Divide et impera

Idag har jag haft elektroder i pannan som mätt mina spänningar. Självklart var jag sjukt spänd. Nu ska jag försöka slappna av. Kommer aldrig gå. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag. Så kanske slipper huvudvärken till 2015.

Jag önskar att jag orkade skriva något mer men jag är så jävla trött. Tror jag ska lägga mig och kolla på House. JUST DET P! Jag skiter i vad du säger. House House House!
Men först ska jag kolla på nyheterna. Det kunde man inte tro va? Men Jarl Alfredius har faktiskt dött. Och då måste man hålla lite koll. Jag tyckte om honom. Han var tvåa på min nyhetsankartopplista*, först kommer så klart Rickard Palm. Men ändå.


* Det bästa med svenska är nog ändå att man kan bygga vilka ord man vill. Nyhetsankartopplista är  ju ett sjukt användbart ord. Eller?

Har klickat runt på massa olika bloggar under dagen och upptäckt väldigt många bilder på Fredrik Federley. På de flesta av bilderna är han utklädd till transa. På några av dom bara ganska full, iallafall av bilderna att döma. Kommer på mig själv med att tänka "men är det verkligen lämpligt det där? han sitter ju ändå i riksdagen". Så nu känner jag mig dum. Känner mig konservativ och nördig. Man kan inte begära att folk alltid ska vara representativa och så. Klart grabben ska få ha lite kul.

Fast sen kan man ju kanske inte förvänta sig så värst mycket av en centerpartist heller, men det är en helt annan femma.

Inte nog med att Salem Al Fakirs nya skiva är ett uppryck av dess like. Han har ryckt upp sig utseendemässigt också.

Jag är så jävla nervös. Min mage vänder sig ut och in varannan minut. Och så är jag sådär konstigt stressad. Kollar på klockan hela tiden i tron om att jag helt plötsligt skulle ha missat intervjun, fastän den inte börjar förrän klockan fem. Tänker på vilken buss jag ska dit, om jag ens kommer hitta busshållplatsen. Jag är så jävla nervös idag. Ska försöka att inte dricka så mycket kaffe. Det kan bara göra saken värre. Funderar på om jag ska shoppa kanske? För att känna mig lugn.
Fan. Jag börjar låta dum i huvudet.
Skjut mig.

Konstig morgonkonversation:

Pappa - Vad heter han grabben i Simpsons?
Jag - Bart?
Papppa - Mm...men det är väl gubben? Vad heter lill-grabben?
Jag - Ja, men det är Bart. Gubben heter Homer..
Pappa . Ja, just det...(Börjar mumla för sig själv) Bart..Lisa..och...Vad heter mamman då?
Jag - Marge..
Pappa - MART?!
Jag - Nej..Marge!
Pappa - MARK?!
Jag - Nej...Marge!
Pappa - ah...(bokstaverar för sig själv: M A R G)

Jag vet inte vad som är roligast. Att han ens frågar om Simpsons, att han tror att en kvinna skulle heta Mark eller hans stavning på Marge. Jag vet inte alls. Men konstigt iallafall.

Gick upp 05.45 imorse. Promenerade till jobbet i solsken runt sju. Hade någonstans en illusion om en eftermiddag med sol och Wayfarers. Den krossades snabbt när jag kom ut från jobbet vid två-tiden. Blåste in grus i ögonen hela vägen hem. Nu tänker jag att det faktiskt kan vara lika bra att stanna hemma. Entourage är snart nedladdat och jag ska få pommes och bearnaise till middag. Tänker att det är såhär en fredagkväll ser ut när man inte är singel. Förutom att jag inte har något sällskap då. Men gör väl inget. Jag är inte så kinkig, det har jag aldrig varit.

Jag hatar att platta håret och förstår inte hur man kan bli bakfull av tre öl.
Det var bara det. Var bara tvungen att få dela det med någon.

Vi drack första ölen på bryggan igår. Starköl dessutom. Nu har vi slutat med folle, på riktigt. I och med detta kan vi hälsa våren välkommen. Även om den här våren med största sannolikhet kommer bli den tråkigaste hittills i mitt 20-åriga liv,  så är det ju åtminstone vår. Man ska inte klaga. Det är som att fylla år på en söndag ungefär. Det kanske inte är så jävla kul, men man blir iallafall äldre. Och så får man tårta. Gött.

Apropå födelsedagar. Jag fyller år om två månader och tre dagar. Någon som tänker fira med mig?
Det är en fredag! Och jag bjuder kanske på lite öl. Från bolaget*.


