Divide et impera

Det är någonting med mig och alkohol som inte går att förstå.
Det är som ett band som aldrig kan brytas ungefär. Det känns ju lite
lagom sorgligt. Men det skiter vi i.
Återigen går jag i bakfyllans tecken, vilket börjar bli en vana nu. 
Dock får jag inte vara bakis idag. Jag måste ner på stan och köpa
skor. Och så måste jag fika och röka litegrann. Ja, jag har ju
helt enkelt inte tid. Egentligen har jag inte tid med det här heller.
Men det är mest en täckmantel. Jag vill inte att mina föräldrar ska se
att jag är såhär sliten, därför undviker jag ögonkontakt genom att ständigt
stirra på skärmen och låtsas att jag är upptagen. Man får inte vara dum, det har
jag alltid sagt.

Nej, en dusch och en ipren på det här.

/