Divide et impera

Dricker staro, lyssnar på Kleeran och pratar med Carro.
So-oft.
NU är det dags!

Så pepp är jag. Fast det syns inte.



Fredag: Jag kom, Lördag: Jag såg, Söndag: Say what now?!

Gårdagkvällen:
- En öl på Svantes
- Två sexor på jazzbaren
- Fem minuter på transfest
- En öl på Kalmars + snygg italienare
- En öl i källaren på VG + en utspilld öl (inte min)
- Ingen alkohol överhuvudtaget men trettio/fyrtio tråkiga minuter på Firman
- Donken
- Fylleätning hemma hos fia + däcka (frivilligt)


Tur att det blev en lugn kväll igår - Ikväll kör vi på riktigt. Som riktiga män gör.

Att blogga är som att sjunga i duschen. Man tycker till en början att man är riktigt jävla bra.
Man vill inget hellre än att sprida sitt budskap till resten av världen. Sen publicerar man inlägget
(alt. stänger av vattnet) och inser att det är ren skit.

Det är så det är, vet ni.

Är det fredag? Ja, det är det.
Hade tänkt stanna hemma ikväll. Försöka leka lite ansvarsfull och främst för att slippa bakfyllan imorgon. Men Fiorf ringde och nu kör vi ölhävning på någon nation istället. Kanske inte särskilt vuxet - men jag ställer upp för en vän i nöd, that's what I do.




Nu kör vi!

Bor man i Uppsala förväntas man ha en uttalad åsikt om Stockholm och stockholmare. Antingen så hatar man - eller så älskar man. Jag har hamnat någonstans där mittemellan. Stockholm har bättre shopping och förmodligen bättre uteliv. De har mer av allt helt enkelt. Stockholmarna brukar anses dryga och det stämmer oftast till en viss procent. Fast det där är ju inte sant, och det vet vi ju. Egentligen finns det bara en sak som får mig att ogilla Stockholm. Och det är deras slang. Man "förar" alternativt "värmer" i "Challes" (slang för Charlie, så klart) "lägga". När man är "måttligt dragen" tar man en "bulle" in till stan. Där "tjackar" man några "järn" alternativt några "bärs". Sedan blir det till att "veva" på dansgolvet. Till slut blir det fyllekäk på "Sleven". Hela kvällen har man självklart "sportat" sitt senaste inköp i klädväg.
Var får de alltifrån? Det är ju så jävla fult. Det är fult på ett ledsamt sätt. Tillochmed norrländska ordversioner är charmigare.
Och det roligaste av allt är att de ofta se ner på göteborgarna på grund av deras förkärlek för ordvitsar. Men liksom, vafan? Att tjacka en bulle? Är det så vi ska ha det? Hellre dör jag.

Hängde lite på Bowlaget igår. Gjorde en såndär Spare eller vad det heter. Resten hamnade i rännan.
Men bara för att jag var på Bowlaget en onsdag så behöver inte det betyda att jag var full. Eller jo, kanske, i vanliga fall. Men igår höll jag mig i skinnet. Kom hem klockan elva och hängde på Msn och kollade på Weeds.
Men nej, jag håller inte på att bli varken vuxen eller tråkig. Jag sparar bara på krafterna till helgen.
Vaknade nämligen med spränghuvudvärk idag igen. Någonting står inte rätt till där uppe. Men jag är för lat för att ta reda på vad. Det man inte vet, tar man ingen skada av.

Anledningen till att det här liknar en modeblogg idag är för att jag har haft så jävla tråkigt.
Ni vet att jag inte är sådär töntig, ejenklien.
Den här dagen har slagit alla rekord. Sen klockan elva har jag duschat, klätt på mig, gjort mig i ordning,
ätit frulle, druckit kaffe och plockat ur diskmaskinen.

Jag hade en tanke när jag påbörjade det här inlägget. Men den försvann i takt med skrivandet.
Nu går jag ner på stan och bränner pengar på onödiga saker.
(Inte ensam alltså, jag har kompisar. - lovar.)

179 cm - smack that shit.
Men nu får det vara nog.

Att vakna med huvudvärk efter en hemmakväll är så jävla värdelöst. Om jag ska ha ont i huvudet så ska det finnas en bra anledning till det, annars kan det få vara.
Men det finns ju aldrig något dåligt som inte för något gott med sig. Kunde snooza till elva eftersom att jag har huvudvärk. Då behöver man inte hetsa upp. Då kan man leva livets glada dagar.
Fast nu är jag uppe ändå. Dricker kaffe och knarkar Ipren.
Funderar på om jag ska gå och duscha och allt det där. Men jag tror jag stannar här ett tag till.
Mest på grund av den här:

He left me a note,
it said: I love you
I read it again, just to be sure

it's funny how I managed to mix up love with leave

Jag känner mig febrig och borde sova fast ändå så sitter jag här fastklistrad. Fastklistrad framför ingenting faktiskt. Den enda flik som vilar tryggt bredvid denna är fejan, så klart. Diskuterar lite böcker med Carro på msn. Stirrar på min säng och tänker att det vore så jävla skönt att sova. Men benen bär mig inte. Jag skulle kunna sitta här hela natten.
Men det ska jag inte. Jag ska kolla på Weeds och dricka vatten för att sedan behöva springa upp var femte minut och kissa. Orsak och verkan - liksom.

