Divide et impera

Veckorna försvinner så väldigt snabbt just nu. Det känns som att det var söndag igår, men tydligen är det torsdag imorgon. Det betyder att jag har en dags praktik kvar för den här veckan. Men jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt att tiden går så snabbt. Deprimerande på något sätt. Ska det alltid gå såhär snabbt nu? Vi vet ju att ett sommarlov kändes som en evighet när man var liten. Men en vecka borde väl alltid kännas som en vecka? Kanske kommer veckorna bli som en dag var förut. Men jag tröstar mig med att dagarna verkar gå långsammare när man blir äldre. Och i skrivande stund sviker mina ögonlock mig och faller ihop. Så i'm outta here.