Divide et impera

Igår blev det grillfest och lite vin och sådär.
Senare på kvällen begav det sig till Palermo men jag
tog mitt förnuft till fånga och gick hem och åt mackor vid
halv ett. Sen vaknade jag vid fyra av att däckat mot väggen.
Jäklar i min lilla låda vad den nackspärren satt.

Idag har jag hängt lite i hooden och löst korsord med
min mormor.
Från det ena till det andra.
Jag har panik över att jag inte hittar någon klänning
till vår ascoola skiva på söndag. Jag känner mig riktigt
körd. Varför är det såhär? Och så måste jag köpa
skor till studenten också. Och strumpbyxor och mascara.
Och så har jag ju en jäkla utväxt igen. Och så borde jag
klippa mig. Det är tur att min pappa har ett hemligt cashflow om man ser till
det faktum att jag äger 500 kronor.

Återigen från det ena till det andra.
Eller nej. Jag har faktiskt inget mer att bjuda på.
Jag har blivit tråkig.

Och så kör vi min standardfras:
Nu ska jag skriva lite om Nietzsche.

Fast jag vill bjuda på en låt också. Det här är det real deal.
Jag var på hans konsert när jag var liten och älskade det.
Det var även han som inspirerade mig till att börja spela blockflöjt.
Hur fint är inte det?
Jag skulle inte banga på en comeback: