tre, three, tres, drei

Tre dagar kvar till fredag. Och imorgon börjar jag klockan två. Egentligen ska man inte klaga. Men jag klagar ändå. Skolan är sjukt tråkig och idag har varit en tråkig dag.
För det första började det ösregna när jag gick till skolan (och så klart hade jag inget paraply). Följande problem blev att jag inte hittade min tändare och blev ännu argare (Ska tilläggas att jag hittade den till slut). Sedan var jag bara arg resten av vägen för att det var sjukt kallt och blött och äckligt. Därefter följde 80 minuters tyskalektion som bara var pain eftersom vår grupp består av stolpskott. Sen hade vi psykologi och samtal med vår nya klassföreståndare och som ett fint avslut på den härliga dagen blev det Svenska. Och svenska är helt mongoloid. Vi får bara läxor, läxor, läxor. Jag ska läsa ut någon jäkla sepebok inom tre veckor som jag sedan ska skriva en analys av samtidigt som jag måste lära mig massa om realismen och naturalismen och ett ton ovärda författare.
Men annars så, man ska ju inte klaga.
Idag fyller carrobarro år vilket betyder utgång för det flestas del, imorgon. Men kosan styr till BJ och jag har ingen lust att betala 100 spänn inträde där, fattig som jag är, så jag får sitta hemma och fortsätta längta till fredag.
jajajaja. Det var det.

För övrigt är världen uppochner och allt är lite konstigt.
Men jag hoppas att allt kommer bli bra nu och att det inte är några spänningar någonstans.
Dock har jag ju ett ex som hatar mig som jag måste umgås med titt som tätt.
men äsch, det är en världslig sak.
Han är okool, jag är kool och hatar ingen.
DIPLOMATISKA AMANDA, YOU GO!
eh

härrån

Söndag

Och så är det söndag igen. Imorgon har jag veckans jobbigaste skoldag. Börjar halv nio har två lektioner och sen sjukt lång håltimme och därefter kulturhistoria och slutar 16.40. Sen är det bara hem och byta om för säsongens första träningspass på friskis&svettis. Någon kommer krevera, ja. Men det löser sig.
    I fredags blev det hum-c med gott folk. Jag blev full och minns inte alla detaljer sådär på rak arm, men det är så det ska vara. Fyllekäk blev det också. Värt att lägga pengar på? Svar: nej. Igår väckte iochförsig pappa mig med att sätta igång datorn i mitt rum, för att föra över 500 spänn i fickpengar till mig. Så nu är jag 500 kronor rikare och äger ungefär 800 kronor. Bättre än ingenting, ja. Igår låg jag i bakiskoma hela dagen och orkade inte röra mig. Idag är det ungefär samma sak? Jag vill bara ligga i sängen och se på friidrotts-vm och läsa sista Stieg Larsson-boken. Social tjej, ja!

Annars har jag inte mycket att förtälja förutom att jag är sjukt lycklig över att få börja träna imorgon. Nu vänder det. Känns det som.

Och för övrigt är jag rätt glad över att jag är bjuden på 18-årsmiddag + förfest + utgång av min kusin den 7:e. Då blir det utgång i fina hufvudstaden. Dock är jag inte säker på att vi gillar samma ställen direkt. Det blir väl något Seven-liknande. Jag diskuterade detta faktum med mina föräldrar igår och sa att jag inte var så pepp på att lägga mina sista pengar på att gå ut på något ställe som jag inte kommer ha så överdrivet kul på. "Men om vi betalar då?" Sa mamma och nu ska jag nog åka dit. Jobbigt att carro har kräftskiva den 8:e bara. Kommer bli en sliten helg. Men det är det värt. Nästa helg ska jag vara nykter! Eller försöka iaf. Det blir fint. Nu ska jag fortsätta kolla på carolina klüft när hon kastar spjut. (ja, jag har ett liv)

piz

here we go again

Och nu är det torsdag igen. Jag började halv ett. Skönisköni. Hade geografi och tyska. Kul att vi är typ 7 personer
i tyskagruppen. partypartäy. Jag är helt slut. Jag vill sova.
  För övrigt är allting ganska tomt och jag ångrar att jag inte tog tag i saker tidigare. Jag gör alltid sådär. Saker har alltid en tendens att rinna ut i sanden. Men jaja, det går fler tåg. Eller nåt. kliché

