Divide et impera

Alldeles nyss hände något alldeles förskräckligt. Jag lade handen i något bredvid mitt tangentbord. Detta något liknade väldigt mycket en förminskad version av en golden shower, en sats, alltså. Jag har inte haft några objudna gäster på mitt rum det senaste året, månaderna, veckorna, dagarna, timmarna. Detta får mig att eleminera tanken om att det skulle kunna vara vätska från en manlig varelse. Det måste helt enkelt vara något annat. Jag övervägde möjligheten att det kunde vara min katt som spytt i någon milisekund, men sen insåg jag att han har legat och sovit de senaste två timmarna. Så han är frikänd. Jag kan heller inte erinra mig om att jag har nyst rakt ut i luften den senaste timmen. Det här är ett mysterium och kommer förmodligen så förbli. Om det är någon som har något bra resonemang så är jag tacksam.

Idag är inte bara en jobbig dag för att det är söndag och dagen innan nyårsafton. Utan det är också en jobbig dag för att det kliar överallt. Det kliar på mina fingrar, armar och i nacken. Speciellt på mitt vänstra pekfinger så kliar det. Jag misstänker varken löss eller loppor. Det är bara så att jag lider av någonting som jag inte minns vad det heter. Min hy är helt enkelt överkänslig. Det tog till exempel tre veckor tills jag inte längre fick utslag på halsen av min vinterjacka. Dock sticks det rätt ofta, men utslagen är borta. Förstår ni hur frustrerande det är när det kliar över hela kroppen, men ingenting hjälper? Och det är inte som myggbett som man kan klia sönder. Utan det är magiskt kliande. Det syns inte och det hörs inte. Men det finns där. Jag hoppas det går över tills imorgon. För då är det som bekant nyårsafton.
Jag är alldeles för taggad för mitt eget bästa. Jag kommer förmodligen inte kunna sova någonting. Och resultatet av att inte ha ätit något på länge och en nervös konstiga vändning i magsäcken av pirret inför imorgon gör att jag blir illamående. Det känns som att jag åker i en karusell, fast i magen. Obehagligt är det iallafall. Men åter till ämnet. Det har alltså gått ett år sen senast det var nyårsafton. Det här året har sprungit iväg alltför snabbt. Vad för storslaget har jag egentligen hunnit med i år?
- Raderat ex ur minnet
- Givit ett ex en rak höger
- Blivit spottad i ansiktet
- Fått MVG i betydligt fler ämnen än förväntat
- Gått upp alltför mycket i vikt
- Druckit mer öl än någonsin / Varit fullare än någonsin
- Rökt mer än någonsin
- Fyllt 18
- Börjat läsa Harry Potter
Det är väl ungefär de händelser och saker som jag har lagt på minnet. Jag har väl säkert gjort mycket mer men mitt minne är inte av den bästa kvalitet. Frågan som vi alla ställer oss dagen innan nyår är självfallet: Har år 2007 varit ett bra år? Jag skulle låta väldigt negativ om jag svarade Nej, samtidigt som jag skulle låta som en Ernst Kirchsteiger på speed om jag svarade Ja. Men jag är beredd på att svara Relativt bra. Året har, som alla andra år, varit fyllt av misslyckanden och framgångar. Så är det alltid. Fast man kan ju å andra sidan vända och vrida på allt och få allting att se ut som framgångar. Men som sagt, så positiv tänker jag inte vara. Det skulle förstöra hela min image.

En tredje och sista fråga såhär dagen innan brukar ju vara nyårslöftena. Frågan som jag ställer mig själv är: Är det ens någon mening med nyårslöften? Man lyckas ju ändå aldrig hålla dem. Nej, för att inte drunkna i mitt egna misslyckande år 2008 så tänker jag lova mig saker som jag vet att jag kan uppnå. Mina löften blir således:
- Jag ska bära vitt på studenten
- Jag ska fortsätta röka
- Jag ska inte ta körkort

Kort och koncist. Jag är övertygad om att jag kommer kunna hålla min löften och därmed är jag säker på att 2008 kommer bli ett år av framgång. Tack och hej.

Nu har jag suttit så länge i samma ställning här vid datorn så att min rumpa värker. Det gör så otroligt ont men samtidigt så orkar jag inte röra mig. Jag är som paralyserad av outhärdlig smygande smärta. Klockan har slagit allt för många slag och jag är ungefär som vanligt vid den här tiden. Alla ljud låter mycket högre och jag känner att jag skulle kunna springa en mil på tio minuter om jag bara orkade leta upp mina springskor.
Sen så kan jag tänka röster i huvudet också. Nyss när jag skulle logga in på den här bloggsidan så skrev jag in fel lösenord. Då visade sig följande text i röd nyans "Du har angivit fel lösenord, e-mailadress eller mobilnummer". Då kändes det som att den röda texten pratade. Det lät precis som kvinnan som är telefonsvarar-rösten när man ringer till telias kundtjänst. Det var skrämmande. Jag är inte van att träffa på hennes röst i mitt huvud. Men hon och jag kanske kan bli tjenis nu. "Vill du fylla på ditt kort med samtalscheck tryck 1. Vill du fylla på numret du ringer ifrån tryck 2. Etc etc" Hon låter väldigt mycket som en behärskad Göran Persson på valium. Den ni, med smör på.