* När man har fyllt 20 (eller going on 20) säger man inte systemet längre. Det är bolaget som gäller. Förstå det. Annars gör ni bort er. Själv har jag sagt bolaget i ett år tillbaka. Pinsamt. Fast åt andra hållet istället. Så om det finns några 90or eller 91or som läser det här. Börja inte säga bolaget för tidigt, håll er till systemet. Don't rush it, liksom.

Brukar alltid kolla på House klockan nio på tisdagar. Men P har sagt att det är astöntigt och jag tycker inte att det är så bra egentligen, så ikväll har jag ingen lust. Men då kommer jag till problemet. Vad ska jag kolla på istället? Andra avenyn på ettan - Den serien har gjort sitt för mig. Tar man in en knarkare som heter Kitty, ja då får det vara nog. The Mentalist på trean - O r k a r  inte med fler kriminalserier. Desperate housewives på femman - Har aldrig sett. Och 40 year old virgin på sexan - Det enda Steve Carell har gjort som han kanske borde skämmas över. Så, nu sitter jag här. Helt sysslolös. Skulle vilja kolla på Entourage. Men har ju sätt ungefär tre säsonger på en vecka. Jag måste liksom hejda mig nu. Man måste spara lite på det.

Och ni kanske tänker att jag kan sitta kvar här och läsa bloggar och sånt, som jag brukar. Men vet ni? Jag vill inte sitta vid datorn. För jag får så jävla ont i nacken av det. Jag vill luta mig tillbaka i min sköna säng. Ni kanske tänker; men har hon inte en laptop? Det är ju 2009? Jo, det har jag. Men sladden från förstärkaren räcker inte till datorn när jag ligger i sängen. Vilket innebär att jag måste lyssna på musik genom datorhögtalarna vilket är skränigare än en Sepulturaskiva från -86. Och nej, man kan inte sitta vid datorn utan att lyssna på musik. Så, kontentan av det hela - Jag går och kollar på House nu. Hej.

Lider av en major livskris just nu. Kan inte ens formulera det i ord. Vill bara spola fram till 25 års ålder nu. Orkar inte med alla jävla val man måste göra. Allting man måste utsätta sig för. Jag vill inte. Överhuvudtaget.

Nu ska jag lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.

Har inte lämnat lägenheten idag. Men jag är inte helt hopplös för det. Har duschat och klätt på mig. Tillochmed borstat håret. Och ungefär någonstans efter det tog det väl slut. Jag har ägnat hela dagen åt bloggar och Entourage. Entourage är mitt nya How I met your mother. Mitt nya The Office. Ja, mitt nya liv helt enkelt. Allt jag gör tänker jag i Entourage. Allt jag säger tänker jag i Entourage. Osv. Och självklart har jag en crush också. Som vanligt.
Kevin Connolly. Inte längre än 165 cm. Men jag skulle kunna kapa mig vid anklarna för honom. Helt sant.



Jag vet att allt detta postande av bilder på snygga kändiskillar får mig att verka desperat. Men så är inte fallet. Det handlar bara om att alla är fula i Uppsala. Och jag måste få obsessa över någonting som indikerar att jag lever. Okej?

När man var ung:

Jag är konstant hungrig idag. Det går inte över. Kanske dags att börja med aptitdödande. Eller?

Drömde inatt att jag var på anställningsintervju på ett telefonförsäljarföretag. VD:n på företaget var Steve Carell. Intervjun var det roligaste jag varit med om. Vi skrattade så mycket att vi fick ont i magen. Han skrattade, jag skrattade. Alla skrattade. Jag var så jävla rolig. Och han också förstås. Dessutom fick jag jobbet.
När jag vaknade imorse satte jag på datorn och kollade mailen. Då hade jag fått kallelse till Ica Kvantum för något sorts informationsmöte. Ett steg på vägen mot en intervju. Sanndrömmar finns alltså. Hoppas att Steve Carell jobbar på Kvantum.

Det värsta med att vara bakis på en lördag är att det smittar av sig till söndagen. Man inbillar sig att man är bakfull. Tycker att det är okej att sova till elva och käka onyttiga mackor till frukost. Kom precis på mig själv med att överväga en till stund i sängen. Så får man inte göra när man inte är bakis. Bakfyllan är det enda frikort man har, men då måste den vara på riktigt. Jag kan inte gå runt i pyjamas idag. Och jag måste tvätta håret. Känns bittert, men ibland måste man. - Fight your fears.

Jag älskar Alex Schulman. Jag kan inte sluta avguda honom. Allt han medverkar i vill jag se. Har precis avverkat både Grillad och Babel. 1000apor är det bästa jag vet. Och egentligen så vet jag inte varför jag gillar honom så mycket. Jag vet bara att han är genialisk. Han skriver förjävla bra samtidigt som han har den humor som man vill ha, men som man egentligen aldrig kan få. Ni vet, säga små bra saker på de perfekt ställena. Jag kan inte förstå hur man kan hata honom. Så fort han skriver någonting elakt om någon så reagerar jag tvärtom. Även om jag inte ens vet vem personen i fråga är, så bestämmer jag mig för att börja hata denne. Bara för att Alex Schulman gör det. Det är en konstig fascination det här. Inte så att jag har ett crush på honom eller så. Jag vill bara vara som honom. Precis så.



Mannen som gav fulsnygg ett ansikte.

Jag har ingenting att göra vid datorn längre. Har tröttnat på¨bloggar, tröttnat på bilddagboken. Vore magstarkt att säga att jag har tröttnat på Facebook, men det är tröttsamt att ingen skriver till mig, det kan jag erkänna. Och inte händer det något på mailen heller. Inte ett lite ynka svar på mina jobbansökningar. Jag blir matt, helt enkelt.

Det är då man tackar för Spotify. Ja, herrejävlar vilken bra grej. Speciellt för mig som hatar Youtube i smyg lite lätt. Har aldrig riktigt gillar det. Känns smådumt och krångligt.  Så nu ska jag spotifya till klockan sju. För då ska jag iväg på 20-årsmiddag och äta mig mätt. Ska fasta tills dess. Det är så man gör, vet ni.

Jag vill gärna tro att jag är väldigt hård. Intala mig själv att jag inte gillar barn och kattungar och såntdär tjafs. Och vanligtvis så gör jag nog inte det heller. Men den här reklamen får mig tårögd. Det är nog den bästa och sötaste apan som finns. (Dock, note to self: Immitera den inte ute bland folk, när du vet att du inte kan. Speciellt inte på krogen)

Såg nyss på Popcirkus. Kleerup ska bli pappa. Hur fint är inte det? Tänk att ha ett musikaliskt geni till pappa. Eller att ha barn med ett musikaliskt geni. Beror lite på hur man ser det. Fint är det iallafall. 

Jag älskar att upptäcka ny musik. Det är som att vara nykär. Man kan inte sluta tänka på bandet, man kan inte sluta lyssna på låtarna om och om igen och även när man inte lyssnar på dom så hör man låtarna i huvudet. Och så fort man får chansen att lyssna lite så gör man det. Dygnet runt.
Kanske låter det som att jag pratar om en nyfunnen kärlek här, under pseudonym. Men så är inte fallet.
Pratar alltså om Interpol.

Känner mig lite tragisk.
Men det är jag ju också.

Jag är så jävla trött på nakenbilder. Bara så. Jävligt trött. Hatar bröst och magar.
Lägg ba ner. Gört. Nu.

Eftersom jag till synes har brist på ord så börjar jag dagen med en låt istället.



Här har du en bra låt, Ashtray.

Om ni läser det jag skriver kan ni ju kolla på bilderna också. Faktiskt. Lägger mest upp dom för att jag inte vet vad jag ska ha dom till. Som vanligt.


Kranky


009


BW


Pänther


Alientjej_89_heavy_stuff

Har undrat länge varför folk använder sig av sitt mellannamn på Facebook? Det känns så jävla töntigt. Det verkar vara en trend. I början hade man två-tre vänner som betedde sig sådär, sen började de komma fler och fler. Och nu är dom otaliga. Kanske är det grejen med att ha tre namn? Det ser lite snyggare ut kanske? Eller så vill man visa upp sitt lite "originella" andranamn som man fått för att ens föräldrar var dumma i huvudet eller bara jävligt white trash (same shit?).


Och ja, jag är medveten om att jag använder mig att mitt mellannamn i min bloggadress. Men det finns tyvärr ingen cool anledning till det. Det är bara så tråkigt som att kombinationen Amanda och Lundgren verkar vara jävligt populär. Så jag var tvungen, helt enkelt. Men jag mår dåligt över det varje dag. Skäms lite. Hela grejen känns bara så jävla fel. För utelämnande och exhibitionistisk. Jag vet, det är bara ett namn. Men ändå.

Har aldrig varit ett big fan of New Order egentligen. Men man kan väl ändra sig.
Eller hur?

