Divide et impera

Efter lite forskning har jag kommit på att BB har köpt en likadan klocka som pappa.
Min pappa ÄR Blondinbella. Blondinbella ÄR min pappa.
Antingen är det BB som är nörden som köper en herrklocka.
Eller så är det pappa som är en stekare som har en sådan dyr klocka.

Det enda vi kan konstatera by fact är att pappa köpte sin klocka först.
Score!

Hur kan man bli proppmätt av en avokado? Jag frågar mig själv det. Och min magsäck.
Den tycks krympa när det är såhär varmt ute. En avokado och jag är illamående. Jag skulle ju aldrig
klara att gå på lunchbuffé. Ingen valuta för pengarna där inte.


Nu är det bara två veckor och en dag kvar tills jag och Den lille drar till Berlin. Låt nedräkningen börja.

Funderar på om det är okej att börja skriva packlista redan nu. Men det kanske är för tidigt, även för mig.

Det är något visst med att röka vid datorn. Känner mig väldigt Carrie Bradshaw.
Tänk vad moderniteten gör med oss. Hade jag inte haft trådlöst internet och laptop hade jag förmodligen inte ens rökt just nu. Eller kanske.


Kunde inte sova inatt för att jag trodde att mitt hjärta slutade slå hela tiden.
Har jag nämnt att jag är hypokondrisk?

Jag känner mig needy och varm och mätt och uppsvullen och slapp och ledsen och glad och uttråkad och trött och pigg och otaggad och pepp.

Nu ska jag titta på Ett herrans liv och hoppas att jag kan reducera hälften av känslorna.

Känslor. Drygt ord egentligen.

Hatar den här dagen. Vill liksom bara radera den. För gott.
Finns egentligen ingen speciell anledning. Den är bara så jävla jobbig.
Jag kom inte upp ur sängen imorse. Har alltså sovit cirka elva timmar och är alltså seg pga för mycket sömn. Det är sjukt varmt och uttorkningen från två dagars bakfyllor sitter fortfarande i. Och mina ögon är svullna och min hals gör ont.
Orkar inte duscha heller. Och så tråkig gäst i Hallå P3. (Plus att jag missade Morgonpasset bara för att jag inte kom upp ur sängen)

Sen ska jag jobba också.


Någon som vill byta liv för en dag?

Pappa kom just hem från Willys. Med en Cola zero åt mig.
Nu är jag på banan igen. Snart hoppar jag in i duschen och kör allrengöring.
Vi får se hur bra det går för mig att raka mitt sargade ben. Kan sluta hur som helst.
Fylle-kliade nämligen upp det igår. Mycket blod. Vita lakan.
Jag känner att det finns väldigt mycket som kan missförstås. Kanske dags att byta sängkläder.

Jag sitter här på balkongen i min osköna bakfylla och dricker kaffe. Med glass i. Ni kanske tycker att det är lite underligt. Men det är det inte. Glassen gör att det blir kallt, sött och lite blaskigt. Ungefär som en iskaffe alltså. Fast godare.
Det konstiga i detta är väl att jag i vanliga fall inte dricker något annat än svart kaffe. Ni kanske undrar, varför denna helomvändning?
Det ska jag tala om. Jag lurar mig själv. Vet att jag måste få i mig kaffe för att orka supa ikväll igen. Men jag kan aldrig dricka kaffe när jag är bakfull. Det tar emot så väldigt. Men med glassen i slinker det ner på några sekunder. Snart är jag redo att gå på flaskan igen!


Det är något speciellt med att avsluta en text med ett utropstecken. Hurtigt och glatt.
Inte riktigt min sinnesstämning idag. Men man kan väl låtsas?

Det stör mig lite att Calle Schulman gillar Halo med Beyoncé (stavning?).
Jag gillar inte henne. Jag gillar inte heller när ingen kommenterar längre (dubbelnegation? fuck yeah)
Et tu brute!
(Syftar på dig P)

Det är vid dessa tillfällen man vill ta en valium och somna. De här tillfällena som nu. Det kliar exakt över hela kroppen. Eller nästan över hela kroppen, åtminstone. Jag har två stora skrubbsår som håller på att läka. Det kliar som fan med andra ord. Och jag kan inte klia tillbaka heller, eftersom vi alla vet att man får fula ärr då. Och så har vi myggbetten. Har två stycken gigantiska myggbett precis bredvid ett av skrubbsåren. Det vätskas och varar och blöder och har sig. Så jävla oskönt. Och så har vi ögonen. Pollen gör att mina ögon ser jävligt bakfulla ut. Och så klias de, så klart.