Idag fick jag även bevis på att jag har kalciumbrist, som läkaren sa. Jag har inte känt några symtom av det förrän jag läste vilka vanliga som finns. Det är tydligen vanligt med sömnsvårigheter, muskelkramper och depression. SCORE! alla rätt. Men mjölk är äckligt. Sådetså

Nu har jag inget mer. Det finns inte så mycket.
Jag hoppas att det blir någon form av fest, park eller utgång imorgon, annars kreverar jag.

tjipptjopp

www.mjolkframjandet.se
didddidiididididididididid



image3

let's call this the throw-ups

Om ändå det vore så fel.
Ärligt talat så orkar jag inte vara hungrig. Skitsamma. blipblop.
Jag vill ha helg. Skolan är tråkig. Jag vill dricka öl och ha jättemycket pengar.
Blah. 400 spänn på 6 veckor? jag kommer lyckas, oh ja.
Eller? fickfuckfack. Jag orkar inte.
Jag mår sjukt illa. Jag orkar inte.
Jag orkar nog inte ens skriva mer. det var tråkigt.

hejdå manodepressivt VA

Insikt?

Jag läste just sjukt gamla dagboksinlägg på helgon.
Varför mådde jag typ ännu sämre förra vintern? När jag var nykär?
Varför var jag en emotionell bergodalbana? Ena dagen skrev jag ungefär: "Åh, johan är det bästa som finns etcetc."
Nästa dag citerade jag någonting om "I could think of a thousand ways of leaving you etc"
Och sen samma hela tiden. Nästan. Förra vintern.
Det är stört. Helt sjukt. Jag förstår inte.
Skolan tynger ner mig och din existens tynger ner mig fast den inte borde det.
Men på något sätt väcker det fortfarande minnen och då känner jag mig rätt värdelös.
Men det går framåt. jaja, det går framåt.
jag är på konstigt humör. Allt är bara helt sjukt. Under ett år har så mycket förändrats.
Det känns nästan som att min världsbild är helt förändrad.
Jag vet inte vad jag pratar om.
fyra timmars sömn igår natt, tre i natt. Jag behöver sova.
piz

motbjudande.

Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?
Varför har jag låtit det ske?
Jag vill slå, jag vill sparka
VARFÖR FÖRSTÖR JAG SÅHÄR FUCKING ÄCKLIGT MYCKET
FÖR MIG SJÄLV?
Var det värt det? Är det kul nu?
jävla äckel

jag suger
big time

ångest är min arvedel - igen

Persiennerna är neddragna och det luktar unket i rummet. Men jag orkar faktiskt inte bry mig idag.
Jag slår en blick på klänningen som inte sitter som förr. Det finns en äcklig kropp där under som inte tillhör mig,
egentligen. En motbjudande jävla kropp. Slit den sönder och samman, tack.
Bakfyllan gör mig sliten och igår var en fin kväll på Orange. Det var bra, vi är bra. Men jag saknar kontrollen.
Imogon börjar skolan. Klockan nio kommer jag sitta i Katedralskolans aula och lyssna på nåt jävla tråkigt tal som rektorn har komponerat ihop. Är det bara inte så jävla svenskt och torrt?
Jag svettas. Men öppnar jag fönstret så fryser jag. Det finns inget mellanting och jag önskar att det var en månad kvar av sommarlovet. En månad för vila och träning. En sund månad utan onyttig mat och öl.
Men vem bryr sig, när allt kommer omkring? Ingen jävel bryr sig om någonting. Allra helst inte jag.
Jag har blivit en slacker som lever på mina föräldrar och skiter i kläder och utseende. Det jag anser lycka är en rolig kväll då jag är så full så att jag inte känner några spärrar, lycka är när jag tar en morgoncigg, lycka är när jag har en skön bakisdag utan allt för mycket ångest.
Jag är bortom all räddning och imorgon börjar skolan, som sagt.
Jag undrar hur jag ska kunna anpassa mig till ett liv som anses socialt accepterat?
Gå i skolan, göra läxor, sova. Ingen öl? Inget ragglande? Inga blåmärken efter alltför berusade cykelturer?

