Die Robots
Nu är vi här igen. Det är lördag. Den allsmäktige lördagen. På ett sätt så är ju lördagen det bästa som finns, men å andra sidan är det lite ångest att det är söndagen som följer den.
Igår såg vi på Idol med fulla människor (som tenderade att vara min bror och hans kompisar). Det var rätt tråkigt. Idol alltså. Såklart vann Marie. Visst hon kan sjunga, men jag kan inte rå för att jag inte gillar henne. Hon har varit med i Big Brother, hon har ingen värdighet kvar, så är det bara. Att dom stylar henne som en 40-årig Kicki Danielsson gör inte saken bättre heller. Nej, Amanda skulle ha vunnit. Hon är iallafall snygg. Ytlighet är det bästa jag vet. Sa gubben.
Idag är jag pepp på livet. Jag har redan duschat, lyssnat på Absolute Music Christmas, druckit kaffe, rökt, plockat ur diskmaskinen och lekt med min katt. Ikväll är det Mash Up. Jag försöker att inte ha så höga förväntningar på kvällen efter som senaste Orange-utgången blev en flopp. Men man kan faktiskt inte hjälpa det när man är pepp, då känns allt kul. Det var tillochmed kul att plocka ur diskmaskinen. Denna glädje kan bero på att mina föräldrar just nu springer runt och trängs i julshoppingen i dejlige Kopenhavn. Jag ska inte säga att jag inte avundas dom, men det är ändå rätt skönt att vara hemma och imorgon kommer dom förhoppnigsvis hem med lite presenter till mig. Annars blir det slarvsylta.
För övrigt har jag hittat en ny fascination. Säger man så? En sak jag fascineras av kort och gott, iallafall. Det är robotar. Hur häftigt är det inte med robotar egentligen? Jag skulle offra väldigt mycket för att ha en robot hemma. Om jag hade en skulle den heta A-fix eller R2D2. Eller kanske Terminator.
Åh, jag vill ha en. Varför kanske inte satsa på en karriär som robot-byggare? Det vore något det.
Men nu ska jag firra min frilla. N to the ice, nice nice.
(Jag bifogar en tuff robot. Titta och fascineras.)
Igår såg vi på Idol med fulla människor (som tenderade att vara min bror och hans kompisar). Det var rätt tråkigt. Idol alltså. Såklart vann Marie. Visst hon kan sjunga, men jag kan inte rå för att jag inte gillar henne. Hon har varit med i Big Brother, hon har ingen värdighet kvar, så är det bara. Att dom stylar henne som en 40-årig Kicki Danielsson gör inte saken bättre heller. Nej, Amanda skulle ha vunnit. Hon är iallafall snygg. Ytlighet är det bästa jag vet. Sa gubben.
Idag är jag pepp på livet. Jag har redan duschat, lyssnat på Absolute Music Christmas, druckit kaffe, rökt, plockat ur diskmaskinen och lekt med min katt. Ikväll är det Mash Up. Jag försöker att inte ha så höga förväntningar på kvällen efter som senaste Orange-utgången blev en flopp. Men man kan faktiskt inte hjälpa det när man är pepp, då känns allt kul. Det var tillochmed kul att plocka ur diskmaskinen. Denna glädje kan bero på att mina föräldrar just nu springer runt och trängs i julshoppingen i dejlige Kopenhavn. Jag ska inte säga att jag inte avundas dom, men det är ändå rätt skönt att vara hemma och imorgon kommer dom förhoppnigsvis hem med lite presenter till mig. Annars blir det slarvsylta.
För övrigt har jag hittat en ny fascination. Säger man så? En sak jag fascineras av kort och gott, iallafall. Det är robotar. Hur häftigt är det inte med robotar egentligen? Jag skulle offra väldigt mycket för att ha en robot hemma. Om jag hade en skulle den heta A-fix eller R2D2. Eller kanske Terminator.
Åh, jag vill ha en. Varför kanske inte satsa på en karriär som robot-byggare? Det vore något det.
Men nu ska jag firra min frilla. N to the ice, nice nice.
(Jag bifogar en tuff robot. Titta och fascineras.)
Kommentarer
Trackback