Jag har huvudvärk. Skulle vilja skylla på något vanligt för en gångs skull. Typ har suttit vid datorn för mycket eller druckit för lite vatten. Men jag (och ni) känner mig alltför väl för att tro på något sånt. Det är tisdagmorgon och jag känner hur rödvinet gör sitt uppe i mitt stackars lilla huvud. Att ta Ipren är värdelöst. Det här är the real shit.
Tippar på att det inte kommer släppa förrän ikväll. Innan dess ska jag duscha, gå till jobbet, jobba, gå hem.
Lycka till. - Tack.

Jag har fredagskänsla på en måndag. Det kanske inte bådar gott inför resten av veckan, men en fredagskänsla är obotlig. Man kan inte rå för den, så det är bara att köra på. Fick VG på sista tentan och har köpt ett par assnygga pumps. Nu kan inget gå fel.

Fan, det är nästan tjack-varning på det här inlägget. Får man ens vara såhär glad i finanskristider?

Alltså. Jag hade fyra läsare igår. Jag sprider ju mitt lösenord med vinden. Det finns på bilddagboken, Facebook och Msn. Jag kan inte tänka mig att det bara är fyra personer som läser min blogg, som jag har på msn. Är mina läsare dumma? Eller är det helt enkelt ingen som vill läsa längre?
Sad either way.


Jag ska gå och begrunda (?) detta i min ensamhet.

Har inte haft så få läsare som idag, någonsin. Jag vet att det är det här jävla lösenordet.
Jag hatar det. Jag funderar på en ny blogg. Vore coolt. Men jag vet inte vad den ska heta.
Måste klura ut ett namn först.

Jag är så bra på att få skumma åkommor. Just nu klias det över hela kroppen, min ena kind är röd och uppsvullen, mitt öga klias och min panna är full av skumma utslag. Antingen så är det thaimaten jag åt till middag eller så har jag helt enkelt fått Hiv. - Hoppas på det förstnämnda.

Imorgon är det måndag. Inte så jävla underbart. Men då börjar nedräkningen igen.
Fem dagar kvar tills det är fredag. Bara fem dagar, det klarar vi.

Men det är inte måndag än. Det är fortfarande helg och jag överväger öldrickande fastän det känns alkat och rätt onödigt. Men jag skulle behöva en kompis ikväll. Hängde med mamma och pappa hela kvällen igår och med mormor och morfar
hela dagen idag. Känner mig helt plötsligt 30 år äldre. Psykiskt alltså. Men vad gör väl det? Jag tror jag ska ta fram Allers-tidningarna jag fick av mormor nu. ASmycket korsord. Sa jag 30 år äldre? - Menade pensionsfärdig.

Min mamma har läst bloggen. Det känns så jävla creepy. Det här är det heligaste jag har, Och så läser hon det. Det känns som att jag är busted. Som att jag har gjort någonting fel. Jävla mamma alltså.


Hade bloggmöte utanför Palermo igår. För jävla trevligt. Faktum är att det var nog ett av de roligare ögonblicken av kvällen, då jag var för full för att minnas resten. Att jag tappade min kebabtallrik på vägen till efterfesten säger ju en hel del.
Jag har så mycket att skriva men för lite hjärna för att det ska fungera. Kan inte riktigt synkronisera tänka-skriva-redigera-processerna idag.
Alkohol är skit. Gott skit det där.
Peace

Måste lösenordsskydda bloggen litegrann såhär. Inte för att någon kan läsa detta, eftersom man behöver lösen för det. Men skitsamma. I'll be back!

Jag har feber. Självklart. Det är fredag och det är fest. Då passar jag på att ha feber.
Men vet ni vad? Det rör mig inte i ryggen, nej det rör mig faktiskt inte alls. Jag har druckit ett glas vin and I'm on fire, som man så fint säger.
Vi lyssnar på den där Poker face-låten och Anna lagar mat.
Zacce dammsuger.  Det är fest, med andra ord.
NU kör VI!

På ett bra sätt.

Ikväll känner jag mig lite blue. När jag känner mig såhär så brukar jag tänka "Vad har egentligen gått bra idag?". Och det vet jag inte. Jag var på stan för att hitta en snygg klänning och en halsduk. Hittade en halsduk som var ganska fin. Så det var kanske bra, antar jag. Och så jobbade jag ju, och då tjänar man pengar. Så där har vi ju en till sak. Och sen tog det slut. Mina jävla snygga jävla kängor gick sönder, glömde lämna in min klocka på batteribyte, städade en sal med magsjukesmitta, "glömde bort" att äta lunch och fick läkarsprit i ögat.

MEN, det finns alltid ett men. Det är ju fredag imorgon. Och vi vet alla vad det innebär.
Först upp klockan sex för att jobba, sen öl.
Det om något är gott mos.


