Divide et impera

Jag tänkte att jag skulle plugga nu, men det ville sig inte riktigt.

Den här veckan ger jag upp allt vad socialt liv heter. Eller kanske liv överhuvudtaget.
Idag har jag gått i skolan och hunnit varit hemma och pluggat och ätit någon äcklig lövtunn biff
från Felix. Ja, numera äter jag mest bara färdigrätter. Helt underskattat. Man blir ju faktiskt mätt, även
fast det mesta smakar skolmat. Nu ska jag iväg och jobba och när jag kommer hem igen vid nio kommer
jag förmodligen däcka framför tv:n. Här har jag mitt liv.
Imorgon, onsdag och torsdag kommer bestå av hetsplugg.
På fredag eftermiddag börjar livet igen.


Ingen gång har en fredag känts så långt bort...

Jag kan inte plugga. Det går inte alls.
Detta kan bero på att jag inte har rökt en enda cigarett sen 17-tiden igår.
Det kan även bero på att jag precis har laddat ner fyra Velvet underground-album.
Åh, fy fan vad bra det är. Helt jävla extas.

Gårdagskvällen blev precis som alla andra fredagar då jag väljer att stanna hemma.
Pratade lite invandrarpolitik med min pappa, tjafsade med min bror och bestämde mig för att sova vid elva.
Kollade även på 300. Den var soft. Icke att förglömma att jag nästan började gråta i slutet. Men detta endast för att
jag har Pms (Hoppas jag).

Nu ska jag plugga. Men jag är glad ändå, för ikväll blir det alkholbaserat.
På återseende.

Vad gör jag 17.30 en fredag?
Svaret: Trycker naturgodis och ser på "Vem vet mest?".
Och vem fan sa att blondiner har roligast?
JUST DET.

Idag är det fredag, löning och fint väder. Som upplagt för fest. Men nej, inte för mig.
Jag är så trött att jag ställer samma fråga om igen eftersom min hjärna inte tar in svaret.
Ikväll ska jag äta pizza med mina föräldrar och somna in tidigt till någon dålig film.
Imorgon ska jag upp tidigt och plugga. Sedan ska jag antingen träna eller powerwalka.
Efter detta ska jag ut och äta middag med min släkt och SEN, ja sen kommer det roliga.
Då ska jag ut och dränka mina tenta-sorger i öl och drinkar på nationsvis. Fy fan vad fint det ska bli.
Det ska ni veta.

Jag har typ gått upp en storlek i klädväg också. Känns det här bra? Svar: Nej.
Orkar jag göra något åt det just nu? Svar: Nej.
Hoppas jag på en bättre och sundare framtid? Svar: Ja.

Vi ses i dimman. Imorgon alltså.

Fråga: Tycker inte Peter Jihde själv att det är jobbigt när han säger "sämje" istället för "sämre"?.
Jag tror att han skäms lite varje gång. Det känns som det.
Jag tycker iallafall att det är jobbigt.
Jävla Jihde.

(TÄVLING! Hur många meningar kan Amanda börja med bokstaven J inom trettio sekunder?! Vinn en Ipod!)

På Willys slog det mig hur roligt det är att utforska vad folk handlar för någonting.
Man kan nästa döma människor utifrån deras inköp. Innan mig i kön var det en gubbe
som köpte sjukt mycket purjolök. Hur kul kan man ha med purjolök egentligen?
Kvinnan bakom mig köpte bara massa ägg. Ägg, ägg, ägg. Kanske hade hon konstiga
klimakterie-cravings eller så skulle hon baka väldigt många sockerkakor. Jag fick nästan
lust att fråga, men jag höll mig.
Jag kan tänka mig hur underhållande det är att jobba i kassa hela dagarna.
Framtidsvisioner? Javisst.

Nu återgår jag till mina grammatiska termer, det här håller inte.

Tschüss

Det har nu tagit mig fyra timmar att gå igenom och skriva ner runt sextio/sjuttio viktiga begrepp.
Det här är ju bara början. Nu ska jag ju lära mig dem också. Men inget nervsammanbrott såhär långt.
De brukar infinna sig lagom till middagen.