Skaffade just bloglovin'. Konstigt påfund. Det är ju inte som att jag får någon sorts påminnelse om när bloggarna uppdateras. Och det är ju inte som att jag kommer komma ihåg att gå in på bloglovin' mer än vad jag kommer komma ihåg att gå in på 1000apor. Nej, vet ni vad som skulle vara smart? En påminnelsefunktion via sms. Alltså ett sms varje gång någon av ens favoritbloggar har uppdaterats. Hur bra?
Om jag startar en sån sida och tar tio kronor i månaden för tjänsten så kan jag bli rik. Tar jag tjugo kronor i månaden kan jag skänka hälften till cancerfonden också. Har vi en affärsidé här månne?

Jag är en ung entreprenör! Superroligt! Superbra! (Tack BB, du har inspirerat mig)

Nu ska jag äta havregrynsgröt utan varken mjölk eller sylt. Helt plain. Det är ju inte så BB-likt kanske.
Måste fila på min exklusiva livsstil. Blir lite Moet och skaldjursplatå till middag.

Kom nyss hem från sjukgymnasten. Har fått femtioelva nack- och ansiktsövningar som jag ska ägna dagarna åt. Perfekt för mig som inte har så mycket annat för mig. Skämt å sido, jag kommer glömma bort övningarna ändå, och få ha fortsatt huvudvärk i tio år framöver.
Hämtade ut medicin för 700 kronor igår också. Är det priset man ska betala för infektion i halsen och lite uppfuckad astma? Ja, verkar inte bättre.
Snart får jag nog frikort.

Jag har åldrats. Ser inte alls så purfräsch ut som jag gjorde när jag var 16. Mitt ansikte har fått ta mest stryk.

- Har fått oren hy. Försöker hela tiden skylla på mensen. Men har kommit fram till att ansiktet är lika äckligt fyra veckor i månaden. Och så mycket mens kan man faktiskt inte ha.

- Mina kindben har liksom börjat ramla ihop. Har alltid fått komplimanger för mina kindben. (Kanske också det enda jag brukar få komplimanger för). Men ändå. Nu är de på tillbakagång. Blir inget mer "Du ser ut som en anime-figur". Inget mer. Tack till er som kallat mig för Ash i Pokémon och så. Det har värmt.

- Mina ögonfransar är tamigfan inte långa längre. Har varit alltför dum i mina tidiga ungdomsår och sovit med smink. På fyllan så klart. Men ni som någonsin sett mig i ögonen vet hur mycket mascara jag använder. Och det kan inte vara hälsosamt att sova med dessa mängder. Kanske inte hälsosamt i vaket tillstånd heller. Men nu har ögonfransarna blivit korta iallafall. Tråkigt.

- Slitet hår. Ja, det sitter åtminstone inte i ansiktet, än. Men förbannat slitet ändå. Ser lite ut som Joey Tempest i plattat hår. Ja, ni kan ju bara tänka er.

Jag hatar Internet Explorer. Det är som en resa tillbaka till krångliga modem, Krypin på Lunarstorm med texter om saker som man inte visste någonting om, Funplanet, Aftonbladet-chatten och den första webkameran. Att använda IE är som att titta på VHS igen. Lite nostalgiskt månne, men inte smärtfritt.

Jag behöver en rosett. Till håret. En hårrosett alltså. Tämligen fult ord. Men, saken är den att jag inte hittar någon. Har varit på jakt länge nu. Och jag börjar  tröttna. Har hittat en endaste på Forever 21. Men så vitt jag vet så är det ganska dyrt att frakta från USA? Men jag behöver en rosett. Nu. Eller snarast iallafall. Och så behöver vi världsfred. Men Prioriteringar hörrni, prioriteringar.


Gillar dock inte den fula pärlan i mitten. Men det här är sista utvägen. Tror jag. 

Kom på att det är cirka en månad till sista ansökningsdagen till universitetet. Jahapp? Hur gör vi nu då? Ska jag söka sjuksköterskeprogrammet? Eller lingvistik B? Eller? Eller? Eller?
Jag vet inte alls. Jag flyttar hellre till Norge och betalar 100 spänn för en pizza. Hoppas att det blir så. Jag gillar Skavlan. Och jag antar att alla norrmän är som honom. Det gör jag. Alla norrmän är halvsnygga, medelålders och drar dåliga helylleskämt. Precis så som man vill ha det.

