Divide et impera

Idag pallrade jag mig upp astidigt för att se luciatåget. Tro det eller ej, men jag blev för första gången besviken på kattes luciatåg. Inte för att de sjöng dåligt eller något sådant. Men det var bara helt lamt. Jag tror att det är avsaknaden av 88:or som gör det, faktiskt. Men det var iallafall helt klart godkänt. Extramusiken är ju typ det som gör katte till en hyffsad skola. Jag menar, maten är ju nästintill förskräcklig. Den består till 75% av fisk. FISK. Fisk är inte gott, har aldrig varit och kommer aldrig heller att bli. Fiskpanetter, sprödbakad fisk, fiskpinnar, you name it. Allt suger. Sen har vi ju då också klanen av människor som varje dag gör ett nytt försök att sticka ut litegrann från mängden. Det är allt från Sponge Bob Square Pants-väskor i pastellfärger till Orangefärgat hår och Sagan om ringen-utstyrslar. Det är väl kanske inget fel i sig på att vara unik och speciell, om det inte vore för att deras uppmärksamhets-cravings lyser igenom så grovt. Det är klart att man får uppmärksamhet om man ligger på golvet och sover framför någons skåp iförd neonfärgade byxor. Då finns det ingen bortförklaring längre. Om man bara vore lite trött och ville sova, så skulle man väl kanske söka sig till ett uppehållsrum eller dylikt? Och då är vi återigen här kanske. När det gäller normen. Visst tycker kanske alla frigjorda människor att man borde tycka att det är okej att ligga och sova på ett skitigt golv. Men det är inte okej. Och det spelar ingen roll vad de frigjorda bestarna säger, för det kommer aldrig att bli okej ändå. För det är normen som styr normen. Sådetså.

Nu gör jag som ni märker allt för att slippa plugga. Det är helt sjukt hur kreativ man kan vara när man flyr från att just öppna böckerna. Jag ska nog hänga lite på Facebook. Det har blivit mitt nya crib. (Ingen skriver till mig, ingen pokar mig, men visst är det lite lockande att göra alla testen ändå? Jag gillar't. Även om jag kanske inte vill erkänna det i första taget)

I'm out.