Facebook och jag.
Kan faktiskt känna patetiken i att länka till sin blogg på facebook. Men jag vet inte. Det kanske är okej ändå? Jag menar. Jag är ju inte som alla andra. Jag skriver inte om *privata saker* och utelämnar viktiga detaljer. Jag är ju rätt skön, om jag får påstå det. Detta säger dock inte att min blogg på något sätt skulle vara rolig, intressant eller givande. Den är bara ärlig. Ungefär en såndär kompis som man skulle vilja ha ibland när de roliga och intressanta kompisarna säger att man är fin i fodralklänning fastän buken hänger ut som ett juver.
Men jag vet inte. Kan inte komma ifrån att jag känner mig lite lite töntig iochmed den där
facebook-länkningen. Att jag ägnar ett helt inlägg till att rationalisera bort det säger väl allt?
Så himla jobbigt när man bara vill vara cool, distanserad och omänsklig och därmed låtsas vara obrydd om någon läser eller inte.
Mänsklighet är dock något jag kör mycket på just nu.
Synd.
Men jag vet inte. Kan inte komma ifrån att jag känner mig lite lite töntig iochmed den där
facebook-länkningen. Att jag ägnar ett helt inlägg till att rationalisera bort det säger väl allt?
Så himla jobbigt när man bara vill vara cool, distanserad och omänsklig och därmed låtsas vara obrydd om någon läser eller inte.
Mänsklighet är dock något jag kör mycket på just nu.
Synd.
Kommentarer
Trackback