Förresten blir jag ledsen när ingen kommenterar längre. Tillochmed mina Amanda-haters har givit upp. Kan jag inte ens få en liten bitterfittig kommentar längre? Kom igen nu förfan, det här är disrespect, och det vet ni. Mycket väl. Alltför väl.

Saker som är bra nu:
- Att inte behöva plugga
- Att kunna lägga hela lönen på öl och kläder
- Att äga ett gymkort
- Att jobba tre-fyra dagar i veckan
- Att Carro kommer hem snart
- Att det är riktig vår om tre månader

Saker som är dåliga nu:
- Att inte tjäna multum
- Att inte hinna umgås med folk
- Att alla är sjuka
- Att min astma har spårat ur
- Att vara naiv
- Att vara för mycket överhuvudtaget
- Att dricka för mycket
- Att äta för mycket

Och jag visste att den dåliga sidan skulle väga över. Fuck up!

Har upptäckt en bug (bugg på svenska?) på fejan. Satt och beundrade min 'profile'. Ville byta min status till något annat än 'napalm', man vet ju inte vad folk kan få för sig nu i ny-president-i-usa-tider. Skrev in "is fffredag" i fältet. Och så kom det upp en liten rödtonad ruta där det stod "You have to be logged in to do that shit" (Okej, det sista hittade jag på själv). Men då tänker jag såhär, hur fan kan jag vara inne på Facebook och chilla runt på min 'profile' om jag inte är inloggad? Kan det här hända andra? Kan min mamma upptäcka mig på fejan? Isåfall är jag doomed. Ser hon de tidigare censurerade Milano-bilderna så är jag numer hemlös.
Jävla Facebook, visste att det skulle sluta såhär.

Mina ögon tåras just nu till fullo. Och inte för att jag är ledsen, nej snarare tvärtom.
Hittade nämligen en video på min mobil. Inte vilken video som helst - en video från en middag hemma hos mormor och morfar för några veckor sen. Pappa och morfar sitter och diskuterar under the influence. För er oinvigda - alltså efter några öl. Det är skränigt och de pladdras på om p-böter och lapplisor. Sedan blir det helt plötsligt lite tyst. Morfar viskar något ohörbart. Pappa tar i med sin dovaste stämma och sluddrar fram "Men hörru Jontan, har man skitit i det blå skåpet så har man va". Jag kan knappt skriva detta för att jag är så fnittrig. Vill liksom inte sitta och asgarva här för mig själv. MEN att skita i det blå skåpet, är inte det det bästa uttrycket ni har hört? Vem kom på det? När? Varför är skåpet blått? Inte så att jag inte har hört det förut, men det är inte förrän nu jag har upptäckt dess storhet.
Så jävla bra.
Dör. nu.

Z har gjort te till mig. Chaite, ni vet med massa socker och sådär. Nu rider jag på sockervågen och förbannar att ingen har tid, råd eller hälsa att gå ut med mig ikväll. Det är onsdag. Det är kallt och mörkt. Och två dagar till löning. Det är som upplagt för lite öl. Men tydligen inte ikväll. 

Nu ska jag kolla på när Z diskar. Det mina vänner, det är terapi det.

Ni som aldrig har haft PMS (kanske främst killar) borde få känna hur det känns. Varannan sekund är jag på väg att börja gråta. Varannan jävla sekund. Nu till exempel. Det pressar i ögonen och lite sådär mystiskt i bihålorna. Jahapp, nu gick det över igen. Och såhär håller det på. Hela tiden. Och nu kom det igen, bara för att jag för en sekund tänkte på att jag ska gå och jobba. Jag blir gråtfärdig över att behöva gå till jobbet. Och det är bara logiskt om man jobbar på Provoice. Det är hormonerna det är fel på.
Jag vill bara ha en Rom&Cola. Öl funkar också.
Tror att jag går ut efter jobbet idag. Sätter mig själv i ett hörn på Palermo.
Det är på väg utför nu.

Fan vad jag är röksugen. Om det inte vore för att en röst som säger "du skulle ju sluta" i mitt bakhuvud skulle jag ha rökt för längesen. Men nu är den där. Och den lämnar mig inte i fred för en sekund.
Funderar på om jag ska börja snusa. Det är ju gott och sådär.
Problemet är ju att jag har så liten överläpp och då måste jag ju snusa Catch mini för att inte se knäpp ut.
Och det är inte manligt överhuvudtaget. Nej, om jag ska börja snusa så ska det vara General eller något liknade.
Men inte Kronan. Min bror säger att det bara är "luffare" som snusar Kronan. Kanske är samma sak med rökare.
Det är bara "luffare" som röker Level.
Så nu har jag ett uppenbart problem. Antingen slutar jag röka och börjar snusa Catch mini och riskerar då att klassas som en mes. Eller så slutar jag röka och börjar med General och kommer då garanterat se ut som Conny femton från Funbo - en Skogaholmslimpa under läppen.
Eller så fortsätter jag att röka - får ännu mer problem med min astma - ligger sen inne och chillar med en syrgasmaskin när ni dricker öl på krogen.
Nå? Hur ska vi ha det egentligen?

