Divide et impera

Ibland känns det som att hela magen vänds ut och in för att jag saknar så mycket.
Att lyssna på Kings of Leons nya och finaste skiva gör det inte bättre.


Så jag går och lägger mig istället.

Ligger i sängen och försöker vara så orörlig som möjligt. Mitt huvud gör så jävla ont. Jag har haft konstant ont sen igår morse och det vill inte gå över. Har inte kunnat röra nacken så drog slutsatsen att det är spänningshuvudvärk gone wild. Mamma har masserat hela min nacke med iprengel. Verkar inte hjälpa. Jag orkar. inte. På riktigt. Har konstant tjut i öronen också. Det här är en så fruktansvärt dålig dag. När jag tänker på att jag ska försöka tagga till på en 04-gasque ikväll gör det om möjligt ännu mer ont. Orkar inte hög musik. Orkar inte alkohol. Orkar inte människor.
Typiskt.

Men skam den som ger sig. Jag ska spendera dagen i sängen med Don Draper som utsikt och försöka bli bättre. Önska mig lycka till.



Skulle hellre vara lite såhär nu. Sjutton år och stupfull i en skog. Hur soft?

Veckorna försvinner så väldigt snabbt just nu. Det känns som att det var söndag igår, men tydligen är det torsdag imorgon. Det betyder att jag har en dags praktik kvar för den här veckan. Men jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt att tiden går så snabbt. Deprimerande på något sätt. Ska det alltid gå såhär snabbt nu? Vi vet ju att ett sommarlov kändes som en evighet när man var liten. Men en vecka borde väl alltid kännas som en vecka? Kanske kommer veckorna bli som en dag var förut. Men jag tröstar mig med att dagarna verkar gå långsammare när man blir äldre. Och i skrivande stund sviker mina ögonlock mig och faller ihop. Så i'm outta here.

Jag skulle behöva en heldag hemma för att ta igen missade Mad men-, Weeds- och Entourageavsnitt. Och ett Gossip girl. Och så har jag en asjobbig uppgift att göra tills på måndag. Så himla bra att jag insåg alldeles nyss att den var jobbig. Och att jag behöver referenslitteratur som jag inte ens äger. Jag orkar inte.
Och asaont i magen har jag också. Och i knät. Nej, idag är ingen bra dag. Men det är väl aldrig en tisdag klockan åtta. Förutom om det är sommar.


Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig i världens skönaste säng.

Kanske är jag världens sämsta på att uppdatera. Men den här helgen har jag varit fullt upptagen. I fredags shoppade jag, tränade, pluggade, drack mojitos/vin/öl och var på ÖG. Igår var jag till en början fruktansvärt bakfull men åt sedan pizza och återhämtade mig. Då åkte jag till min finaste kille och drack vin och såg The dark knight (okej, jag sov mig genom halva filmen, men ändå*). Idag har jag således idkat älskog med kollektivtrafiken i form av att åka roslagsbana, tunnelbana och slutligen tåg till Uppsala. Nu har jag duschat, ätit och druckit cola. Och det tänker jag fortsätta med (dricka cola) ett tag till. Imorgon ringer klockan 04.50. Söndagar alltså.












* Inte för att den var dålig, utan för att bakfyllan gjorde ett återbesök.

Saker som går bra och saker som går dåligt:
- Lyckades med mitt första venprov på VFU:n idag. Har varit drabbad av någon sorts venprovs-jinx. Men nu är den över hoppas jag.
- Glömde att anmäla mig till nästa termin eftersom jag är så jävla ouppstyrd nuförtiden. Vägrar kolla pingpong och studentportalen för att jag får ångest av det. Och det verkar ju gå sådär bra. Har antagligen mer ångest nu.
- Orkar inte träna på eftermiddagarna när jag går upp innan fem och kommer hem runt fyra. Det går liksom inte. Känner mig tjock nu.
- VFU:n blir bara roligare och roligare.

Sådärja. Lite plusminusnoll med negativt och positivt ändå.
Nu ska jag lyssna på Kings of Leons nya skiva och dricka kaffe.