För övrigt så har jag kollat in min bloggstatistik. Och det är ju nästintill pinsamt att den så varmhjärtad och öppen person som jag inte har flera unika sidvisningar per dag. Kom igen. Kan inte ni bara tvinga någon stackare som ni känner att läsa. Det är rätt kul egentligen. Jag har bestämt mig för att jag ska börja behandla olika ämnen. Några av de jag har tänkt ut är det svenska språket, politik ur en ovetande tonårings perspektiv, humor och självfallet hajar. Dessa ämnen är sådana som ligger mig väldigt varmt och hjärtat och jag ska allt visa hur mycket det finns att säga om det. Men först och främst måste jag veta att ni litar på min förmåga. Jag vill att ni ska bli hänförda och välja att läsa min blogg före ni börjar poka folk på Facebook. Jag vet att det är en utopi. Men okej, vi gör såhär. Ni går in på bloggen utan att läsa så det ser ut som att jag har fler unika sidvisningar. Det skulle göra mig så glad. Det skulle ge mitt ego en sockerkick. Apropå socker så borde jag borsta tänderna och hoppa till kojs.

Om ni tycker om mig så kommentera. Det är aldrig någon som kommenterar.
Varför är jag helt ensam ute i cyberrymden?
Det känns lite som att jag våldför mig på bloggkulturen.
Men man måste vara en karl för sin kilt, det har jag alltid sagt.

Jag skulle se "Hajar som hajar". Men jag gav upp. Den var verkligen under förväntningar. Nu tänker jag sitta av tiden här tills Kvarteret Skatan börjar. Eftersom det är lördagkväll är det ingen som är inne på msn och behagar underhålla mig så jag får helt enkelt göra det själv, tragiskt nog.
(Jag lär förlora de få läsare jag har efter det här totalt värdelösa inlägget. Här följer en töntig lista. Jag är töntig. Håll till godo. Imorgon ska jag avslöja mina nyårslöften och årets tabbar och höjdpunkter. Det blir spännande. Det lovar jag.)

FAVORIT..
Färg: Svart
Plats: Palermo (eh)
Drog: Cigaretter och kaffe
Fordon:  Fordon är för dem på boland
Djur: HAJAR
Affär: Räknas Palermo som en affär?
Serie: Många
Café: Lion
Skor: Converse är skönast fast det finns snyggare

 BRUKAR DU..
Titta på dig själv i spegeln: Nej, jag blundar varje gång?
Gnälla: Japp
 Skrika: Inte så ofta
 Sova: Ja, fast alltid för lite.
Drömma mardrömmar: Ibland
 Drömma sexdrömmar: you wish
 Försöka vara annorlunda: Ja, hela tiden.
 Klä dig i svart: Sir yes Sir
Hata folk: Ja.
Lita på folk: Ibland

 NÄR..
Åt du senast:  För några timmar sen
Läste du en bok senast: Inatt
Var du på konsert senast: hmhm..Arvika?
Köpte du något senast: Idag
Kysste du någon senast: Några veckor sedan
Svor du senast: Idag antar jag
Sjöng du senast: Vet icke
 Klagade du senast: Idag

VEM..
Saknar du: Äsch, saknad är mesigt.
Rörde dig sist: Vet inte
Kysste dig sist: Access denied
Gjorde dig riktigt glad senast: Zacce
Fick du sms från senast: Arash

HAR DU..
För många vänner: Nej, det skulle jag inte påstå.
Tvångstankar: Inte längre
Någon annan psykisk sjukdom: Deru
Färgat håret: Yesbox
Brutit några ben: Inte mina egna
Några piercings: Bara öronen
Egen dator: Yes
Gjort bort dig rejält: Alltför många gånger
Bra självförtroende: Nej, men jag skulle vilja ha
Kysst någon: Visst
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej
Blivit kär i någon på nätet: God no
Dumpat någon: Kanske för länge sedan då man var liten..
Blivit dumpad: Ja
Velat vara otrogen: nja..
Varit otrogen: Nej

HUR..
Går du: Som ett mongo
Svarar du i telefonen: "Hej det är amanda" typ
Mycket pengar har du: Runt 1000
Tjänar du pengar: Nej
Bäddar du sängen: Ibland
 Ofta diskar du: Aldrig
Ofta städar du: Varannan/ var tredje vecka kanske
Går det på jobbet:  ICH BIN ARBEITSLOS
Många stör du dig på: ett hundratal skulle jag tro
Ofta träffar du din familj: Alltför ofta
Mycket äter du: För mycket

 ÄR DU..
Förstående: Lite
 Öppensinnad: Ganska
Osäker: Ofta
 Intressant: Det hoppas jag
Smart: Jag skulle inte säga att jag är osmart
 Rolig: Ibland. Men nästan alltid på min egen bekostnad.
Pratglad: Oftast
Blyg: Ja.. ganska
Arg: Nejdå
 Ledsen: Nej
Glad: Nej
Filosofisk: När jag har druckit för mycket kaffe, kan jag lätt bli det.
Svår: Mamma säger att jag är det.
 Positiv: Nej. Det är töntigt.
Lätt att förföra: Ibland
Bra på att ge komplimanger: Inte särskilt
Bra på att få komplimanger: Värdelös

 VÄLJ
Katt eller hund: Katt
 Vit eller svart: Svart
Varmt eller kallt: Kallt
 Vatten eller land: Land
Sex eller kyssar: Mix
Telefon eller internet: Internet
Musik eller tystnad: Musik
Bok eller film: Det beror på.
Leva eller dö: Leva livet va
Tjejer eller killar: BÅDA FÖR ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA ÖPPEN

