Divide et impera

Fan vad jag hatar att det är så klyschigt att känna sig harmonisk. Började dagen med en timmes promenad längs fyrisån. In i skogen. Förbi gamla Ulleråker och hela köret. Solen lyste sådär fint som den bara göra på morgonen. Lyssnade på morgonpasset i p3 med den där mysiga skåningen. Och pinsamt nog tänkte jag "såhär skulle jag kunna ha det jämt". Visst känner man sig nördig när man håller på sådär? Likadant när man är utomlands och sitter på balkongen i eftermiddagssol och "njuter". Det känns ju så förbannat larvigt. Som om man hade någon sorts inre djup som ingen annan förstår.
Men ändå så längtar jag redan till morgonpromenaden imorgon.
Jag är och förblir en pretentiös tönt. Förlåt till er som hoppades på mig.