Divide et impera

Alltid är det någonting med mig. Idag är jag bitter över att jag missar PH, Alex Schulmans tal till nationen, EM-kvalmatchen mellan Sverige och Holland och nytt Gossip girl-avsnitt. Bitter är väl kanske ett starkt ord, men jag hade gärna stannat i mina långkalsonger hela dagen och bara stirrat mig blind på tvn eller datorskärmen. Men man kan inte få allt.
Jag börjar praktiken klockan ett idag och det skulle inte alls förvåna mig om jag missar bussen. Jag gick upp halv nio och har inte kommit längre än hit. Ätit frukost har jag också gjort. Men nu kommer jag inte längre. Kan inte skilja på om klockan är tio eller elva. Vet inte hur jag ska få ihop det här. Jag måste göra den där uppgiften som ska lämnas in imorgon (min kära klasskompis gav mig en dags dispens!) och någon annan dag borde jag ta tag i alla andra tusentals uppgifter. Men det är ju så typiskt mig. Jag får ångest av att ta tag i uppgifterna men också ångest över att jag inte gör det. Så blir det en jävligt ond cirkel och det hela slutar med att jag får stressa mig igenom saker = ännu mer ångest.

Ja, det är sådan dag idag. Nu ska jag försäkra mig om att bussen går den tiden jag tror att den går. Vore inte alls konstigt om jag blandat ihop det i mitt huvud. See you when I see you.