Men nu ska jag ta en paus. För det får man faktiskt.
Jag ska gå till Willys och se vad de har att erbjuda mig idag.
Tragiskt.

Nu är jag laddad. Jag har ätit fil med linfrön (eller snare druckit, eftersom man inte får tugga på linfrön.
Då avger de väldigt väldigt mycket kalorier. Man ska alltså bara svälja dem hela. Det har Astrid lärt mig).
Jag har också ätit en leverpastejsmacka och druckit två koppar kaffe. Leverpastej är kaloririkt, men det är bra kalorier.
(Tror jag?). För att avrunda det hela tog jag en cigg på balkongen. Det var iskallt. Ja, nästan så kallt att jag nu bävar för
att få urinvägsinfektion. Jag satt nämligen ner på balkonggolvet eftersom jag var rädd att någon skulle se mig iförd katte-tröja och mjukisbyxor. Fan vad töntigt, egentligen.

Men nu kör vi. Jag börjar det hela med "Grammatiska termer och begrepp att kunna".
Nu jävlar blir det fest. Jag återkommer när jag drabbats av mitt första nervsammanbrott.

Igår såg jag en fågel dö. Det såg konstigt ut.
Den ramlade ner från himlen. Splatt, sa det, och sen var det slut.

Av någon anledning kändes det viktigt.

Idag har jag pluggat, tror jag.
Jag har åtminstone läst igenom mina föreläsningsanteckningar gång på gång och understrykt
viktiga saker med färgpennor. Det där med att anteckna med färgpennor har jag alltid sett som pretentiöst
tjafs. Men nu har jag fallit dit själv, mest för att det är så kul med tuschpennor och lite för att det tar längre tid att byta penna hela tiden, vilket resulterar i att man lurar sig själv att man faktiskt har pluggat i två timmar. Egentligen har man pluggat i fyrtiofem minuter och färglagt och bytt pennor under resten av tiden. Smart.

Nu ska jag plugga i fyrtiofem minuter till sen ger jag upp och erkänner mig besegrad.


Och förresten, vad är grejen med finnarna och columbine-skjutningar? Det var ju inte ens roligt första gången.

Första dagen på jobbet igår. Kom hem runt åtta och däckade i sängen vid
halv tolv. Vaknade halv tio idag. Tråkigt eftersom jag inte börjar förrän kvart över ett.
Jag blir deppig av att ha massa strötid så här på morgonen. Å andra sidan så är det inget
konstigt att jag blir deppig. Det är mitt standard-tillstånd just nu. Jag känner mig som femton igen.
Så ung, oförstörd och missförstådd.
Men jag ska försöka att vara positiv. Ja, idag ska jag gå på föreläsning och sen ska jag plugga.
Ja, jäklar vad jag ska plugga. Jag ska verkligen försöka.
Sedan ska jag belöna mig med att kolla på missade Vem vet mest-avsnitt på SVT-play. Och lite senare mot kvällen
ska jag bädda ner mig i sängen och titta på Vem kan slå Filip och Fredrik. Jag tror på det här med belöningssystem.
Allt blir så mycket lättare då. Jag belönar mig ofta när jag har gjort något bra. Oftast med tv-program men ibland med öl eller choklad. På vardagsmorgnarna brukar jag straffa mig själv litegrann. Ja, det låter kanske lite kinky, men så är icke fallet. Nej, jag tvingar helt enkelt mig själv att äta havregrynsgröt (som jag egentligen hatar) med linfrön i, utan mjölk. Det blir sådär förjävla klibbigt och torrt. Och ingen sylt heller. Nej, rätt ska vara rätt. Ibland äter jag fil med linfrön, även fast jag avskyr fil. Ibland dricker jag vatten med linfrön även då jag har väldigt svårt för kombinationen vatten/kaffe. Ja, allt detta bara för att jag äter så förbannat onyttigt på helgerna.
Rätt ska vá rätt, det vet ni.