Nu kallar Stieg Larssons andra bok på mig där borta på sängbordet. Överbelamrat med vattenglas.
Jag undrar varför jag har ett foto på min katt i en ram där. Hardcore? Nä

Jag behöver distans

tack

fältstudier

Lördag. Pepp? JA.
Ikväll ska jag vara bäst och glad och full.
Jag är taggad in i benmärgen och ölen ligger i kylen.
Blir nog orange med the partypeeps men förfesten. Förfesten?
vilka ska jag förfesta med?
I wonder I wonder
Men det löser sig, sa gubben.
Nu ska jag duscha.
pizz

sandslott

Det blev en hemmakväll. Till slut.
Och det är faktiskt helt okej. Jag har öl i kylen som väntar på mig till imorgon.
det blir fint. Idag frågade mamma varför jag dricker så mycket.
Dom tror nog att jag mår dåligt. Men vem gör inte det? I dagens globaliserade värld kan man
ju inte göra något annat än att gråta på grund av  skönhetsidealen och mansdominansen.
Eller?
Två dagar kvar av det kära sommarlovet, och på söndag kväll kommer hyperångesten infinna sig.
Fyfan, jag betackar mig för det. Men hursomhelst så har sommar tvåtusensju var helt okej. Kanske hade jag
velat haft ett jobb så att jag kunde gjort lite mer saker och handlat lite mer kläder. En av sakerna som svider mest
är att jag missade Welle på Emmaboda. Men sånt är livet. Vad har jag egentligen gjort i sommar?
Varit på arvikafestivalen, umgåtts med fia, druckit öl minst tre gånger i veckan, kedjerökt, suttit vid datorn, umgåtts med andra människor,
skrattat, deppat, varit i stockholm, varit hos mormor, gått upp i vikt, tappat hår. Ja.. det har varit fint ändå.
Men nästa sommar ska jag ha ett jobb och utlandsresa. Det blir fint. Och arvika såklart.
Annars har väl allt varit som en rätt ny sommar. Jag menar förra året levde jag i parbubblan och åt fina middagar och myste till tv-kvällar. Sommaren innan den bestod av lite öl och små korta romanser. Den här sommaren kan man nästan bara beskriva med ett ord: Öl.
Och ja, det syns på kroppen. Det gör det. Men nästa vecka ska jag börja träna. Då jävlar.
Beach 2010?

Och så har jag satt upp ett mål. Jag ska lära mig att handla godis och mat utan att skämmas.
Idag gick jag till Willys för att handla lite åt pappa. Bland annat choklad. Jag fick panikångest när jag stod
i kön med det och kände mig pinsam och äcklig. Jag tog till och med upp mobilen och ringde mamma i onödan för att låtsas att jag ändå hade ett liv, trots att jag köpte choklad en fredagkväll. Det är så läskigt. Jag undrar om hon i kassan tänkte "Ska du verkligen äta det där?". För det kändes så.
Men iallafall så måste jag göra mig av med den där rädslan. Det suger
Man får ont i magen

Nu ska jag nog se klart på The Godfather och sedan läsa Stieg Larsson. Andra boken that is.

over n out

gärna en hjärna?

Jag blev full till slut. Igår alltså. Det var kul.
Idag är alting lite mindre kul. Jag har städat hela lägenheten och vill mest
bara dö. Den här bakfyllan dödar mig, verkligen långsamt men säkert.
Det är fredag och det betyder fest vilket betyder att jag inte kan vara bakis.
Jag måste skärpa till mig.
 