Varje gång jag ska gå in på Facebook råkar jag hamna på Studera.nu istället.
Är det kanske en liten liten hint?

Jag håller på att bli sjuk. Inte för att det skulle intressera någon, utan mest för att jag inte har någonting
annat att skriva, alls.
Det enda jag vill skriva egentligen är att jag är arg på Z.
Så, där har vi det. Känns som en kärleksförklaring per blogg - fast tvärtom.
Älskar 2000-talets finesser.

Jag har blivit bitter. Bitter på ingenting. Och på allt.
Allt och ingenting, som man brukar säga.

Och Alfred är död. Tydligen.
Det gör mig ledsen. Och bitter.
Igen.
Älskar. Punkter.

Spelade Wii hos fia igår. Kan inte röra armarna idag. Därför blir inte det här inlägget längre såhär.
M å s t e vila.


Eller jo, förresten, en sak: Hajar är inte min passion längre, sengångare är.
Så jävla hardcore. Visste ni att de har dålig syn och hörsel, men relativt bra luktsinne vilket
gör att de kan lukta sig till ruttna grenar, så att de inte ramlar ner från träden? Nej, tänkte väl det.

Igår skrev jag ett inlägg om min bakfylla, men det publicerades aldrig av okänd anledning. Och tur var väl det, det börjar bli tjatigt. Idag har jag istället något nytt att klaga på. Är så jävla förkyld. Min hals är sådär raspigt äcklig. Funderar på om det går att sova bort det. Även då jag har sovit tretton timmar inatt så är jag trött. Skulle kunna sova i tretton till.


Men just det. Vi bowlade på Bowlaget i fredags. Så jävla roligt. Har bara bowlat nykter förut.
Nu vet jag att jag ska vara full varje gång framöver.

Jag ska upp klockan sex imorgon och jobba. Jag har varit ledig alla fredagar sedan juli, förutom några enstaka
föreläsningar. Att jobba på en fredag betyder att jag kommer vara trött och skabbig - PÅ EN FREDAG! Det är galet. Men jag ska se till att Z super ner sig tillsammans med mig på kvällen. Det finns inget som inte lite sprit kan bota.


PS. Om Z vägrar att träffa mig ser jag gärna att någon förbarmar sig över mig. Ville ba' säga det.DS.

Sjukt bra affärsidé det här, Carro:

Drömde inatt att jag var på ett koncentrationsläger. Vi fick hoppa häck över handfat, nakna.
I handfat ett var det tvål och i handfat två var det vatten. Så man var ren när man hade gått över mållinjen.
Slutstationen innefattade en våg och ett måttband. Jublade något oerhört när det visade sig att jag vägde 60 kilo och
var 176 centimeter lång. Gubben som mätte mig sa att det nog berodde på skorna, men jag hade ju inga på mig.

Ibland skulle man verkligen vilja fråga Freud.

Kanske lite töntigt med fyllebloggning ändå. Speciellt när man inte är full. Längre.
Och hur kan jag vara så säker på det? Jo, loggade in på internetbanken utan några som helst problem.
Det om något är ett tecken på nykterhet.
Borde sova nu innan min mamma går upp. Annars blir hon besviken.
Kan bli hus i helvete, som man sa på 70-talet*, eller när det nu begav sig.


* Jag försöker varken vara rolig, fyndig eller innovativ. It all just comes to me.

Såhär vill jag att mina barn ska bli. Rätt ska vara rätt för fan!

Denna dag har varit den mest produktiva på flera år och ändå är klockan inte ens halv ett.
Jag har:
- Gått upp 08.30 och druckit kaffe och ätit turkisk youghurt blandat med fil (fett är gott)
- Gymmat i cirka 45 minuter med Astrid
- Köpt nyttig mat på Kvarnen
- Duschat
- Precis ätit ost- och broccolisoppa och cashewnötter

Och om två timmar ska jag till jobbet.
Är jag inte en drömkompis? Jag är så ambitiös att jag skulle kunna bära hela era liv på mina axlar.
Jag är som Gulliver och ni är lilliputtarna.
Vilken underbar symbios. The circle of life, vet ni.

Kollar lite på guldbaggegalan. Ganska festligt hur två filmer kan vara nominerade i exakt alla kategorier.
"Maria Larssons eviga ögonblick" och "Låt den rätte komma in" måste vara det enda som har hänt filmsverige i år.
Ännu ett tecken på att vi bor i ett väldigt väldigt litet land.
Men inget dåligt i det. Störst är inte alltid bäst, som bekant.

Ibland känner jag mig som Helena Bergström när jag ler.
Känns som att tänderna inte får plats i munnen, ni vet.



Hos henne beror det nog på stora tänder, hos mig beror det på en in absurdum liten mun.