När jag berättade för min kusin om att jag precis börjat plugga utbrast hon
"VA?! Ska du plugga vidare?". Jag tyckte att det var en konstig och ganska uppenbar fråga.
Så klart man pluggar vidare, tänkte jag. Nu känns svaret på den frågan inte längre lika självklart.
Iallafall inte än. Någon gång måste man plugga, men jag tror inte att den tiden är nu. Iallafall inte för mig.
Om mindre än två veckor har jag tenta och under den här tiden ska jag även hinna jobba så mycket som möjligt.
Det är panikartat att plugga. Det är inte kul, bara panikartat just nu. Ska man plugga, så ska man göra det när man
är motiverad. Men jag är svag för både mitt kårleg och mitt studiebidrag på 2500 kronor. Därför tänker jag bita ihop.
Jag ska klara den här skräckkursen, och sen ska jag jobba mig rik tills jag får tillbaka motivationen.
(Läs: Om typ tre år.)

Vaknade bakfull vid tio-tiden. Gick upp och åt frukost.
Massa leverpastej i takt till Svensktoppen. Hemskt.
Men någonting hände när jag sporadiskt bläddrade igenom
UNT. Jag fastnade med blicken på tv-tablån längst bak.
Först höll jag på att missa det, men precis innan jag skulle slå
ihop tidningen så såg jag det. Där stod det och väntade på mig:
"20.00 Andra avenyn - säsongsstart."

Det här kommer bli en bra dag.

Jag hatar Comhem. Mitt internet har inte fungerat på hela dagen.
Så vad har jag gjort istället? Sjungit högljutt till Broder Daniel och Bright eyes,
badat fotbad, ätit frukost, rensat ur båda mina garderober, rensat ur min väska och
pratat i telefon. Jag har befunnit mig på gränsen till nervsammanbrott. Inget internet, inget tidsfördriv.
Men nu är jag lugn. Lugn som en filbunke, som man brukar säga.

Ikväll ska vi se The Embassy och det kommer bli n to the ice.
Jag ska dricka äckligt vitt vin. Jag ser redan fram emot det.


PS. Mitt hår är så fett att man kan ställa det upp, i princip. DS.

Ingenting är kul längre.
Inte ens det faktum att jag har lyckats få ett jobb.
Inte ens det faktum att jag har kårleg.
Inte ens det faktum att jag ska se The Embassy på lördag.
När kommer allt det här roliga som folk pratar om?

Men om fem minuter är det åtminstone programmens program; "Vem vet mest?"
Om några veckor kommer jag vara bäst på onödigt vetande och
då kommer jag kunna imponera på alla.
När jag har blivit ytterligare lite duktigare ska jag ställa upp
i programmet och bli 10 000 kronor rikare.

Idag är jag en bakteriehärd. Detta beror främst på att Vattenfall har bestämt sig för att stänga
av vårt varmvatten. Jag har inte kunnat tvätta händerna sen jag kom hem från skolan. Bara i kallvatten alltså.
Men det hjälper ju inte. Just i detta ögonblick förpestar jag mitt tangentbord med så mycket äckliga bakterier
att jag blir lite illa till mods. Skulle vilja sätta på mig ett par plasthandskar, men det skulle onekligen kännas
aningen perverst. Jag hatar när de stänger av varmvattnet. Jag kunde inte ens duscha imorse. Utan jag fick duscha
igårkväll som man gjorde när man var liten och kom hem från fotbollsträningen. Att lägga sig med blött hår var en hatad klassiker. Hela kudden blev dyblöt och när man vaknade på morgonen stod håret i formationer av alla dess slag.
Nu såhär tio år senare var jag lite smartare. Jag fönade och plattade håret innan jag gick och la mig. Jävligt smart.
Men det blev ändå konstigt. Lite plattare på den ena sidan, om ni förstår. Fick platta ännu mer imorse, men då blev det tyvärr alltför platt. Men det spelade egentligen ingen roll för när jag kom utanför dörren började det regna. Nu är det rakt och lockigt om vartannat. Och hårfärgen i pannan har fortfarande inte gått bort. Jag ser skitig ut.
Som en lite rännstensunge. Jag känner mig så idag.
Smutsig och lortig. Och jag ska på anställningsintervju om två timmar.
Jävligt passande.