Imorgon ska jag ta bussen 05.35. Nollfemtrettiofem, förstår ni? Har tagit 05.55-bussen de senaste två veckorna och mått tillräckligt dåligt av det. Nu måste jag alltså gå upp ytterligare en halvtimme tidigare. Det gör ont.
Det bästa vore ju att gå och lägga sig redan nu, men jag vill bara ligga och kolla på dåliga tv-program och sakna min kille. Så jävla cheesy ändå. Nej, men vi sätter väl P här. Jag måste göra efterforskningar i tv-tablån.

Laterz.

Jag är ledig. Känner mig...levande. Skämta. Jag tvingade upp mig själv redan klockan sju för att komma igång med en uppgift. Nu är den klar. Det tog ungefär en halvtimme. Jag och min tidspessimism alltså. Jag har iochförsig hundra andra saker att ta tag i, om än inte lika viktiga. Jag måste exempelvis ha en mascara och nagellacksborttagning.
Som ni märker är jag inte på blogghumör idag. Det här är ju på Linda Rosing-nivå.
Nu går jag och fyller på min kalender med deadlines istället, så kanske det inte behöver bli så stressigt i framtiden.

Alltid är det någonting med mig. Idag är jag bitter över att jag missar PH, Alex Schulmans tal till nationen, EM-kvalmatchen mellan Sverige och Holland och nytt Gossip girl-avsnitt. Bitter är väl kanske ett starkt ord, men jag hade gärna stannat i mina långkalsonger hela dagen och bara stirrat mig blind på tvn eller datorskärmen. Men man kan inte få allt.
Jag börjar praktiken klockan ett idag och det skulle inte alls förvåna mig om jag missar bussen. Jag gick upp halv nio och har inte kommit längre än hit. Ätit frukost har jag också gjort. Men nu kommer jag inte längre. Kan inte skilja på om klockan är tio eller elva. Vet inte hur jag ska få ihop det här. Jag måste göra den där uppgiften som ska lämnas in imorgon (min kära klasskompis gav mig en dags dispens!) och någon annan dag borde jag ta tag i alla andra tusentals uppgifter. Men det är ju så typiskt mig. Jag får ångest av att ta tag i uppgifterna men också ångest över att jag inte gör det. Så blir det en jävligt ond cirkel och det hela slutar med att jag får stressa mig igenom saker = ännu mer ångest.

Ja, det är sådan dag idag. Nu ska jag försäkra mig om att bussen går den tiden jag tror att den går. Vore inte alls konstigt om jag blandat ihop det i mitt huvud. See you when I see you.

När ska man få bli smal igen då? Jag bara undrar.

Det är ju också ganska kul att jag såg ut såhär när jag var fjorton-femton. Herr-e-gud.

Nej, men seriöst. Är jävligt ofräsch idag. Har ätit för flera dagar framöver (jag måste springa imorgon). Och jag vantrivs i mitt rum. Detta på grund av att skrivbordet fullkomligt svämmar över av bland annat kvitton, kollegieblock, sturmpor och chips. Och det är ändå bara ett urval. Kan inte strukturera mig. Jag har Get him to the greek på datorn och vill bara lägga mig i sängen med ett sugrör till colan så att jag inte ens behöver hålla i glaset. Men inte riktigt va. Måste ju sätta mig in i det här med CVK-sättande inför imorgon och kanske rensa skrivbordet. Och packa skolväskan (you heard me). Fan vad jag hatar när lätta saker är så förbannat svåra. Alkohol, mina vänner. Ett folkets opium.



Close up. Ber om ursäkt för min svullna slapp-hand. Fick prova väldigt avancerade ställningar för att få ett kort på endast armbandet. Att ta av mig armbandet för att underlätta? Uteslutet.

Det värsta med att tycka om någon sådär väldigt mycket är att man vet hur jävla ont det kommer göra den dagen det inte håller längre. Det låter nog negativt, men det är ju positivt. Att tycka om någon alltså.

Jag är så ångestladdad idag att det inte är sant. Har skjutit ifrån mig plugg hela första praktikveckan och fick idag reda på att en liten grej ska lämnas in på tisdag. Jag ska hitta ett omvårdnadsproblem på min avdelning (och lite till) och skicka det till en i min basgrupp som ska skriva ett PM om det. Jag jobbar inte imorgon och slutar halv tio på tisdag. Kommer följaktligen få skicka iväg det till henne när jag kommer hem på kvällen. Lyckat. Jarå.