Jag har fått gåvan att vara vänsterhänt. (Ja, det är en gåva eftersom det är lite halvunikt sådär. Och så kan man alltid bonda med folk över det om man inte har något annat att prata om.) Båda mina föräldrar är högerhänta, men min farfar var vänsterhänt, så jag antar att det är han som har skänkt mig den.
Jag gör det mesta med vänsterhanden. Typ håller gaffeln, skriver, klipper och såntdär. Men en sak kan jag inte göra med vänster hand, och det är att borsta tänderna. Hur jag än försöker så kan jag inte styra tandborsten. Den flyger runt hur som helst och oftast ut ur munnen så jag får tandkräm över hela kinden. Och jag har alltid frågat mig varför - och nu kom jag på det. När jag var väldigt liten så borstade mamma eller pappa mina tänder, när jag sedan skulle lära mig att borsta själv måste de ha placerat tandborsten i min högerhand, eftersom de själva använder högerhanden. Så nu har jag alltså bekräftat teorin om arv och miljö. De interagerar på hög nivå, annars hade jag inte blivit vanskapt på det här viset.

Hoppas isåfall att jag har någon riktigt alkad kompis. Min alkoholkonsumtion har ju alltid varit hälsosam.


(Har aldrig varit någon höjdare på paint. Men det ska föreställa en pil.)

Askul:
http://www.partykungen.blogg.se
Om absurt har en blogg så är det ovanstående.

Det är bara med Carro jag kan ha långa msn-konversationer om viktiga ämnen. Vi förstår varandra. Värderar samma saker liksom.


Amandasofialundgren.blogg.se säger: alltså
Amandasofialundgren.blogg.se säger: roligaste grejen på tjuvlyssnat som jag kom på att jag läst nu Amandasofialundgren.blogg.se säger: känns typ som oss
Amandasofialundgren.blogg.se säger: men jag orkar inte leta upp den så jag återberättar den
Carolina säger: jag har säkert läst den, så kommer nog känna igen
Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha också
Amandasofialundgren.blogg.se säger: den där med två fjortistjejer som sitter och pratar om en kille. så frågar ena tjejen "vad är han för färg är han blå eller svart?" och den ena ba "eeh..vadå? han är vit.."men ååh, på facebook. är han blå eller svart? alltså kan jag se hans profile?"
 Carolina säger: hahahhaha
Carolina säger: jag veeeet
Carolina säger: så jävla saaad
 Carolina säger: men så oss
Amandasofialundgren.blogg.se säger: hahah men verkligen
Amandasofialundgren.blogg.se säger: ja men typiskt, tänktep å det när jag själv sa för en sekund sen "sitter och väntar på att ********* ska acceptera mitt friend request"
Amandasofialundgren.blogg.se säger: liksom måste skriva det på engelska
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
 Carolina säger: haha, men det gör jag med
Carolina säger: förstår typ inte hur folk kan ha på sitt egna språk, måste ju kännas jättefel Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha, neej alltså det var nån som hade det!
Amandasofialundgren.blogg.se säger: alltså vem fan var det
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: jag blev typ helt chockad över det
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: jo just det, du vet när man har fått en friend genom people you may know Amandasofialundgren.blogg.se säger: eller typ friend finder
Amandasofialundgren.blogg.se säger: så var det på svenska
Amandasofialundgren.blogg.se säger: typ "dom hittade varandra med folk du kanske känner-verktyget" (alltså typ så) Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
 Carolina säger: hahahah
 Carolina säger: alltså orkar inte
Carolina säger: men typ när jag träffade johanna o malin (dom andra svenska au-pairerna) dom typ "men varför har du facebook på engelska?"
 Carolina säger: jag typ "eeeh, det är det enda rätta.. "
Amandasofialundgren.blogg.se säger: hahah
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: men det är klart
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: att ha facebook på sitt eget språk är typ likvärdigt med att dubba engelska filmer!
Carolina säger: hahah
 Carolina säger: jaa, men faktiskt
Carolina säger: det blir ju inte rätt feeling
 Carolina säger: haha
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: neej, det är faktikst sant. ibland när jag ska skriva till folk så känns det som att det är meningen att man ska skriva på engelska
Amandasofialundgren.blogg.se säger: typ för att allt är på engelska och för att du skriver på engelska till massa folk Amandasofialundgren.blogg.se säger: liksom typ alla har fått skriva till nån på engelska någon gång, typ i kommentarer och sånt
Amandasofialundgren.blogg.se säger: jag har aldrig pratat med någon o-svensk på fejan!
Carolina säger: haha, har du inte?
Amandasofialundgren.blogg.se säger: neej
 Carolina säger: eller iofs, det hade väl inte jag heller innan jag åkte
 Carolina säger: vem ska man prata med liksom?
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha, eller JO, det har jag ju! typ en 35årig engelsman som raggade på mig Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
 Carolina säger: har ju inga semesterflirtar utspridda..hhah
Carolina säger: du skulle satsat ju!
Amandasofialundgren.blogg.se säger: hahah, neejmen det är det jag menar. skulle vilja ha en semesterflirt Amandasofialundgren.blogg.se säger: som typ skriver "hi, how are you nowadays? xoxo"
Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha Carolina säger: jaaa, jag ska typ börja med xoxo
 Carolina säger: känns lite passé, men ändå
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha, för mig är det nytt. visste typ knappt vad det betydde innan jag började kolla på gossip girl '
Amandasofialundgren.blogg.se säger: så jävla dum
Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
Amandasofialundgren.blogg.se säger: eller alltså jag trodde det typ betydde någonting äckligt Amandasofialundgren.blogg.se säger: alltså typ någonting med sex
Amandasofialundgren.blogg.se säger: som var för grovt för att skriva
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
 Carolina säger: hahahah
 Carolina säger: jag visste nog inte heller innan gossip girl, men ditt var verkligen genomtänkt
Carolina säger: haha
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha, ja. alltså jag grubblade ju seriöst på det
 Amandasofialundgren.blogg.se säger: haha
Carolina säger: jag visste typ inte att uttrycket fanns förän gossip
Amandasofialundgren.blogg.se säger: ooj, visste du inte?
Amandasofialundgren.blogg.se säger: nu känns det bättre!