Calle Schulman säger att man måste uppdatera bloggen väldigt ofta om den ska bli stor.
Därför gör jag det. Om Linda Rosing kan försörja sig på sin blogg borde väl jag också kunna göra det?
Hon skriver för det första inte ens hela meningar, hon användar asterixer (stjärnor alltså) när hon vill beskriva
händelser som att hon ler eller skrattar. Alltså; *skratt*, *ler*. Dessutom särskriver hon.
Vem fan orkar läsa hennes blogg regelbundet? Ja, faktum är att jag har läst den två eller tre gånger. Men endast
i rent forskningssyfte.

Calle Schulman säger att man ska hålla inläggen korta och koncisa.
Egentligen har jag rätt mycket att behandla i den här bloggen.
Men Calle är min mentor och därmed avslutar jag detta inlägg NU.

Asfint med hårfärg i pannan.

Jag börjar skolan igen om en timme och en kvart och jag är stressad.
Kanske har jag kollat fel på schemat och börjar egentligen nu. Det vet man aldrig.
Men jag tänker inte vara så överambitiös att jag reser mig upp och dubbelkollar.
Egentligen borde jag plugga nu, men istället lyssnar jag på Jens Lekman och deppar.
Så som man gör klockan 14.02 en tisdag utan sol.
Jag är deppig hela jävla tiden och det tär på mig. Som fan. Och det är därför jag svär
så mycket också. Det får allting att låta så himla mycket värre än vad det egentligen är.
Och det är precis så som allting är just nu. Egentligen är ingenting dåligt, men det känns
helt jävla förjävligt.

Jag har lite problem med det här med att plugga på universitet. Och då handlar det inte
om att min självdisciplin suger och att jag därmed får ångest över att jag kommer kugga på alla tentor.
Utan nu handlar det mer om att man är så jävla ensam.
Jag går upp på morgonen och dricker mitt kaffe. Ensam.
Jag går den tråkiga och alltför ansträngande vägen uppför slottsbacken på vägen till skolan.
Min mp3 är sedan några dagar död och begraven och det är för tidigt  på morgonen för att ringa någon och
disträprata. Jag är helt ensam.
Jag kommer fram och eftersvettas så klart eftersom jag alltid går så jävla snabbt. Detta kan också ha att göra
med att jag är helt ensam. Jag ställer mig i något ledigt hörn utanför salen där vi ska vara och fipplar lite nonchalant
med mobilen som om jag faktiskt väntade något viktigt sms eller samtal. Till slut kommer läraren och jag går in och
sätter mig. Oftast är Sara där, men inte idag. Jag sätter mig bredvid någon tjej jag aldrig sett förut.
Föreläsningen flyter på. Jag antecknar febrilt. Efter en dryg timme är det dags för rast.
Jag går ner för trapporna och ut genom en dörr för att ta en cigg. Ensam.
Jag tar återigen upp mobilen och tittar vad klockan är. Ahapp, ciggen tar slut och jag går in igen.
Försöker orientera mig in till samma plats jag satt på innan. För att folk inte ska tycka att jag är konstig.
Föreläsningen fortflyter och efter ytterligare en timme är den slut. Läraren frågar om vi har några frågor.
Egentligen har jag rätt många men jag orkar inte vara en av dem som ställer ,för andra, uppenbart dumma frågor.
Jag håller tyst och sedan går alla ut. Folk börjar prata med varandra. Jag är går ner för den där jävla slottsbacken igen. Skickar ett sms till Astrid för att se om jag kan slippa vara ensam ett tag. Men icke. Jag köper mig ett paket LM och går hemåt.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska orka tillaga någon lunch. Som jag sedan kan avnjuta i min
harmoniska förbannade ensamhet.

