Divide et impera

Just nu är jag så mycket ensam som man kan bli. Efter ha haft konstant sällskap i nio dagar i Berlin, en sleepover av P inatt, bakisdag med P hela dagen med efterföljande filmkväll, så känner jag mig ensam. Kanske inte så väldigt negativt, mer av ett konstaterande. Mamma och pappa kommer inte hem förrän om en vecka och jag försöker komma på något som jag skulle kunna ägna alla ensamma kvällar åt. Borde kanske ladda ner Sopranos och börja kolla på det. Eller True blood som alla talar så gott om. Eller så kanske jag borde lära mig att somna om nätterna.
Jag har inte sovit mer än sex timmar på väldigt länge. Ändå känner jag mig pigg.
Jag börjar ana ett vändande av dygnet. Härligt. Det får mig att känna mig ung igen.
Right.