Antingen så har Afasi en dubbelgångare eller så satt han nyss i väntrummet hos min läkare. I vilket fall: Jävligt snygg. Kanske var det tillochmed han som hade norpat min tid, så att jag fick gå hos en ST-läkare istället. Men vet du, Herbert, jag bjuder på den. För gammal vänskaps skull, du vet.
Jag lyssnade på Afasi & Filthy hela vägen hem. Starstruck? Jag? Äsch då.

Jag är så förbannat jävla uttråkad. Tycker synd om mig själv för att jag inte har någonting vettigt att syssla med. Önskar litegrann att jag pluggade. Att jag hade någonting nyttigt att göra. Funderar på att ta en till promenad. Men det känns lite töntigt. Och så får jag ont i huvudet av solen. Komiskt ändå. Har deppat över den här årstiden sen den kom, och när väl solen kommer för att rädda mig, då får jag ont i huvudet av den? Gud är en man och han skrattar åt kvinnan. Mest åt mig, dessutom.

Nej, vet ni? Jag drar ner persiennerna nu och sätter på Knocked up. (Haha, sätter på knocked up. Märker ni vitsen? Kul. Inte med flit. Jag lovar. Äh, förlåt.)

Promenaden gick på 50 minuter och var förjävla härlig bortsett från överdriven värme och nu uppkomna fräknar. Jag ser skitig ut. Men det hör väl våren till tror jag.

Imorgon ska jag till doktorn. Det finns någon skräckblandad förtjusning i att gå till doktorn. På många sätt är det ångestlättande. Man får ut all sin oro över konstiga sjukdomar. Samtidigt får man aldrig något rakt svar. Och oftast får man dyra mediciner utskrivna som man egentligen inte vill betala för. Och så klart har min läkarmottagning flyttat från Östra ågatan (typ fem minuter ifrån mig) till Kåbo (typ 30 minuter ifrån mig). Jävligt dåligt gjort.

Såg Milk igår. Vill bara se den igen, igen och igen. Och gärna med svensk text. Har lite dålig hörsel och Sean Penn mumlar. Men annars, sjukt bra. James Franco som bög? Fortfarande lika het. Känn på den ni.

Nu ska jag fånga dagen och promenera till Sävja. Det tar typ en timme. Man tröttnar alltid efter halva vägen. Men jag har mobilen full med bra musik, så jag ska nog klara mig. Annars; Tack för den här tiden.

Äh, kommer inte på det ändå. Men kan ju skriva något annat istället.
Typ berätta att jag lyssnar på Joy division och deppar. Det är jag bra på ska ni veta. Kan ingen förbarma sig över mig och dricka öl med mig ikväll? Eller åtminstone umgås med mig? KOM IGEN NU.

(Jag bjuder)



(NOT)

Skulle skriva något här nu. Något briljant. Men det försvann. Helt.
Ska försöka komma på det. Ge mig några minuter bara.

Första lediga fredagen på länge. Hade höga förväntningar på den här dagen. Tänkte att nu skulle dagen bli fullspäckad. Klockan är tolv. Jag har redan varit ute och sprungit, duschat och ätit frukost. Lunch också dessutom. Nu har jag ingenting mer att göra. Astrid kan inte ta sig in till stan. Lisa dissar mina sms. Zacce också. P håller på och packar. Vad fan gör jag nu? Deppigt. Så in i helvete deppigt.

Har nog aldrig gjort en smiley i den här bloggen. Men nu, se på fan:
:(

Vet ni vad jag hatar? Hemmagjorda jävla modellbilder. Ni vet, en tjej som har en kompis som har en systemkamera och photoshop. Tjejen sätter på sig lite trashiga kläder, någon blåser med en hårtork så att håret virvlar runt, kompisen med kameran photoshoppar fram lite dekadent ljus och en häftig bakgrund och sen hamnar bilden som Profile Picture på fejan.
FY FAN, vad jag hatar er. Ni får mig att vilja kräkas upp min lunch och äta den igen.



Lite kranky idag.

Gillar inte mig själv när jag skriver så seriösa inlägg som föregående. Känns som att jag inbillar mig att jag är viktig. Att någon faktiskt bryr sig om att jag har blivit vuxen. Nej, jag tror att ni faktiskt bryr er mer om att jag har ätit två paket Läkerol och mår illa. Visst är det så? Jag riktigt känner hur ni gottar er i min misär. Men jag bjuder på det. Jag har mensvärk också. Nu njuter ni riktigt va?