Ville bara deklarera det här. Eventuella sympatier lämnas lämpligast i kommentarsfältet.

Hela mitt crew är och badar någonstans. Jag vill inte sola för att jag bränner mig så lätt.
Och jag skulle inte för något i världen lägga mig på en strand. I bikini. Tråkigt nog blir det ju bara värre med åren. Man är ju som snyggast i den här åldern, har jag hört. Men jag har inte solat eller badat på över tre år. Så varför bryta ett vinnande koncept?
Just det.

En hel dag till ingenting.
Jag är uttråkad.

Kedjeröka, ja tack. Sitta ute i pollenstorm, nej tack.
Gyllene medelväg? Finns ingen.
Jag kör på balkongen. Det är ju inte för inte som man har allergimediciner.




Så såg jag ut för ett år sedan. Fult halsband.

Just det. Idag var andra gången inom en månad som jag tog ut 1000 kronor istället för 100.
Väldigt väldigt frustrerande. Speciellt när man är rädd för kontanter. Jag hatar dem. Inte för att jag har någon nördig bacillskräck eller så, utan mest för att de är så lätt att göra av med.

Och till det konstiga hör att jag precis efteråt, med mina 1000 kronor i plånboken, går in på Hemköp och betalar med kortet. Astrid frågade mig varför jag inte gjorde ett försök till att börja göra av med kontanterna. Jag hade inte svaret. Men jag antar att det hade med freudiansk rädsla att göra. Typ.

Jag har nyss förstått hur mycket förakt jag känner för "roliga vitsar". Jag skulle väl inte vilja kalla mig ett proffs inom ämnet, då det är en tung titel, men väl invigd iallafall. Spenderade hela min barndom (och tonår) hemma hos mormor läsandes Allers och Hemmets journal. Till slut gick det inte att undvika "Staffans hörna" & "Det goda skrattet". Jag läser fortfarande Allers när jag kommer dit. Och för ett tag sen slog det mig att det finns en vits som är återkommande. Återkommande genom tio jävla år. Det är inte lite. Och det är självklart den vits som jag hatar mest.
Den är nästintill makabert dålig. Helt sanslöst, faktiskt.

- Jag har både slutat dricka, röka och svära
- Jasså? Vad bra..
- Fan jag glömde ciggen på systemet!


Och det är ju egentligen inte så att det finns någon rolig vits överhuvudtaget.
Men den där är ju extrem.

Jag som alltid drömt om att få skriva recensioner i kulturdelen i tidningen. När man börjar recensera
roliga vitsar måste man nog inse att chansen är minimal.

Funderar på varför jag har så ont i magen. Funderar också på hur man kan lyckas bli bakfull på två öl och ett glas vin. Kanske finns det ett samband däremellan. Men jag vill helst inte tro det.

Jag känner mig ovanligt innehållslös idag.
Önskar att jag hade en bild på min bondbränna för att pigga upp den här bloggen lite.
Men misströsta inte. Jag kirrar en till ikväll. Pråmmis.

Kan inte sitta still för att det kryper i benen.
Kan inte titta på film för att jag inte kan koncentrera mig.
Kan inte lyssna på musik för att jag inte vet vad jag vill lyssna på.
Kan inte dricka öl för att det är söndag.

Det här är inte en dikt eller så. Se det som ett fastställande av min frustration.
Funderar på att gå ut och gå, men är lite rädd för att gå i skogen på kvällen.
Och ungefär lika rädd för att gå längs stadsparken osminkad.
Farliga grejer det där.

I want in, like a substitute
I've been working awful hard for you
But you don't say, you just hold your breath
So I can't touch what I haven't yet
She's a poor one and it hurts me so
And it's a dark path and a heck of a cold
And she can feel me like she did before
Oh we'd be so free
Happy alone
Sharing a smile
So far from home
 Push in and I pull it away
 It a hard part but the true love way
 Girl you're wanted like a wanted man
With your smart mouth and your killer hands
We could both share all that I have made
For a young man its a heck of a wage
And I feel crazy when I see your face
Cause we'd be so free
Happy alone
 Sharing a smile
 So far from home
 And we would laugh
Laugh till we cry



Förjävla fin låt.