Jag orkar inte skriva någonting mer för mina ögon flackar och det är korsdrag
och jag undrar varför just du trodde på mig. Och varför just du är så fin.
Jag tycker om dig fast jag hatar dig och det sliter i mig och ingen undrar varför
och jag säger att jag gillar dig men ingen förstår för det är så komplicerat
och förutsägbart och ingen vill veta av oss för nu flyger vi till det där fantasilandet
som vi brukar prata om när vi ser på tv.
sommaren springer iväg och vi sitter kvar

KUK

Jag skulle kunna gråta så hemskt mycket just nu. Jag sprängs snart. Allt är bara så jävla fel.
Men jag håller tillbaka. Jag vill inte gråta. VAD hände?
Jag gick upp, åkte till mormor, hade det trevligt, kom hem, var glad, peppade, lyssnade på kul musik,
åt pannkakor, chillade, pepppepppade, och nu vill jag bara dö. Hjälp
det gör så ont i magen jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kan zacce bara ringa nu och säga att han slutat
så jag får gå ut, gå ner på stan och köpa cigg och öl. jag vill jag vill jag vill
det ilar i magen. jag vet inte vad jag ska ta mig itll
jag vill bort härifrån
jag vill bli full
Jag tänker inte må dåligt
inte nu. nej. jag vill inte
jag skiter i det här nu

Torsdag, Thursday, Donnerstag, Jueves.

bitches and hoes.
Fan vad jag är trött. Jag har läst hela natten. Den där boken går verkligen inte att slita sig ifrån.
Nu mår jag dåligt och vill bara sova mer men det passar sig inte eftersom jag just duschat och är i språng
till min käre mormor (och morfar). För övrigt så är det torsdag ikväll och jag vill ha öl. Men jag vet inte. Jag kanske
borde vänta till imorgon då jag för tillökning i plånboken i form av 200/300 spänn. Det är alltid något. (häy, alltså jag ska städa)
Annars finns det inget jag vill säga förutom att jag hatar torsdagar och mensvärk.
och snart ska jag sätta mig på en buss till sävja. Jag hoppas verkligen att jag inte träffar någon tråkig gammal
klasskompis från högstadietiden som jag måste sitta och prata med.
(social tjej)

time to put some make up on suckers

puzo

Pop the glock

Idag har varit en lugn dag. Eller kanske snarare en bakisdag. Och det är helt okej.
Jag är nykter ikväll och det känns fint. Imorgon när jag vaknar kommer jag inte ha huvudvärk
och känna törst och hunger och det är freakin' befriande.
Men sedan blir det att dricka öl. Mitt sista sommarlov. Sista sommarlovet i mitt liv har gått till ända och det
är helt sjukt. Håller jag på att  bli gammal? Förutom fåglar och nattfjärilar så är åldern min största skräck.
Jag vill inte bli äldre än tjugofem. sådetså.

Min mage gör ont och jag har ägnat största delen av dagen till att läsa Stieg Larsson. Nu börjar det bli spännande, så så snart jag har författat det här meningslösa inlägget ska jag återgå till att plöja sida efter sida.

Och jag har så himla många funderingar. Och jag har så mycket energi i mig på något sätt. För första gången på ett år så mår jag bra när jag är ensam. Det är helt oslagbart. Jag föredrar tillochmed att sitta i sängen med en bok en hel dag eller att bara se på dåliga amerikanska talkshows i timmar, helt själv. Förut var det en utopi. Då kunde jag inte vara ensam en halv dag utan bli deprimerad. Så jag antar att jag har förändrats. Och det är kanske fint.
Jag funderar över när jag ska börja ta tag i saker som jag ständigt skjuter upp. Sluta hetsäta? Sluta supa så mycket? Sluta röka? Börja träna? Färga håret?
Det är småsaker. Men ack så viktiga. Högst på prioriteringslistan står iallafall träningen och håret. och hetsätningen. Men jag antar att så fort jag börjar skolan och mamma får lön så ska vi inkassera träningskort. Det är så sjukt vilka underverk det gör att träna. Jag minns att johan alltid sa "Gå och träna, du vet att det dämpar din ångest" Och det är så jäkla snart. så off we go, snart ska jag kunna göra obegränsat antal (nästan) med situps igen.
FAN vilket ointressant skitprat. Jag är bara så uttråkad. Jag har inte träffat folk på en hel dag. Nästan iallafall.
Nu ska jag återgå till böckernas värld igen.

