Att lura ett barn
Jag sitter här på balkongen i min osköna bakfylla och dricker kaffe. Med glass i. Ni kanske tycker att det är lite underligt. Men det är det inte. Glassen gör att det blir kallt, sött och lite blaskigt. Ungefär som en iskaffe alltså. Fast godare.
Det konstiga i detta är väl att jag i vanliga fall inte dricker något annat än svart kaffe. Ni kanske undrar, varför denna helomvändning?
Det ska jag tala om. Jag lurar mig själv. Vet att jag måste få i mig kaffe för att orka supa ikväll igen. Men jag kan aldrig dricka kaffe när jag är bakfull. Det tar emot så väldigt. Men med glassen i slinker det ner på några sekunder. Snart är jag redo att gå på flaskan igen!
Det är något speciellt med att avsluta en text med ett utropstecken. Hurtigt och glatt.
Inte riktigt min sinnesstämning idag. Men man kan väl låtsas?
Det konstiga i detta är väl att jag i vanliga fall inte dricker något annat än svart kaffe. Ni kanske undrar, varför denna helomvändning?
Det ska jag tala om. Jag lurar mig själv. Vet att jag måste få i mig kaffe för att orka supa ikväll igen. Men jag kan aldrig dricka kaffe när jag är bakfull. Det tar emot så väldigt. Men med glassen i slinker det ner på några sekunder. Snart är jag redo att gå på flaskan igen!
Det är något speciellt med att avsluta en text med ett utropstecken. Hurtigt och glatt.
Inte riktigt min sinnesstämning idag. Men man kan väl låtsas?
Kommentarer
Trackback