Det värsta som finns är att ha två söndagar i en och samma helg. Igår var den söndagen som vi behövde. Man kunde halvsova framför tvn vid åtta och sedan däcka vid elva. Idag hade jag tänkt gå upp vid nio och gå ut och gå. Vaknade i panik vid elva och insåg att jag hade stängt av alarmet i sömnen. Gjorde ingen ansträngning för att tagga mig själv på promenaden. Nu sitter jag här tre timmar senare. Fortfarande i pyjamas, fortfarande i tron om att jag är bakfull och borde ta igen mig. Jag behöver inte den här dagen. Inte alls faktiskt.



Midsommar. Gillar bilden. Kontrastrik, om inte annat.

Jag har världens bästa kompisar.


(Blir alltid lite blödig när jag är bakfull. Lite pinsamt, lite mysigt. En härlig blandning med andra ord.)

Jag är så jävla jävla hungrig. Men jag har redan borstat tänderna. Och dessutom är det alldeles för sent för att äta.
Får försöka somna in till ljudet av min kurrande mage.

För att detta inlägg ska se lite mer genomtänkt ut lägger jag in någon gammal bild.
Ska bara hitta någon först.







Thinspiration har jag hört att man kan kalla't.

Livet är inte på min sida idag. Började spöregna på vägen till jobbet. Just den dag då jag inte tog med mig något paraply. Hade ont i huvudet under hela arbetspasset.
Nu när jag kom hem skulle jag baka en kaka tills imorgon. Jag har misslyckats en gång med ett bakverk. EN enda gång. Jag är bra på att baka. Men nej, inte idag. Kakan blev misslyckad och ful och kladdig. Men jag tar väl med mig den ändå. Kommer se den stå kvar oäten på fikabordet när allt annat är slut. Ingen kommer vilja äta min fula kaka. Lite som Laila Bagge. Ful, patetisk och snart helt bortglömd.

1000apor läggs ner. Jag viger denna kväll åt sörjande.

Jag kommer sakna dem. Mest Alex, Calle, Vesslan och Jesper.
Kommer sakna youtube-klippen också. Är så trött på pretto-praktikant-amanda nu så henne kommer
jag nog inte sakna så mycket. Kanske lite.

Nu ska jag klä mig i svart och tända ljus. Eller bara dra täcket över huvudet och somna.
Lite samma sak.

Fan vad jag hatar att det är så klyschigt att känna sig harmonisk. Började dagen med en timmes promenad längs fyrisån. In i skogen. Förbi gamla Ulleråker och hela köret. Solen lyste sådär fint som den bara göra på morgonen. Lyssnade på morgonpasset i p3 med den där mysiga skåningen. Och pinsamt nog tänkte jag "såhär skulle jag kunna ha det jämt". Visst känner man sig nördig när man håller på sådär? Likadant när man är utomlands och sitter på balkongen i eftermiddagssol och "njuter". Det känns ju så förbannat larvigt. Som om man hade någon sorts inre djup som ingen annan förstår.
Men ändå så längtar jag redan till morgonpromenaden imorgon.
Jag är och förblir en pretentiös tönt. Förlåt till er som hoppades på mig.


Förresten är det jävligt töntigt att kalla sig själv för tönt. Som om man vore så himla speciell men samtidigt har sådan självdistans att man kan kosta på sig att nedvärdera sig själv lite. Det här är en ond spiral. Jag känner mig töntig för att jag gillar att vara harmonisk, men samtidigt tycker jag att jag är töntig som utser mig själv till en tönt. Är ni med? Det är inte jag. Jag lägger ner.

Fan vad jag hatar att det är så klyschigt att känna sig harmonisk. Började dagen med en timmes promenad längs fyrisån. In i skogen. Förbi gamla Ulleråker och hela köret. Solen lyste sådär fint som den bara göra på morgonen. Lyssnade på morgonpasset i p3 med den där mysiga skåningen. Och pinsamt nog tänkte jag "såhär skulle jag kunna ha det jämt". Visst känner man sig nördig när man håller på sådär? Likadant när man är utomlands och sitter på balkongen i eftermiddagssol och "njuter". Det känns ju så förbannat larvigt. Som om man hade någon sorts inre djup som ingen annan förstår.
Men ändå så längtar jag redan till morgonpromenaden imorgon.
Jag är och förblir en pretentiös tönt. Förlåt till er som hoppades på mig.