Ibland blir jag deppig när jag är bakfull. Idag har jag en sån bakfylla.
Men det är en världslig sak. Finns ju dom som alltid är deppiga eller bakfulla.
Och jag är inte en av dom.
En annan sak som gör mig deppig är att Linnea P's pappa tyckte att jag såg ut som en docka slash asiat.


Förresten så skulle jag vilja ha en Header. Ni vet en såndär grej uppe på bloggen med någon djup bild, gärna i svartvitt med lite text, typ. Den som hjälper mig kan få 6 euro i mynt.

Känns som att en 11-åring skulle kunna ha skrivit det här.
Det är på den nivån det är idag.

Inatt beställde jag endast kebabkött på Jalla. Och sås förstås. Och lite sallad.
Det kostade 55 spänn och tallriken var överfull av kött. Det förklarar varför
jag var tvungen att spy. Kan också ha berott på den vingliga färden
hem. Sista biten gick jag barfota. (Note to self: Gå inte barfota på vintern. Försök att inte trampa i gruset.)

Roligare än såhär blir det inte idag.

Det enda jag kan tänka på är vin. Försöker koppla bort det och inse att klockan inte ens är fem.
Men en en röst i mitt huvud* påminner mig om hur de gör på kontinenten. Ja, där får man ju dricka vin när man vill,
hur man vill och var man vill. Alkholliberala land är det bästa jag vet.



*Alltså inte en annan röst, utan min egen. Så långt har det inte gått, ännu.

Nu är det billigt att knulla snett också!

För att använda ett lite förlegat uttryck men ack så effektfullt: Jag ÄGER!
Tentan gick som på räls. Fråga-svar, fråga-svar, fråga-svar. Nemas problemas, Kein Probleme,
No problems, inga problem. Hade lite svårigheter med en del av sista frågan, men den var ändå bara värd
 tre poäng, så det gör ingenting. Nu kan inget stoppa mig.
Känner mig lite dyster över att jag nu har slutat plugga. Det kommer nog bli ett tomrum.
Men i höst kör jag igen, då blir det andra grejer. Eller kanske lingvistik B, för jag äger ju som sagt.

Och en sak som stör mig, bara sådär i förbifarten alltså. Blogg.se bytte för ett tag sen domän till publishme.se.
Jag tänkte att det var för att göra det hela lite coolare och kankse bättre. Väntade tålmodigt på att kunna logga in
på den nya härliga portalen. Och nu verkar det vara klart. Man skriver bara in publishme.se i adressfältet, man anländer
till sajten och välkommans av en stor logo med skriften "Blogg.se". Och jag undrar bara: hur tänkte ni där? Hur fan tänkte ni där? Suckers.

Stod mig inte alls på det där hela dagen. Vid fyratiden var jag så hungrig att jag trodde att jag skulle svimma i duschen.
Sen kom jag på att det bara var för att jag rakade benen, liksom stod med huvudet neråt för länge. Då kan man ju bli lite groggy. Helt jävla falskt alarm, med andra ord.
Jag gick till Willys för att köpa lämplig mat. Hittade bara turkisk 12-procentig yoghurt och bacon.
Köpte cashewnötter och 85-procentig choklad för att stilla hungern. Nu mår jag illa, igen.
Jag måste sluta hetsäta tror jag.

Efter allt detta har jag blivit trött. Paltkoma, ni vet. Så nu orkar jag inte plugga.
Och tentan är om tolv timmar. Jag vet inte när jag ska orka eller hinna.
Kanske efter Let's dance?* Ja, så får det bli.


*Nej, jag kollar inte på Let's dance ejenklien, men BB är ju med. Vill se när hon shakar ass i den där white trash-klänningen á la ålandsfärja -87.

