Divide et impera

Idag hade vi en ny föreläsare, som ska hålla i andra delen av kursen.
En kvinna. Hon var lite fumlig och inte särskilt motiverande. Men hon verkade också nervös.
Vilket känns ovant för en föreläsare på universitetet. Ibland hände det att hon gjorde lite klumpiga
saker såsom att försöka sudda ut krita på svarta tavlan med en stenhård svamp. Inget märkvärdigt egentligen.
Inte alls roligt.
Men många skratt kunde höras i salen. Men inte vilka skratt som helst. Det var bara killar som skrattade, nämligen.
Och vi har haft nervösa föreläsare förut, men då manliga, och då var det ingen jävel som skrattade, just för att bespara
föreläsaren ytterligare nervositet.
Men när det är en kvinna, då skrattar man.
Jag blir så jävla sur. Så jävla jävla arg.
Och jag skulle inte dra slutsatsen att det var för att hon var kvinna, om det inte var för att samma sak hände
förra gången vi hade en kvinnlig föreläsare.
Därför blir jag arg.

Nu ska jag kolla på cityakuten och äta morötter.
Jag har tagit anger management till en ny nivå.