See you in the mosh (stay metal)
haha.
pussy





Igår var jag pepp.

tankar

Ja, jag springer. jag springer snabbare än alla andra. jag springer snabbast.
men ändå är jag fortfarande kvar på samma ställe som igår. samma ställe som iförrgår.
förra veckan. förra månaden. Men jag springer ju. jag springer ju.
jag gråter. jag skrattar, jag pratar. jag skriker. jag skriker högst av alla. Ingen lyssnar.
Men jag skriker. och jag får skrika. Jag skriker elaka saker om dig. om honom. om henne.
om oss. om er. om alla. Men det är fint. för sen ler jag och allt är bra. Ingen gömmer sig för
det går bra ändå. Jag vill tillbaka till skrikande i bröstet, lutandet över knäna. fingrarna i halsen.
luftrören som täpper till. magen som vänder sig. Jag vill tillbaka till kommentarer, till rop, till prat,
till gråt, till skratt. till håravfall. Till allt som var som förut. misären. Bristen.
Inget ska vara rikligt. det ska vara avskalat. fint. borta. litet. blekt.
Och hjärtat ska slå som det gör när man sprungit 5 km i 20 minusgrader.
hjärtat ska slå som det gör efter ett prov. hjärtat ska slå som det gjorde när vi kysstes första gången.
när vi log. när  vi kramades. Så ska hjärtat slå igen.
Och jag ska skratta och tända lampan och se allting som jag såg förut.
jag ska se kanter och former. jag ska se det jag vill se. jag ska tända lampan. igen.
jag ska se allt i spegeln. jag ska le och jag ska jubla
och sen ska jag springa
springa hela vägen bort och skratta
och darra för att lyckan genomborrar varenda kroppsdel
jag ska slita allt i stycken och bygga ihop alla delar igen
allt ska fungera och ingen ska få förstöra det jag har byggt upp idag
jag springer nu

PEPPEN

Idag var en bra dag.
fikade med gott folk, köpte present åt fia och träffade sedan carro för en walk
till valsätra ungefär, sen tillbaka. Imorgon är det klubb modem och jag är sjukt pepp.
Det blir bra det. Ångesten gäller bara klädval, eftersom min ekonomi har varit usel hela sommaren
har jag inte spenderat ett öre på kläder (ungefär), så jag har i princip inget värt att ha på mig.
blä. Men det löser sig.

I övrigt är allt ganska bra. Snart är det slut på sommaren, men det gör inte så mycket. Jag är ju ändå snart
pank. Jag längtar nog litegrann till skolan ändå. Jag vill ha mina rutiner och vanor igen. Gå upp, duscha, dricka kaffe, skola, hem, middag, plugg/tv/träna/sova. Det är så bra på något sätt, fast tråkigt. Men träningen är nog det jag mest behöver ta tag i. Det dämpar ångesten sjukt mycket och jag behöver det. Men av någon anledning kan jag bara inte ta tag i träningen under sommaren, det är knäppt. Men det löser sig.
Och det känns bra att allt bara flyter på. Dock saknar jag fia. Känns som att vi inte har umgåtts på evigheter. hm.. Tisdag? jaja, men ändå. Imorgon ska jag tvinga mongot att träffa mig så att hon kan få sin present.
Nu spårade det här. I'm out

puZ



Är du lycklig nu?