Jag har blivit vuxen. Och det är inte för att jag betalar räkningar, tvättar eller jobbar. Nej, det är för att jag har börjat disträhandla utan att kolla på prislappen. När jag var liten fascinerades jag alltid av mamma när vi gick på ICA. Hon plockade ner lite saker i korgen här och där, saker som egentligen inte var nödvändiga. Och när vi kom fram till kassan tog hon två paket tuggummi också. Kanske en Expressen. Jag tittade storögt på henne. Förundrades över hur lätt det var att bara plocka på sig utan att tänka på priset. Så sen många år tillbaka har min vision av att vara vuxen att kunna göra just detta. Men när jag gick i gymnasiet var jag alltid fattig. Ni förstår, det är ju inte lätt att klara utgång varje helg, fika varje dag och cigg på 1050 i månaden. Så jag kunde aldrig handla på ICA, utan att kolla på priset på hyllkanten och ledsamt behöva ställa tillbaka på hyllan igen, för att det egentligen inte är nödvändigt.
Men nu ser ni. Nu går det bra. Var på Willys nyss. Och vips hade jag fått med mig två paket halstabletter och ett paket Extra utan någon som helst eftertanke.
Jag är vuxen nu.

Jobbade mitt ass off ikväll. Är så trött nu att jag inte ens orkar dricka vatten fastän jag är sjukligt törstig. När jag är trött blir jag sentimental och orolig. Därför blir jag ledsen när jag tänker på att P flyttar till London på lördag. Och så blir jag orolig över min huvudvärk som aldrig släpper. Och orolig för min konstanta trötthet.

Och så är jag lite orolig för min framtid. Ska jag börja plugga igen? Jobba kvar på ackis? Flytta till Norge? Börja hora? Så många val, så lite tid.

Idag ska jag göra mer än att gå till jobbet. Idag ska jag träffa folk innan jag går till jobbet. Min tillvaro har blivit så deppig att jag klär upp mig för kung och fosterland för att jag ska ner på stan och äta lunch. Sitter och funderar på vilken frisyr jag ska ha. Försöker välja smycken. Och vet ni vad jag tycker?
Att det här har gått för långt.

Jag åt frukost runt halv nio. Nu är jag hungrig igen. Man blir aldrig såhär hungrig när man går upp efter tio.
Helt hjärndött. Men en sak. Det borde väl vara så att man ska äta varje gång man blir hungrig? Det vore ju mest logiskt. Hunger är väl ett tecken på att magsäcken behöver mer? Inte för att jag någonsin skulle kunna förlita mig på min hungerkänsla då den alltid är närvarande. Men jag tänker mest för resten av mänskligheten. Hur funkar det ejenklien?

Jag har bara ett avsnitt kvar av How I met your mother nu. Genomgår en smärre livskris. Funderar på om det finns någon annan serie jag kan ladda hem. Men vet att det inte kommer finnas någon som är lika bra. Tiden är förbi. Så nu funderar jag på att börja läsa den där Flyga drake. Känns som att man ska läsa den. Alla som är något har läst Flyga drake. Så det är bara att köra. Full fart framåt, och resten vet ni.


Och förresten. Tre anledningar till att den här dagen inte bör gå till historien.
1. Ställde klockan på 08.00 för att gå och gymma. Men huvudvärk och förkylning satte stopp för det. Kunde dock inte somna om sen.
2. Det är snöstorm.
3. Jag ska jobba. Jag ska alltså tvingas gå ut i det här helvetesjävlapissvädret.

- De kallar mig positiv.

Fast man ska ju inte gnälla. Finns ju dom som har det värre:

Just idag hatar jag min situation. Just idag vill jag bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Vill vakna upp på fredag, som tidigast. 
Hela alltet är deprimerande. Ska jobba hela veckan. Vet precis hur det kommer se ut. Kommer hinna träffa P, Astrid och förhoppningsvis Lisa någon dag. Tänker idag att jag ska träna imorgonbitti, men vet att jag kommer banga på grund av huvudvärk och halsont. Kommer äta mycket och onyttigt fast jag bestämt mig för motsatsen. När fredagen gör sitt intåg kommer jag vara alldeles för trött för att gå ut, men gör det ändå, för vänsämjans skull. Bakfylla på lördag. Kommer äta en jävla massa onyttigt fastän jag egentligen inte vill. Kommer spendera dagen hemma i sängen. Söndagen likadan minus bakfyllan. Sen - Måndag igen och allt börjar om på precis samma sätt.


Skjut mig?

