Divide et impera

Idag gick jag ut under mellandagsrean. Det skulle jag aldrig ha gjort. Visst har man hört att det är hemskt, men så hemskt? Det var panik, svett och tårar. Det var sjukt. Jag är helt upprörd. Jag ska aldrig mer sätta min fot i en affär under dessa dagar. Dock kom jag hem med två nya klänningar trots allt. Men det var inte värt ångesten alltså. Nej, aldrig mer.

Snart är det nyår men tiden går för långsamt. Det är alltför många timmar kvar att döda. Den eviga frågan lyder: Ska man festa i helgen eller vänta till nyår? Jag tror på det sistnämnda. Man måste vara fit for fight. Jag borde ha lärt mig efter mina misstag. Dvs då jag bongade litervis med folköl dagen innan valborg. Kalla mig inte drägg, det var kul till en början. Men sen när jag vaknade klockan åtta nästa dag för att börja dricka öl igen kändes saker och ting inte så spännande längre. Dock är jag inte den som lär mig av mina misstag så det skulle inte förvåna mig om jag vaknar upp på nyårsafton och undrar vilken stadsdel jag befinner mig i. Skämt åsido.

Ikväll är inte en kväll. Det är bara lösa timmar som aldrig går.
Men klockan nio är det fortsättningen på serien om August Strindbergs liv.
Nej jag är inte nördig och leker pretentiös, jag följer den bara för att Jonas Karlsson har huvudrollen.
Sådetså.

Nu ska jag gå och inspektera min fars nyinköpta dator. Jag är så jävla avundsjuk.
Det här är inte okej.

Auf Wiedersehen