Just nu har jag ångest. Ångest, ångest, ångest. Det var längsen nu va? Tyckte att det var dags för lite av den varan.
Iallafall verkar mitt psyke tycka det.
Inte alls trevligt. En känsla som är så väldigt bekant, men ändå jävligt främmande.
Jag menar inte att vara djup. Bara ärlig. Ärligt är det nya ironiska, för er som inte visste det.


Hatar det här.

Mamma och pappa kollar på film. Ljudet är så högt att det dundrar i väggarna. Jag vet inte om de vill kompensera för det faktum att de tittar på film så väldigt sällan, men högt är det iallafall. Jag lägger inte ner energin på att lyssna på musik, vet att de ändå kommer överrösta mig. Och så kollar de på någon svensk gammal "rulle". Med Ruben Salamander. Det säger väl allt om filmens ålder. Han slutade väl göra film för tio år sen? Minns att jag älskade honom i Cluedo. En redig karl tänkte jag, tio år gammal sådär. Jag var klarsynt redan då.

Nu ska jag gå och lägga mig. Är mörbultad efter en kväll på jobbet. En dag till som denna och jag bryter ihop.
Jag är överkvalificerad för mitt yrke. Jag orkar inte inte tänka längre. Töntigt va?

Min nedladdning står än så länge bara på 12,9%. Trots att jag började ladda ner i förrgår. Så jävla segt. Det är egentligen sju säsonger, men har valt att bara ladda ner de tre sista, eftersom jag redan har sett de andra. Det förargliga i detta är att jag började ladda ner de här 7 säsongerna för ett par veckor sen. Men hela tiden gick det fortare att ladda hem en säsong i taget. Så nu när jag var framme vid säsong 5 var jag så jävla dum att jag avbröt den här nedladdningen. Och det fanns ingen säsong 5 att ladda hem. Förutom på italienska. Gilmore girls heter för övrigt una mamma per amica på italienska. Känns inte alls taggat.

Så nu får jag stå mitt kast. Jag slår vad om att det kommer ta tre år ändå.

Känns bra när Utorrent säger att det kommer ta tre år innan mina Gilmore girls-säsonger är nedladdade. Frågan är om jag ens har kvar den här datorn om tre år. Om man ens kommer ha möjlighet att ladda ner saker om tre år. Stasi kommer vaka över oss. Staten kommer bestämma vad vi ska titta på för serier. Det kommer bli Kobra och Allsång. Det vet jag.

Fast ganska bra att den ändrade sig till fem dagar nu. Slipper jag grubbla så mycket.

Nu ska jag sy ihop mina strumpbyxor. En fattig kvinnas väg till framgång.

Det här är tortyr. Bara för att jag har bestämt mig för att äta nyttigt så finns det massvis med onyttiga grejer hemma. Det finns glass och chocolate chip cookies. Och ost och kex. Och yoghurt. Och pseudo-mörkt bröd.
Hittills har jag bara ätit russin och några salta kex. Jag har klarat mig rätt bra, tycker jag ändå.
Men jag tror inte att jag klarar det länge till. Det bästa vore att somna. Kanske ska göra ett försök.
Allt för beach 2012, vänner!

Har ont i magen och i öronen. Och känner mig lite krasslig i halsen.
Men nu kan inget stoppa mig. Femte träningsdagen den här veckan. Jag känner mig så jävla duktig.
Även om det finns en sak som gnager i bakhuvudet. Det där med att jag vet att denna träningsmani bara kommer
hålla i sig i någon vecka till. Sen kommer jag återgå till det gamla vanliga. Men det hoppas vi inte på, så klart.
Om jag klarar att träna minst tre gånger i veckan fram till Berlin, ja, då är det sensationellt.
Men hoppas, det ska man göra.

Fan vad jag blir trött på folk som klagar på att bo i Sverige. Drar till med saker som "jag hör inte hemma här", "det här landet är för litet. Liksom shit, svenskar tror liksom att Stockholm är stort." etc etc. Jag blir så jävla trött. FLYTTA DÅ! Det är väl inte så jävla svårt. Det är ju lika mycket finanskris över hela världen som här, så det lär väl vara ungefär likadant överallt. Det är bara att dra. Själv gillar jag att bo i här. Skulle önska lite fler varma månader och lite kortare vinter. Eller kanske ingen vinter överhuvudtaget förresten. Och om jag fortsätter att icke-källsortera och tvätta en klänning åt gången så kanske denna önskan blir verklighet snart.
Så jag sitter här och trivs när termometern visar på 10 grader, den trettonde juni.