Nyser hela tiden. Och vet ni? Nysningar och huvudvärk är ingen bra kombination. Så fort nysningen sprider sin existens över rummet  hugger det till mitt uppe på hjässan. Värken sitter kvar trots att nysningen kom för trettio sekunder sen. Börjar bli väldigt nojig över den här huvudvärken. Oroar mig för hjärntumör. Vill inte oroa mig. Men det går inte att sluta. Och har inte läkartid förrän om en dryg vecka. Fan, kan ju redan vara förbi vi det laget.




Förresten, har ni tänkt på att noja förmodligen kommer från paranoia? Fascinerande. Och lite roligt.

Alla bilder på mig från igår får mig att vilja hoppa, typ. Jag är inte ens en normalsize längre. Jag är helt beyond that. Nej, nu slutar jag supa och börjar träna istället. Are you with me?

Jag är för bakfull för att ens tänka. Känns som att någon har lobotomerat mig under natten.
Vill bara s o v a. Men nej, snart måste jag ta mig en dusch och gå ner på stan.
Nödvändigt? Nej. Kul? Ja.

En av de bästa sakerna jag vet är att sitta utan jacka och skor i en bil. Det är liksom som att vara hemma, fast i en bil.
Det var bara det.




Ikväll kör vi. FULL FART FRAMÅT, HÅLL TÄTT BAKÅT! Eller hur?

En sak bara: Hatar när folk förkortar Facebook till FB. Det låter som en fotbollsklubb. Eller som att man försöker göra någonting mycket häftigare än vad det egentligen är. Till exempel som att kalla bullshit för BS. Fejan är det enda smeknamn som funkar. Annars är det bara att hålla sig till hela namnet. Face it, or leave it!*



* Ordvitsar är livet. Det vet ni.

Nu har jag avklart Let's Dance, hjälp, chips, choklad och pappa sover sedvanligt i soffan. Även om det kommer vara befriande att vakna upp utan vätskebrist och bakfyllecravings så står jag kvar vid att en fredagkväll avnjuts bäst ute. Med öl. Men omväxling förnöjer, eller - variatio delectat - som man säger i mina kretsar.

Jag ska vara hemma ikväll. Sova tidigt och vakna upp som en solstråle. Det är min nya filosofi här i livet.
Men det finns så klart lite baktankar med det här. Råkade nämligen gå ner på stan efter jobbet. Det hela tog mig ungefär 15 minuter. På de 15 minuterna lyckades jag göra av med 570 spänn. Det är inte bra. Inte alls bra. Därför stannar jag hemma ikväll och tröstar mig med orden "Ja, men jag skulle ju ändå ha bränt de där pengarna om jag hade gått ut tidigare i veckan eller ikväll. Så liksom - plusminusnoll".

Det äckligaste ord jag vet - topp 1:
Analklåda


Jag känner såhär: Måste man göra reklam för hjälpmedel mot sånt? Finns det så många alternativ att välja bland? Är det någon som egentligen bryr sig om vilket märke man köper? Det enda viktiga är väl att bli av med skiten? (Haha, skiten - anal. Ehe. Kul.)

Jag är konstant hungrig. Det är en dålig grej, eftersom jag försöker gå ner i vikt.
Åt två mackor till frukost klockan tio. Klockan ett var jag utsvulten. Nu har jag ätit en gigantic pastaportion och jag skulle lätt kunna äta något mer, om jag ville. Men det blir inget av med det. Det måste vara hormonerna som spökar. Eller hur? Puberteten all over again.

Men vet ni vad? Cirka 30 år till klimakteriet!

Läser i UNT att en såndär läskig mask cirkulerar på fejan. Tydligen så får man den genom en länk till ett youtubeklipp och när man sedan blir ombedd att uppdatera sin Adobe Flash player så installeras en trojan. Jag blev lite rädd. Facebook och Youtube är ju mina stora nöjen här i livet. Vore konstigt om jag tackade nej till att klicka på en Youtubelänk på Facebook. Men sen tänkte jag att jag inte har gjort något sånt dumt som att installera Adobe.
- Det första som hände när jag startade datorn nyss var "En uppdatering av Adobe Flash player krävs, vill du installera nu?". Jag blev livrädd. Ville stänga av datorn och gråta. Men nu har jag samlat mig.

Har en sak att bekänna. Jag tycker egentligen att Sex and the city är ganska tråkigt. Visst filmen var bra. Kärlek, sex och hallelujah-moments. Och visst några avsnitt då och då är helt okej att fördriva tiden med. Men oftast när jag ska kolla på det orkar jag bara hålla ut halva avsnittet, sen tycker jag att det blir tråkigt, plastigt och tjatigt. Jag skäms lite för det här. Har liksom gillat den där stereotypen av att alla tjejer gillar Sex and the city och choklad. Så. Nu var det här utrett iallafall.


