Divide et impera

Idag klippte jag och färgade mitt hår. Jag färgade det svart.
Jag ser ut att vara hämtad från Genomfarten 2005. Jävligt alternativ alltså.
Jag älskar't. Nu kommer ingen komma fram och prata med mig på krogen längre.
Jag kommer bli utelämnad konversationer. Jag kommer få sitta själv i ett hörn eller
i bästa fall stå bakom någon av mina kompisar när de stiftar nya bekantskaper.
Vad fan gör jag nu? Att försöka blondera det till någon äcklig orange nyans á la
Kristina Lugn känns inte som ett alternativ.
Jag är fast här i mitt svarta jävla hår. Jag är så jävla arg. Precis så arg
som man ska vara när man har svart och kort hår.
Fint. Fint som snus vetni.