Jag är bakfull, alltså finns jag inte

Jag är för bakfull för att ens tänka. Känns som att någon har lobotomerat mig under natten.
Vill bara s o v a. Men nej, snart måste jag ta mig en dusch och gå ner på stan.
Nödvändigt? Nej. Kul? Ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0