Divide et impera

Känslan av att vara opepp och vilja ligga hemma en hel kväll är rätt skön.
Samma sak med känslan av att vara så pepp att man vill börja dricka öl klockan fyra en eftermiddag.
Men det finns en känsla som är så olustig att man helst av allt skulle vilja somna för att slippa känna något överhuvudtaget.
Känslan av ambivalens. Jag hatar det. Ena stunden är jag helt inställd på att lägga mig i sängen och inte röra mig därifrån på hela kvällen. Andra stunden vill jag inget hellre än att dricka vin och kedjeröka, i sällskap av någon.
Så nu sitter jag här. Färdigsminkad och färdigduschad och undrar hur fan jag ska göra med den här kvällen.
Det värsta som finns är ju att behöva gå hem klockan 23 för att man känner att man inte ens orkar prata med någon.
Fast det är inte heller så härligt att ligga i sin säng, klarvaken, klockan 23 och ångra att man inte gjorde något av kvällen.
Kanske får jag göra en pros and cons-lista? Pros är alltså för att gå ut, cons är det som talar emot att gå ut.

Pros:
+ Det är första dagen på min semester
+ Mitt hår är nyfärgat
+ Jag har en flaska vin
+ Z

Cons:
- Det finns typ ingenstans att gå ikväll
- Z vill dra på någon fest i Gränby, vilket inte riktigt lockar
- Ingen annan som jag känner ska ut ikväll
- Jag är på fruktansvärt konstigt humör

Jahapp. Lika många pros som cons. Så var vi tillbaka på ruta ett.
Skit också.