Jag är rätt dålig på att hålla mina egna löften. Som bekant lovade jag mig själv senast igår att aldrig gå ner på stan under mellandagsrean igen. Men idag föll jag dit igen. Dealen med det hela är ju att jag inte tjänar särskilt mycket på att satsa på rean eftersom inte särskilt mycket av det jag köper är på rea. Fast idag köpte jag en sak av fyra på rea åtminstone. Ett skärp som är för stort och måste hålas om. But still, 40 kronor. Som hittat.
Det har varit världens heldag. Jag kom hem för en kvart sen ungefär och gick ner på stan vid tolv. Cool tjej alltså.
Nu har jag tråkigt och jag undrar varför det är så väldigt mycket tråkigare att vara hemma än fredagkväll gentemot en tisdagkväll. Och så undrar jag om man ska skriva ihop tisdagkväll, onsdagkväll osv. Eller är det onsdag kväll? Ihopskrivning är inte särskilt charmerande det heller. Om någon har koll, let me know.

Apropå ingenting. Mitt Harry Potter-läsande har helt hamnat ur fas. Jag vet inte vad som har hänt. Men helt plötsligt har det varit väldigt mycket viktigare med msn-konversationer och Sex and the City. Det är nederlag. Ikväll ska jag ta tag i det här. Sex and the City är för övrigt ganska överskattat. Jag skulle inte kalla det en dålig serie men helt ärligt så skulle jag nog kunna påstå att jag inte förstår varför alla hypar det så extremt. Jag tycker att det bara bli lite tjatigt med klyschiga formuleringar och rosa skor. Men det är ju bara jag. Jag kanske är den enda som inte förstår att det är en fenomenal serie och då kommer jag förmodligen ångra detta uttalande. Men jag får stå mitt kast. Om jag hade druckit vin nu så hade jag kunnat dragit fram med ett skönt citat på latin. Nämligen in vino veritas. Men nu har jag inte druckit något vin så nu kan jag inte dra nytta av det. Tur var väl det kanske. Att jag inte har druckit något vin alltså. Eller jag vet inte..

Nu ska jag dricka kaffe med min Vater und Mutter.

Peace

Idag gick jag ut under mellandagsrean. Det skulle jag aldrig ha gjort. Visst har man hört att det är hemskt, men så hemskt? Det var panik, svett och tårar. Det var sjukt. Jag är helt upprörd. Jag ska aldrig mer sätta min fot i en affär under dessa dagar. Dock kom jag hem med två nya klänningar trots allt. Men det var inte värt ångesten alltså. Nej, aldrig mer.

Snart är det nyår men tiden går för långsamt. Det är alltför många timmar kvar att döda. Den eviga frågan lyder: Ska man festa i helgen eller vänta till nyår? Jag tror på det sistnämnda. Man måste vara fit for fight. Jag borde ha lärt mig efter mina misstag. Dvs då jag bongade litervis med folköl dagen innan valborg. Kalla mig inte drägg, det var kul till en början. Men sen när jag vaknade klockan åtta nästa dag för att börja dricka öl igen kändes saker och ting inte så spännande längre. Dock är jag inte den som lär mig av mina misstag så det skulle inte förvåna mig om jag vaknar upp på nyårsafton och undrar vilken stadsdel jag befinner mig i. Skämt åsido.

Ikväll är inte en kväll. Det är bara lösa timmar som aldrig går.
Men klockan nio är det fortsättningen på serien om August Strindbergs liv.
Nej jag är inte nördig och leker pretentiös, jag följer den bara för att Jonas Karlsson har huvudrollen.
Sådetså.

Nu ska jag gå och inspektera min fars nyinköpta dator. Jag är så jävla avundsjuk.
Det här är inte okej.

Auf Wiedersehen

Nej, just det. Och jag hatar att vi firar en hel helg till åminnelse av någon som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas. Det spelar ingen roll hur mycket man vill påstå att han visst fanns. Och om det nu är så att det visst fanns en Jesus men att han inte alls uträttade alla de underverk som sägs, så vad är då meningen att fira hans födelse? Äsch, det kanske inte är meningen att man ska förstå sig på det där om man inte är pastor Ekman eller Helge Fossmo. Jag ger upp.


Julen suger och jag mår sämre än jag gjorde igår.
Innan julens intåg var allt frid och fröjd.
Död åt köttbullar, prinskorv, Kalle Anka och glögg.
Död åt Svt.

Kom inte och påstå att jag har fel för alla vet någonstans
att julen inte alls är så rolig och fridfull som man gärna vill tro att den är.

Nu ska jag dricka kaffe, sitta samlad med familjen och låtsas att jag älskar julen.

Men jag är inte den som är den.
God Jul

Nu ska jag alltså försöka sammanfatta de närmaste dagarna. Inte för att någon har bett mig om det, men för att visa att jag faktiskt lever även då det verkar tveksamt.

I fredags hade jag inte alla hästar i stallet, alla tomtar på loftet, alla änglar i himlen, så att säga. Nej, jag var rätt full men det var kul. Jag var inte ensam om det. Problemet ligger inte i berusningen utan i bieffekterna. Igår trodde jag att jag hade råkat ut för någon form av spanska sjukan när jag vaknade. Jag försökte resa mig upp ur sängen men det gick liksom inte. Till slut kom jag upp och då åt jag tills min mage vände sig ut och in. Det var rätt häftigt. Till slut köpte pappa pizza till mig. Pizza löser alla problem. Så var det med det.

