Divide et impera

Och nu var det dags igen alltså. Det är lördag och klockan är över sex. Det betyder att min pappa tar sin vanliga lördagsöl och sin vanliga virrepinne (som han så fult kallar det). Det är ju självfallet inget fel i det i sig. Men problemet ligger i musiken. Min far är inte dum. Han har faktiskt jäkligt bra musiksmak när det gäller gammal hederlig musik som Pink Floyd, Stones och diverse. Men nu är det så att jag är rädd för att han har stigit in i 50-årskrisens port, han har liksom gått in för att stanna i sisådär två år, och dom två åren känns väldigt långa. Vad är det då som får mig att anta det? Jo, för att han lyssnar på Madonnas Confession Tour på hög volym och säger att det är "Så jävla bra". Då undrar jag. Jag inte bara undrar, jag grubblar, jag grubblar verkligen på vad Madonna gör som är bra? Jag kommer inte på någonting. Det enda jag kommer fram till är att en väldigt stor del av världens befolkning måste ha diverse kriser. Madonna är inte okej. Visst, hon är framgångsrik. Hon har en karriär som Idol-Marie bara kan drömma om. Men hur kul är hennes musik? Den är rent ut sagt värdelös. Därför har jag nu barrikaderat mig här inne på mitt rum med Joy Divison på högsta volym. Det om något, är "Så jävla bra".

Nu över till något helt annat. Idag har jag handlat julklappar. Jag har fightats i köer och svettats och frusit om vartannat. Jag har kämpat. Jag förstår inte hysterin  med julen. Varför blir alla galna? Och varför tar folk med sina barn? Varför utsätter dom sig själva, barnen och allmänheten för det? Barnen skriker, föräldrarna hyschar och vi vanliga dödliga går där och håller för öronen lite diskret. Nej, lämna barnen hemma. Det finns ju faktiskt babywatchers.

Det var dagens mest intressanta.
Tack och hej