Idag klippte jag och färgade mitt hår. Jag färgade det svart.
Jag ser ut att vara hämtad från Genomfarten 2005. Jävligt alternativ alltså.
Jag älskar't. Nu kommer ingen komma fram och prata med mig på krogen längre.
Jag kommer bli utelämnad konversationer. Jag kommer få sitta själv i ett hörn eller
i bästa fall stå bakom någon av mina kompisar när de stiftar nya bekantskaper.
Vad fan gör jag nu? Att försöka blondera det till någon äcklig orange nyans á la
Kristina Lugn känns inte som ett alternativ.
Jag är fast här i mitt svarta jävla hår. Jag är så jävla arg. Precis så arg
som man ska vara när man har svart och kort hår.
Fint. Fint som snus vetni.

Idag är jag bakfull.
Pizza, chips och cola skulle sitta fint.
Snart är det Gossip Girl.
SOFT

Jag är sådär töntigt glad. Man kan ju undra varför egentligen. Jag gissar att det beror på att jag
just genomgick ett jävligt jobbigt träningspass. Det är alltså inte en myt det där med endorfiner och skit.
Å andra sidan så är det ju fredag också. Kan det vara så att det är fredagskänslan som har infunnit sig?
Men det borde inte vara så, egentligen. För faktum är att jag ska vara hemma ikväll. Ingen öl, ingen kir, inget
fylleätande etc etc. Jag ska helt enkelt bara förmultna inne på mitt rum med min dator. Kanske bjuder pappa på ett
glas vin till maten. Kanske kan jag få i mig två, kanske kan jag bli lite rödrosig. Vet inte alls. Men nu ska ni inte
tro att det är någon sorts revolution eller förändring.
Imorgon smäller det. Men ikväll så laddar jag batterierna.
Tänker att det kommer vara jäkligt skönt att vakna imorgon och inte vara bakfull.
Tänker att jag kanske kan uträtta stordåd som städning eller träning.
Tänker att det sistnämnda säkerligen inte kommer ske, men jag tänker ändå.

Youtubar lite Maia Hirasawa, lyssnar på låten "Gothenburg" och undrar varför det är så populärt med
hyllningslåtar till städer. Kommer inte fram till något svar men egentligen så kunde jag inte bry mig mindre.

Nu ska jag röka. Kan bli kul.

Fan, jag får ju ångest av att inte plugga. Jag skulle behöva en privatlärare.
Kom igenrå, jag betalar dyrt. Eller hur man säger. 50 kronor / timmen + provision.
Provisionen utbetalas när jag lär mig något. Så antingen blir du jävligt rik, eller
bara mindre fattig. Låter det här som en bra deal? Säg till.

Jag funderar på att skriva en kontaktannons. Typ fyristräffen. Bara för att se om
någon skulle höra av sig. Men kan man bli spårad genom såntdär? Jag vill inte
ha någon testosteronstinn 35-åring efter mig, på riktigt.

Jag är förvirrad och överviktig.
Vart fan är världen på väg? Jävla lågkonjunktur, jag hatar dig.

Igår skulle jag plugga. Eller sanningen är att jag faktiskt pluggade i någon timme.
Läs: Läste igenom sida efter sida utan att reflektera över innehållet.
Efter en timme slog jag ihop böckerna och gick ut och drack öl. Vad säger det här
om min studiemotivation? Jo, att det här inte kommer gå bra. Så fort jag ska vara amibitös
och göra det jag borde göra så kommer det något annat i vägen. Oftast är det öl, fika eller tv.
Vet inte riktigt hur jag ska få min termin att gå ihop. Trots vetskapen om att jag kommer få panik och
behöva hetsplugga inför varje tenta, orkar jag inte riktigt ta tag i det. Men till saken hör att jag faktiskt kan
ta en motgång. Går det inte bra, så går det inte bra. Man måste ju ha kul också.
Och apropå kul, så har jag fått jobb. Jag ska städa operationssalar. Kanske inte så mysigt med blodstänk
och sådär, men pengar är pengar och ett jobb är ett jobb. Det har jag alltid sagt.
Nu ska jag inte plugga fastän jag borde, nu ska jag läsa bloggar och titta på "Vem vet mest?".
Soft.

