Bertil Enstöring

Jag står snart inte ut längre.
Min idiot till granne på våningen ovanför har borrat konstant
sen klockan nio och då överdriver jag inte.
Jag drömde en härlig dröm om att jag var på Ica Maxi
med min mormor och det enda hon fyllde vagnen med var godis.
Godis av alla dess slag och sorter. Sedan började det låta underligt
och mormor sa att det nog bara vara fel på vagnen. Nej, så var det inte.
I samma sekund vaknade jag och insåg att det var borrfascisten som var
igång igen (det här är nämligen inte första gången).
Eftersom min pappa är insatt i ämnet borrar och spik och såntdär så
har han berättat att anledningen till att det låter så mycket är att personen
i fråga använder fel sorts borr.
Summa summarum: Inte nog med att personen är en idiot, han är helt
värdelös också.
Dessutom går de alltid runt med träskor som man gör att jag inte
kan sova på kvällarna. Snart går jag nog upp dit i mina långkalsonger
och mitt smutsiga hår och skäller ut honom eller henne.

Det här med grannar stör mig verkligen.
När jag bodde i radhus blev man inte mer störd av grannarna
än att vissa var lata på städdagarna eller att några av dem slängde
fimpar i ens rabatt.
Att bo i lägenhet är ju som att bo tillsammans med folk man inte känner.
Folk bankar i tak, väggar och golv. Folk borrar, spikar och sågar mest hela
dagarna. Gör de inte det så lyssnar på sjukt hög musik och häller champagne
på ens fönster.
Jag vill inte bo någon annanstans än i stan, men jag skulle ändå önska
en mer ljudisolerad lägenhet. Kanske ljusisolerad också när man ändå
är i gång.
Precis som Bertil Enstöring skulle jag nog vilja bo på havets botten.
Eller botten av fyrisån, det måste ligga centralt.

/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0