Divide et impera

Det här är ingen vanlig måndag. Istället för att vara grinig och deppig så är jag glad. Glad för ingenting, helt klart. Men det är skönt att vara glad såhär på veckans värsta dag. Det ger liksom en ny bild av livet. Är det såhär Stureplansglidarna har det? (Risk för generalisering. Menar typ Erica Johnsson). Var tvungen att avsluta parantesen där av stilistiska skäl, men vill väldigt gärna spinna vidare på Erica Johnsson. Hon är så jävla obehaglig. Kan inte placera henne överhuvudtaget. Hon glider runt i konstiga mjukiskläder utan underkläder ibland sen vänder hon och kör på LV-väska och päls. Kanske fortfarande inga underkläder iochförsig. Sen kan hon ju verkligen inte blogga. Känner lite att förutsättningen med en blogg är att man ska kunna skriva. Eller iallafall lyckas para ihop rubrik och text (referens: Bloggkommentatorerna).

Gillar inte bara att klaga när jag är på dåligt humör, fungerar utmärkt när man är glad också.

Det sjukaste med den här glad-på-en-måndag-grejen är ändå att jag har ägnat hela eftermiddagen åt statistik. Med ett leende på läpparna. HELT sjukt. Måste vara något fel på mig. Jag är säkert hög.
Eller kär? Undrar i vem bara. Kanske i min gamla konfirmandledare som jag återsåg i skolan idag. Hade världens crush på honom då. Jag var tjock, finnig och klassens pluggis/teacher's pet (still am?) och gick igenom min första altnerativa fas. Detta innebar svarta illasittande jeans med kedjor på och converse. Antar att jag inte hade någon vidare chans på honom. Ska lätt satsa nu. Jag har dissat jeansen. Faktiskt.