Varje höst lyssnar jag på Love will tear us apart på repeat och blir sentimental utan anledning.
Den är inte den bästa av deras låtar, men jag älskar den. Jag älskar Joy Division. Ikväll ska jag se på Control.

When the routine bites hard and ambitions are low
And the resentment rides high but emotions won't grow
And we're changing our ways, taking different roads
Then love, love will tear us apart again

Ibland överträffar jag mig själv. Jag gick upp tidigt idag trots det faktum att det är söndag
och mulet. Jag började det hela med att läsa tidningen och dricka kaffe. Städade sedan upp lite
i mitt rum för att sedan sätta mig till rätta och sträckläsa i "An introduction to language".
Efter ett tag tröttnade jag och gick ut för att ta min första cigg sedan i fredagsnatt. Fin nicokick på det.
Läste sedan klart kapitel tre och nu sitter jag här och väntar på att kraften ska komma till mig.
Kraften som ska ta mig ut i kylan för en joggingtur. Trots mitt överambitiösa beteende är jag inte alls på
bra humör. Jag är deppig och ledsen. Kan bero på att jag inte har träffat någon annan än min familj sedan
i fredags. Kan kanske också bero på all jävla studieångest.
Eller så beror det på att jag var tvungen att betala 150 kronor för att bli medlem i Svenska hajföreningen.
Nu skiter jag i dem. De kan ta sina hajar och dö. Jag ska starta en egen hajförening och den kommer bli
så jävla cool.

Över till dagens onödiga fakta:
"The word paparazzo, "a freelance photographer who doggedly pursues celebrities", was a
little-known word until the death of Diana, Princess of Wales, in 1997, who was hounded by paparazzi (plural)
before her fatal automobile accident. This eponym comes from the news photgrapher character Signor Paparazzo in
the motion picture La Dolce Vita."

Så nu vet ni det. Bra.

Inatt tog jag en taxi från Stora torget till Skatteverket. Jag vet inte om det var tillfällig
sinnesförvirring jag drabbades av eller om jag bara var väldigt full. Men jäklar vad fint
det satt med en liten biltur. Slapp åtta minuters promenad.
Det enda dåliga med denna taxiresa var priset. Kollade på kvittot nyss. 68 kronor.
68 kronor för att åka från Stora torget till Skatteverket? Det är ett skämt.
Jag blev säkert lurad av taxichauffören. Plus att jag åkte med en såndär gul taxi.
Mongotaxi, brukar jag kalla dem för.
Kvällen igår var i sig väldigt dyr. Massa öl och inträde hit och dit. Men det var fint.
Jag drack fyra starköl, en folköl och en hela flaska Kir. Det är ett under att jag ens klarade
av att ta mig till en taxi. Det konstiga är dock att jag kände mig väldigt nykter..

Är det något ord jag hatar så är det ordet "mör". Men det är det enda ord jag kan hitta
för att beskriva mitt fysiska (och psykiska) tillstånd just nu. Var nämligen på mitt första
träningspass på evigheter idag. Det var hemskt. Fast väldigt kul och skönt. Men jag har
inte svettats så mycket på länge. Att mina byxor åkte ner halva passet gjorde inte saken bättre.
(De åkte bara ner under första halvan eftersom att jag under andra halvan var så svettig att de klibbade fast.)
Innan passet gick jag runt på stan med min monsterstora träningsväska vilket resulterade i en konstig rygg.
Nu har jag ont. Men det gör inget. För ikväll har jag gjort till en pluggfri kväll.
Jag sitter just nu och försöker vänja mig vid mina nya skor och väntar på idol.
Fan vad det gör ont (i fötterna, that is) av att bara sitta ner. Jag känner på mig att
det här kommer bli en great success. Men de kostade ju bara 350 kronor, då får man nästan
ta att det gör lite ont.