Imorgon är det tydligen Julafton. Jag känner det inte. Jag brukar vara på speed den 23e varje år. Jag brukar inte kunna somna förrän väldigt sent natten till julafton. Men nu känner jag mig att jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova fram till Karl-Bertil Johnssons jul. Det är för övrigt bara den unga kommunisten som gör jularna värd att fira. Han är bäst för att inte tala om hans far Thyko (jag reserverar mig för eventuellt stavningsfel). Jaja, imorgon är det iallafall julafton, det går inte att göra så mycket åt. Det blir hetsätning och illamående för hela slanten. Nej, jag är inte bitter.


God jävla jul

Ibland är livet allt konstigt. Ja, jag är ungefär så djup som jag verkar.
Men jag menar det. Ikväll är en väldigt konstig kväll.
Jag har suttit vid datorn konstant sen jag kom hem från skolan men det har inte hänt ett dugg.
Ingen har konverserat med mig, därför känner jag mig smått apatisk. En sak som dock gör mig glad är att mitt nedladdningsprogram helt plötsligt har fått för sig att fungera så nu har jag laddat ner:
Pink Floyd - Dark side of the moon
Arcade fire - Neon bible
Led Zeppelin I
Och diverse låtar från Paul Simons album Graceland.
Jag känner mig som en ny människa. Men samtidigt är jag arg för att allt är så tråkigt. Dessutom får jag ångest för att jag inser att jag har gått upp i vikt. Jag orkar inte riktigt med mig själv.
Någon gång får jag väl bestämma mig om jag är glad eller inte.
Men icke, jag är helt enkelt ambivalent. Inför allt faktiskt.
På ett sätt vill jag ha jullov för att det är skänt, men på ett annat så ger det mig ångest över att man måste hitta på såy mycket roligt, "annars är man slapp och tråkig". Sen ska ju nyårsångesten prackas på en också. Vilket innebär ännu mer stress och hybris när man står där på nyårsaftons morgon och inser att man ser tjock ut i klänningen och hårfönen har gått sönder.
Nej, jag betackar mig för dessa absurditeter.

tjä

Linnea the P tipsade mig om att man skulle skriva om sin familj för att bloggen ska upplevas som rolig.
Just nu springer min pappa runt i raggsockor och sjunger en egenpåhittad låt som går något i stil med "På måndag är det julafton, då får man julklaaaappar". Min mamma däremot hon står i badrummet och försöker överrösta pappa genom att dra "skämt". Det senaste, som kom för cirka en minut sen löd: "Vet ni vad finsk glögg är? Koskenkorva med russin i" Sen skrockar hon sådär hånfullt som bara mammor kan.
Nu ropar pappa på mig. Jag antar att han vill visa att han klarade dagens korsord i UNT, men inte jag.
Så är det alltid.

Min familj är inte lika rolig.

Ära vare gud i höjden
Sov gott.

Jag hatar mig själv. Jag tror att det är någon deal med att man ska tycka om sig själv. Men jag gör faktiskt inte det. Jag skulle väldigt gärna vara någon annan. Någon med andra värderingar och annan attityd. Jag är konstig. Jag har svårt för saker som andra ser så lätt på vilket lätt skapar en konflikt mellan mig och omvärlden. Inte en riktig konflikt alltså. Mer att jag blir avundsjuk på att folk kan göra saker som jag inte klarar av. Praktexempel på det är kallprat. Jag kan inte kallprata, har aldrig kunnat och kommer förmodligen aldrig att kunna. Världens sämsta egenskap. Jag borde lära mig att kallprata. Det skulle få mig att framstå som mindre emo och nerdy. äh, jag vet inte.
En sak som är säker är att det är jul snart. Då är det dags att gå upp i vikt. Men fördelen med julen är ju att man kan skuldbelägga den. Mina tankebanor går ungefär likadant hela julhelgen: "Jag borde inte äta det här.. Men äsch, det är ju faktiskt bara jul en gång om året" om och om igen. Dåligt. Men på ett sätt är det väldigt sant.

Nu ska jag lösa korsord.
På återseende

Idag är ingen vanlig dag för det är P's födeseldag. Äntligen har tjejen växt upp och kommit ikapp.
Det var även dagen för psykologiprovet som gick nog bra. Och det var även dagen för betygsprat i Svenska.
Jag fick MVG i betyget och nationella proven gick bra. Jag är nöjd och stolt och jag skryter 'cause it's my party.
Om sex dagar är det julafton och jag börjar få ont i magen. Jul är kul.
För övrigt är min kropp död. Jag orkar ingenting längre. Det suger.
Jag orkar inte skriva.
Ciao


Grattis PÄ.

Jag älskar. Jag älskar Ian Curtis. Jag älskar Joy Division.
Den som inte tycker att det här är bra bör uppsöka läkarvård.
EUFORI.
(Töntigt ihopklipp, men Youtube hade inget bättre att bjuda på. Låten är det som räknas.)

Dagens slutsatser:
1. Jag suger
2. Jag suger
3. Jag suger

Jag är så trött på att vara trött på att vara trött.
Skolan är inte alls kul.
Viktuppgång är inte heller kul.
Problematik är det värsta jag vet.
Idag är ingen bra dag. Jag borde plugga men mitt intellekt sviker mig, igen.
Jag ska börja med att spilla öl på folk på heltid istället.
Det är min grej.
Miserabelt.

