S
Idag ska jag åka till Sävja. Hälsa på mormor och morfar. Jag hatar att åka ut dit (inte att träffa mormor och morfar, så klart).
Det känns kanske lite töntigt att säga att man hatar stället man växte upp på. Kanske är hata ett starkt ord.
Men det är fruktansvärt deprimerande där ute. Man går av bussen vid en gammal nedlagd affär. Busskuren är oftast nedklottrad alternativt sönderslagen. Vägarna och husen är så oerhört små. Som små trashade dockhus. Minns att jag tyckte vägen till busshållplatsen var lång när jag var yngre. Nu tar den en minut att gå. Och den känns som en liten liten stig. Den "stora" vägen som går genom hela Sävja känns som en enkelriktad gata. Så smal är den. Men när jag var liten vågade jag knappt gå längs vägrenen. Och därför hatar jag att åka dit. För att nu inser man hur allting ser ut egentligen. Och hur nergånget det är. Jag vill inte tänka att det såg ut sådär när jag bodde där. Och det kanske det inte gjorde heller. Men tanken på att ha växt upp på ett ställe där folk låser in sina barn i lägenheter och slår sönder skolor gör mig lite ledsen. Lite lite ledsen.
Djupare än såhär kan det inte bli. Nu tar jag mig en cigg.
Det känns kanske lite töntigt att säga att man hatar stället man växte upp på. Kanske är hata ett starkt ord.
Men det är fruktansvärt deprimerande där ute. Man går av bussen vid en gammal nedlagd affär. Busskuren är oftast nedklottrad alternativt sönderslagen. Vägarna och husen är så oerhört små. Som små trashade dockhus. Minns att jag tyckte vägen till busshållplatsen var lång när jag var yngre. Nu tar den en minut att gå. Och den känns som en liten liten stig. Den "stora" vägen som går genom hela Sävja känns som en enkelriktad gata. Så smal är den. Men när jag var liten vågade jag knappt gå längs vägrenen. Och därför hatar jag att åka dit. För att nu inser man hur allting ser ut egentligen. Och hur nergånget det är. Jag vill inte tänka att det såg ut sådär när jag bodde där. Och det kanske det inte gjorde heller. Men tanken på att ha växt upp på ett ställe där folk låser in sina barn i lägenheter och slår sönder skolor gör mig lite ledsen. Lite lite ledsen.
Djupare än såhär kan det inte bli. Nu tar jag mig en cigg.
Kommentarer
Postat av: m
det är något med stället man växte upp på. ogillar också det, och att personerna som bor kvar inte fattar hur ocharmigt och deprimerande det är.
fast jag växte inte upp i sävja, men det är samma överallt.
Trackback