Har väldigt svårt för folk som hyllar sitt eget land. Så jag vill bara klargöra att detta inte är en hyllning överhuvdtaget. Jag gillar att bo här helt enkelt. (Tycker att det verkar läskigt att flytta.)

Varför måste det spöregna när jag vill gå ut och gå? Det här är första och säkert sista gången jag vill gå ut och gå en lördagmorgon. Men så klart så strejkar vädret. Nu är frågan om jag ska gå ut nu ändå och skita i det  faktum att jag kommer bli genomblöt. Eller så väntar jag en stund. Som man gjort så många gånger förr. Jävligt naivt att tro att det ska sluta regna i den här staden. Verkligen.

Fan vad jag älskar att vara färdigtränad, osminkad, nyduschad och mätt på pizza.
Hänger i en alldeles för stor t-shirt och tänker på att sova. Fredagar är det nya söndag.
Fast bättre.

Kvarteret Skatan börjar om fem minuter så vi får göra det här kort och koncist.
Idag har jag fixat nytt id-kort och därmed blivit 400 kronor fattigare, därefter köpt en väska på rea och är därmed ytterligare 200 kronor fattigare. Sen köpte jag med mig en sallad till jobbet och blev 65 kronor fattigare. Jobbade till tjugo över åtta.
Imorgon börjar jag 07.30, slutar klockan två*. Sen hittar ni mig på gymmet. Till kvällen blir det pizza med papsen.

Livet leker!

* Visst är det irriterande när folk växlar mellan att skriva tal i siffror och i skrift? Jag hatar det. Förlåt mig, men två minuter kvar och jag måste hinna bädda iordning min säng.

Har hört att det ska vara bra att lista tre saker som man har gjort bra varje dag. Idag överträffar jag mig själv. Kan komma på minst sju grejer. Jag gick upp en halvtimme tidigare än vanligt, åt endast gröt till frukost och ingen jävla macka, träffade Ashtray klockan elva och tog en kaffe, gymmade i nästan en timme, vek ihop mammas träningskläder (egentligen för att mina egna skulle få plats, men ändå. god gärning som god gärning, eller hur?), plockade ur och i diskmaskinen och tvättade en maskin tvätt.

Det sistnämnda kanske egentligen inte borde få platsa på bra-listan. Tvättade en maskin med bara en klänning i. Så brukar jag göra. Pappa tycker att det är slöseri. Jag tänker att miljömedvetenhet är så 2008.

Nu behöver jag tvätta ett par strumpbyxor och en klänning. Är lite osäker på om jag vågar tvätta dessa ihop. Tror inte det va. Men lugn bara lugn, jag tänker faktiskt tvätta strumpbyxorna för hand. Kanske är miljömedvetenhet mitt kall, trots allt.

Imorgon måste jag fixa nytt leg, vilket är en fröjd då mitt nuvarande är från åttan. Men just nu känner jag mig lite tankspridd så jag är inte säker på att jag kommer komma ihåg det. Därför skriver jag det här. Det kanske kan hjälpa.
KOM IHÅG ATT FIXA NYTT PASS, IMORGON TORSDAG!


Sådärja. Avslöjade precis det faktum att jag läser min egen blogg.
Storhetsvansinne? Nejdå. Uttråkad? Möjligtvis.

Det är konstigt det här med att jobba kväll. Även fast jag inte börjar jobba förrän klockan tre så måste jag gå upp senast nio. Liksom för att inte vara lat. Det är ingen hemma som kan se om jag faktiskt går upp klockan nio eller inte. Men om jag går upp senare känner jag mig ändå väldigt skyldig. Känner mig som en såndär 15-åring som sover till tre både lördag och söndag bara för att det går. Så, nu är jag uppe och har redan avklarat massvis med sysslor. Ätit frulle, plockat ur och i diskmaskinen och duschat. Och rensat upp lite i mitt rum. Då kommer vi till problemet. Vad ska jag göra nu då? Jag har snart läst alla bloggar. Jag har ingen lust att gå ner på stan för att shoppa då jag ändå inte har råd, ejenklien. Så nu är jag körd. Ska sitta här tills klockan två. Då ska jag gå och fixa ett nytt passerkort. Ska ta foto och så. Kan ju ägna mig åt att fixa den perfekta sminkningen iochförsig. Men..till klockan två? Det är två och en halv timme. Hade jag varit Oprah hade det varit snålt om tid. Men nu är jag ju inte det. Så varför ens spekulera?


