Divide et impera

Jag borde vara van vid dessa dalar i mitt humör. Men jag blir lika chockad varje morgon som jag vaknar med den här känslan. Idag är allting värdelöst och jag vill bara gå och lägga mig igen. Det bara är så. Finns inga mellanting. Men så kommer det inte att bli. Ska träffa Carro och göra massa andra saker. Det som känns mest jobbigt är att duscha och dra på smink. Jag kan inte göra det när jag är på det här humöret. Varje mascaradrag känns som att lyfta en hundrakilosvikt och när jag har kämpat klart anser jag mig själv exakt lika ful som innan.

Är omotiverat nervös inför arbetsintervjun, som egentligen inte är en intervju, som jag ska på imorgon. Och det sjuka är att jag inte är nervös inför själva intervjun, utan jag är nervös för att jag ska glömma bort den. Jag litar så jävla lite på att min hjärna håller koll så att jag blir nervös. Åh.
Måste verkligen klippa mig också. Helst innan helgen så att jag kan färga det i helgen så att det inte är helt nyfärgat till gasquen. Jag vet inte ens vilka frisörer som har Drop in.
Idag är ett enda stort ÅH och ingen beskriver den här känslan bättre än den eminenta Parisa. Spot on.