Divide et impera

Just nu befinner jag mig i en helt annan värld. Jag vinglar runt i rummet, kämpar för att hålla ögonen öppna, kämpar för att inte gäspa, kämpar för att förstå att klockan är fem på eftermiddagen och inte fem på morgonen. Jag har förstås powernapat. Jag har förlorat allt grepp om tid och rum. Detta bara för att kunna gå ut ikväll också. Som om nio dagar i ett underbart Berlin inte gjorde nog? Jo, det gjorde det. Men jag tål inte tanken på att sitta hemma ikväll och tänka på att jag verkligen verkligen vill åka tillbaka.

Nu ska jag försöka ta mig in i duschen utan att skada mig själv, eller något annat, på vägen.
Vi hörs imorgon, om jag lever då. Och om någon ens läser då.