Känner att jag måste berätta vad jag åt till frukost, bara för att visa att jag faktiskt håller i det här.
Men det var ganska äckligt. Inte smakmässigt alltså, men lite halv-nasty kombination.
Jag skyller allt på www.kostdoktorn.se, min nya favorit-sajt (och nej, jag har inte lärt mig att länka efter två år med den här bloggen). Jag åt ägg med smör. Kokade ett ägg, hårdkokt, hackade sönder det och blandade med smör och salt.
Det smakade som äggröra, fast godare. Mår lite illa nu. Beror nog på smöret.
Men jag tror att jag kan stå mig på det här till middagstid. Om jag inte gör det tvingas jag nog att äta ägg igen,
har liksom inget annat hemma. Vill aldrig äta broccolisoppa någonsin igen.
Min tunga gör så jävla ont.

Jag har tänkt på en sak. Vad fan är grejen med aftonbladet.se?
Alla hatar den sajten, eller påstår sig läsa den "med en nypa salt" alternativt tidsfördriv.
Och jag har försökt. Varje gång på jobbet när jag har Facebookat till den yttersta gränsen och läst
alla bloggar jag känner till, då går jag in på aftonbladet. Bara för att jag ser och hör att alla andra gör det
någon gång om dagen. Jag möts av något rörigt och osammanhängande. Den största nyheten är alltid överdriven och handlar oftast om barn eller kvinnor. Sånt säljer, vet ni. För att hitta den artikel jag egentligen är ute efter måste jag gräva mig igenom någon sorts djungel av videoklipp och reklam. Och det jag etar efter finns så klart inte.
Jag försöker inte säga att jag skulle vara för intellektuellt bevandrad (för så pretentiös är jag inte) för att läsa skvaller och skräckhistorier om bröstförstoringar, men varför just aftonbladet? Till synes smarta människor förespråkar den där sajten. Alex Schulman i egen hög person tillochmed skriver i deras tidning. Jag vill bara förstå v-a-r-f-ö-r?

Det blev broccolisoppa. Inte så jävla gott, men mättande.
Nu har jag bränt tungan, som in i helvete. Det går sådär när man är glupsk, som min mamma brukar säga.

Jag har framtidsångest nu. Är rädd för att sluta plugga.
Känns som att min hjärna ska förtvina. Men det ska jag inte bry er med.

Det viktiga nu är att det är det är lördag och fest om 48 timmar.

Och en annan sak, 22.30 på Svt2: Argentinsk-peruansk-chilensk-amerikanskt drama från 2004. Om resan genom Sydamerika som Ernesto Che Guevara och hans kamrat Alberto Granado företog sig i början av 1950-talet. I rollerna: Gael Garcia Bernal, Rodrigo de la Serna, Mia Maestro, Gustavo Bueno, Jorge Chiarella. Regi: Walter Salles

So long

(Nu har jag försökt att publicera det här inlägget ungefär 20 gånger utan framgång. Snart brister det. Såhär i förhand bara: Pappa, tangentbordet gick sönder av sig självt.)

Frukost: 3%ig fil med linfrön, svart kaffe, vatten och ostrullar (vilket jävla ord)


Lunch: Skinka och stekt ägg (Första gången jag stekte ägg själv, creds till mig)

Jag tänker inte påstå att den här dieten bjuder på några kulinariska läckerheter.
Men det ska gå.
Undrar vad det blir för middag. Funderar starkt på broccolisoppa. Enda problemet
är att jag inte gillar broccoli så värst mycket. Men hur var det nu? Trägen vinner för fan.

Det finns tre mysterium:
1. Varför spelade aldrig Kleerup på Grammisgalan?
2. Varför kan jag inte böja min nacke?
3. Varför hör jag när grannen ovanför kissar? (Ni vet hård kisstråle mot porslin som klingar så härligt.)

Det var bara det.

Imorgon kör jag en Blondinbella och börjar med low carb-high fat.
Och nej, jag tänker inte skära ner på ölen. Bara all äcklig pasta och sådär.
Och brödet. Det där jävla brödet.
Nej, frånochmed nu ska jag dricka kaffe och äta fil. Så jävla äckligt, men det blir ingen
beach 2009 med bröd. Det vet vi alla. Vi måste sluta leva i förnekelse.

Och eftersom jag är inne på det här med nytt liv så har jag börjat lyssna på ny musik.
Känner att Arcade Fire, Joy Division och Led Zeppelin om och om igen börjar bli tradigt.
Så nu spotify:ar (Ett nytt verb! Kallas innovation - kan bli en språkförändring om ni följer mig) jag
Belle & Sebastian. De är jävligt bra. Men kan någon - snälla - berätta vilket som är det bästa albumet?
Jag måste kunna föra konversationer på fyllan om det här. Vi vet ju alla -återigen- hur bra man raggar med
sin musiksmak.

Nu: Kleerup på grammisgalan.

Var på Forex och växlade in mina överblivna Euro från resan. Det kom att bli en smärre chock.
Det var turistinvasion där inne. Och inte vilka turister som helst. Nej, det var ryssar. Ryssen är här nu!
De konverserade högt och drog fram storplånkan i triumf. De är tillbaka och de är snuskigt rika.
De var några få finnar också. Man kunde känna att det låg en beaf i luften. Närsomhelst skulle de ryka ihop.
Jag valde att vänta utanför det stundande kriget.
Man måste hålla sig passiv i sånnadär lägen, jävligt passiv.