Och ja, egentligen vill jag ju kolla på Gilmore girls, det vet ni. Men jag känner att det börjar bli sjukligt. Inte normalt att kolla minst tre avsnitt om dagen. Måste sluta. Jag får hålla mig tills ikväll helt enkelt. Snacka om abstinensbesvär. Kommer börja hetsäta snart.

Just nu känner jag mig väldigt harmonisk. Har tränat och ätit nästan två portioner stuvade makaroner och köttbullar. En av mina favoriträtter, för den oinvigde. Trots denna envisa harmoni är det något som gnager. Funderar på det här med smilegubbar. Visst, jag köper att man vill göra en glad smiley för att betona att man är glad över något eller menar väl med något. Typ så. Men vad är grejen med lipgubbar? Och blinkgubbar? Jag erkänner att det är lite pretto och så 1999 att klaga på det här. Men jag orkar snart inte mer. Folk över femton år borde inte använda sig av det. Och mest för min egen skull. Jag mår verkligen uppriktigt dåligt när någon gör :P-gubbar till mig. Förut var det främst på Msn, men nu. Överallt, närsomhelst. De vill mig något ont. Jag vet det.
Så sluta ba. Låt mig slippa.

För att ni ska förstå obehaget i det:


Just nu känner jag mig väldigt harmonisk :D Har tränat och ätit nästan två portioner stuvade makaroner och köttbullar :P En av mina favoriträtter, för den oinvigde. Trots denna envisa harmoni är det något som gnager :( Funderar på det här med smilegubbar :P Visst, jag köper att man vill göra en glad smiley för att betona att man är glad över något eller menar väl med något. Typ så :P Men vad är grejen med lipgubbar? Och blinkgubbar? Jag erkänner att det är lite pretto och så 1999 att klaga på det här :P Men jag orkar snart inte mer ( Folk över femton år borde inte använda sig av det :P Och mest för min egen skull :P Jag mår verkligen uppriktigt dåligt när någon gör :P-gubbar till mig. Förut var det främst på Msn, men nu. Överallt, närsomhelst. De vill mig något ont :PJag vet det. Så sluta ba. Låt mig slippa :P

SER NI VAD JAG SER? Jag hoppas det. De äter upp mig inifrån och ut.

Om jag ändå kunde beskriva hur ont denna jävla mensvärk gör mig. Hur mycket den älskar att göra mig illa. Kanske kan förklaras så enkelt som med åtta Gilmore girls-avsnitt och en magnum.
That'll do it.
Nu är Söndagsparty snart slut sen kör vi två avsnitt till. Om jag lever då.

Vill ligga i sängen idag igen. Den här gången av en legitimerad anledning. Mensvärk så klart. En kvinnas största förklaring till att vilja gömma sig under ett täcke och stirra i väggen i timmar i sträck. Men så klart är tajmingen helt fel. Det är ju val idag. Så jag har tagit en dusch och dragit på mig finklänningen. Pyntat mig själv med alla smycken jag kunde hitta i samma kulör. Guld, för den som vill veta. Nu återstår bara sminket sen är jag redo att ta mig an min medborgerliga plikt. Har fortfarande inte bestämt mig om det är vänstern eller sossarna som ska få min röst. Den som lever får se.


Ni vore dumma om ni trodde att jag skulle sätta igång med sminkningen nu på en gång. Först ska jag kolla på ett avsnitt Gilmore Girls. Festina lente, mina vänner.

Jag vet inte om det är alkoholen eller jag men någonting är det. Jag tål det inte helt enkelt.
Tur att jag gillar att spendera mina lördagar i sängen med serier och cola zero. Det är en väldig tur det.

Nu: Powernap. Frågan är vad jag ska göra med den power som jag är menad att gaina av denna nap. Kanske orka tömma mitt skrivbord på skräp? Nej.
En annan dag.