Jag önskar att min blogg var lika rolig som Linnea Petterssons. Men det är den inte. Kanske är det min avsaknad av söndagstripper med familjen som får mig att framstå som väldigt mycket tråkigare. Eller så är jag helt enkelt rätt tråkig. Idag har jag fikat, pluggat och spelat Betapet två gånger. Betapet var nog det roligaste idag. Men att fika var inte heller helt fel.

Snart ska jag ta bort min blogg. För man kommer alltid till en punkt då man tittar tillbaka på sina inlägg och inser att man är en pretentiös tönt. Då skäms man, då önskar man djupt att man aldrig skaffade sig det här lilla husdjuret. En blogg är faktiskt som ett husdjur. Och inte vilket husdjur som helst, utan som en liten chihuahua. Man behöver inte mata den riktigt varje dag, men när man väl gör det måste man faktiskt göra det bra. Och det är inte så viktigt med vad man egentligen matar den med, det enda som egentligen spelar någon roll är att andra avundas en och tycker att hunden är världens sötaste.

Så är det. Så tänk dig för innan du skaffar ditt husdjur.
Det är inte så roligt som man kan tro.

Nu ska jag åka till Hogwarts och träffa Harry.

Tschüss

Just nu borde jag verkligen sova. Imorgon är det söndag och då ska pluggas. Ja, pluggas så det står härliga till (?). Om jag skriver Mvg på provet, får jag mvg i betyget. Skriver jag inte Mvg på provet så slutar jag på ett Vg. Enkel hederlig vardagslogik. Denna logik är tråkig.
Jag orkar inte med att det är söndag och sedan måndag igen. Prov, stor tyskaläxa och två inlämningsuppgifter. Lite panikartat. Hur ska jag hinna med allt egentligen? angst angst.
Fast det löser sig nog. Det gör det alltid.
Som sagt så borde jag göra mig i ordning och kasta mig i sängen och försöka få lite sömn. Egentligen har jag inget bättre för mig än att se på klipp från Green street hooligans, så det bästa vore ändå att gå och lägga sig och läsa Harry Potter. Harry, Harry, Harry my man.
Ja, så får det nog bli.

Guten nacht

Och nu var det dags igen alltså. Det är lördag och klockan är över sex. Det betyder att min pappa tar sin vanliga lördagsöl och sin vanliga virrepinne (som han så fult kallar det). Det är ju självfallet inget fel i det i sig. Men problemet ligger i musiken. Min far är inte dum. Han har faktiskt jäkligt bra musiksmak när det gäller gammal hederlig musik som Pink Floyd, Stones och diverse. Men nu är det så att jag är rädd för att han har stigit in i 50-årskrisens port, han har liksom gått in för att stanna i sisådär två år, och dom två åren känns väldigt långa. Vad är det då som får mig att anta det? Jo, för att han lyssnar på Madonnas Confession Tour på hög volym och säger att det är "Så jävla bra". Då undrar jag. Jag inte bara undrar, jag grubblar, jag grubblar verkligen på vad Madonna gör som är bra? Jag kommer inte på någonting. Det enda jag kommer fram till är att en väldigt stor del av världens befolkning måste ha diverse kriser. Madonna är inte okej. Visst, hon är framgångsrik. Hon har en karriär som Idol-Marie bara kan drömma om. Men hur kul är hennes musik? Den är rent ut sagt värdelös. Därför har jag nu barrikaderat mig här inne på mitt rum med Joy Divison på högsta volym. Det om något, är "Så jävla bra".

Nu över till något helt annat. Idag har jag handlat julklappar. Jag har fightats i köer och svettats och frusit om vartannat. Jag har kämpat. Jag förstår inte hysterin  med julen. Varför blir alla galna? Och varför tar folk med sina barn? Varför utsätter dom sig själva, barnen och allmänheten för det? Barnen skriker, föräldrarna hyschar och vi vanliga dödliga går där och håller för öronen lite diskret. Nej, lämna barnen hemma. Det finns ju faktiskt babywatchers.

Det var dagens mest intressanta.
Tack och hej

Idag pallrade jag mig upp astidigt för att se luciatåget. Tro det eller ej, men jag blev för första gången besviken på kattes luciatåg. Inte för att de sjöng dåligt eller något sådant. Men det var bara helt lamt. Jag tror att det är avsaknaden av 88:or som gör det, faktiskt. Men det var iallafall helt klart godkänt. Extramusiken är ju typ det som gör katte till en hyffsad skola. Jag menar, maten är ju nästintill förskräcklig. Den består till 75% av fisk. FISK. Fisk är inte gott, har aldrig varit och kommer aldrig heller att bli. Fiskpanetter, sprödbakad fisk, fiskpinnar, you name it. Allt suger. Sen har vi ju då också klanen av människor som varje dag gör ett nytt försök att sticka ut litegrann från mängden. Det är allt från Sponge Bob Square Pants-väskor i pastellfärger till Orangefärgat hår och Sagan om ringen-utstyrslar. Det är väl kanske inget fel i sig på att vara unik och speciell, om det inte vore för att deras uppmärksamhets-cravings lyser igenom så grovt. Det är klart att man får uppmärksamhet om man ligger på golvet och sover framför någons skåp iförd neonfärgade byxor. Då finns det ingen bortförklaring längre. Om man bara vore lite trött och ville sova, så skulle man väl kanske söka sig till ett uppehållsrum eller dylikt? Och då är vi återigen här kanske. När det gäller normen. Visst tycker kanske alla frigjorda människor att man borde tycka att det är okej att ligga och sova på ett skitigt golv. Men det är inte okej. Och det spelar ingen roll vad de frigjorda bestarna säger, för det kommer aldrig att bli okej ändå. För det är normen som styr normen. Sådetså.