Försov mig tre timmar idag. Nästan så att jag skulle vilja kalla det bedrift.
Ligger väldigt efter i min plan. Men ändå så känns det viktigare att fila naglarna.
Jag som inte ens brukar fila naglarna.

En annan sak: Jag har inte rökt sedan natten till igår. Kommer förmodligen bryta det inom 24 timmar.
Men det spelar ingen roll. Jag har faktiskt valt att inte röka sedan dess. Jag har tillochmed ett nästan fullt
paket i väskan. Jag kallar det temporär själdisciplin.

Jag SUGER.
Ingenting blir gjort idag.
Jag skulle lika gärna kunna sova hela jävla dagen.
Det skulle inte spela någon roll.
Funderar på om det är en värt en sista kraftansträngning.
Egentligen inte. För jag är ledsen. Mest ledsen över ingenting alls men också
över människor som inte delar mina värderingar när jag så gärna vill att dom ska det.
Vad är meningen med det, liksom?
Jagvillbarafåsomjagvillnågongång.
Alltidsåhimlacooltattskrivautanmellanslag.
skjutmig.

Drack alldeles för mycket igår, sov alldeles för lite inatt.
Vandrade Uppsalas tomma gator hem vid halv nio-tiden imorse.
Folk var på väg till jobbet. Jag kände mig som en hora med ett ögonbryn.
För det var precis vad jag hade. Ett ögonbryn.  Det blir så för mig ibland eftersom jag målar dem.
Ibland vill det ena försvinna när man sover. Obehagligt.

Jag tog en dusch när jag kom hem för att piggna till. Tänkte "Här ska bannemig pluggas".
Somnade nästan i duschen, vaknade till, klädde på mig och däckade på sängen. Men inte utan planering.
Ställde först klockan på 10.15. Snoozade sedan till klockan elva.
Häftade ihop föreläsningsanteckningar det första jag gjorde.
Åt choklad och skorpor till frukost.
Nu mår jag jävligt illa. Jag har nu stirrat på mina böcker i en timme. Men det händer liksom ingenting.
Men man ska utmana sig själv här i livet. Man ska kämpa för det man vill ha.
Därför gör vi såhär: Om jag läser ett kapitel och dessutom stryker under viktiga saker, då får jag sova i en timme.
Deal? Ja, skitbra.

Just nu är jag jävligt trött. Har inte alls någon lust att formulera långa meningar.
Känner trots detta någon sorts desperation av att skriva något.
Så jag gör det på det effektiva sättet.
Dagens misslyckande: Skulle börja plugga till tentan. Slutade med att jag pluggade i en timme och ägnade resten av dagen till vad jag vill kalla "en pluggpaus".
Dagens konstigaste: Skulle fika med Zacce på Cosmo. Var så uppe i mitt Italien-tänk att jag tog ett glas vin istället för en kaffe. Zacce drack chailatte och åt en kaka..
Dagens freudianska: "Glömde" bort att jag hade slutat röka.
Dagens roligaste: På vägen hem ikväll gick jag bakom en aspackad tant. Jävligt vinglig. Så jävla plakat att det hela liknade "Ett steg fram-två steg bak-gången". Sådär ska jag inte vara när jag är 60.

Sådärja. Kort och koncist. Det är ju så man vill ha det.

Det går inte att berätta om en resa för andra på ett bra sätt. Det blir oftast ganska ointressant.
Men jag vågar mig ändå på en sammanfattning, mest för att jag själv vill ha en. Jag kan då gå tillbaka
och läsa den sen och minnas hur jävla underbart det är att inte fira nyår i Uppsala.
Så, Milano-resans höjdpunkter, eller bara saker som känns nämnvärda:
- Pratade högt på svenska i bussen från flygplatsen i tron om att ingen var svensk. Mest könsord.
Visade sig sedan att de som satt framför pratade svenska.
- Fick träffa Carro igen, vilket man inte blir bortskämd med nuförtiden.
- Åt jävligt god pizza runt midnatt och drack rödvin
- Fick en kompis på hotellet som hette Ali. Han jobbade där. Och förmodligen hatade han oss eftersom vi
 tryckte indisk mat och hamburgare på hotellrummet. Men det fanns ett band. Någonstans.
- Träffade våra gamla utbytesitalienare. Ganska stelt till en början, men efter några järn var stämningen på topp.
- Spenderade en del av nyårskvällen på en bar där det spelades Joy Division. Har aldrig blivit lyckligare över en låt.
- Italienare har lite svårt med svenska namn. Till exempel Astrid. Hon blev kallad Astrod (Med långt o, väldigt ryskt) och Asterix. Kanske det bästa på hela resan.
- Jag blev senare kallad för Obelix av en personal på flygplatsen i Milano. Blev först glad, men kom senare på att Obelix är den tjocka och dumma.
- Vadade i kiss och vatten inne på en jävligt fet klubb för att komma till toaletten.
- Betalade 30 euro i inträde men fick ihop det till fyra gratis drinkar.
- Och så åkte vi jävligt mycket taxi.