Wikipedia.
Nu är jag trött på det. Å andra sidan är jag rätt trött
på allting idag. Jag orkar ingenting.
Och tanken på att jag har en vecka på mig att läsa
Nietzsches "Så talade Zarathustra" och sedan skriva
en fördjupning om der Übermensch gör mig lite gråtfärdig.

Idag läste jag en essä om Fritz Haber.
Sjukt oskön kille.
Han uppfann Zyklon-B och kom
sedan på att använda gas i krigföring.
För sin uppfinning fick han Nobelpriset.

Jaja. Nu ska jag lägga om rabiessåret jag har på
benet. Det är inte att leka med alltså.
(Note to self (och till er också om ni så vill): Använd aldrig engångsrakhyvlar)


/

Jag är stressad och lite nervös. Lite nojig också, som vanligt.
Imorgon ska jag hålla tal. Jag är bra på engelska, men när det kommer
till att stå framför folk jag har noll förtroende för och leka självsäker går
det inte alltid hem. Det blir lite stakigt och skakigt. Och inte har jag skrivit
klart talet än heller. Det slog mig även att jag har ett glosförhör samma lektion,
men jag gjorde tabben att glömma pappret i skolan. Det faktum att jag har gjort
ett av fyra läxförhör hittils ger mig nog inte ett Mvg i år.
Det som också stressar mig är att jag ska på skiva imorgon, vilket i sig ska bli
sjukt roligt. Dock har jag inte köpt några skor än. Man kan inte ha en fin klänning
och tygskor. Jag måste hitta ett par högklackade. Ett par högklackade som jag kan gå
i. Tur är det att jag slutar halv tolv imorgon. Jag har gott om tid att köpa ett par och träna
att gå i dem i några timmar.
Det som besvärar mig är att jag är för fattig för att bli full på krogen. Därav måste jag
förfesta som om det inte fanns någon morgondag. Problemet ligger i att jag inte
har någon alkohol att dricka än. Jag ska be på min bara knän för det.

Nog om detta. Eller nog om allt förresten.
Nu ska jag plugga.

P to the eace

Idag skulle jag åka till Stockholm och köpa studentklänning.
Dock är jag konstig och lite rädd så jag vägrade att åka tåg dit själv
och irra omkring. Mamma vägrade följa med eftersom hon ansåg att hon
inte hade tid. Efter ungefär en halvtimmes diskussion erbjöd sig pappa
att skjutsa mig dit. Jag är duktig på argumentation alltså.
Väl där körde jag världens snabbaste shoppingrunda.
Pappa släppte av mig vid Gallerian. Jag sprang in på Vila och bytte
den förra klänningen. Sedan in i bilen och han stannade vid Filippa K-butiken.
Där provade jag klänningen på några milisekunder, köpte den och sprang
ut till bilen igen. På vägen hem såg jag Anna Hibbs. Det gjorde mig lite nöjd
eftersom den förra stockholmsvistelsen inte bjöd på någon kändis.

Efter den snabba visiten blev det Lionshäng för hela slanten.
Nu är jag trött, mätt, lite smått bakfull och jäkligt sugen på en hemmakväll.
Det som kryddar kvällen lite extra är att jag nu ska leka lite med pappas
nya systemkamera.
Är det inte nice så säg?

/

Det här är sanslöst roligt.
Jag och Astrid hade nykter förfest igår med det här klippet.
Det var jäkligt kul.
Idag är jag bakfull och tittar på det.
Det här är det bästa jag vet:

Idag har jag:

• Druckit kaffe
• Ätit en macka
• Rökt en halv cigarett
• Duschat
• Skrivit en jäkligt dålig filosofitenta
• Copy/pastat fakta från Wikipedia om Amazonas
• Skrivit ett halvfärdigt talmanus om jämställdhet.

Jag har påbörjat jäkligt mycket men inte avslutat det.
Kanske om jag skulle gå och ta tag i mitt liv.
Kanske alltså. Nej, jag ska nog bara vänta på att
Astrid ska barnvakta klart. Vänta is what I do best.

Och så har vi kommit till klämdagen. Man tänker att det kommer vara underbart
att vara ledig. Man ska göra allt man annars bara kan göra på en lördagförmiddag.
Gå på stan, fika, sova länge och så vidare. Men det händer aldrig på klämdagar.
Man vaknar rätt tidigt fast man egentligen skulle vilja sova i två timmar till, man har inte
ens tid att fika eller umgås med någon för att man är upptagen med att plugga eller skriva
stora arbeten. Man är oftast fortfarande lite halvt bakfull och man funderar på att kanske stanna
i sängen idag igen.
Mitt hår är jäkligt fett och jag ser ut som sju svåra år. Min filosofitenta och mitt geografiarbete väntar på
mig. Vet inte alls hur jag ska få kraft att ta tag i det. Kanske en camel på balkongen kan göra susen.
Och så ska jag hålla tal på engelskan på måndag. Jag har inte skrivit något talmanus ännu. Jag vet
inte ens vad jag ska prata om. Om det är någon som har ett tips om vad jag kan tala om så är det varmt välkommet.
Det ska alltså vara ett övertalnings-tal.  Har redan funderat på "sluta att röka" men det känns ju jäkligt kontradiktalt.
Kanske blir det "Tänk klimatsmart" eller "Tänk jämställdhet". Men de ämnena känns jäkligt klyschiga.
Men sådan är ju jag.

/

Idag lider en stor del av Uppsalas befolkning av bakfylla.
Jag är en av dem.
Jag åt pizza till frukost och det känns väldigt fint.
Snart börjar alla skivor och då ska man vara bakis var och varannan
dag, det är lika bra att vänja sig i tid.

Nej, nu måste jag sova.

/