Divide et impera

Jag tror att jag är på bättringsvägen nu.
Nu är det mest förkylningen som har tagit över.
Men jag har ingen feber. Fast jag kanske skulle ha haft feber om det inte vore för
att jag tog en ipren för en timme sen. Men det behöver vi inte låtsas om.
Det är så irriterande att vara mittemellan sjuk- och friskfasen. För samtidigt
som jag kan känna mig pepp på att göra saker så vet jag att jag faktiskt inte skulle
orka och att det bara skulle göra allt värre.
Jag skulle ju ha haft så kul ikväll. Men icke. Nu får jag roa mig med Grey's istället.
Men så kan man titta på andra sidan av myntet också. Och om man gör det så upptäcker
man att jag faktiskt har haft lite tur. För detta kunde lika gärna ha drabbat mig om en vecka.
Det vill säga dagen innan studenten. Och då hade det inte varit roligt. Då hade det inte handlat
om lite bitterhet. Då hade det handlat om hat. (Och lite ångest. Men P och Gabi säger att jag säger
ångest för mycket. Så nu måste jag välja mina ångeststunder väl.)

Nej, om jag inte var så känslomässigt apatisk just nu så skulle
jag gråta litegrann. Men jag orkar inte.
Och nu blev jag genast sugen på att berätta om min störda feberdröm.
Fast nej, så kul är det inte. Något som är mer sjukt är att jag låg och tänkte på
två ord i ungefär en timme imorse. Jag låg i min säng och tänkte på "fort" och "snabbt".
Jag kom fram till att "fort" endast är ett adverb medan "snabbt" både är ett adjektiv
och ett adverb. Sug på den ni.

Nu ska jag låtsas att jag kan ha en rolig hemmakväll och att jag inte
alls är avundsjuk på alla som ska ut.

/