Det här är inte kul. Inte nog med att jag har varit uttråkad hela dagen (anledningen till detta överexalterade uppdaterande), nu mår jag dessutom dåligt. Jag mår väldigt väldigt illa och har ont i bröstet. Jag längtar tills jag börjar plugga till sjuksköterska, då kan jag ställer diagnoser på mig själv mest hela dagarna. Kul.
Jag kan inte vara humoristisk när jag mår dåligt. Jag går och lägger mig nu.
Väck mig när det börjar vankas sprit.

Idag har jag:
- Duschat
- Klätt på mig
- Sminkat mig
- Rökt två cigg
- Vikt tvätt
- Gått ut med soporna
- Handlat på bolaget

Sen tog det slut. Kanske ska äta lite lunch och plocka ur diskmaskinen.
Leva livet. Det är grejer det.

Någonting säger mig att jag inte borde se femte Gilmore girls-avsnittet för dagen. Att jag borde gå och lägga mig. Kanske försöka läsa ut Flyga Drake. Något lite bättre. Jag gillar inte ens Gilmore girls så mycket. Det är bara något visst med att ladda ner alla säsonger av en serie och sedan plöja igenom avsnitten kväll efter kväll. Varje gång klockan närmar sig 01 tänker jag att jag borde sova. Att jag faktiskt ska upp klockan nio och borde sova de där åtta timmarna som sägs vara så bra. Men så klämmer jag in ett till avsnitt bara för tillfredsställelsen skull.
Så, jag kör nog på tre till avsnitt ikväll. Först måste jag försöka resa mig härifrån in i badrummet för att ta bort smink och såntdär. Bara det att jag har fått en gammal hoodie av pappa och den är så jävla tung. Det är som att bära på tre extra kilon. Men man känner sig åtminstone smal när man tar av den. Och det är alltid något.

Mitt bloggläsande har nu nått sin kulmen. Så fort jag missar att läsa på morgonen eller kvällen innan jag går och lägger mig blir det så fruktansvärt mycket att ta igen. Efter att ha läst hälften så orkar jag inte läsa längre. Blir ledsen när jag ser att någon har författat ett långt långt inlägg. Som jag annars skulle ha älskat, så klart. Nu tittar jag bara på bilderna. Önskar att de skulle överdriva lite extra med styckeindelningen för att få det att inte se så fasligt ansträngande ut.
Det är jobbigt det här. Måste hitta en bra lösning. Och att skära ner på antalet bloggar är inte ens ett alternativ. Har redan varslat bort Mini, Mogis, Viktor Barth-Kron, Katrin och Elin Kling. Nu får det fan vara nog.


Saknar dom. Varje dag.

Är det en synd att vilja ligga inne och kolla på serier hela dagen i juni? Känns som det. I vilket fall spelar det ingen roll för jag har ju ändå inte möjlighet att göra det. Men ändå. Man kan ju alltid undra.

Ganska festligt att det börjas prata om att man ska införa rökförbud på uteserveringar också. Töntigt kan jag tycka.
Hade inte så mycket annat att inflika i det ämnet. Jag är inte så insatt..







* Hur står någon ut med Rix FM? Morsan älskar det här. Dags att flytta hemifrån kanske.

Kom på en sak som borde ha placerats längst upp på "Jag hatar-listan".
Jag hatar när mitt internet inte fungerar. Jag avskyr det. Jag blir så sur på fuckingjävlacomhem, som jag brukar kalla dem. Faktum är att de tre senaste kvällarna har det bestämt sig för att inte fungera. Funkar någorlunda fram till sex-tiden. Sen tar det stopp. Det vill sig liksom inte. Och det konstiga är att jag kan vara inne på Msn och Spotify (oftast) men själva surfandet fungerar inte alls. Och nu kanske ni tror att jag är dum och har ställt in Firefox på nedkopplat läge eller något sådant. Men nej nej, så är det inte. Jag kan ju faktiskt komma in på fejan ibland också. Tar ungefär fem minuter att få upp startsidan, sen loggar man in, det tar ytterligare fem minuter. Och ungefär där tar det stopp. Allting hänger sig och då vill jag inget annat än att hänga mig. Gillar den där ordvitsen. Lite obskyr liksom. Eller?

Men ja. Alltså. Comhem är det jag hatar mest. Men snart ska vi byta till fiber här. Blir väl ungefär i samma veva som jag flyttar hemifrån och måste ha Comhem igen. It's a curse.



* Tur att jag har så jävla få läsare. Annars hade det här bara satt detta företag i rampljuset. Och det vill vi ju inte. Aldrig.