Divide et impera

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Jag trodde att jag hade allting utstakat, år för år, månad för månad.
Nu står jag här. Helt clueless. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra i höst. Efter att ha varit helt inställd på att plugga till sjuksköterska är jag numer helt nollställd. Jag hade tänkt att jag skulle plugga Lingvistik B bara för sakens skull. Men jag inser att jag inte har någon motivation till fonetik och grammatik och allt det där som ändå inte ger mig någonting, egentligen. Och så har jag fått hem CSN-papprena. Borde söka studiebidrag till lingvistiken, om jag ska plugga det. Men blir det inte krångligt om jag ändrar mig? Och om jag mot förmodan kommer in på sjuksköterskelinjen och vill ha studielån, hur gör jag då? Jag kan ingenting om hur man gör när det krånglar. Jag är så van vid att allting går enligt planerna. Att allting är uppstyrt månader i förväg. Jag hatar det här.

Roligt med alla retoriska frågor. Känns jävligt förvirrad tonårstjej. Men det är ju precis vad jag är. Eller förvirrad tjej. Inte ens tonåring får man vara längre.