Men vi skiter i det nu. Glömmer och går vidare tills imorgon.
Nu ska jag och mina fina (och nyinköpta) kläder gå och köpa cola.


idag.


gotta love mitt armband, eller hur?


och såhär rödhårig var jag igår.


och min nya fashion-tröja.

Det här med att jobba (praktika) dygnet runt och därför inte hinna läsa bloggar eller kolla serier, är ju inte riktigt min grej. Men nu är det så. Har knappt hängivit mig åt en dator på hela veckan, förutom när jag har gjort halvdana försök till någon form av journalföring. Pat är uppegående och klarar ADL själv. Det är ungefär på den nivån. Men Rom byggdes ju inte på en dag. Något jag funderar på att tatutera in i svanken.

Nej, men annars älskar jag livet som praktisk och inte bara teoretisk sjuksköterskestudent. Jag har infuderat lots of antibiotika, glukoslösningar och så vidare. Och gjort ett misslyckat venprov och injicerat litegrann. Så det är ju inte så att jag klagar. Jag är bara lite trött. Men inte idag. Idag är kanske den bästa dagen på länge. Jag ska snart ut och springa. Kanske noppa ögonbrynen först, de känns väldigt butch för tillfället. Sen ska jag duscha och göra mig fin, gå ner på stan och kanske utöka min garderob litegrann (helt onödig parentes: jag köpte en tröja med skinndetaljer på igår. trodde jag aldrig skulle falla dit, men nu är det gjort. FYI). Hänga på bolaget ska jag också göra. Sen ska jag dricka mojitos och spela Uno hos Carro. Alltså, kan det bli bättre? Jo, just det. Glömde den lilla detaljen nollfyra-släpp på Norrlands. Vi ses i en jävligt tjock dimma med andra ord.

Laterz!

Jag är in a bad place just nu, som man säger på engelska (no shit?). Jag är väldigt nervös inför min tenta imorgon, vet egentligen inte varför. Jag är ganska säker på det mesta, men ändå så oroar jag mig för att jag ska få en blackout. Och så börjar min VFU på tisdag och jag är inte alls sugen på att pendla till Enköping. Och inte alls sugen på att i två veckor gå och vara nervös varje dag. För det är så det är på en VFU. Man är livrädd för allt. Livrädd för att någon ska fråga en någonting, livrädd för att bli ombedd att göra någonting. Livrädd att göra fel. Men efter två veckor brukar det vara okej. Två veckor är en väldigt lång tid. Och imorgon ska jag försöka komma ihåg att köpa arbetsskor, busskort och lite nya träningskläder. Eftersom jag är senil och stressad är det en väldigt liten chans att jag kommer komma ihåg det. Jag kommer således stå på stationen vid 06.00 på tisdag och inte ha något busskort, förmodligen. Hatar att jag har blivit en såndär tankspridd, flummig person. Det går inte ihop med mitt övriga kontrollbehovsaktiga jag. Nåväl, såhär ligger det till iallafall. Och frånochmed nu så struntar jag i plugget. Jag tror inte att någonting mer kommer in. Så jag ska se på Gossip girl och Mad men. Men först ska jag bjuda på lite bildkavalkad, för den som bryr sig.



Den här bilden symboliserar att jag har köpt jeans. Och därmed kunnat köpa en kort tröja. Som den på bilden. Gillaren.



Min favvo-outfit på hela veckan.



Mitt nya favvo-halsband.



Och jag när jag leker snygg.

Mitt hjärta stannade nyss, tror jag. Gick in på amandasofialundgren.blogg.se och möttes av error och att sidan inte fanns. Hoppas nu att det här inlägget publiceras och allting blir som vanligt. Jag är ju inloggad, så då borde ju bloggen finnas. Det är ju så läskigt det här med cyberrymden.

Jag har två minuter på mig att skriva något vettigt innan jag måste sminka mig och ta en tablett för den outhärdliga värken i mina käk- och kindben. Sen ska jag dra till Anna och plugga.

Men jag orkar inte komponera ihop något fyndigt. Jag ska vara best blogger ever när den här tentan är skriven. Efter 12.00 på måndag det vill säga.