Divide et impera

Istället för att springa gick jag till Sävja. Kanske inte lika duktigt,
men godkänt ändå. Det var iallafall sjukt varmt. Nu har jag fått
fräknar i hela ansiktet. Jag ser skitig ut. Inte lika kul.
Och inte såg jag bara skitig och svettig ut på min fina promenad.
Jag lär också ha sett ut som världens mongo. Jag försöker nämligen
att sluta platta mitt hår ett tag eftersom det är ungefär lika slitet som
Gudrun Schyman efter en utekväll.
Detta resulterar i något sorts kort
krull. Det ser förskräckligt ut. Nu har jag provat på det här med att sätta upp håret.
Dock är nackhåret alldeles för kort. Det ser lite canceraktigt ut.
Kanske får jag köra med mössa ett tag. Fast mamma säger att det bara är konstiga
människor som har mössa den här tiden på året. Kanske håller jag med henne litegrann.
Men keps då? Kanske en truckerkeps. En von Dutch tillochmed. Det skulle jag gilla.

Nu funderar jag på att dra ut och springa ändå.
Det vore ju jäkligt duktigt. Men problemet ligger lite i att jag hatar
att springa i stadsparken. Jag är rädd att jag ska springa förbi någon
jag känner. Och hur ska man hantera den situationen? Ska man stanna
och flåsa klart och sedan småprata lite och riskera att få håll resten av vägen?
Eller ska man bara springa förbi lite halvnonchalant och hoppas att personen
i fråga förstår? Eller ska man helt enkelt låtsas att man inte ser personen och hoppas
på att det hela inte får några följder överhuvudtaget?
Åh, livet är så jobbigt ibland.