Divide et impera

Jag börjar skolan igen om en timme och en kvart och jag är stressad.
Kanske har jag kollat fel på schemat och börjar egentligen nu. Det vet man aldrig.
Men jag tänker inte vara så överambitiös att jag reser mig upp och dubbelkollar.
Egentligen borde jag plugga nu, men istället lyssnar jag på Jens Lekman och deppar.
Så som man gör klockan 14.02 en tisdag utan sol.
Jag är deppig hela jävla tiden och det tär på mig. Som fan. Och det är därför jag svär
så mycket också. Det får allting att låta så himla mycket värre än vad det egentligen är.
Och det är precis så som allting är just nu. Egentligen är ingenting dåligt, men det känns
helt jävla förjävligt.