Nu gör jag som ni märker allt för att slippa plugga. Det är helt sjukt hur kreativ man kan vara när man flyr från att just öppna böckerna. Jag ska nog hänga lite på Facebook. Det har blivit mitt nya crib. (Ingen skriver till mig, ingen pokar mig, men visst är det lite lockande att göra alla testen ändå? Jag gillar't. Även om jag kanske inte vill erkänna det i första taget)

I'm out.

12 december. Ja alla förstår väl vad det innebär. Det innebär så mycket som att det är Lucia imorgon och därmed "elva nätter före jul" (Har man gått för långt när man citerar ur "Lusse Lelle"?). Lucia är iallafall mysigt. Jag börjar halv ett imorgon men jag tänker gå till skolan till halv tio bara för att se på luciatåget. Så nördig är jag, men det står jag för. En 13 december utan luciatåg är som ett Palermo utan dräggiga 65-åringar, värdelöst, det vill säga.

Idag har jag haft håltimme i fyra timmar. Väldigt givande. Största delen ägnades åt att köra "nästa kille som kommer ner för trappsteget-leken". För den som vill veta mer om den leken skickas vänligen ett mail eller en kommentar, så ska jag försöka besvara det så lindrigt som möjligt.
Efter skolan följde jag med carro till hennes syster för att hämta hennes cykel för att sedan lämna in den på lagning. Det blev dagens träningspass eftersom jag inte får träna på riktigt än. Fast imorgon tror jag att jag ska trotsa läkarnas ordinationer och gå till friskis. Jag börjar faktiskt få bukfetma på riktigt.

Ja, så var det med det. Nu ska jag plugga psykologi.
Det suger rätt hårt.

Peace out bitches and hoes

Någon gång får det vara nog på allt, annars kommer man sluta som en 45-årig Anna Book som snortar kokain och tröstäter julskinka framför Dobido med en lönnfet Lasse Kronér i spetsen.
Jag blir lätt såhär när jag vill träna och göra av med energi fast jag inte får, det kryper i benen och jag känner mig ett kilo tyngre för var dag som går. Snart är det nyår och då är alla snygga. Jag kommer dock se ut som en nerpundad Book vid det laget om jag fortsätter såhär. Nej, någon gång får det faktiskt vara nog.

Harry Potter väntar på mig.
Over and out (Kan vara den töntigaste slutfrasen som finns)

Citronhajen är den vetenskapligt bäst kända av alla hajarter. Detta framför allt tack vare studier av Dr Samuel Gruber vid University of Miami i Florida och hans fältstation på ögruppen Bimini som tillhör Bahamas.
Citronhajen lever i tropiska och subtropiska områden längs Syd- och Nordamerikas kuster. Den blir upp till 3,5 meter lång och kan troligen leva i mer än 60 år även om exakta mätningar av åldern inte har kunnat göras. Födsel sker i grunda, varma laguner, och varje hona föder mellan 4 och 17 ungar. Dessa har under graviditeten fått sin näring via en navelsträng liknande den som finns hos däggdjur. Efter födseln får ungarna klara sig på egen hand och modern visar dem ingen uppmärksamhet utan så snart hon fött klart simmar hon ut till djupare vatten igen.

Först och främst vill jag uttrycka mitt hat gentemot måndagar. Jag börjar inse att det inte finns något värre än att vakna av klockan halv sju och inse att det är måndag och att man måste pallra sig i väg till skolan i spöregn. Sedan blir det inte bättre av lunch som ger en kväljningar och håltimmar som även får den pigge och glade att däcka på bordet i ren frustration. Nej, måndagar är inte min grej. Tacka vet jag fredagar, det är grejer det.
Den här måndagen har varit extra dålig eftersom jag är helt uttorkad och känner mig bakis. Sen har jag även lots of saker att göra, t.ex träna på min svenskaredovisning, göra min tyskaläxa, läsa Främlingen och läsa Harry Potter, men som om det inte vore nog, jag måste se på Andra Avenyn också, Julkalendern är inte heller att förglömma. Det är mycket att stå i såhär i juletider.

För den som vill peppa mig såhär lite i förhand så har jag nu fimpat för gott (jag är väl medveten om hur nördigt det där låter). Jag ska inte köpa några cigaretter förrän på fredag, då är det helg och då kan jag få unna mig. Men jag ska sluta röka och det kommer bli fett. Wish me luck.

Nu ska jag träna mina skills i starka verb i perfekt på tyska och äta mat.

Auf Wiedersehen und Tschüss!

För den som har humor, lite Sunes Jul och snöbollskrig. I slutet av klippet när Håkan ska gå straffrunda kommer det bästa. Enjoy:

Idag är ingen bra dag men det här livar upp stämningen:

Nu är vi här igen. Det är lördag. Den allsmäktige lördagen. På ett sätt så är ju lördagen det bästa som finns, men å andra sidan är det lite ångest att det är söndagen som följer den.
  Igår såg vi på Idol med fulla människor (som tenderade att vara min bror och hans kompisar). Det var rätt tråkigt. Idol alltså. Såklart vann Marie. Visst hon kan sjunga, men jag kan inte rå för att jag inte gillar henne. Hon har varit med i Big Brother, hon har ingen värdighet kvar, så är det bara. Att dom stylar henne som en 40-årig Kicki Danielsson gör inte saken bättre heller. Nej, Amanda skulle ha vunnit. Hon är iallafall snygg. Ytlighet är det bästa jag vet. Sa gubben.