Imorgon dricker vi Kir. Kanske lite öl också.
Är ni med eller?
http://www.edefredag.se

Hej bloggen!
Det är så att jag har en fråga. Jag är en tjej på 19 år som har ett konstigt problem.
Eller egentligen skulle jag inte vilja kalla det ett problem, mer ett konstigt fenomen.
Det är nämligen så att jag dricker max två glas vatten om dagen (när jag inte är bakfull)
och på sin höjd två koppar kaffe (när jag inte är hos mormor). Men ändå så måste jag kissa
runt 20 gånger om dagen, ibland tillochmed fler gånger.
Hur kan det komma sig? Vad har jag råkat ut för?
Tacksam för svar.
/ Amanda

Dagens första och enda föreläsning avklarad.
Fan vad jag hatade det. Inte just själva föreläsningen eller föreläsaren.
Det var intressant och givande. Den sorterade upp lite i min alldeles för röriga
hjärna. Nu har jag lärt mig vad ett fonem är. Och vad en allofon är. Och lite sånt.
Jag vet även att B och P är bilabiala ljud. Det vill säga att båda läpparna används.
Och så är B tonande och P ljudlöst, tror jag. Men sen tar det slut. Jag satt på den där
föreläsningen och antecknade febrilt samtidigt som jag försökte se och höra allt han sade.
Allt som från början verkade så intressant  förstördes av min egen frustration över att känna
mig dum, eller kanske snarare dummare än andra. Egentligen vet jag inte hur det ligger till.
Kanske är jag en av dem som faktiskt förstår det mesta, eller så är jag helt enkelt den sämsta i gruppen.
Alla sitter där och hummar, och härmar ljuden som är alveoala eftersom man sätter tungan bakom tänderna.
Alla verkar veta exakt och förstå på sekunden. Min hjärna behöver bearbeta informationen för en liten stund.
Är jag helt jävla ensam om det här? Jag vill inte vara den dumma. Jag vill inte kugga på tentorna.
Kanske är det onödigt att stressa upp sig redan nu? Jag vet inte. Men fan vad allt går trögt just nu.
Veckorna rinner iväg utan att något särskilt händer, nyktert byts ut mot fylla som byts ut mot bakfylla.
Sovmorgnar byts ut mot tidiga morgnar och sedan växlar det igen. Allting flyter iväg men ändå så känns allt
så trögt. Mitt liv är en trögflytande illaluktande sörja. Fan vad deppigt.
Och så blåste mitt paraply sönder och min tändare slutade fungera. Som en fin touch på det hela.
Ironiskt.

Jag vet inte varför men jag är ledsen. Ledsen och tom.
Allt känns hopplöst och jag vill inte vara ledsen.
Den som kan göra mig glad bjuder jag på en öl.
Okej?

Igår var det välkomstmiddag på V-dala. Jag körde på det beprövade knepet att klunka
rödvinet till maten. Det fungerar alltid lika bra.
Även fast Lisa hatade hela middagen njöt jag till fullo ändå. Jag fann nämligen mitt första
student-span. Han var med i kören. Jag vet inte om det är nördigt eller coolt. Men nu ska här
hängas på V-dala, vare sig Lisa vill eller inte.
Efter V-dala körde vi någon sorts pseudo-pubrunda som började på Smålands och slutade (för min del)
på Norrlands. Av kvällen lärde vi oss att Smålands suger och att Norrlands har billigast öl. Bra slutsatser.
Idag är jag lite halvbakis men jag har fått pizza och nybakade bullar så jag göder mig för fullt ändå.
Försöker plugga men kommer ingen vart alls. Alla fonetiska tecken och konstiga engelska fackord bara snurrar
runt i mitt huvud. Men nu är det bara 60 av 90 sidor kvar.
Kanske blir jag klar någon gång inatt. Kanske aldrig.