Divide et impera

Ja, jag springer. jag springer snabbare än alla andra. jag springer snabbast.
men ändå är jag fortfarande kvar på samma ställe som igår. samma ställe som iförrgår.
förra veckan. förra månaden. Men jag springer ju. jag springer ju.
jag gråter. jag skrattar, jag pratar. jag skriker. jag skriker högst av alla. Ingen lyssnar.
Men jag skriker. och jag får skrika. Jag skriker elaka saker om dig. om honom. om henne.
om oss. om er. om alla. Men det är fint. för sen ler jag och allt är bra. Ingen gömmer sig för
det går bra ändå. Jag vill tillbaka till skrikande i bröstet, lutandet över knäna. fingrarna i halsen.
luftrören som täpper till. magen som vänder sig. Jag vill tillbaka till kommentarer, till rop, till prat,
till gråt, till skratt. till håravfall. Till allt som var som förut. misären. Bristen.
Inget ska vara rikligt. det ska vara avskalat. fint. borta. litet. blekt.
Och hjärtat ska slå som det gör när man sprungit 5 km i 20 minusgrader.
hjärtat ska slå som det gör efter ett prov. hjärtat ska slå som det gjorde när vi kysstes första gången.
när vi log. när  vi kramades. Så ska hjärtat slå igen.
Och jag ska skratta och tända lampan och se allting som jag såg förut.
jag ska se kanter och former. jag ska se det jag vill se. jag ska tända lampan. igen.
jag ska se allt i spegeln. jag ska le och jag ska jubla
och sen ska jag springa
springa hela vägen bort och skratta
och darra för att lyckan genomborrar varenda kroppsdel
jag ska slita allt i stycken och bygga ihop alla delar igen
allt ska fungera och ingen ska få förstöra det jag har byggt upp idag
jag springer nu