Idag är jag pepp på livet. Jag har redan duschat, lyssnat på Absolute Music Christmas, druckit kaffe, rökt, plockat ur diskmaskinen och lekt med min katt. Ikväll är det Mash Up. Jag försöker att inte ha så höga förväntningar på kvällen efter som senaste Orange-utgången blev en flopp. Men man kan faktiskt inte hjälpa det när man är pepp, då känns allt kul. Det var tillochmed kul att plocka ur diskmaskinen. Denna glädje kan bero på att mina föräldrar just nu springer runt och trängs i julshoppingen i dejlige Kopenhavn. Jag ska inte säga att jag inte avundas dom, men det är ändå rätt skönt att vara hemma och imorgon kommer dom förhoppnigsvis hem med lite presenter till mig. Annars blir det slarvsylta.

För övrigt har jag hittat en ny fascination. Säger man så? En sak jag fascineras av kort och gott, iallafall. Det är robotar. Hur häftigt är det inte med robotar egentligen? Jag skulle offra väldigt mycket för att ha en robot hemma. Om jag hade en skulle den heta A-fix eller R2D2. Eller kanske Terminator.
Åh, jag vill ha en. Varför kanske inte satsa på en karriär som robot-byggare? Det vore något det.
Men nu ska jag firra min frilla. N to the ice, nice nice.

(Jag bifogar en tuff robot. Titta och fascineras.)

- Jag skriver H:n på mina grisar
- Och varför skriver du H:n på dom?
- För att dom heter Hå-hå-hå.. Holger
- Jasså

- Varför skriver du S på den där fula getabocken?
- För att den heter Su-su-su SIGURD!

Sunes Jul är nog det bästa som finns. Nästan iallafall.
Imorgon är det fredag och jag är helt opepp på livet. Då undrar ni kanske vad det beror på. Men jag tänker inte glädja er med något svar på den frågan, för jag har inget. Jag vill bara lägga mig i sängen och läsa Harry Potter och dricka kaffe utan mjölk och få magsår. Det är min grej. That's my thaaaang. Jovisstdu.
Imorgon åker mina Padres till Copenhagen och lämnar mig alldeles ensam hemma. Vem vet vad jag kan ställa till med? Det vet iallafall jag. Harry Potter. Mm, ja. Visst. Jag tänker inte göra något annat på hela helgen. Kanske blir det mer Youtube och Sunes Jul, men sen får det faktiskt vá. Sådetså.

Nu ska jag dra något gammalt över mig (som my old man use to say)
TSCHÜSS, BIS SPÄTER





 

Det jag stör mig på mest när det  gäller privata bloggar med blogg.se-domän är designen. Det finns ingen snygg, casual design. Jag är ju svartrockare som alla vet. Vad vore då inte mer passade än en svart blogg? Men såklart finns det ingen svart design. Det finns ingen annan snygg heller. Här sitter jag med bakgrunden som heter något i stil med "city" och leker storstadsbo. Vad vill egentligen den här bakgrunden förmedla? Att man gillar sin stad? Eller andra städer? Eller att man helt enkelt vill visa upp att man bor i innerstan och inte på landet? Jag hänger inte alls med. Jag vet att man kan göra sin egen design, men jag orkar inte ta tag i Font-koder och diverse igen. Jag kommer ihåg vilket jäkla jobb man hade med sin lunarstorm-presentation förr i tiden. Det skulle vara färger, boxar och figurer och fan och hans moster. Som om det inte räckte? Nej sen skulle man ha PRO och guldsiffror som alla diggade. Så nej, jag lägger ner det här. Är det någon frivillig som vill hjälpa mig med att framställa en svartrockar-blogg så får denna tillkännage sig själv.

Det var det. Jag borde göra min tyskaläxa för en gångs skull, för tydligen kommer det bli skriftligt förhör och då är det bäst att man har alla hästar i stallet, alla tomtar på loftet, som jag brukar säga. Men först kan ni få en sammanfattning av min dag. Eller kanske inte, där blev ni allt teasade.
So long suckers
(= Hejsvejs töntar)

Jag måste bara få uttrycka lite bitterhet för att jag redan har sett det House-avsnittet som går ikväll, och det är inte ens kul. För övrigt betyder Gorkij "den bittre" på ryska, bara så ni vet.

Jag har inget mer att skriva. Jag vill spela Betapet.
Imorgon är man nästan ledig.
N to the ice

Peace

Jag ber om ursäkt för att mina dags-hajar har lyst med sin frånvaro, på allmän begäran kommer här dagens fläckiga favorit.

Leopardhajen tillhör familjen hundhajar, vilka återfinns i kustvattnet i Stilla havet, längs Nordamerikas kust från Oregon till Kalifornien. Leopardhajen kan nå en längd av två meter och har en långsmal kropp. Leopardfläckarna ger hajen ett bra kamouflage på en stenig botten. De jagar i grupper, ibland med andra arter, och är ett eftersökt byte för sportfiskare i San Fransisco Bay pga sitt möra smakfulla kött.



