Den svåraste tiden är nu

Man får höra att din tid är nu och man tänker inte ens på det men man sväljer det med hull och hår. Det är sant att min tid är nu, men också den svåraste av tider. Det började nog redan den dagen då vi tog studenten. Man visste redan då att bakisdagen skulle skrika ångest. Det gjorde den nog inte ändå, men den dök likförbannat upp några veckor senare. Vad gör vi nu? Vissa hade väl redan ett jobb och var nog glada för det, andra sökte som febrilt medan några bara väntade på att få det där kårleget. Eller kanske själva pluggandet. Så var det inte för mig iallafall. Samma frågor som när man började gymnasiet när man dagen innan försökte lista ut vilket klassrum man skulle till. Sen var den tiden förbi och man kände sig hemma fast ändå aldrig. Alla hankar sig fram på ett eller annat sätt. Vissa flyr landet och andra begraver sig i plugg eller jobb. Ingen vet var någon ska och alla fylls av samma överjävliga tomhet. Sen kommer den dagen då man listar ut vart man ska och vad man vill bli och det känns bra för en sekund och sen måste man ju fråga sig om det är rätt. Och det vet ingen aldrig någonsin någonting om. Samtidigt som man försöker hålla ihop sitt leverne förvandlas kompisar till bekanta eller rentutav ex-kompisar. Man ifrågasätter allting på en och samma gång och frågar sig om det kanske ändå var lika bra. Försöker intala sig att man tror på ödet och att allt händer för en reason och allt det där. Det är samma sak dag ut och dag in fast ändå inte. Lycka blandas med olycka som blandas med stormfyllor som blandas med dekis-veckor och försök till nykterhet. Den jobbigaste, svåraste och överjävligaste tiden den är nu. En fråga som alltid (eller kanske aldrig) har verkat väldigt enkel är omöjlig att besvara: Vem är jag?
Modig? Blyg? Rädd? Glad? Ledsen? Negativ? Positiv? Konstig? Normal? Färgstark? Blek? Smart? Dum? Ful? Snygg? Tjock? Smal? Bortglömd? Ihågkommen?

Så nä, vår tid är fan inte nu. Jag längtar tills jag är 40 år gammal och filar tryggt på mina pensionsplaner utan att behöva gråta floder över fylleragg, bostadskriser och studielån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0