Divide et impera

Nu ska jag alltså försöka sammanfatta de närmaste dagarna. Inte för att någon har bett mig om det, men för att visa att jag faktiskt lever även då det verkar tveksamt.

I fredags hade jag inte alla hästar i stallet, alla tomtar på loftet, alla änglar i himlen, så att säga. Nej, jag var rätt full men det var kul. Jag var inte ensam om det. Problemet ligger inte i berusningen utan i bieffekterna. Igår trodde jag att jag hade råkat ut för någon form av spanska sjukan när jag vaknade. Jag försökte resa mig upp ur sängen men det gick liksom inte. Till slut kom jag upp och då åt jag tills min mage vände sig ut och in. Det var rätt häftigt. Till slut köpte pappa pizza till mig. Pizza löser alla problem. Så var det med det.

Imorgon är det tydligen Julafton. Jag känner det inte. Jag brukar vara på speed den 23e varje år. Jag brukar inte kunna somna förrän väldigt sent natten till julafton. Men nu känner jag mig att jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova fram till Karl-Bertil Johnssons jul. Det är för övrigt bara den unga kommunisten som gör jularna värd att fira. Han är bäst för att inte tala om hans far Thyko (jag reserverar mig för eventuellt stavningsfel). Jaja, imorgon är det iallafall julafton, det går inte att göra så mycket åt. Det blir hetsätning och illamående för hela slanten. Nej, jag är inte bitter.


God jävla jul