Fast vad är egentligen lycka? När vet man att man är 100% lycklig? Jag trodde att jag var det förut, alltså jag trodde att jag visste att jag var det. Jag hade lyckats gå ner i vikt, jag hade någon som jag älskade och som älskade mig precis lika mycket, en person som jag aldrig kunde få nog av, jag hade mitt trygga fina par-liv. Fredag-lördag-söndag ligga i sängen och se på film, kanske ta en fika på lördagen och shoppa lite. Eller varför inte ta en tripp till stockholm och hålla varandra i handen och se ut som paret som har hållt ihop för evigt och ska hålla ihop lika länge till. Det var så fint och ostört på något sätt. Jag älskade det där livet, det fanns aldrig några brister. Visst, bråk och tjafs, men det var inget som fattades.
Nu såhär ett halvår efter det trygga livet i par-bubblan så är det svårt att veta om jag verkligen var lycklig då. Kunde jag ha uppnått något mer då också? Kanske hade vi kunnat bråka mindre eller varit mer kreativa? Umgåtts mindre, eller kanske mer? Hade vi kanske känt oss lyckligare då? Vem vet? Och den stora frågan är väl egentligen, hur blir man riktigt jävla lycklig utan att ha någon vid sin sida? Jag har funderat så sjukt mycket på det där. Visst, jag mår inte dåligt, jag känner mig inte miserabel och ensam, men man är ju aldrig så lycklig som man är när man är kär. När man har någon att hålla i handen, någon som tillhör en. Så är det kanske den enda formen av lycka?
Det är isåfall konstigt men jag har svårt att tro på att det ska finnas något som gör en människa mer lycklig.
Jag vill att det ska finnas mer som gör en lycklig. Just nu är det ganska mycket; sommar, kompisar, öl och sol.

Men det är fortfarande inte fulländat. Underligt.

Nog med prettofunderingar. Idag gick jag upp tidigt och mötte zacce på stan för att inhandla diverse förfriskningar.
Det var jobbigt och sjukt varmt. Sen dess har jag inte gjort mycket vettigt. Ätit nudlar och lyssnat på musik. Jag har galet ont i huvudet och vill nog mest bara sova. Det borde jag göra. Men först ska jag ta en luckyluckylucky strike.


PUZ

Sanslöst

Så känns det. Lite.
Gårdagen skrämmer mig lite. Jag minns ganska mycket men det jag minns är mest att
jag inte hade koll på läget. Fyfan. Allt var bara misär. Jag kunde inte cykla, mina kläder
är trasiga, min kropp är ett kolli. Det gör ont ungefär överallt.
Jag förstår ingenting och jag vill aldrig mer dricka alkohol.
(ikväll ska jag nog dricka öl, but still)
Jag ska iallafall inte klunka drinkar och såntdär. Det känns lite overkill.
Nu undrar jag mest vart alla är?
Zacce svarar inte på mobilen och Carro är inte inne på msn.
Så jävla skumt.
Det är något lurt med det här
jag vill ha glass


blbububugjää

fylla goes bakfylla

Igår började jag dagen med att fika med astan och sedan åka hem för att äta mat. Efter det åkte jag hem till florens och chillade. Cissi fyllde år igår så hon skulle supa i stadsparken, jag och florens kände oss uttråkade av tv:n och begav oss mot stan. När vi kom till willys insåg florens att hon glömt sitt ciggpaket hemma och allt blev genast jobbigt eftersom att jag bara hade två kvar. När vi hade stått och velat ett tag bestämde vi oss för att åka hem till florens igen och kolla på tv för att inse att vår kväll ändå var misslyckad. Florens dricker ju inte folköl och systembolagets öppettider kan dö. Men som från ingenstans så kom skopsen och var pepp och erbjöd oss att köpa 1½ liter vin av honom för 30 spänn. Vem bangar? Så vi åkte mot stan igen. Väl där var vi bara tvungna att åka förbi stadsis för att hälsa på saidis som har varit i Iran i typ hundra år. Då hände det som inte får hända. Florens mongokedja hoppade av och vi stod i hundra år och försökte fixa den tills vi insåg att det var ett hopplöst fall (doktorn grät). Vi blev opepp och funderade på om vi skulle åka hem eller åka till skopsen som vi var ungefär 30 minuter försenade till. Till slut bestämde vi oss för att åka dit iallafall och thomas och skopsen mötte oss i hum-c. Sen drack vi vin för fulla muggar och sen blev jag full.
POWER!
hälsade på födelsedagsbarnet och numera 18-åringen mirja på Avec ett tag. Och sedan åkte vi hem till skopsen i flogsta. Där blev jag kvar hela natten och nu är jag helt sjukt trött.

Nu ska jag äta soppa.
puzz!


RSS 2.0