Det var då dagens haj på allmän begäran. Nu över till något helt annat, ekonyheterna. Eller jag vet inte, som Astrid skulle ha sagt. Idag är det tisdag den fjäde december och det känns ungefär lika mycket som den fjärde december som det gjorde den fjärde juli. Vad hände med nedräkningar till Julafton, Julkalender och snö? Dock måste jag ju medge att jag hatar snö egentligen, men det är det enda som kan inge den rätta julkänslan. Jag börjar seriöst må riktigt dåligt av växthuseffekten. Men man ska kanske inte klaga, till slut kommer golfströmmen att vända och då blir det dags för allväderstövlar och bävernylonoverall året om. Ändå rätt skönt, om det blir kramsnö. Den fjärde december innebär ganska mycket. Det är exakt tjugo dagar kvar till Julafton och det innebär även att det är 16 dagar kvar till Linnea the P's födelsedag. Äntligen ska hon få uppleva känslan av att vara myndig och kunna skriva på sina egna frånvarolappar. Fast jag måste påstå att jag längtar mer till julen än till hennes födelsedag (No offence). Jag har redan tänkt ut min önskelista. Men missförstå mig rätt, jag väger så klart upp min materialistiska jular med Karl Bertil Jonsson, den arme kommunisten. Jag längtar redan. För att återgå till önskelistan. Här följer listornas lista:
Plattång
Kläder
Canon EOS 400D (Jag kommer aldrig att få den, men man kan alltid önska sig, som mamma alltid säger)
En matta (Fråga mig inte varför)
Smink
"Hajar och andra djuphavsmonster" av Daniel Gilpin
"Världens hajar, del 1" Av David C. Bernvi
"Harry Potter och halvblodsprinsen"
"Harry Potter och dödsrelikerna"
Ramar
Presentkort
Jag känner att jag har för höga förväntningar på vad jag kommer att få i julklapp, men det är faktiskt okej att önska sig. Faktiskt.
Det här var faktiskt inte alls kul, jag har lite skrivkramp.
Jag återkommer när det har hänt något roligare. Till exempel efter dagens "Doktor House's svåraste fall".

Auf Wiedersehen und Tschüss

Äventyret (der Abenteuer) började i torsdags. Jag vaknade upp med dom där hetsiga bröstsmärtorna och jag fick prata med sjukhusupplysningen som pratade på om konstiga tabletter. Till slut ryckte jag upp mig och gick till skolan och fick en tid på husläkarakuten klockan 19.45. Men sen tilltog värken och jag gjorde slag i saken och tog med mig astrid och gick till akuten. Believe me when I say att där var det whitetrash-festival 2007. Varför har alla på akuten mjukisbyxor och allväderstövlar? Varför pratar dom högt och heter Benny, Konny etc? Det var en läskig upplevelse. Till slut fick jag komma in och lägga mig på en brits. Jag fick ta lite blodprover och blodtryck och sådär. Sen kom det läskiga. Den relativt snygga läkaren i 30-årsåldern ger mig en sjukhusskjorta och säger "Ja, sätt på dig den här så ska vi göra ett EKG. Har du bygel-BH får du ta av dig den". KUL. Jag är tjejen som typ är platt, jag använder inte ens Bh. Men just då, hade jag faktiskt det för att bejaka min kvinnlighet. Och vad händer då? Jo, det blir stripteaser gone wild. Efter att ha kört EKG:t med läskiga elektroder kom nästa läkare in. Och det var en äkta Mcdreamy i 25-årsåldern. Där låg jag halvnaken. Sen frågade han om min alkoholvanor. När jag sa att jag drack runt sex enheter i veckan kollade han på mig med skeptisk min och sa "Okeeej". Efter mycket om och men och ännu mer värk så blev jag skjutsad till 50G, Kardiologen, aka hjärtintensiven. Där fick jag ett nytt EKG uppkopplat (Jag har utslag över hela bröstet av elektroderna) och så tog dom mer blodprover och satte in en infart i min arm. Det var inte att leka med. Sen fick jag äcklig mat och jag däckade någon gång vid elva-tiden efter att ha läst Harry Potter och sett på Lyxfällan. Igår var den allra jobbigaste dagen. Det började med ronden då jag fick massa tabletter och så kom det in två läkare som lyssnade på mitt hjärta samtidigt. Än en gång satt jag där halvnaken med två läkare. Usch. Runt tio blev jag skjutsad på en såndär cp-truck till lungröntgen (mötte även tv3:s tv-team på vägen men hann ducka) och så fick jag göra en läskig röntgen där man stod mitt i ett rum och blottade sig. Efter att ha chillat på avdelningen och ätit pasta och lussekatter var det dags för ultraljud av hjärtat. Och det var nog det jobbigaste jag har varit med om. Jag låg med bar överkropp i sidoställning hur länge som helst. Och jag fick sjukt ont i mina revben av den där saken som dom drog med. För att inte tala om det kalla glidslemet. Det var obehagligt. Till slut var det klart och jag fick åka tillbaka till mitt rum för att invänta svar på alla undersökningar. Rätt som det var kom astan och P inklampades och jag fick tidning och choklad. Det var dagens höjdpunkt. Dom underhöll mig ett tag och till slut så kom hjärtläkaren in och förklarade att jag inte hade hjärtmuskelinflammation. Jag hörde hallelujah-musik i öronen (Trust me, I'm white). Dock har jag en liten irritation på hjärtsäcken. Men det är inte så farligt och jag blir nog frisk snart. Jag har inte rökt sen i torsdags och jag håller på att få sammanbrott. 

Nu ska jag sätta upp min adventsstjärna för snart är det julkuljul.



Auf Wiedersehen und Tschüss!