- Carro, Astrid, Gabi och P, hoppas att ni inte utesluter mig efter det här.

Skulle inte banga på det här just nu

Idag är en skitdag. Har fruktansvärt ont i huvudet och resten av kroppen. Och mina händer är som asplöv. Skakiga, that is. Trött är jag också. Orkar knappt sitta upp. Så nu ska jag försöka få tag på min chef för att sjukanmäla mig. Har aldrig sjukanmält mig från det här jobbet, någonsin, faktiskt. Och vi vet ju alla hur det är med den saken - Någon gång måste vara den första. Precis som med mens och snefyllor.

Kvinnor pratar om att föda barn, men jag vet något som är värre. Mycket värre. Att arbeta. Jag vet, stå upp för arbetarklassen, sosse hit sosse dit, var glad att du har ett jobb och allt det där. Men fan vad tråkigt det är.  Och kom inte och säg att det finns några roliga jobb, för det gör det inte.*

Men vet ni vad? 45 år kvar till pensionen! Nedräkningen kan börja.






* Kanske skulle det vara kul att livnära sig på en blogg. Men det räknar inte jag som ett riktigt jobb, som den proletär jag är. Nej, så länge man svettas är det ett jobb. Resten är ren trivialitet.

Drack nyss en såndär modern shake. Jag gjorde den faktiskt alldeles själv av yoghurt, banan och linfrön. Den var äcklig och nu mår jag illa. Dock har jag hört att man ska kunna stå sig på sånthär en hel dag, så jag provar. Om jag inte är utsvulten när jag kommer hem från jobbet och inte är sugen på att hetsäta, då jävlar ska jag dricka shakes varje dag. Men det återstår att se. Spänningen är olidlig. Typ.

JEANS!

var jag smal. Börja aldrig med öl. Eller sluta helt enkelt. Det tänker jag göra.

Jag hatar Blondinbella. Det har inte fungerat att gå in på hennes blogg på flera dagar nu. Vad ska jag då sysselsätta mig med? Jag kan ju inte bara läsa bra bloggar, det blir för jobbigt. För mycket intellektuell stimulans för min lilla hjärna. Jag behöver lite bilder på mat och tights och såntdär.

Apropå tights. Den här grejen med jeanstights förstår jag inte riktigt. Vill man ha jeans så har man väl jeans? Och vill man ha tights så har man väl tights? Tycker att det blir jobbigt när de ska börja beblanda begrepp och material och sådär. Blir för krångligt. Skulle helst se att tights döptes om till något annat också. För när man handlar strumpbyxor på H&M heter dom tights. Då får man alltså strumpbyxor. Men man kan också hitta tights som heter tights. Och då är det alltså inte strumpbyxor, utan tights. Utan fot alltså. Väldigt förvirrande.

För er som någonsin har övervägt att gå till Blue moon bar:



Överväger ni det fortfarande?

Fan, det här börjar ju bli löjligt. Nu kommer blodet ut ur näsan istället. Det är liksom som att det måste komma ut någonstans. Och det tycker jag är löjligt. Precis som om det inte skulle kunna stanna kvar där inne, som de föregående 18 åren.
Jag blir matt. Det är vad jag blir.

 

Herre jävla gud vad jag hatar måndagar. Snoozade i två timmar  för mycket, ställde in träningen pga att min hals är körd, åt asäcklig frukost och är fortfarande hungrig, orkade inte fika med Astrid  för att jag är så jävla slut. Så nu blir det en asocial dag. Helt avskärmad från verkligheten. Precis som gårdagen. Och vet ni? Det suger. Tanken på att hela veckan kommer att se likadan ut ger mig angst for real. Men det är det som är det riktiga livet, har jag hört.


PS. Såg en Kleerup-lookalike på Smålands i lördags. Hur mycket tror ni inte att jag obsessar nu? DS.

Kommer upp blodigt slem från min hals, hela tiden. Av sig självt. Jag behöver inte ens harkla mig.
Det gör lite ont också. Är det bara jag eller känns det här inte bra? Det är nog inget normaltillstånd det här. Inte heller ett symtom på bakfylla. Om det ändå vore så, liksom.



För övrigt. Smålands igår var esplendido! Förjävla bra musik, snygga dj's, MASKINEN och Minttu Black-shottar. Den här utgången kan jag leva på länge. (Hoppas till nästa fredag åtminstone)